Livskvalitet

Maken bakar (på mitt initiativ). När jag vabbar händer det saker. Jag passar på att städa, tvätta, skriva, laga saker och liksom göra lite av allt det där som aldrig hinns med pga att jag vanligen är fullt upptagen med att arbeta för att……kunna leva. Maken, han är mer…….å en video med folk som halkar runt i slime eller galna katter som trillar från hyllor….och sen äta lunch. TYP!

 

Jag vabbade igår, maken idag. Jag hittade på att han skulle baka, ta ut disken, börja städa lite i ett barnrum, skruva fast planken på hönshuset, fundera på middagsmat och kanske läsa lite läxor med sjuklingen…typ. Han valde bakning men knorrade lite att ingen utom möjligen jag och han skulle äta det förgjordade brödet. Men jag tror han blev ganska nöjd ändå med resultatet då jag med emfas uttryckte min förtjusning.

Som ler och långhalm eller peas and carrots som Forrest, Forrest Gump säger. (Vi såg den igår, igen, så bra film. Men jag hatar att gråta).

Jag arbetar ju i en annan stad nu med stor del invandrare, det speglar av sig i personalen. Nyss blev jag bjuden på helt fantastisk mat av en av skötarna. Jag hade gett honom fyra av mina hönsägg för att han alltid bjuder mig på sötsaker som t.ex baklava (som jag älskar) och en dag hade han med sig en hel middag till mig! Det är någon sorts knödel eller kroppkaka a la lebanese gjord av couscous och fylld med köttfärs. Detta kokas sedan i en härlig yoghurtsås. Så gott tack, N!!!!

Såna här skulle jag vilja göra själv.

Jag får ofta kreativa och roliga infall. Här något som då det skedde var så roligt och bra att jag tvingade maken att fota det hela. När som helst kommer jag på vad det var också…..

Jag fick en fantastisk italiensk påskkaka av ”Monkan” en av mammas äldsta vänner. Jaag fick den ihop med en stickbok, hon känner mig så väl! Jag blev överlycklig och vi äter fortfarande på den söta, fluffiga och succatgenompepprade kakan! Jag fick blommor även när jag kom in på läkarutbildningen av henne, detta var liksom som kvittot! Där satt den liksom!

Jag åkte och hämtade de potäter jag beställt och satte dem att förodlas i vårt stora hallfönster. Jag tror bestämt vi får potatis för ett halvår senare. Jag köpte lite ljusblå oemotståndliga irisar, en vit bellis och blå-gula-rosa minipenséer på Zetas.

Jag får lite inspiration till mitt (vårt) blivande orangeri. Ska bara bli rik först!

Jag har starka känslor för det här fiket!

Jag köpte iallafall inte girlanden…

 

Jag älskar inlagningen!

 

Vi får väl se hur det här går. Nu har jag inget utrymme kvar i mina fönster iallafall….

Motivation på topp

Skum belysning i gryningen. Men innan sju var Franks favoritsockor (enda han använder just nu) lagade. Inte med rosa som jag först hoppats utan med gult Shetlandsgarn. Jag hade inte ork att vända upp och ned på hela garnsamlingen. Och det är overkliga mängder garn jag har här hemma tyvärr…måste börja stcka mer snart!

Maken sliter hårt på sina kläder. Äntligen har han dock fattat att han är gift med en kvinna som ääääälskar att laga snyggt….så 2018!

Ja, det finns motivation men såklart för helt fel saker….Jag borde plugga men det finns annat som drar. I november fick jag för mig att starta en tidning på nätet, den ultimata tidningen för oss som vill MER! Och nu är det på rull….det kommer komma mycket mer om det och jag hoppas att det inte ska inkräkta för mycket på bloggen, kanske det snarare kommer korsbefruktas? Jag hoppas det!

Maken var hemma idag, hvdvrk från helvetet tydligen….det var nog förklaringen till val av kläder till Tylla….för när jag lämnade henne på dagis blev det nödvändigt med ett byte. Sällan har någon skådat en så skitig klänning. Jag har tio bilder till om ni är intresserade…jag kan maila!

Jo, det kommer ett magasin som ska heta:

Tidlösan, eller nakna jungfrun blommar sent om hösten utan blad, därav namnet. Och den är GIFTIG! Jag tycker det är ett utmärkt val av namn då jag är född i september (jungfru) och skriver lite naket och giftigt…ibland. Håll utkik, det är nära nu!

Först målade jag ”headern” men som ni vet kan jag ju inte måla. Efter tre försök, de två sista i akvarell som jag aldrig testat tidigare gav jag upp. Det som fanns i huvudet kom inte ut så som jag önskade. Då kom jag på att jag i tonåren var en jäkel på att klippa ut fina bilder och göra collage som folk sen ville ha på väggen….och så passade jag på att rensa ut lite ur tidningssamlingarna. Det gör jag i omgångar och varje gång jag flyttat (och det är många nu) så ryker väl sådär en hundra kilo papper. Men vissa bara måste jag ha kvar. Jag sparar också fina bilder i olika högar, en riktig hoarder på vissa sätt. Men den här 11 år gamla fick gå…..till förskolan. För de kan behöva saker att klippa i! Och de brukar bli glada och så hatar jag verkligen att slänga saker.

Från 2006 minsann, mint condition…..

 

Vad tror ni om detta? Mitt hus nästan. Med extra allt! Växthus, jordkällare, höns som lägger ägg på gräsmattan, himmelriket liksom. Och ständig sol!

 

Ibland är han snabbare än en vessla….vi har haft lite diskussioner här hemma om städning…och hur man kan behöva kasta tomma snusdosor….och då vet jag att jag belastar huset med krukor, pappersurklipp osv. Men jag har en PLAN! Vad ÄR planen för sex i bästa fall tomma snusdosor i bilen? I värsta fall är de fulla med GAMLA snusar och om barnen öppnar…ja ni fattar, sanitär olägenhet! han borde göra lumpen igen, och sen igen och sen kölhalas…typ. men han är snabb när det gäller, det måste man ge honom! (Om ni missat poängen med den här bilden så är det att han tar sallad men låter den tappade resten hänga KVAR. Så gör man INTE!) Inte i någon kultur, ingen religion ser med blida ögon på slafsighet med salladsblad, eller fulfinger.

Nu har jag lugnat mig lite avseende salladsblad och snusdosor. Jag har fått pyssla med mitt collage, lagat ett par örhängen, en solfjäder och det jag nämnde ovan. Här står Frank på senaste loppisfyndet i de fina sockorna, jag äääälskar färg!

Guldsockel under skåpen….so clean and shiny…not.

Enkla jobb – inga skitjobb!

Varje helg försöker jag låta hönorna gå ute ett tag. Idag var jag för dåligt klädd för att de verkligen skulle få luftas men jag fick ut de två minsta iallafall. Jag är rädd att de annars inte får tillräckligt med sol, motion och intressanta saker att picka på….hönsmamma, jag vet. Imorgon klär jag mig bättre!

Jag har under veckan brottats lite mentalt och verbalt med mig själv och förskolan. Jag skrev om det tidigare i veckan. Nu är jag på den bollen igen. Jag hörde liksom vad som sades och tog med mig det (floskler jag hört).

Så på jobbet mötte jag en mamma med två barn i tidig skolålder. Yngta barnet hade haft problem med magen ett längre tag. Fått laxerande….höll sig….

Jag kan ju aldrig låta bli att vara som Nicke Nyfiken så jag frågade barnen hur det såg ut på deras skoltoaletter. Båda berättade att det ofta var blött på golvet av urin, skräpigt av papper och sen fyllde mamman i att det ibland även varit fekalier både här och där. Därtill var barnen hänvisade till vissa särskilda toaletter så om ettornas var smutsiga eller låsta fick de inte gå vidare till tvåornas osv….

Yngsta barnet berättade också att om han behövde gå på toa för att bajsa under lektion så blev det nej på den frågan.

Tänk er detta: Du sitter på kontoret med en svår uppgift. Du har begränsad tid på dig att lösa detta.  Då känner du att du behöver gå och kissa. Du reser dig upp, går till chefen och säger:

-Jag är strax klar med siffrorna jag ska bara gå på toa först (helt orimligt såklart för du går ju bara utan att säga något).

Då svarar chefen:

-Nej du, jag vill att du kommer med redovisningen NU, inte efter toabesöket. Gå genast och sätt dig igen!

Tillbaka i ditt rum kan du inte riktigt fokusera för du är sååååå kissnödig. Du försöker några minuter men nej. Det går inte. Du smiter ut förbi chefen och finner att toaletten är helt nedsölad. Det stinker urin och det är bajs på ringen. Du skyndar vidare till den längre ned i korridoren. Men då ser en på andra avdelningen dig och säger:

-App, app, app! Den här toaletten får bara IT använda, marsch pannkaka tillbaka till redovisningsdasset!

Tror ni att någon i vuxen skulle finna sig i det? Möjligen busschaufförer som vi ju alla vet har en olidlig lätta-på-trycket-situation. Men de kan iallafall göra sina behov i det fria!

Mitt hus från östra sidan. Så fint att se himlen härifrån.

Barn är en handlesvara, tyvärr. Man lämnar sina barn på förskolor och i skola/fritids, ibland i kommunal regi ibland i vinstdrivande dito. Jag mår lätt illa av det. Pedagoger larmar om att undervisningmaterial saknas, inga nya leksaker köps in och på mina pojkars kommunala skola har jag mer än en gång städat toaletterna. Sist bad jag att få se upphandlingsavtalet avseende  städningen. I dokumentet och fann jag till min förvåning att det vinnande budet gått till ett företag som inte utlovade renhet utan INTRYCK av detsamma. Kan ni fatta det? Det behöver inte vara rent men det verka så……det är ju som att sälja margarin men säga att det är smör. Fusk och lurendrejeri. Jag påpekade att det ju inte ens gav ett intryck av renhet när det stank urin lång väg……jag har fortfarande inte fått svar på detta.

Hade jag mer ork skulle jag starta en förskola/skola/gymnasium, en allomfattande verksamhet där saker gjordes på rätt sätt.

Här en bild på det tillbyggda hönshuset och den utökade hönsgården. Hönorna är på frigång på helgerna. Jag älskar att bara stå och glo på dem. Ni ser en bit av muren jag påbörjat också. Den ska få ett 60 cm högt pilstaket till våren så hönorna håller sig borta.

Vi saknar tydligen enkla jobb i det här landet. Det finns massor med människor som inte talar språket och saknar all form av utbildning. Vad sägs om att vi utbildar dem till toalettvärdar? Det är kanske inte ett enkelt jobb egentligen för man måste förstå saker som att bajs och kiss kan innehålla bakterier och virus. Man måste fatta att man inte kan veva runt med samma trasa i och utanför toalettskålen. Man måste förstå antiseptisk osv men OM man verkligen är pedagogisk kan man lära ut nästan vad som helst till vem som helst och sen kan man om man är orolig övervaka och om det verkar bli fel rätta och lära ut igen hur man gör (har sett för många städa för dåligt för att tycka att det är en enkel sak). Och så slipper vi ha en hel generation ungar som får problem med magen och sen inte kan koncentrera sig på skoluppgifterna då de är fullt upptagna med att inte kissa och bajsa på sig under lektionerna.

Jag ska inte avslöja årets smak men varken jag, maken eller min mor kunde gissa årets smak. Grannen däremot hon var väldigt nära. Hon sa rätt smak ihop med en annan så det blev ett AB där (jurist). Fast ibland tror jag att det är samma must varje år och att de bara ändrar ordet bakom klisterlappen…Eller så är det bara pärlor för svinen…vi har inga smaklökar kvar. Igår testade vi vår favoritmust, Nygårda lagrad. I år tillkommer Calvadosfatslagrad….vår favorit är annars ekfatslagrad. Romfatet ger för mycket romsmak. Men vi tyckte inte den skilde sig nämnvärt från eken. Fast kanske återigen pärlor för svinen??? Goda allihopa ändå hur de än krånglar till det!

Just den här mamman fick råd av mig att konfrontera skolan. Titta under ringen, fota ev. snusk och skicka till rektorn (som jag själv gör), ta upp barnen en stund tidigare så de kan äta hemma. Då har man en chans att den gastronomiska reflexen gör att magen tömmer sig i hemmet så slipper man gå på toan i skolan…och sen att ha en liten påse med extra underkläder, våtservetter och pappershanddukar som man kan ta med in på toaletten om man tvingas uträtta sina besvär på ett snuskigt ställe. Ska det vara så här Herr Löven? Eller Fridloin, du som kan ALLT om skolan (jag känner att jag måste vara en av de som tillbringat mest tid i skolan i landet efter nio grundkoleår, tre i gymnasiet, 8 på universitet och sen alla år man haft barn i sörskola/skola…är det 19????)

Jag tycker det är skamligt. Men jag gnäller inte, jag har en konkret lösning, utbilda människor till toalettvakter/värdar/vårdare eller vad fanken man ska kalla det för att inte någon S-politiker ska kalla det ett ”skitjobb” som ingen ska ha. Detta är ett livsviktigt jobb ju, och det finns många som kan ta det! Samhällstjänst…why not? Alla kan få vara toavakt i tre månader efter gymnasiet. urbra ju!

Idag hämtade jag nya böcker, inte så många denna gång, jag har inte råd att köpa mina egna böcker än…. men några tog jag hem så jag kan skicka ut om ni är sugna. Då kan jag skriva något till er också!!

Hänsynsfullhet och att vara ett gott föredöme

Vi åkte till Kista för att handla lite specialsaker till ena dotterns födelsedag. Där hittade vi den här melonen bland annat. En hel var inte att tänka på, jag orkade knappt lyfta den.

Mellan 05.20 till 08.19 han jag fundera på (och utföra en del sysslor) ovanstående.

Jag vaknade av….Destination Ekerös ventilationssystem (och kanske det faktum att jag var kissnödig). Jag låg en stund och funderade på om det var värt att gå upp. Vanligen brukar mitt uppstigande, hur tyst det än utförs, medföra att alla andra också vaknar (kanske för at de ligger på mig?). Jag låg kvar och skrev en väldigt lång grej på FB apropå det värdelösa i att låta oempatiska läkare läsa trevlig litteratur för att bli mer inkännande. Sen bestämde jag mig för att jag hade bättre saker att göra med min semestertid. Som att iordningställa mitt arbetsrum till exempel.

Så då gjorde jag det. Eller jag började iallafall. För att få perfekt ordning behöver jag nog minst en veckas semester till i ensamhet. Jag bar in de saker som uppenbart är endast mina och på något sätt är arbetsrelaterat…. lite böcker om sömnad, garner, stickor, nålar, lera, trasiga barnkläder, symaskinen….och senare ska all inspirationsmaterial in samt bokföring. Jag hann väl kanske 1/10 av allt som ska göras innan jag insåg att tvätten legat för länge i maskinen. Jag började således plocka ur tvätten. Ena maskinens tvätt luktade lite suspekt…kanske den måste tvättas om. Jag hängde iallafall allt på tvättvindan, i solen.

Då började jag tänka på detta med att vara ett gott föredöme. Jag lever ju lite efter den devisen, följer lagar och regler, håller upp dörrar i affärer, visar vägen om någon frågar och är vänlig även mot de som är ”taggiga” i kontakten….. Jag gör mitt allra bästa, är hänsynsfull mot familjemedlemmar och känner inte riktigt att det smittar av sig. På min äldsta dotter märker jag att det nog ”tagit”. Hon har styrt upp ett hem, arbetar flitigt, pluggar och tar nu körkort. Hon plockar undan efter sig här hemma (numera) och diskar hjälpsamt efter middagen. Hon är inte till något som helst besvär. Det tog cirka 20 år av min och hennes tid att komma till den punkten.

Sedan några veckor har jag saknat bumullstussar i badrummet. Jag har tänkt att någon av tonårsdöttrarna varit i farten och det visade sig stämma när jag valde att gå på toa på nedre plan (för att inte störa alla sovare). Där låg hela förpackningen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är ju märkvärdigt att man först gör slut på sina egna och sedan går och hämtar mina….inte så många man behöver tills man köpt nya egna utan man tar ALLA.

Medan jag satt där på toan funderade jag på NÄR man får tillbaka all hänsyn man visat andra. För barn verkar 20 år ju vara gränsen….men hur är det men adra som man inte fostrat själv? Jag har varit ihop med min make i snart tio år…..

Så här lång är jag. På betongstegen har jag målat med krita. Det gör att alla som går på dem bli blå om fötterna….det tycker jag är lite festligt. Att kasta grus på gräsmattan, lägga på trallen och ta in i huset är också kul. På det hela taget är allt kul som man inte ska göra. Och det konstiga är att mamma säger att barn inte gör som man säger utan som man själv gör……NO LOGIC AT ALL! Nej, det är inte öl vid min sida, det är Panaché en fransk specialitet. Det är hälften öl, hälften citronlemonad av något slag. 1% alkohol eller mindre och det är mina föräldrar som dricker. Jag använder den som kikare. Man ser så mycket bättre då, och grönt bli det också, magiskt!

Jag fattar att barn när de är små bara ska vara intresserade av sig själva, jag har inga som helst förhoppningar på att ska förstå annat än att man inte har ihjäl någon….

Jag fortsatte till tvätten. Där stod jag i solen och hängde upp andras kläder……jag funderade lite på vad som skulle hända om jag aldrig brydde mig om andras kläder, hur dyrt det skulle bli. Jag tar ALLTID hand om mina kläder för jag gillar dem, och barnens för de kan/förstår ej men andra vuxnas kläder……När ska någon vårda mina så som jag vårdar andras?

-Nej, Edgar, du ska inte ta ut kycklingarna. Snälla låt bli det. Vi kan ha dem inne. Tänk om katten tar dem, eller att de flyger iväg! -Mamma, titta den sitter på min axel!! (Så gör jag inte heller!).

Alla dessa uppmaningar att vara hänsynsfull, vara ett gott föredöme och så vidare….så tröttsamt. Kanske jag bara är desillusionerad för att jag och maken i princip hela semestern så här långt har byggt, målat och hållit på med hus och tomten? Jag har mestadels fått göra det jag alltid gör, tvätta, städa, handla och laga mat i och för sig fast hela tiden utan avbrott för att arbeta. Så JA jag kanske är lite trött. Men det måste göras för målet är ju att ha ett hem som INTE behöver tas om hand hela tiden.

Jag är också rätt irriterad på att ljudnivån från vägen är så hög och att det nu tillkommit en AC som inte låter en sova ens när klockan är fem på morgonen. Hur mycket AC kan ett tomt kontorshotell behöva liksom???

Jag älskar att gå i annorlunda affärer och kolla på matvaror, jag har ingen aning om vad det är men Jell-O verkar vara stort iallafall…. tre meter med knasig Jell-O men det tycker jag inte om.

Här ett exempel på vad som hände en kvart efter att jag varit och handlat. Två barn blir oberoende av varandra sugna påflingor med mjölk och river bokstavligen sönder förpackningarna. Ingen, jag lovar, har någonsin sett mig öppna ett flingpaket på detta sätt. INGEN! När ska förpackningsindustrin börja arbeta FÖR oss och inte emot? NÄR?

Nej, nu ska jag tänka glada tankar. Snart ska jag…..börja göra frukost åt barnen och sen plocka undan efter alla för maken ska ju ut och bygga….

Nästa år blir det charter…all inclusive, helt solo tror jag…..;) Eller Cecilia, du får följa med och så tar vi med oss en ”shit loda” med skönlitteratur som vi aldrig hunnit läsa så blir vi bättre människor på kuppen! ELLER…..så skriver vi en dödsvidrig kriminalroman om mammor som får spelet….

Föräldraskapets våndor

Jag plockar ett blad om dagen på väg till jobbet. Detta var ovanligt hjärtlikt.

Midsommar. Mörka mål drar in….midsommar avblåst. Vänner omdirigeras hem istället för till slottsparken. Kring klockan sex, behov av utbrytning. Promenad till idrottsplatsen för att låta barnen springa fritt.

En del av diskussionen igår rörde ett monumentalt bygge som ett företag här ute funderar på….jag tänker att vi kanske visst behöver ett badhus men en inomhussnöbana?????Nooo. Fast i den här lilla kommunen kan ALLT hända känns det som. Kanske det skulle vara bättre att de som arbetade i kommuners tjänst skulle vara utifrån? Så man slapp nepotism, vänskapskorruption osv i Göteborgsk stil.

Snart är uteplatsen kvar. Men det låter så mycket från vägen. Det utlovade bullerskyddet lyser med sin frånvaro, lampor lyser dygnet runt, AC stör när det väl är tyst från vägen och sen matos, restaurantgäster och……ja det är oändligt krångligt med grannar ibland (och Kommuntjänstemän).

Jag trivs ändå bäst ute, fast inte i regn kanske…men på tomten, med odlingsprojekt, hönsen och så. Barnens ljud (från ipads, två och högljudd lek) kryper in under skinnet på mig, gör mig nästan galen just nu och så regnar det så man inte enkelt kan gå UT.

Nu dagen efter funderar jag på följande: OM det skulle visa sig att mina smärtor skulle bero på skelettmetastaser (fullständigt osannolikt men ändå) och jag bara hade till jul kvar att leva hur skulle jag förvalta tiden?

  1. Innan provsvar skaffa livförsäkring så familjen har råd att bo kvar.
  2. Skriva varsitt brev till barnen om hur jag uppfattat dem, mina förhoppningar och ändlösa kärlek till dem och kanske några ord om hur de ska hantera sina eventuella framtida barn.
  3. Jag skulle se till att undvika behandling om den ej skulle göra mig frisk och istället försöka må så bra som möjligt och göra klart allt. Dvs knyta ihop alla lösa trådar.
  4. Ha alla barnen boende här sista tiden så jag hann få njuta av dem så mycket som möjligt och kanske få till en resa till ett varmt land.
  5. Lära maken allt jag kan….och se till att han lär sig gå upp på morgonen.

Så dyster kan man bli av att för åttonde året i rad vara den som får ta morgonpasset och samtidigt ha outhärdligt ont i ryggen men  veta att om inte jag gör det blir kycklingarna uppätna.

Makens sida sängen….hur orkar han? Jag försöker att inte gå på den sidan. Agnes Wold säger att smuts är BRA, det kan jag köpa men OREDA? Hur kan han inte tycka att detta är påfrestande att se???? Hur? Kanske för att han sover mer, för än så länge har han inte visat några livstecken och han har inte ens humor kring att han nu har cirka 2500 morgnar att går upp före mig ”intjänade”. Noll humor där min lustigkurre.

Varför tänker jag skelettmetastaser? För att jag är läkare och då per definition lite för överinformerad….hypokondrisk och rationellt inställd till döende, så är livet liksom. Tack och lov tror jag inte att varje finne eller pormask är malignt melanom iallafall, det vore outhärdligt…..

 

Jo, om någon som saknar ironi, är lättkränkt osv nu av en händelse googlat sig hit pga ledord som metastaser osv så kan jag förklara att jag inte hade för avsikt att kränka alla med dödlig cancer i slutskedet, jag vet att en del dör under vidriga omständigheter och visst ska man underkasta sig behandling och förlänga livet och så vidare. Detta är min HÖGST personliga fundering en dag när jag som vanligt är lite naggad i kanten, hade ändrade avföringsvanor och skrev rakt ut bara utan en tanke på att lättkränkta människor läser saker på nätet och tar dödsallvarligt på varje stavelse. Jag ber alltså om URSÄKT för mina tankar för jag ORKAR inte förklara mig vidare, jag ville bara dela med mig av morgonens toafundering so BACK OFF!

OK?;)

P-piller kort och gott

Från igår. Kan själv ….. Lilla damen gillar mina rosa skinnhandskar. I dem känner jag mig lite som en dålig kopia av Melania Trump, hon hade visst turkosa in insvärjningen. Fast mina matchar inte den second handfyndade Whyred herrjackan jag haft i fem år….Stor skillnad mellan henne och mig HUGE!

 

Stor sorg och tragik. Frank orkade ändå begrava sin höna fast han grät sig genom hela middagen.

Jag hade en ganska bra morgon faktiskt trots allt. Allt innefattar då att jag vaknade med fyra personer i en säng ämnad för två, tre av fyra höns dödades av räven igår och att jag ensam skulle få iväg tre barn till skola/förskola på mindre än 45 min. Ingen dog.

På vägen hem hämtade jag bilen som blev kvar på dagis igår för lilla solskenet (Tylla) vägrade åka bil, ville köra vagnen, utan kläder, i snöstormen. Och jag, den curlande sexbarnsmamman på randen till vansinne sa inte emot.

Jag körde bilen de ca 500m hem till huset idag istället och hann då höra detta: Forskning om P-piller från KI och då blev jag så där trött igen. Om ni inte orkar klicka och lyssna kan jag meddela: Vanligaste kombinerade P-pillret ger sänkt livskvalitet för kvinnor. Det ger ju inga barn heller för den delen kan man tillägga, men som sagt, man blir inte en glad människa. Det klingar ju lite skevt ihop med det jag skrev först, att barnen typ STÖR mig i mitt liv men mestadels är ju livet med barn helt fantastiskt. Och så finns KONDOMER!

Maken gör ofta oväntade saker. Plötsligt från ingenstans börjar han putsa fönster. Rättelse, ETT fönster. Sen orkade han inte mer, och laddningen var slut, och han vet inte var han har laddsladden och antagligen kommer han aldrig mer i sitt liv putsa något glas. Jag skulle ha kunnat säga (har du kollat i städskrubben, i den låda där jag förvarar allt städ- och rengöringsrelaterat? Jag skulle också ha kunnat sagt: Så går det när man inte håller ordning på sina grejer. Eller: jag har ju sagt att det är en BRA idé att märka sina laddare med en tejpbit som man skriver typ: Fönsterputsladdare på…. Jag sa allt det. Men som ni förstår för döva öron).

Jag var en gång hos en gynekolog för kanske 10-15 år sedan. Han tyckte jag skulle äta P-piller istället för ngt annat (minns ej vad jag hade för idé då). Jag sa….-Alltså jag är inte SÅ sugen på en massa hormoner å grejer….kanske spiral?

-Lilla gumman, om du ska bli läkare får du nog ta och ändra inställning där. Punkt slut liksom. Jag gick. Och tänkte att han nog är död snart. Jag födde tre barn till efter det.

Jag har i princip aldrig ätit P-piller, jag kan inte för jag glömmer bort att ta dem som man ska och jag har ju gillat att få barn…..så kan man ju låta bli att bli gravid på andra sätt också som ni säkert känner till. Och jag ÄR läkare, jag vet att P-pillerrevolutionen förändrade livet för massor med människor när det kom. Jag bara tycker att vi ju kommit till den punkten i vårt land, vår utveckling, att en kvinna faktiskt kan välja att säga nej, män kan använda kondom, vi kan få spiral, det går utmärkt att avbryta mitt i och dagen efter piller finns i allra värsta fall samt gud förbjude abort om allt man försökt visat sig inte fungera och man absolut inte kan ta emot ett barn.

Jag är tack och lov snart ur den där karusellen och säger HEJ KLIMAKTERIUM!!!! Välkommen!

Men det är sorgligt att vi gör unga kvinnor ledsna och minskar deras livsglädje bara för att de ska kunna ha sex när som helst. Och visst, vissa kvinnor kanske väljer det framför att må toppelitopp, vad vet jag men själv skulle jag aldrig göra det så läkare jag är.

Så här trumpen kan man se ut på väg till förskolan när man måste åka vagn, trots att man har mammans hanskar….

Om man istället får köra sin egen vagn lyfter man blicken och strålar av glädje. Jag tänkte en sekund att hon kanske kunde köra mig…..

Snipp snapp slut för idag. Nu ska jag redigera en bok om hur man mår lite bättre, inga piller alls där (nästan).

En solig söndag i mars

Första gången på tre hundra år som jag inte är först upp. Klockan är inte ännu sex men ändå. Jag är horisontal.

God morgon!

Jag hade en svacka igår (egentligen har den nog pågått sedan i somras) och ringde min mor för att få lite uppmuntran. Det är lite så det funkar för mig. Vid problem: Ring mamma! (Mina egna barn beter sig ungefär likadant). Hon är bra på att spalta upp saker och ge lite handfasta tips (och pengar). Men i just min situation är det så att jag redan ringat in alla svårigheter, radat upp dem, räknat och kategoriserat dem. Jag har också försökt att adressera dem (dvs tala med maken om hans svårigheter). Jag har för fasiken skapat en hel blogg i ett desperat försök att bringa ordning på mitt liv och mina tankar…i hopp om att maken ska förstå mig (och att jag ska få ert medlidande). Men, ett program på radion sög sista livsgnistan ur mig. Det visar sig nämligen att det är totalt omöjligt att förändra folks synsätt. (I detta fall gällde det faktaresistesns gällande vaccinationer men jag ser de större sambanden här…). Och det visar sig att ju mer man försöker förklara/övertyga för en vaccinmotståndare hur viktigt det är att mer än 95% av befolkningen är vaccinerad för att förhindra utbrott av dödliga infektionssjukdomar desto mer övertygade är de att de har rätt.

Jag skulle gärna vilja kunna somna så här, vara lite böjlig och obekymrad.

Vaccinmotståndare och andra foliehattar har som gemensamt drag att de är misstänksamma mot allt som är vedertaget och vetenskapligt bevisat(!). Alla som tillhör det kluster människor som de räknar står för den synen är per definition icke trovärdiga. Jag antar att jag räknas in i den skaran då jag både är läkare, har gått ur svenska kyrkan och är öppet evidenstroende. Just när jag hörde detta var det som om all luft gick ur mig…..konsekvenserna av detta? Oöverskådliga! Jag tänker på Trump….Afrika….vitlök…….att sex med spädbarn ska skydda mot AIDS…ja ni förstår, det blir ett kompakt mörker. (Här måste jag berätta för er att jag är en lögnare säger maken. Han frågade nämligen just nu om jag sett hans kaffekopp. Jag hävdade bestämt motsatsen men efter lite dividerande visade det sig att jag satt och drack ur just HANS kopp. Detta krävde en ursäkt av mig, då jag brukar kräva detsamma av honom när han gjort fel. Till mitt försvar kan jag säga att koppen var tom och att jag i en önskan att reducera antalet koppar som ska diskas tog en jag trodde var bara smutsig (inte under pågående användande då han befann sig flera meter från koppen och ritade en skiss över den kommande altanen)….och nu påpekar maken att jag dessutom sade: – Håll reda på din egen jävla kopp! (Men det tror jag inte på för så ful i mun är jag aldrig före lunch…) OK maken? Är du nöjd med min ursäkt????? FÖRLÅT SÅ MYCKET!!! Du kan få ett skålpund kött om du vill, ta från rumpan vetja!

Så, nu kan jag fortsätta. Jo, faktaresistens, efter en dipp i hopp om mänsklighetens överlevnad samlade jag ihop mig. Jag tänkte att vi trots allt är FLER just här iallafall som står för ljuset, upplysningen och jag ser att jag gjort precis rätt, jag har FÖRÖKAT MIG! Jag tänker att dessa grumliga och förvirrade människor som tror på vad katten som helst en karismatisk (eller i Trumps fall bara högljudd) ledare säger måste övervinnas med sunt förnuft och demokrati och ANTAL, ett steg i detta måste ju vara att ”vi” är FLER!

Jag tror inte att man kan omvända (läs hjärntvätta) folk till att plötsligt börja tro på vetenskap. Det är kört, de måste få vara galna, forskning visar uppenbarligen att ju högre man skriker desto mer övertygade blir de att de har rätt. Efter valet (USAs) var jag också deppig…jag hade aldrig trott att en så uppenbart galen man skulle kunna vinna över den vältaliga Clinton…men det var ju fel. Enda trösten där var ju att de allra flesta röster hamnat på henne och DET ger ju hopp. Felet som ”VI” gör är att vi gillar att exkludera andra, man kan inte vara invecklad och högtravande, man måste likt Hans Rosling tala TYDLIGT och enkelt. Inte säkert ens att DET går hem men helt klart känns det mer tilltalande.

Jag vet, jag målar upp en bild av att jag är en smarting med alla svar, så är det inte, men jag har iallafall ett öppet sinne och tror på det som kan bevisas, försöker basera mina val på sådant som är logiskt och inte har vidskepelse eller lösa antaganden som grund.

Jag skrev nu i affekt, igen, med tre barn SKRIKANDES från undervåningen (spelar tv-spel och vägrar lyssna på maken som ber dem vara lite tystare) så kanske några stavfel, syftningsfel och några upprepningar smugit sig in…förlåt. Nu sa jag det igen. FÖRLÅT!!!!!

Nu ska jag brotta ned en 6-åring som rusar runt och gör ljud som i en actionfilm.

Maken angriper saker på ett annat sätt än jag. Han börjar inte med att ta bort sin mattallrik, han börjar plötsligt putsa fönstren…men att ställa tillbaka….njae, han jobbar inte så. ”irrational International” II är en ny klubb jag ska starta. Jag ska vara ledare såklart och försöka förstå hur alla dessa människor funderar. När jag gjort det ska jag skriva en överlevnadsbok för de som råkat bestämma sig för att leva med en av dem.

Mitt fina fat. precis rätt storlek för att ha pannkakor på, det är mitt pannkaksfat från och med nu!

Ja, så står en här igen efter att ha serverat den tredje ”måltiden”. Alla är väck, mamman står ensam kvar med det roliga……

 

Jo, ni kanske undrar var min mor föreslog? Att jag skulle annonsera efter en pensionär som kanske skulle kunna komma varannan dag och förbereda/plocka undan i köket…..Du är SÅ välkommen mamma, du vet ju var vi bor!

 

Hej!

Min helg 

Skärmavbild 2017-01-29 kl. 07.25.16

Här en bild jag tog för länge sedan men som kanske skulle passa ihop med detta….

 

Vi helgprenumererar ju på SvD, det är både en lyx men också ett gissel. För lagom till att jag ska ”vila” på helgen dimper den ner och  jag läser den lilla bilagan (kränker jag redaktören för denna minitidning nu?) The Perfect Guide. Den är ett hopkok av lyx och förlustelser, jag höll på att skriva ett snyggt hopkok…men lät bli för det är som vilken mode- eller resetidningsformat som helst, så det blev bara hopkok. I slutet av denna finns ofta (kanske alltid) en redogörelse för en persons helg….jag har ofta retat mig på just denna (jag retar mig på hela rasket allt som oftast).

Jag funderar ju ofta på VARFÖR jag retar mig på saker och jag har kommit fram till att det beror på att jag inte känner igen mig och inte tycker att det skrivna/företeelsen är relevant för mig samt undrar VEM det ÄR relevant för. Jag börjar tro att Svd inte är relevant för mig i sin helhet för den tillför inget som jag inte redan kunde tänka ut själv. det enda som är utöver det jag ständigt kommer i kontakt med är väl annonserna, vissa kulturutblickar och sen TV-tablåerna…

Bitterfitta kanske ni tycker, gör gärna det. Min helg? tackas som frågar, har sett ut så här i stora drag; Undvika att fyra av mina barn brämar för mycket under det att jag försökt organisera städning av kök, källare, förråd och tvättrum. Frambringande av näring och dryck i lagom och anpassade doser, sortering av köksskåpens innehåll, bortförskaffande av överblivna, ej längre nödvändiga föremål mot avhämtning, vilande och tränande av rygg, lite skrivande, lite TV-tittande (På spåret efter att jag försäkrat mig att inte Kakan var med) samt en ny brittisk deckarserie i två avsnitt och slutligen Mandelmanns. Vidare har jag bakat syltkakor. Ringt min farbror. Farbrodern och min far ska komma hit och fika idag, så söndagen kommer behöva innehålla ett besök till en affär och/eller kakbak igen.

Jag har inte varit så mycket utanför husets väggar. Ute har jag bara varit för att hämta in tidningen två gånger och utgång med sopor och kompost.

Jag är helt färdig. Tanken på att ränna runt på olika matställen,  bio och en konstutställning låter ju på pappret fantastiskt men helt ärligt skulle det mest lockande för mig vara tre veckor utan en käft i sikte, gärna utan annat än Gorbypizzor (som jag aldrig köper men kanske skulle uppskatta väldeliga). NO ACTION WEEKEND är det jag skulle vilja läsa om. Hur man med gott samvete eller iallafall utan dåligt samvete bara ligger som en broccoli. Det ni!

Kanske jag ska börja skriva alternativa helgrapporter och skicka in till SvD? Nä, de skulle aldrig publicera för jag är inte tillräckligt känd och intressant. Men ni som hänger här vet ju hur himla intressant jag är så nu vet ni, min helg fylls av måsten och en önskan om att överleva utan bråk.

IMG_7744

På den här restaurangen åt jag i augusti förra året, bästa greken ever. En helgtripp dit ihop med maken kanske??? Det skulle jag önska mig.

Hej!

Jag vill vara med dig mamma!

Men va? De orden när man lämnar 7-åringen och han ser så olycklig ut. Det skär. Jag jobbar på det älskling, jag ska vara mer med dig, och de andra. Jag måste bara jobba nu vet du, annars klarar vi oss inte. Så tråkigt. Men jag återkommer. Jag ska använda tiden här nu till att städa, laga mat, tvätta och förbereda inför morgondagen. Hur gjorde hemmafruar förr när de var hemma MED barnen???

Hade de pigor, mammor och farmödrar vid sin sida för jag skulle sannerligen inte fixa det just nu.

 

To be continued…

Klatjofs i knasluvan

img_6281

Ser ni? Dubbelstrumpan och lite gott och blandat…

 

Ärade läsare!

Ni är i sanning en tapper skara som härdar ut med mig i vått och torrt. Idag blir det torrt, knastertorrt!

Strumporna håller på att ta över här hemma, jag har för avsikt att se hur långt det kan gå och antar att Anafranil kan komma att bli den slutgiltiga lösningen för mig (för att bemästra mina tvångsmässiga tankar kring att städa bort dem…).

 

img_6282

Här en strumpa som gör chins!

img_6298

Här samma strumpa som förut. Lagd strumpa ligger kallar maken detta verk för. Vi startar budgivningen på 10kr.

img_6295

Maken fick matlåda…..IGÅR! Nu 24h senare står den där som ett majestätiskt monument över min kokkonst. Fs läxmapp ligger kvar den med, skulle lämnats in idag. Och så ett rivjärn, fan vet hur det kom in i bilden.

img_6296

När jag sträckte mig efter att sätta igång radion noterade jag detta, sylt från igår. Dit når inga barn. Maken nekade ej, det var han, igår, och han visste om det men lämnade kvar till senare, mycket senare.

img_6297

Sista bilden för att beskriva hur det blir när jag inte är hemma och städar på heltid….kokt spagetti i kastrull. Ett experiment för att se om nya antibiotikatyper kan komma att utvinnas ur vanlig mat. Det vore lågt av mig att kalla detta för slarv när kanske antibiotikaresistensens gåta snart är löst och Nobelpriset är hans!

Jag kan tyvärr (tyvärr?) inte ta foton på allt som är i oordning här hemma, tiden räcker inte till men det finns mer, pappersremsor på golvet, kläder i badrummet osv osv. Maken klagade idag på att mitt bloggande kanske hindrar honom i hans karriär……? Jag skulle snarare påstå att det hindrar MIG i min karriär. Dels pga göder min lust att blogga samt att det är mkt tröttande att leva på en soptipp. Vill ni läsa mer om hur outstanding min man är på sitt jobb, googla Les jeux sont faites och voltaires vardag kan ni läsa mer om detta. Nu ska jag låta er vara ifred, jag orkar inte skriva om Trump idag som jag tänkt, det får bli imorgon på min lediga dag, ja, sådana finns (när man arbetat 16h i sträck en fredag).

img_6291

Åt lunch med kollega idag i Bistron. Väntade på henne ett tag och hann reta upp mig på menyn….Särskrivningar och fel ändelser är inte roliga. Och vad är TA?

img_6292

Lilla T fick en lampa att ha på overallen. Den lös väldigt bra, och nära!