Vård i världsklass

I effektivitetens namn har jag sammansatt en lista för maken att ägna sig åt när han vabbar…jag vet men han har liksom ingen styrsel…kommer av sig och plötsligt tittar han på slap stick humor på Youtube….

Nu blir det jobbigt här….jag har en cancersjuk släkting. Han ligger på en trevlig avdelning och tacklar av sekund för sekund. Över en vecka nu inlagd och han delar rum med tre andra. Vi trängs i omgångar vid hans säng, det finns en stol och en pall. Ingen sophink, man får sträcka in en hand hos en av medpatienterna och be om ursäkt att man stör. Samma om man ska tvätta händer eller så. En kille snett mitt emot låg flera dagar där och gapflabbade åt högljudda youtubeklipp…hon på andra sidan det blå pappersdraperiet suckar och ojjar sig. Yngsta killen gör inte så mycket väsen av sig men min farbror hyschar oss, han vill inte att vi stör de andra för han har klagat på att de för oväsen så han vill inte göra samma…Idag ringde jag och önskade att de kanske kunde ge honom ett enkelrum, om detta är hans sista dagar i livet och han inte hinner får den där platsen på hospice. De lovade göra vad de kunde.

Jag mätte mitt tryck imorse när jag kom till jobbet, kom på att det är lite smidigt att ha en sån här till hands (fast egentligen gillar jag de manuella bäst). Jag hade inte ett normalt blodtruyck en enda gång men pulsen sjönk från 78 till 53 iallafall….

I söndags blev Tylla akut sjuk med feber. 40,7 toppade hon med och hon fick tillbaka febern igen efter att ha varit feberfri ett dygn. När det var som värst natten till måndag försökte vi få en taxi för att komma till ALB. Det var efter att vi väntat två timmar på att komma fram till vårdguiden, det var kö…många som ringde. Så ingen ambulans och jag behövde komma kvickt till sjukhus. Jag slog 112 och svarade på vad som stod på. Jag undrade om det var rimligt med en ambulans för en snart femårig flicka som hade svårt med andningen. Det tyckte de och skickade en. Den kom drygt 40 min senare….men efter 15 ca ringde de och frågade om hon fortfarande var cyanotisk (dvs blå om läpparna av syrebrist!) nej sa jag, det har hon aldrig varit men OM hon hade varit det var kanske 40 min lite länge att vänta på en bil….Vi fick slutligen god vård och valde att stanna hemma istället för att följa med till sjukhuset. Inhalationer, adrenalin och kortison. Jag boostade alvedon och gav mer kortison på morgonen.

På sjukhuset på väg hem från min sjuke släkting mötte jag X. Hon var sjukhusklädd. Vi kramades och jag frågade vad katten hon gjorde där. Vi är kollegor nämligen så hon brukar vara den i vita rocken. Hon hade fått högt blodtryck…och sen, ja jag ska inte avslöja allt men hon har haft det tufft ett tag. Kom till Sverige från Kina, gick delar av utbildningen i Sverige, fick en forskarutbildning här, gjorde AT med mig och blev efter det erbjuden två ST-tjänster. MEN, och detta är ett stort MEN. Hon har aldrig under alla dessa år fått arbetstillstånd mer än 6 månader i taget. Det tär. Oro, pengar för jurister och sen på det arbeta heltid och betala av sin bostadsrätt…..Hon är väldigt kompetent men till slut gav hon upp. Sverige ville inte ha henne. Hon sa att hon fick mer rättvisa i sitt hemland och flyttade.  Men nu hade hon tagit ena tjänsten och kommit tillbaka men blivit sjuk och inlagd. Hon är utskriven fr.o.m idag och ska följas upp inom 3-4v på vårdcentralen.

Hon smsade mig och sa att hon tar flyget hem, hon är rädd för trycket…jag sa att det var väl lite riskabelt, tänk om hon blir akut sjuk mitt i luften?!? Hon sa att hon tyckte det var större risk att vänta 3-4v på alla undersökningarna här, hon vill ta sina chanser och hade redan fått alla undersökningar bokande under kommande vecka hemma i Kina…..

Slutknorr?

Behöver jag summera detta egentligen? Jag tror ni fattar….vi är itutade att vi lever i den bästa av världar men när livet drabbar oss, ja då är det inte så där hundra som man skulle kunna önska. Och vad gäller att bekosta en utbildning i flera år av en läkare, sen forskarutbildning och en åtrådd AT-tjänst men sen inte ha vett att ta hand om investeringen man gjort med skattepengar och ge människan ett arbetstillstånd!?! Det är sådant slöseri, vittnar om ett katastrofalt feltänk i systemet och då har jag inte ens nämnt det mänskliga lidandet hon utsatts för. Vet ni, hon kan inte ens använda sin svenska läkarutbildning i sitt hemland, men hon har hellre ett annat jobb där…

Jag hoppas hon snart är friskförklarad och kommer tillbaka och slåss för ett arbetstillstånd, allt annat är galenskap! Är man väldigt krass kan man säga att staten bekostat minus en läkare här. Hon fick en plats som en svensk kunde fått och den blev nu inte läkare medan den som blev det kanske aldrig får bli specialist här. KATASTROF! Det mina vänner tycker jag är ett skattebrott! Försnilla våra surt förvärvade slantar. Fy skäms på er som bestämmer om detta, är det Migrationsverket månne?

 

Jag minns inte varför jag gick med i Linked in igen och idag kände jag att jag behövde avslutat kontor IGEN. Vilken totalt osympatisk (men säkert sann) PR-grej. Det viktigaste är inte vad du kan utan vilka du känner….?!? Och så Halo-effekten på den (ni vet snygga, smala och långa personer får högre lön osv). Människor alltså.

Nu ska jag se Scott & Bailey och hoppas att Tylla blir frisk imorgon för jag vill vara på jobbet på fredag, stackars maken har vabbat två av tre dagar nu, jag en. Men fredag blir det min tur om det inte vänder.

 

 

Ja, det var ju ett år sedan men bedöms alltså fortfarande vara aktuellt, tyvärr….

 

Köpte en jacka för halva priset till Frank på outlet i ”stan”. frank blev mycket nöjd.

 

Och en fleece trots att det strider mot min övertygelse att ha plast som kläder. Frank älskade den med..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *