Woody Allen

Precis två timmar var kvar att se Annie Hall när jag bestämde mig för att se den igen på Svtplay. Jag har en vana att inte se om filmer jag älskat om jag inte gör det direkt efter (som Det stora blå t.ex som jag sett oräkneliga gånger, iland tre gånger efter varann). Risken att man blir besviken är stor och då sabbar man liksom orginalupplevelsen. Men vissa filmer blir inte daterade. Woody Allens (inte alla men de flesta) håller än. Annie Hall har nog till och med blivit bättre för mig, jag är äldre nu skrattade ännu mer än första gången tror jag. Jag försökte sälja in den till maken, jag övertalade honom att se iallafall de första tre minuterna men han gav upp. Kanske delvis pga trötthet. Jag är lite sorgsen över att han är så stel när det gäller detta. Han kan inte se gamla grejer, inte svenska saker (utom Solsidan typ) och jag har kämpat hårt för att få honom att uppskatta danskt bland annat. Han gick med på att se Gomorra och älskade det helt oväntat, så pass att min yngsta dotter emellanåt, flera gånger idag faktiskt, säger -Capisce?

Jag måste bara acceptera att vi gillar olika saker och att jag inte kan sörja över att han missar en massa roliga saker bara för att han hellre ser Brooklyn Nine….Som jag också såg i början men som efter tio avsnitt inte tillför något utan bara upprepar sig. Och där emotsäger jag kanske mig själv för upprepningarnas fader är kanske just Woody Allen som ständigt är neurotisk, anal, hypokondrisk och gillar unga tjejer…..? hur som helst, jag är glad att jag såg den igen. Jag ska fortsätta på min inslagna väg, att rekapitulera det jag en gång älskat. Jag har nyss letat fram en cd med Björk (that´s right folks, här finns ingen spotify, jag har en CD-spelare och stod på Net on Net för några dagar sedan och glanade på en grammofon), jag ska lyssna mer på Prince, läsa om Doris Lessing, se mer Rosa Pantern och sluta chansa på ny potentiell skit som världen spottar ur sig. Jag har börjat följa Madonna på Instagram igen (jag lade av efter att jag gjorde misstaget att läsa kommentarerna till bilderna hon lade ut, det var för korkat och otäckt). Nu ska jag vara som min exmans farmor där, inte låtsas om tråkigheter (på nätet då) utan bara njuta av min i stort sett enda idol sedan ungdomstiden. Hon är den ultimata ”Pussy grabs back”-ambassadören i min värld. Och kanske Pussy Riot då…

Woddys officiella hemsida om man är intresserad….

God natt! Och läser du nu, kasta dig över Annie Hall NU! Det är bara minuter kvar på Svtplay att se den!