Sommar i P1, Simon Kyaga

En tårta jag svängde ihop med enkla medel, väldigt kreativt!

Valde med omsorg ut vilka jag ville lyssna på. Simon Kyaga blev en av dem. I förväg hade jag en känsla av att hans program skulle intressera mig. Jag blev dock inte riktigt intresserad förrän jag kände mig personligt berörd.   
Han talade om en Nobelpristagare som öppet erkände att han inte var smartast bara mest enträgen, där började jag lyssna på allvar. Sådan känner jag mig, som en blivande Nobelpristagare…väldigt grandiost. Om jag bara fick vara i fred tillräckligt länge för att få ihop en tes!
Nej men allvarligt talat det var mer typen av person jag kände igen mig i. Jag ger mig inte. Jag fullföljer, avslutar och syr ihop. Jag kan dessutom hålla lågan brinnande länge. Även om jag ibland lägger ett projekt på is kan jag sätta igång igen med oförminskad kraft. Kanske beror detta på att jag noga väljer vad jag vill syssla med. 

Han talade också om att framstående personer oftare än mindre framstående inte gör skillnad på arbete och fritid. Det gäller ju i princip hela min familj. Både mamma och pappa, även brorsan på sitt sätt, lever tätt ihop med sina yrken. När jag var liten hade vi provrör med urin i frysen bland annat. Mindre sårskador fixades på köksbordet och man drog sig inte för att rycka ut mitt i middagen när grannarna behövde hjälp både med HLR, inläggning eller skjuts till sjukhuset.

Jag blir nöjd av hans slutsatser och känner att jag har framtiden för mig trots allt!!!!

På läkarutbildningen tyckte jag väldigt ofta att man förespråkade distans till sitt jobb, att inte ta hem det och gnagas upp av allt olyckligt. Jag tycker tvärt om att det är bra att ”ta med sig patienterna hem”, det gör mig inte besvärad, jag tänker på dem lite då och då för att de är viktiga, deras öden och välmående är ju faktiskt delvis en del av mig när de anförtror sig. Jag upplever det inte alls besvärande att hälsa på patienter utanför jobbet och småsnacka lite. Självklart om patienten själv tar första steget.  Jag har aldrig tyckt att det är obekvämt och om jag skulle göra det skulle jag be dem boka en tid; för då kan patienter få vara hur besvärliga de vill. 

Jag hade nog trott att sommarprogrammet  skulle handla om flow men det blev mer av psykisk sjukdom i kombination med kreativitet. Tydligen ska psykiskt sjuka vara mer kreativa än andra….Jahaja.

Jag fick mersmak och lyssnade på Sofia Helin. Också psykanknytning helt oväntat, jag läste inte innehållsdeklarationen…suicidal farmor och så blir man skådis…Fan alla fördomar bekräftas på mindre än sju minuter.

Depression och svårmod. Mörker, alkoholism och sen till på köpet laestadianer..Jag funderar på att stänga av men fortsätter i brist på annat att göra.

Hon utforskar sig själv och då känner jag igen mig igen. Hon gick i otaliga terapier, jag teraperar mig själv (via bloggen här bland annat). Även om jag inte lider av någon sjukdom i det berörda organet så är jag intresserad av att förstå mig själv och utvecklas.
Om något otrevligt händer mig som gör mig ledsen till exempel, är min första impuls att ”glömma” det hela. Det har jag börjat motarbeta. Jag konfronterar det jag tycker är obehagligt istället. Inte konservera, fermentera och skapa ett monster. Vädra ut, förbättra och växa. Det är min nya melodi. Jag är väldigt nöjd med den strategin. Ärlighet det är viktigt, det viktigaste av allt förutom att älska sina barn. Man ska prata av sig helt enkelt. Med en bra vän och sen inte överlasta dem så de blir uttröttade!

Det är bra att psykisk sjukdom avstigmatiseras. Det är bra att alla ADHD-drabbade får hjälp. Det är bra att alla alkoholister blir nyktra och istället får behandling för sin depression/ångest/sociala fobi. Synd bara att inte psykvården räcker till, för det gör den inte. Det skulle utan problem kunna finnas dubbelt så många psykiatriker. Eller så kunde man utöka den internetbaserade psykiatrin, för det visar sig genom forskning att doktorn faktiskt kan vara ett hinder i läkandeprocessen(!) och ett tio veckor långt dataprogram kan hjälpa bättre! Häpp!
Detta gäller enklare tillstånd såklart,  allvarliga fall måste man nog även framöver tyvärr in på sjukhuset och vända då och då. Men långa terapier liggandes på soffan, den tiden är tack och lov snart helt över!

Ni kanske undrar hur det går med min egen psykiska hälsa (läs kampen för att få ett hanterligt hushållsarbete). Nya förslag på vilket område som maken vill ha lyser med sin frånvaro. Jag börjar tro att han har en plan…Rätt var det är kommer väl ett dekret om att han ansvarar för att huset ej ruckas ur sitt läge, att solen fortsätter gå upp i öster och att han håller luftfuktigheten i krypgrunden på en acceptabel nivå. Kampen fortsätter och jag håller fortfarande på med efterdyningarna från hans tvättsession. Nu ska jag ta tag i verkligheten här, ensam med fem barn och ett eget hushålle att sköta!

#back #to #zero #nya #tag #outtröttlig #kreativitet #slav #psykiatri #terapi

För er som hänger med, ni vet ju redan att han utset sitt nya arbetsområde: dammsugning. Jag skriver ibland inlägg i förväg och ibland får jag en impuls att skrika ut mitt budskap utan delay så därför blir det lite hopp i kronologin!

Bara så ni vet!;)



Ett inlägg hur tungt som helst

Idag blir det moralkaka. Känner mig lite nedstämd. 

Svenskens, och för all del människans, förhållande till rusmedel är ett problem.
Jag tänker oftare och oftare på hur svårt vi har att hålla ordning på verkligheten. Att kunna orka titta på vad som sker omkring oss och vår oförmåga att se orsak och verkan.
När man ser en skitig knarkare eller en nedkissad sk A-lagare på stadens torg väcker det känslor. Å ena sidan tycker man kanske att det är obehagligt och går en omväg. Rädd att bli påhoppad, nedskitad eller kanske rånad? I mitt fall kan jag ärligt säga att ryggmärgsreaktionen, att vara på sin vakt, långsamt förändrats. Jag ser barnet. Och det är ännu värre. Jag ser ett litet glömt barn som fått ligga timmar i bajsiga blöjor medan mamma och/eller pappa legat utslagna på golvet eller ännu värre tagit sig iväg på fest någon annanstans.  Några jag träffat super i månader, hejdlöst, allt som finns inklusive T-röd för de vill vara medvetslösa…för att inte må så dåligt. 
En kille jag träffade några gånger kom in flera gånger i rad till akuten. På söndagen hade han druckit T-röd. Jag frågade varför han gjorde så mot sig själv. Han tittade på mig och sa, -Det är söndag. Jag fattade först inte men sen insåg jag att bolaget är ju stängt och något måste han dricka. Att bunkra upp hjälpte honom inte för han drack tills allt var slut och han svimmade av.
Jag har hört och sett en massa sådan skit på jobbet.

Det finns också barn som levt i på ytan ordentliga familjer där man går i kyrkan och är helig och sedan med gud som vittne slår sina barn sönder och samman för att få dem att lyda och bli gudfruktiga. Jag hörde ett otäckt program på radion om mormonernas barn som blir utstötta om de avviker och/eller vill släppa tron. Fast först ska de omvändas, lyckas inte det är det dörren, bakdörren så att inte någon ska skämmas. 

Det finns de som blivit slagna och sedan fortsätter att slå sina barn som sedan fortsätter slå sina barn och där har vi det. Arvssynd.
Allt handlar om arv och hur man tar livet. Om man har kraft och förmåga att bryta dåliga mönster. Alla som blivit slagna slår inte sina egna barn men det krävs en insikt om att detta är fel. När man når den insikten anar jag att man ser på sin egen plågoande på ett nytt sätt. Man vill inte bli sådan. Det måste vara oerhört svårt att leva med detta och jag finner ett slags beundran för alla som fortfarande väljer livet efter detta. Jag har svårt att sätta mig in i vad det innebär att inte känna kärlek från sina föräldrar.

Nyss var vi på förskolan för samtal kring våra två pojkar. Fröken berättade att hon hela helgen plågats av ett Youtubeklipp av en mamma som slår och slår sin 8 mån bebis….Jag fick kräkkänslor. Jag mådde ärligt talat illa i flera dagar. Nu skriver jag om det för att kunna släppa det för alltid.

Ett barn som blir slaget tappar allt. Tyvärr inte kärleken till sina föräldrar. De förstår ju bara att de inte är värda att älska, de förstår inte varför mamma inte skyddade dem. De hittar ett sätt att dämpa ångesten. Alkohol och narkotika dämpar ångest. Mat också, och att handla för mycket och att i princip göra vad som helst i excess. Man blir beroende. Hög på livet kan man bara bli om man älskar sig själv och människorna man har runt omkring sig.

En gång på jobbet har jag fått säga nog nu, jag orkar inte höra detta. Det var en ung kvinna och jag sa åt henne att hon skulle skriva en bok. Att folk måste få höra hennes historia så att det aldrig skulle kunna hända igen. Jag var riktigt allvarlig. Hon skrattade åt mig och tyckte jag var för kul! Hon hade inte skrattat sedan hon var fem och hennes pappa sparkat ut hennes framtänder när hon grät efter att han just brutit hennes arm. Det vet jag inte om det var sant men så sade hon. Den historien hon berättade kommer aldrig skrivas ned. Hon var rädd för att bli utstött ur familjen.

Om någonting här i världen är viktigt är det att älska sina barn och visa det på ett sätt som barn förstår. Genom kärlek och respekt. Som Astrid Lindgren sade, ge barn kärlek, kärlek och kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Mitt nya mantra.
Att tro att man ger sitt barn en bra uppfostran genom att bestraffa fysiskt, eller för den delen psykiskt….det är fel. Det är fegt och idéfattigt och det leder till att världen inte blir en bättre plats någonsin. Om man har problem med att barnen inte gör som man vill eller gör galna saker man inte hanterar ska man be om hjälp. 

Man ska reagera när man ser någon vara dum mot ett barn, man ska larma om folk är för fulla eller påtända ihop med barn, man ska orka se att ett barn är skitigt och hungrigt måndag morgon på förskolan eller i skolan. Det betyder något. Man ska också behandla utslagna med respekt för vi har ingen aning om deras bakgrund och känns det svårt, tänk att du ser ett bortglömt barn.
Jag önskar också att droger och alkohol skulle försvinna för evigt. Man kan göra förfärliga saker när man är påverkad och den till en början goda effekten på ens själsliga mående kommer förr eller senare bli källan till ännu mer olycka. Knark är bajs och alla som vill luckra upp lagstiftningen kring detta borde ta sig en tur till en beroende- eller psykakut i vilken stad som helst i världen, gärna ihop med Filippa Reinfeldt så kanske de tänker om…


#tragik #farailla #barn #misär #sorgsen #drogliberaler #knarkärbajs

Extra! Extra! Read all about it!

Uteplats övervuxen av vad jag tror är vild skogsklematis. Rätta mig om jag har fel!

