Tylla talar ut ännu en gång

Här är jag med min gamla runda och min storebror och olycksbroder Fantastiske Frank. Det är min vuxna som tar bilden. Men som ni ser kan hon inte ens få till en bra sådan. Hon kan inte påkalla nödvändig uppmärksamhet. Fail på den, men jag är ju snygg och cool i nya jackan som jag lurade av den gamla rundare versionen av min vuxna.

Heeeeej alla läsare, som ni måste ha väntat på att jag ska ta till orda igen. Jag fattar att det måste ha varit jobbigt och att ni väl läst alla mina tidigare inlägg om MIG massor med gånger istället men nu är er väntan ÖVER, jag ska ta mig an detta med ny kraft på det nya året. Jag har ju faktiskt fyllt hela SEX år nu och världen är min att fånga. Jag ska börja skolan i år och då ska jag ta detta med att skriva och göra mig hörd till nya höjder. Jag har faktiskt redan börjat läsa. Det var väl inget att väsnas om, skitlätt ju. Bokstäver finns, de låter olika, man ställer dem efter varandra och bara säger ljuden i ordning och BAM, du har läst. Lätt som en plätt. Min vuxna säger att jag ska ÖVA!?! Jag behöver för fanken inte ÖVA, jag KAN ju detta. Hon är pinsam faktiskt. Tjatar om 10000 timmar hit och dit för att ”äga” kunskapen. Vad är det för trams. Jag har fattat hur man läser, för övrigt kan man se på Youtube hur precis ALLT funkar så vad ska man med skolan och föräldrar till? VA? Totalt onödigt tycker jag faktiskt. Och, jag ska ju bli läkare har jag tänkt för min vuxna kan man ju inte lita på, någon måste ta ansvar och dessutom tycker jag att det verkar roligt att bestämma så mycket.

Bestämma ja, det är jag så bra på. jag bestämmer till exempel att jag vill ha chips på en måndag. De vuxna säger: -Nej, och då vrålar jag att jag hatar dem. Och så får jag oftast det jag vill. Kanske inte just chips då för det har vi inte alltid hemma (det kan man ju verkligen ifrågasätta eftersom chips är en del av en barndiet som ju inte ska saknas i ett normalt hem) men ”mamman” brukar då skaka fram något annat gott som kan ersätta chipsen. Visst, ibland blir det en macka men det är också helt OK för hela poängen är ju att JAG bestämmer och får de stora att göra något för MIG. brorsorna har börjat tappa greppet över föräldrarna lite nu märker jag och fogar sig mer och mer. De borstar sina egna tänder, klär på sig och kan göra egna mackor. Såna loosers alltså. Jag skriker vilt från toan när jag behöver hjälp, vägrar välja kläder och vägrar sedan klä på mig det de lägger fram och äter bara mackor som gjorts EXAKT rätt. Och det tänker jag fortsätta med. Mina vuxna säger att jag är stor nu och ska klara detta själv och det är det ju ingen som ifrågasätter här att jag gör. Självklart KAN jag allt detta men jag vill inte. Varför ska jag slita ut mig med allt detta när jag behöver koncentrera mig på att bli smartare, se på Youtube, leka med mitt lego och allt sånt som barn av min kalier ska göra? Jag tänker ju ta över världen om 15 år sisådär. jag har inte tid att torka mig i baken fem gånger om dagen, är det verkligen så svårt att förstå?

Ni kanske undrar över detta med världsherravälde? Vad kan jag säga mer än att det ju är givet att jag tar mitt ansvar där. Jag är ju som bekant född på julafton. Samma dag som gud föddes och han bestämmer ju allt och alltså betyder det att jag är nästan som gud och ska då i analogi med detta bestämma nästan allt. Tyvärr tror mina vuxna att de ska bestämma för att de är äldre än jag….men det hör ni ju själva hur otroligt korkat det låter. Ska de som är gamla bestämma över de unga? Näe, så kan det ju inte vara, vi är framtiden och vi vet bäst vad vi behöver, var det inte därför skolbarn fick elevrådet? För att vi iallafall ska vara MED och bestämma. och där har jag ju ändå en unik position tänker jag. den tänker jag inta. Var så säkra.

Åh, imorse skulle vi gå till skolan. Min vuxna hittar på så mycket nytt hela tiden. Hon tänker på miljön. Jag tänker på mina stackars ben. Jag klädde mig iallafall för annars får jag kanske fel jacka tänkte jag. Jag tog emot väskan med mina fredagsleksaker och så gick vi. men efter bara några steg hasade mina sockor ned. jag skrek såklart rankt ut och så tog min vuxna av dem. Jag tog två steg till och skrek igen för nu kände mina känsliga fötter att det var grus i skorna. de togs av igen och hon försökte skaka ur gruset. två steg till men då tappade jag det fullständigt. Vårlskrik och gråt klämde jag till med och bägge armar mot hennes ansikte så att hon skulle bära mig resten av vägen. Hon vägrade. Då HOTAR hon mig! Och snkalar mig för att behandla henne illa! Vilken människa alltså. Slutligen bestämde jag mig för att gå för den människan var orubblig och oempatisk på ett sätt jag sällan skådat. Läkare….? Näe, hon skulle passa bättre i ett förhörsrum i Iran tror jag. Tack och lov blev hon trevligare sen och tog min hand i skogen för det var väldigt mörkt. Och halt. och massa grenar i ansiktet. Jag fick gå först för jag ville ju inte gå sist. Inga vildsvin kom heller som hon sa, ljuga för sina barn, så lågt!

Nu är det helg, jag ska vila mig ordentligt. det är jobbigt att gå i skolan faktiskt. Lära sig väva och så, det tar på krafterna.

Ha det!

T

Kolla vilka finingar! Vad Frank håller på med vet jag inte riktigt men de matchande paret till höger kan konsten att skärpa sig på bild. De matchar varandra också. Tylla blev kär i en pälsaktig jacka på Polarn när vi var i Välingby för att se på bio och min mor var inte sen att köpa den till henne, ett par fina vantar till Frank (det var det vi egentligen skulle ha) och en assnygg vintermössa till Edgar med reflexgarn, så bra!

Åh gud. Vilken morgon! I helgen som gick satte vi oss ned för att dra upp lite nya mål för våren. Vi har haft problem med att barnen sätter sig med smartphones och iPads och sen blir som paralyserade på morgonen vilket leder till stress och osämja. Alltså bestämde vi oss för att plocka bort sådant så de inte tar dem det första de gör när de vaknar. Vi fick positivt tillbaka direkt och åt frukost med barnen direkt faktiskt. Så enkelt att ändra på barn när det gäller. De ska få veckopeng baserat på hur morgnarna fungerar. Båda killarna fick idag 30kr var medan Tylla fick 20. Idag strejkade hon big time. Hon vägrar det mesta och det hon går med på ska ske på EXAKT rätt sett annars kan man brinna och dö lite. Hon har regredierat lite vad gäller toabesök bland annat då hon insett fördelen med att bara vråla att hon är klar och sen kommer någon av oss rännande. Hon utvecklade detta till en konstart under lovet och nu ska det läras om tänker jag.

Killarna börjar kunna ta mer och mer ansvar hemma och kan göra egen frukost om man säger till dem. Lilla T däremot vägrar att kompromissa. hon ska hela kakan liksom. Mat är till exempel ett problemområde. Hon kan bara äta exakt det hon vill och vägrar smaka det hon inte känner igen. det blir mycket smörgåsar med andra ord. Och tacos. Det är vår räddning här hemma, att hon äter det för det gillar alla och det innebär att hon får i sig lite mer än bröd. sen gillar hon Änglamarks grillkorv men ingen annan (i princip). O´boy är drycken framför andra och så ser dieten ut ungefär. Mackorna ska för övrigt tillredan exakt rätt annars kan man dö och rätt sätt är rostat vitt bröd utan kanter, MED smör men inte för mycket för då smälter det inte och ännu värre, försök inte vänta en stund med att bre dem för då kallnar brödet och då SNÄLTER inte smöret på RÄTT sätt. Och OM du försöker variera brödet kan du också dö. Det är fel och hon VET hur man gör mackor för hon är en helvgud! det listade hon ut efter att ha hört om julevangeliet i skolan så det var mycket snack om gid och allsmäktighet under lovet. Och nu vill hon snabbt fylla igen för hon vill bröja ettan. hon kan det här med läsning och så nu. Hon har större mål och mycket ambition den ungen.

Vidare fick hon mycket fina kläder på jul/födelsedag och de går nu varma. Det är ju inget nytt för Edgar vill helst också ha samma kläder varje dag och det är en sport och verklig utmaning att hinna få dem av barnen och hinna tvätta hänga på tork under natten. Jag har an miljöskäl i princip slutat tumla kläder och hänger dem istället. Jag vet, inte helt praktiskt men man gör vad man kan liksom (medans andra flyger och far i privata jet……).