Nytt ansvarsområde valt efter en veckas vånda. Det blir dammsugning. Operationen ej påbörjad än, viss fördröjning eventuellt beroende på att arbetsbeskrivningen även innehöll plock från golv. Den som lever (och läser) får se hur det går med operation plock och sug…

#meanwhilewifetakescareoflaundry #operationmakendammsugerinledd #utvärderinginomenvecka #surfru #plock #damm #sug

God och glad kexchoklad

Detta inlägg skrevs i olika fragment under helgen. Sista biten medan jag strök i källaren söndag morgon. Det är blandad kompott, precis som mitt liv. Jag är något nedmal av vardagen. Det gör att jag är en aning låg. Jag gillar inte detta, jag är van att vara på topp. Jag skrev på facebook att jag ska säga upp DN, det tar en månad att bli av med den och jag sörjer det lite för jag gillar morgonrutiner. Jag gillar överhuvudtaget rutiner. Men jag måste dels av ekonomiska skäl men framförallt för jag står inte ut med allt vansinne i världen. Det kommer för tätt inpå. Jag brukar plåga mina fb-vänner med foton på upprörande artiklar etc och sen skriva min kommentar. Sista sådana inlägget fick kommentaren ” sluta nu med DN Anna” och att man skulle vara vara en god människa, uppfostra sina barn väl och ha ett jobb med kall och lite till ungefär. Då har man gjort vad man kan.

Jo, det håller jag med om. Man ska vara snäll mot medmänniskor framförallt mot sina barn, uppfostra dem demokratiskt och har man ett jobb där man vårdar/uppfostrar/hjälper andra kan man vara nöjd med sig själv.
Det finns galningar överallt, religion makt och pengar verkar vara det som betyder allra mest för väldigt många. För att nå sina mål kan man ha ihjäl hur många som helst och ändå sova gott om natten.
Dessa giriga och maktälskande människor mår allra bäst när vi andra inte bryr oss utan kick backar med ett glas rött i soffan framför tvn. Sådan skulle jag aldrig kunna bli (utom just nu då såklart när allt är galet här). Jag kan hålla med om att ignorance is bliss men jag undrar hur världen kommer att utvecklas då. Vilka som ska ta hand om och reagera på all vansinnesskit som finns i världen eller för den delen lilla ankdammen? 


Ska de utan barn som innehar icke världsförbättrande jobb göra detta? Hur många sådana finns? Är de intresserade?

Men hon har delvis rätt, för mig är det nog nu. Världen får klara sig själv utan mina upprörda kommentarer för jag inte ska gå under just nu. Jag kapar nyhetsflödet via papper, kan inte utlova sluta lyssna på radio dock.

Jag måste kapa bort det som tränger sig på. Jag känner mig som Snövit. Springande i panik genom skogen med jägaren bakom mig sträcker sig knotiga och taggiga grenar efter min kropp.
Detta i form av efterhängsna mail, telefonförsäljare och enkäter. Detta ska nu i tur och ordning avslutas. Jag avregistrerar mig från alla maillistor jag inte visste att jag fanns med på, telefonförsäljarna får svar och jag avböjer. Jag vill bli lämnad i fred. Skulle jag inte behöva jobba för att leva hade jag gärna bott i en enslig by i franska eller spanska alperna. I want to be alone! (med min familj!!)


Se där vad som händer när man vänder bort blicken i tio minuter! Fryst persilja tinade på golvet lite längre bort också…


Min telefon som nyligen uppdaterades pockar på med förbannat inlogg till iCloud som jag inte ens använder. Det är klick hit och klick dit  som stjäl min oerhört dyra tid och uppmärksamhet. Det ska bort!

Vi åkte till svärföräldrarna i helgen. Underbart vackert och fantastiskt med bad, grill och lek. Tyvärr pajjade mitt bäckenben ihop den dagen. Ensam med små barn i cirka 50 timmar under arbetsveckan blev för mycket för det. Jag faller isär. Inte nog med värken i övre delen av kroppen, nu ska man känna sig som i slutet av en tung graviditet i nedre delen också.

Jag funderar allvarligt på att boka om semesterbiljetterna till en vecka tidigare för jag klarar inte en ensamvecka till. Jag kommer gå i två delar! Att sticka till föräldrarnas sommarhus känns som enda lösningen. 
Att maken är hemma med barnen är en omöjlighet just nu. Panik helt enkelt. Jag säger till maken att kolla om biljetterna är ombokningsbara, då jag jag och några barn dra tidigare och han kan komma ned som tänkt. I mitt stilla sinne hinner jag också tänka att han då kan städa hela huset. Sekunden senare inser jag att jag i så fall måste skriva en lista av vad som ska göras inklusive tydliga instruktioner om hur och på vilket sätt. Kanske jag även måste rita karta?

Nej var svaret. Det går ej att boka om utan nya biljetter till små ban måste köpas och jag måste betala eventuell mellanskillnad.  När vi senare sitter i trädgården säger han att han gärna hade velat ha en ensamvecka, träffa kompisar och så….Vi har helt klart olika bild av världen. Jag anade detta. Jag har nämligen fått samtal från samme man för sex år sedan då han var ensam i tre veckor. Jag var på kurs i Indien. Han ringde för att höra var tvättmedlet fanns. Antagligen hade det varit billigare att bara åka och köpa.

Jag beslutar mig då för att ”jobba”. Jag låser in mig på mitt arbetsrum och pyssla med bokföring, städa rummet och ta lite hand om tvätten. Utan barn. Maken lämnas med de tre små och jag ignorerar allt som rör detta. Barnen far in och ut i huset, gnäller, ser på tv och till slut somnar lillan. Jag jobbar på, maken försöker höra om jag har koll på barnen….Nej säger jag kort.
Jag är på jobbet.

Så jag sparar på krafterna, bäckenet och min mentala hälsa. Han gör pannkakor av smeten jag gjorde igår och barnen är överallt utom under hans kontroll. Jag jobbar som sagt (och hoppas att ingen blir överkörd eller drunknar i poolen han fyller medan han pratar i mobilen i köket…) De överlever säkert. Han frågar snäll om jag vill ha en pannkaka men jag är in the disappearing business just nu (det vill säga; har planer på att återgå till min grundstorlek, 38) så jag tackar ödmjukast nej.




Igår hann jag dock med en trevlig grej….Svartvinbärslikör, hör och häpna. det får bli motvikten till allt trist ovan…Sån är jag, bjuder lite på mig själv i mitt djupaste mörker!;) En kanontjej helt enkelt med pistolmynningen mot tinningen.

Liqueur de Cassis (låter ju lite snyggare…)

Det skulle egentligen blivit saft men av tidsbesparande skäl fick det bli sprit. När jag tänker närmare efter kanske det ska bli likör av precis allt ifrån trädgården i år!?!

4 dl bär
4-5 dl vit sprit (vodka i detta fall)
3dl socker

Häll i stor burk, rör om, mosa bären lite och låt stå! Avsmaka så det blir bra smak. Mer sprit eller socker vid behov. Eller mer bär rent utav?
Efter ett dygn i skåpet blev det lagom för mig, då ser det så här härligt ut!






#cassis #likör #tid #gnäll #galenskap #gonetowork #världen #brinner #orkabrysig #svartvinbärslikör #pelvis #foglossningpåallvar


Fåfänga försök

Stilrent och minimalistiskt halsband. Tog väldigt lite tid att göra tyvärr.

  


Ensam med många barn. Varav två gärna slåss med varandra, skriker och sticker från tomten. Till på köpet har vi en kyrka mittemot med en massa heliga människor som nog har ett och annat att säga om språkbruket här…Det gör att man ogillar är ensam med dem utomhus.
I den härliga sommarvärmen blir innetemperaturen ganska påfrestande. Man måste vara ute trots att det är besvärligt och att man måste skämmas inför grannarna.

Nummer två och fyra skickas på återvinningsuppdrag. Väljer att gå mitt i gatan…


Vi försöker att hitta på olika former av aktiviteter till killarna…senaste försöket var att locka med pärlor. De brukar göra fina halsband på förskolan. Båda döttrarna engagerar sig och köper tusentals pärlor som nu delvis ligger på golvet.
Då blir ungarna minimalister och trär endast en pärla på varje gummiband….But why??? Även om jag uppskattar deras utveckling inom stil och form måste jag säga att detta var ett misslyckande. Nu blir det inte mer bloggande för femåringen sitter på andra sidan huset och vrålskriker åt byggkillarna hos grannen….But why?

Avkylning pågår



#bakslag #dödatid #längtartillsmakenkommerhem #enmankort #sysselsättningsökes

Tiden

Under klockan på huset där affären Liberty ligger. No minute gone comes ever back again take heed and see ye nothing do in vain.

Familjen nås av ennu ett dödsbud. En släkting men framförallt en vän till min pappa gick hastigt bort på onsdagen. Han fanns alltid med i alla roliga historier som pappa berättade om sin studietid, en riktigt rolig kille. För tidigt och oväntat. Det har varit lite mycket på dödsfronten nu. Tre snabba under bara några veckor. Jag får allvarlig dödsångest och blir mycket sorgsen när jag tänker på dem han efterlämnar.

Av statistiska skäl antar jag, att en man i 65-års åldern som dör av en hjärtinfarkt, åt för gott, motionerade för lite och eventuellt hade andra laster. Ärftlighet spelar också in. Jag har ingen aning faktiskt men sådan är min hjärna, jag söker mönster och röda trådar. Ett sätt att förstå och förklara det som händer. Ett djur som prasslar i bersån är oftast en häst, inte en zebra; men man vet aldrig det kan vara en förrymd cirkuszebra!

Det enda av ovanstående som man kan påverka är sin livsstil. Motionera och vara hälsosam. Sen får man bara hålla tumarna att genetiken är på ens sida.
Jag får budet av pappa som får en smash tillbaka. Sluta äta chips och ost, montera ihop den där motionscykeln nu och säg åt mamma att göra detsamma.
Jag går på om detta även på kvällen när vi ses. Jag har dödsångest, utvidgad dödsångest. Jag vill att alla ska leva för alltid!
Jag tvingar maken att ladda ned en träningsapp i mammas iPad. Det ska ta endast sju minuter att träna med den varje dag. Det kan låta futtigt men jag vet att det finns höga hinder att komma över för att börja träna. Att ställa väckarklockan sju minuter innan normalt, det kanske faktiskt är möjligt!?!

Jag hoppas. Jag hoppas och hoppas.

Jag har tidspanik. Jag vill göra så mycket innan jag dör. Helst vill jag göra allt nu. Tänk om jag dör innan jag hinner? Jag har redan skalat bort mycket onödigt i mitt liv. Har man sex barn och arbetar måste man det för att hinna med. Nu finns inte mycket kvar att skala bort, det skulle vara att läsa DN och den har jag ju redan sagt upp. I augusti är jag tidningsfri, jag ser inte fram emot detta men nu är det bestämt.

Man ska vara rädd om tiden, att sitta och se skit på TV, det skulle jag aldrig göra. Se klart dåliga filmer, det har jag också slutat med. Bara viktiga saker finns det plats för i mitt liv. Livet är för kort för dålig tv.

Jag närmar mig/är i den ålder där andra vågen med statistiskt ökad dödlighet inträder. Denna gång i cancer. Jag har ont nästan jämt och oftast vet jag att det beror på att jag inte tränar. När klockan är sen är jag övertygad om att det är metastaser. Jag måste börja träna. Av ALLA skäl, men framförallt för att inte ha ont i hela ryggen, nacken och vänster skuldra. Sedan en vecka har jag dessutom oförklarligt ont i vänster käkled….kanske det är cancer på något sätt? Eller beror det på att jag biter ihop så hårt även på natten? Antagligen. Är det inte bättre inom en månad får jag nog söka för detta.
Att tappa 10 kilo skulle heller inte vara fel. Då blir man friskare bara av det.

Jag har dessutom fått barn sent och är lite orolig att inte få se deras barn. Jag vill vara en frisk mormor som orkar hoppa och skutta med dem. Min pension ska fyllas av barnbarn, om mina barn går i mina fotspår kan det handla om allt mellan 12-36 st! Herrejävlar vad jag måste träna!!!

Jag har tänkt börja på semestern. Då ska jag även få med mig päronen. Annars är de rökta! Jag kan vara väldigt jobbig och enveten;) Så skärp dig morsan snart tar jag dig!!!!

Vila i frid L, jag hoppas du hann med allt du ville göra. Du kommer saknas av många.

#döden #träning #sorg #barnbarn #tid #slösainteborttiden #frisk #farväl

Egen slav är guld värd

En fin butik med själ men inget utom hängarna lockade mig på riktigt.

Jag fortsätter med guld i rubriken, eventuellt håller hjärnan på att torka in. Jag har ju varit på tredagarsshoppingresa tillsammans med 15-åringen och 6-månadersen(?). Det avlöpte med undantag för alla resetekniska bestyr väl. Vi kom hem och jag måste nu skaffa ett andra extraknäck alternativt leva på linser den närmaste tiden. Dottern har en utpräglad smak för dyra saker (och även för många billiga, same same för plånboken) och jag är klen i mitt nejsägande, kanske även intorkad i hjärnan som sagt.

Shopping är inte min favoritsport men jag tog tillfället i akt och handlade lite vi behövde, några saker jag inte kunde motstå och några presenter. När man ändå är där liksom…

Bland annat kom fyra paket våtservetter med hem som tillsammans kostade ca 24 kronor! Ni fattar väl att det är JÄTTEBILLIGT??? Och har man betalat nästan 1200 kronor för att få ta med sig 40 kilo bagage tillbaka, ja då måste man ha med sig 40 kilo tillbaka, annars har man ju förlorat pengar! Enkel logik.


Ena kostade 13 pund den andra en.



Vi hamnade i sommarrean. Dottern och jag hade på förhand gjort upp att få och dyra saker var bättre än många och superbilliga. 
Det löftet kan man hålla ända tills man passerar Primark. Mammons tempel nummer ett som gör många människor helt galna. Jag tänkte säga: gör alla galna, men det är fel. En del skulle aldrig i sitt liv sätta sin fot där, det skulle egentligen inte jag heller men fyra paket våtservetter för 24 kronor!! Fattar ni hur BILLIGT det är!!!

Jag handlade tre pyjamaser, två handdukar och två badshorts till killarna, 10 svarta T-shirtar till maken att jobba i samt några småsaker som ska ges bort i present på barnkalas. Sen var det stopp. 
Man orkar inte så länge i den butiken. Man får avsmak till slut av hur folk tappar saker, trampar på dem och att man knappt kan gå eller köra vagn för alla kläder och galgar som kastas på golvet. Verkligt slit och släng. Med betoning på släng för så värst långlivade är inte kläderna därifrån. Man måste välja med omsorg.
När vi reste ut från Skavsta fick jag shoppingtips av Forexpersonalen om att man ju måste gå dit och handla till småbarnen. Det är ju så billigt att man kan slänga kläderna när man får ketchupfläckar på! Ganska nedslående kommentar och jag mår illa bara vid tanken. Hade jag trott att motargument skulle bitit på henne hade jag levererat det men med den inställningen till kläder och hur hela världsalltet hänger ihop…ja då orkar jag inte tyvärr.

Några kvarter bort från ”vårt” Primark ligger märkesbutikerna. Där kan man på sin höjd köpa en nyckelring. Och det höll jag på att göra, andra dottern som är äldst gillar märken. Men jag avhöll mig för hon behövde faktiskt inte en sådan. Inte ens i form av en häst i turkost skinn.



Magnifik skyltning av VS.




London har allt. Det vill säga alla typer av människor. Superexklusiva damer/herrar, toviga hemlösa och vanligt folk i strandklänning, för små bh:ar och flipflops alla trängs på gatorna. Inte så särdeles mycket tiggare dock. Jag såg nog bara en eller två högst på tre dagar. Det kändes ovant. 

Vi gick och gick och gick och dottern shoppade och shoppade för sina födelsedagspengar. Hon var klar redan på lördagen för jag tvingade henne att vara strukturerad i sitt handlande. Det vill säga försöka bestämma sig för vad hon vill ha, leta efter det i första hand och när allt önskat är köpt kan man koncentrera sig på att titta runt. Hon var mycket duktig och läraktig. Hon fick tydlig feedback på sina val och jag passade på att försöka förmedla min syn på stil och kläder. Jag hittade åtminstone två plagg som hon gillade och passade ihop med övriga garderoben. Hon var mycket förvånad över det, jag stolt.

När söndagen kom gav vi oss ut för sista inköpen. Väskorna packade i lobbyn, utcheckade och med ett tight schema att följa för att inte bli sena och behöva köpa fler blijetter av Ryan.

När vi passerat Marble Arch på Oxford Street märker vi att det är lugnt i stan…oroväckande. Inez kollar på närmaste butiks öppettider, 12.
”Vi är rökta” är hennes kommentar. Jag försöker med ”om vi bara fokuserar på det som hon verkligen vill köpa inklusive barnmat kommer vi att hinna”. Hon är inte övertygad och surar väldigt. Tunga steg som lägger sordin på den annars fantastiskt trevliga resan. (Men bara fram till 11.00 då första butiken öppnar).

Sist hon surade på grund av utebliven shopping befann sig i NY. Då drog en orkan över staden och allt var stängt. De blev inlåsta på hotellet. Sandsäckar låg framför porten till den hett efterlängtade butiken (den höljd i dunkel, med för hög musik och halvnakna karlar i entrén) och hon grät. Jag försökte trycka på att det väl var otroligt spännande och annorlunda att få vara i orkanens öga nästan och klara sig, det bet ej. 
Att få handla är viktigare än man kan tro. Hon var inte så gammal heller och hade väntat ett helt år på den resan så jag ska inte såga henne helt offentligt.

Några affärer öppnade dock 11 och vi planerade vår rutt utefter öppettiderna. På COS hade jag kollat in en klänning med 70% rabatt, där öppnade de 11.30 så jag stack dit medan lillan sov och passades av storasystern. Klänningen passade. 
Jag gick till kassan men tyvärr, only browsing until 12am. WTF? Browsing vem kom på det? Varför ska man öppna halv tolv, låta folk gå omkring och glo men inte tillåta köp? Ska det bildas kö till kassan? Som på den där affären med halvnakna modeller? VA? VA? VA????
Nä det duger inte, jag tjatar, säger att vi flyger snart hem, lilla dottern sover i vagnen och jag lovar att inte säga till någon i hela Sverige att jag fick köpa i förväg. Nopp. 
Hon fick inte ens lägga undan den åt mig. Då krämade jag på ordentligt med plz plz plz jag har tittat på klänningen i två dagar och bara måste få hem den! (snacka ha-galen!!) DÅ fick jag lägga undan den men lova att inte säga till någon i hela VÄRLDEN ATT JAG FICK LÄGGA UNDAN EN KLÄNNING PÅ COS PÅ REGENT STREET I SÖNDAGS INNAN KLOCKAN TOLV! OK, jag lovar. Klockan 12 köpte jag den. Nu hänger den fint i min garderob.
Vilken idiotregel! Verkligen sånt går fetbort. Säkert jättesmart ur ett säljperspektiv men vaffan hur unserviceminded får det bli?

Det doftar lyx i London. Vi såg många dyra bilar där bland annat en svart Ferrarri med registreringsskylt HEROINE….man undrar om föraren hade rent mjöl i påsen!?! Några andra bilar som imponerade var dessa samt en liten rosametallic mini med svart sufflett. 





Inez har lovat att köpa en Porsche till mig när hon blir rik för att jag är så snäll. Då vill jag ha en 911 Turbo, en Targa eller en Carrerra i silver tack! Gul går också bra. 
Har alltid gillat Porschar vet inte varför det bara är så. Världens coolaste bil, man sugs liksom ned mot vägbanan och sen låter det som om ett flygplan startar. Urkonstigt att jag gillar det. Urkonstigt överhuvudtaget att jag alltid kollar in bilar, jag som egentligen bara är intresserad av att batteriet inte är dött, att det finns bensin och att jag kan ställa väskan på golvet. Och dessutom tjatar om miljö, miljö, miljö och att vara sparsam. Urkonstigt på riktigt.

Sista inköpet som gjordes var ett par Boyfriendjeans. Jag fattade inte vad det var, fick se bilder. Jag fattade då hur de såg ut (som på 80-talet med hål överallt fast från start). Däremot fattade jag inte boyfriend. Skulle han stoppa in handen i hålen? Skulle de dra till sig en boyfriend. Eller…aha, de ska vara i en storlek som passar en boyfriend! Det var inte uppenbart. I mitt fall skulle jag se ut som en kassler då. Inte roligt och jag har sett det förr. 
Hon hittade ett par hon gillade och när de förevisades kändes som jag att jag såg en person hämtad från 1987. Tighta jeans med hål lite varstans, lätt stentvättat, midjehöga och till det en topp med nedhasade ärmar så axlarna syntes, miljekort. Det kunde burits av Whitney Houston i I wanna dance with somebody. Inte jättesnyggt tycker jag men ungen var otroligt nöjd. Jag var glad att inte rumpan var naken så jag kommenterade inte. Jo, jag sa nog att man kan köpa hela byxor och sen slita ut dem alternativt göra hål själv där det passar men det var tydligen otroligt dumt och fånigt, inte var det billigare heller. OK.

Nu har köpbegäret klingat av, jag behöver verkligen ingenting på länge, inte döttrarna heller. 
Nä nu blir detta världshistoriens längsta inlägg, det går icke. För att knyta samman säcken måste detta med slav komma in någonstans. Här till exempel.
På väg hem trilskas lilla T. Hon är övertrött och blir väckt i säkerhetskontrollen, och under i princip hela resan ”talar” hon ljudligt i kabinen medan hon hoppar runt och emellanåt gallskriker. Jag jonglerar på och försöker hantera situationen så gott det går. Jag svettas, krånglar, byter nedkräkta kläder osv osv. Under tiden lyssnar I på POD och löser Sudoku. Hon gapskrattar också då och då för det är tydligen roligt. Helt plötsligt mitt i min nöd bestämmer hon sig för att tuggummit är färdigtuggat och vill ge mig detta. Jag rynkar pannan ordentligt för tala till henne går ju inte med podden och allt…”Vad?” säger hon. 

Så då var det ihopknutet. Jag är trött men välbehållen, jag har idag förberett för 15-årskalaset och det ska nog gå vägen. Gör det inte det får jag ge mig själv några ordentliga rapp så jag skärper mig.

#hemma #london #shopping #habegär #lyx #slit&släng #snabbvisit



Blixtblogg

Maken har blivit entledigad från tvättjänsten. Han har ej klarat biffen. Igår när jag skulle kolla läget var det värre än någonsin. Han erkände detta. Nu är han på jobbet och jag jonglerar med barn, kalas, städning och tvätt för fullt. Som enväldig domare har jag blåst av matchen. Han ska nu få välja ett nytt ansvarsområde. 


Jag tog några raska tag med tvätten och efter bara några minuter kan man skönja ljuset i tunneln. Tvättning ska man inte underskatta. Det kräver en hel del av utövaren. Både sinne för textilier, färg och form samt en förmåga till en högre struktur. Annars blir det som i detta fall en tvättkompost.

Jag var initialt mycket nedslagen och kände hur hjärtat rusade. Men allt eftersom jag började formulera mig kom jag på en eventuell lösning. Om han misslyckas på alla de områden han utser åt sig själv kommer jag att bli vegetarian, vilket med omedelbar verkan gör honom till hemmavegetarian alternativt kock! Två flugor på smällen kanske! Jag är mycket nöjd med denna lösning som jag tror är en rejäl morot, jag menar köttben!

Att underskatta kvinnligt arbete i hemmet (jag vet att 20% av männen också tar sitt ansvar, jag är ej manshatare) och att tycka att det bara är tjatigt med onöjda fruar och jargongen att kvinnor är gnälliga och att allt de behöver är lite…ja ni vet vad. Det tror jag på sikt är ödesdigert. Jag har en bekant som är familjeterapeut och är verksam på Södermalm (nu sticker jag ut hakan här) hon sa att hon var jäkligt trött på hipsters som inte ville ligga….De tog lika stort ansvar för hemmet och resultatet var minskad sexlust.

Vad drar vi för slutsats? Utarbetade gnälliga kärringar vill inte ligga. Utarbetade karlar vill inte heller det! Lösning? Om alla hemarbetar lika mycket kanske alla vill ligga och då får min vän en bättre vardag.

Så ni som klagar på surfittiga fruar, ni städar antagligen för lite och ni är uppenbarligen de enda som kan råda bot på detta. Oj, nu blev det längre än jag tänkt. Ber om ursäkt och allt jag skrivit är bara en reflektion on the go…men kanske kanske ett uns sanning????

#kastathandduken #game #set #match #motnyautmaningar #operationmakentvättaravblåst

Tid, värdefullare än guld

Gropar i rumpan på ett bra sätt. Iförd brorsornas tröja och min hatt från 1900-talet.

Hej! Välkomna till dagens moralkaka. Skriven av en som antagligen sitter i ett glashus. 

Idag sa min man något väldigt roligt (han är ofta väldigt rolig, det är därför jag orkar med ett och annat…). Det började nog med att jag ondgjorde mig över krimskrams och krusiduller eller något och avslutade mitt anförande med ”less is more”. Han sa då blixtsnabbt ”less is for the poor”. Ja ni förstår, surt sa räven och så där…

Detta ihop med en konversation med 13-åriga dottern Alva gjorde att det lossnade lite här i bloggandet. Ni kanske tycker att det var helt löst innan. 

Jag har en viss oro över att ämnen och uppslag ska ta slut. Det är inte så sannolikt om jag känner mig själv rätt. Men iallafall,  jag är lite orolig att inte hålla måttet, alltid. Så ibland när jag snappat upp något som jag tycker hänger ihop med något annat, skönjer ett mönster; då läggs det på jäsning. En del ämnen är för bra för att bara spotta ur sin analys över, de måste gona till sig och helst ha en fin och klurig lösning med knorr i slutet. Jag ska nu göra mitt bästa för att åstadkomma just detta. (jag känner mig lite som Spanarna i P1 som måste lägga fram tre bevis).

För ganska så länge sedan i början av Greklands ekonomiska kris hörde jag på radion att välutbildade människor flyttade ut från stan till landet. De köpte eller tog över gårdar och började odla. För att överleva. Och jag blev glad. Det unga paret berättade om livskvalitet, tid med barnen och att det enkla livet gjorde dem friare. Jag blev ännu gladare. (Jag är alltså inte glad över den ekonomiska krisen nota bene!)

Jag känner några högutbildade kvinnor som helst av allt inte vill jobba just nu under småbarnstiden utan bara önskar att de orkade vara med sina barn….Några av dem upplever sig illa sedda på grund av detta. De ska vara jämställda. Jag lägger ingen värdering alls i detta. Jag struntar också i ganska hög grad i vad folk tycker om mina val i livet. Min egen önskan är att vara hemmafru ett tag. Att ha sex barn och klara det med heltidsarbete….det verkar vara väldigt ansträngande. 

Min ekonomiska situation är dock denna att jag måste arbeta. För att bo i ett hus stort nog för oss, för att kunna ha en bil som inte bara är ett bekymmer och för att barnen ska kunna idrotta och resa. Om jag bodde på en lite ort långt bort där husen kostar under en miljon skulle jag kanske inte behöva arbeta så mycket. Sålde vi vårt monsterhus och drog till tjottahejti tror till och med att vi skulle få slantar över när vi betalat alla våra lån. Jag kunde ha de där hönsen, odla mer av vår mat och alltså kunna leva ÄNNU billigare och göra jorden en tjänst.

Imorgon reser min 13-åring till Göteborg för att spela fotboll. Hon skulle hämta en filt hos mina föräldrar och jag hade lovat skjutsa. I bilen kom vi in i en diskussion om pengar. Hon hade köpt ett pennställ för 100 kronor, fyllt med saker som vi redan har. Jag, och hennes far, hade synpunkter på detta för vi är båda sparsamma. Hon förstod inte detta. Jag förklarade igen, vi har redan pennor, sudd, pennställ, linjaler, gradskivor och gem och för övrigt blir jag galen på alla grejer som släpas hem nu när vi står inför en flytt!
Sen lade jag till att hundra kronor, det motsvarar cirka 30 minuters arbete för mig. ”Men du behövde inte betala” och där dog det. 
Jag orkade inte säga att även hennes pappa hade fått arbeta in just dessa 100 kronor och att det inte var vem som betalat som var själva poängen.
”Jag har egna pengar ” får jag också höra titt som tätt.
-Var jobbar du då? Tystnad och mördande blick ibland men oftast verbala smällar… Det är pengar från far- och morföräldrar, månadspeng etc. 
Kanske det är så det ska vara med barn, de ska leva i en bubbla tills första elräkningen kommer och sen bara kommer och kommer..

Jag brukar använda tid och resor för att illustrera pengar. Jag gillar det för 100 kronor hit och dit kanske inte märks så tydligt; men alla dessa utgifter blir snabbt en charter till Grekland. Och då lyssnar barnen lite bättre, för dit vill de gärna åka.

Äldsta dottern har nyss beslutat att åka till USA nästa sommar. Det kommer kosta en himla massa pengar. Hon vill även ta körkort. Hon har öppnat sparkonto och allt! Nu önskar hon sig bara pengar av alla. Vi får se hur det går och om hon slutar köpa totalt onödiga svindyra granolas…

Jag gillar att snåla, det går hand i hand med att inte överutnyttja jordens resurser. Om man har en väska så använder man den tills den faller i bitar, man kanske till och med lämnar in den på lagning!?! Man köper inte 100 kulspetspennor på Clas Ohlsson bara för att det är superbilligt utan man letar fram de 50 man redan har hemma i alla vrår. 

Jag är också snål med min tid. Tid ÄR pengar här hemma när det finns så satans lite av det. När det krisat totalt här har jag fått ta in städhjälp och då märks det vad en timme är värd. Att man ska behöva jobba hårdare för att ha råd med att någon går hemma hos en och städar….jag funderar ofta på det. 

Jag har egentligen inga problem med att städa. Jag gillar det. Jag känner att jag gör något bra, jag får det som jag vill här hemma och att arbeta med kroppen tilltalar mig det gör mig lugn och jag kan tänka. Problemen med städning uppstår är när man inte har tiden med det. 

Jag hörde i veckan om en studie kring hur människor fungerar när de inte har någonting att göra. Jag tänkte först att det var en studie jag skulle anmäla mig till. Sitta instängd i ett litet rum på obestämd tid och inte utföra någonting. Jag såg framför mig hur jag skulle få tänka klart alla otänkta tankar och bara ha det skönt.
Forskaren beskrev att folk stängdes in instruerade att bara sitta; men det fanns en knapp i rummet. En knapp som man kunde trycka på och få en ganska smärtsam elektrisk stöt…
75% av männen tryckte, 25% av kvinnorna. Han drog slutsatsen att vi är nyfikna…jag tänkte karlar är ju dumma i huvudet! Vi föredrar alltså att ha ont istället för att ingenting alls händer!!!
Fast det bevisar en tes jag haft. Vi är inte gjorda för att sitta sysslolösa, vi dör av det. Jag tror att det egentligen inte spelar så stor roll vad man gör om man har ett rikt inre liv, huvudsaken är att man gör något!

Så vad blir summan av kardemumman här…..Jag hade tänkt downsize ger mer tid till det viktiga i livet, det ger mening och tillfredställelse. Man kan leva utan mycket pengar och ändå ha ett förträffligt liv. Att skala bort de där totalt värdelösa småprylarna som gör att du måste jobba mer och avstå det du hellre vill göra med din tid….Hänger det ihop eller??? Sen kanske jag vill påminna om handarbete också på en gång. Det är nyttigt för människor, att ha någonting för hand!

#aningenförvirradspaning #jobba #tid #downsize #självhushåll #snåla #slöjd


Nu drar vi till London……derry!?!

 

Nu på kvällskvisten skulle säcken knytas ihop. Åker med Inez på födelsedagsresa till London för att handla och mysa lite, det är hennes present. 


Tylla stretchar inför shoppingen.

Bokade i maj under melodifestivalen med ljud och skrän i bakgrunden. Det började med att jag klickade fel datum och vips hade jag bokat fel med Ryan och det gick inte att ändra 20 sekunder senare, good bye 1600kr!

Jag har fått alla bekräftelsemail under veckan. I tur och ordning har det bekräftats att vi kommer. Till och med restaurangen ville veta om det var riktigt, riktigt säkert att jag vill sitta där och äta imorgon.
En del förbannelser har utfärdats kring Ryan Air, mer kommer säkert senare.
Idag kom hotellets mail…Välkommen till LondonDERRY! Det ligger på Irland om någon undrade!
Jag trodde det var som typ Camden el Kensington, för jag sökte på centrala London…Så nu sitter jag och snackar med Booking.com



Här bokar vi lite som vi vill bara det börjar på samma bokstav…



Mycket hjäpsamma var Booking.com måste jag säga. Men de kunde inte direkt hjälpa mig för det var så sent. Vi får se hur det går.
Det är inte Ryan, hjälpsamma alltså, om man inte betalar för att snacka i deras betalhjälptelefon, som säkert debiterar 100000kr/min för att man ska få höra dem prata väääääldigt långsamt och sannolikt konstatera att man är fucked!

Men nu har kolugne maken bokat ett dubbelt så dyrt hotell i London (jag hoppas det inte är New London i USA eller någon koloni i mellersta östern!)

Enda oron nu är om jag kommer få kasta all barnmat, betala 2000 kronor för paraplyvagnen och få höra att mitt arsle har fel mått så jag måste betala slitageavgift på armstöden.

Som sagt, jag är bra på att fejka medicinskt akuta tillstånd. Få se om jag får användning för det imorgon…

Här lite bevis i form av bilder och en rogivande i form av världens godast doftande blomma, heliotropen!

The game is on!

Eat that Ryan! 15 kilo, ingen extra avgift där inte!!!! Moahahahahaha



#Ryan #fucking #air #irland #hönshjärna #älskarminman #hatar #stress #snartluspank