Vad gäller strumpor har Tylla tyvärr fastnat för ett av hundra par och imorse orkade jag inte ta just den striden så hon fick först ett par rena men jag hade de skitiga älskade i bakfickan utifall att hon skulle kräva att ha just dem. och så blev det. Hon ville sen inte borsta håret men gick med med på att borsta tänderna. Det gick faktiskt efter omständigheterna ganska bra fram tills vi skulle välja leksak att ha med. Hon var bestämd på att något måste med men kunde absolut inte välja någon sak. Edgar försökte hjälpa och föreslog alla de leksaker hon sover med sedan jul och har uppradade i sängen. Det gick hon med på. Allt packades i hennes glitterväska och så gick vi. 20 meter från huset börjar hon klaga, strumporna hade åkt av. Jag tänkte att det är nog ingen idé att bara dra upp dem för de är så korta att de kommer strax hasa ned igen så jag tog av dem. Jag var såååå nöjd att jag var snabb och resolut där. Det fick jag äta upp två steg senare. Hon vrålade rakt ut att nu gjorde det ooooooont. Och det var mitt fel. Jag försökte fatta var hon hade ont och till sist fick hon fram att det var gruskorn i skorna. Jag tog av dem en i taget och skakade dem. Det fick jag göra två gånger innan hon var någorlunda nöjd. Två steg till och illvrål igen. Hon oooooorkade inte gå. Jag tog ett djupt andetag och sa:

-Gör du så här mot pappa också eller är det bara mot mig? (maken brukar generellt inte ha lika mycket problem med detta och det är nog för han är mer…..konsekvent?)

-Bara mot diiiiig, svarar hon då och sträcker upp armarna mot mig för att jag ska bära henne resten av vägen. Då kom en granne och tittade på mig förstående. Jag sa att jag inte kunde bära henne hela vägen till skolan och nu fick hon skärpa sig. Jag höll på att säga något om barnen i Afrika men då kom vår granne ut som är förlamad från midjan och ned så jag avstod från det. bekymmer och svårigheter finns mycket närmare än man vanligtvis tänker på. Kanske Tylla också noterade detta för hon gick med på att gå om än med sin hand i min.

Hon började yla igen men då sa jag att om hon höll på så där skulle vildsvinen vakna och komma emot oss, livsfarligt alltså. Då tittade Edgar skrämt upp mot mig och jag blinkade åt honom att jag skojade (ljög). Han lugnade sig. Tylla bestämde då att hon inte skulle gå sist ifall vildsvinen kom och tog istället täten. Jag tänkte att OM vildsvinen nu skulle komma var det kanske bäst om jag gick först men sen insåg jag att det ju inte var sannolikt att det skulle komma några vilda djur och att jag ju bara sagt detta för att ungen skulle vara tyst en stund. Hon gick snabbt och rakt, rakt åt fel håll men låtsades inte om det. Hon kikade lite på oss och gick sedan rätt. man kan ju för allt i världen inte erkänna att man inte har koll eller gör rätt….

Nu ska jag ta tag i saker här. Tyllas rum ser ut som ett slagfält i Irak (eller var som helst kanske där saker ligger utspridda över precis hela golvet men Irak är ju på tapeten nu efter Trumps senaste infall).

Vi hörs!

8 svar på “Tylla talar ut ännu en gång

    1. Men vad roligt! det finns många bakåt i tiden om man vill följa hennes utveckling! (om du inte redan läst!)
      Trevlig helg!
      Anna

  1. Hej! Har ni provat morgonschema för henne? Finns massa på nätet att skriva ut, vår dotter blir förvånad och överraskad varje morgon av det hon ska göra trots att vi gör samma saker! (Lite som maken som varje kväll blir förvånad och överraskad över att man ska laga middag osv)
    Så vi skrev ett ut ett schema för morgonbestyren där hon kan pricka av det hon ska göra, alltid i samma ordning. Inga bråk eller påminnelser!

    1. Hej, nej vi är inte så strukturerade här. Men det funkar bättre än det låter. Tylla talar ut är lite dramatiserad vet du, ett hopkok av händelser men väldigt nära verkligheten! Tack för tips!

      Anna

  2. Underbart och så mycket igenkänning 😂. Våra två äldsta sköter sig exemplariskt sedan flera år tillbaka men den där sista ungen vi har, på henne biter varken hot eller mutor. Tänker dock att eftersom vi lyckats med två så kanske den tredje kommer till sans hon också så småningom…

    1. Man ska aldrig tappa hoppet eller sluta drömma tänker jag…;)
      Så roligt med kommentarer och interaktion! Fortsätt så!
      Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen