Årets julklapp

Trädgrådsböcker kan man ALDRIG, jag repeterar ALDRIG få för många! KÖP!

I valet och kvalet. Ska någon få den lilla rakubrända skålen eller ska jag spara…det kan ju bli en påskpresent…

Söt blus som kostade nästan ingenting men var för liten för mig, lite för lång för en bblus…kanske egentligen en tunika. En dotter fick. Om den inte passar blir det tyg att sy av. Nu har jag TVÅ kinesiska burkar….då har man blivit en SAMLARE!

Allt på bilden 450kr. Stövlarna köptes innan men jag ville visa vad snygga de blev efter en vända hos skomakeri Framåt! Kolla coola gröna skinnkappan med äkta pälskrage! Den tingade Inez.

100 pix, den ska få nya snygga knappar (dvs jättegamla ur mina samlingar av fantastiska knappar jag har, JA jag är en samlare!).

Jag hittade Aidaväv i snyggaste grått och sedan dekorband med Bambi och linnéor

Jag brukar fota saker och skicka till alla tre tjejerna för att få ett ”go ahead” och denna gång var I snabbast, jag fick ett JAAAAAAAAAG! på Frågan om någon var intresserad. För bara för att något är billigt, snyggt och återvunnet och ger pengar åt välgörande ändamål MÅSTE man ju inte göra av med sina surt förvärvade pengar. Saker ska komma till användning också!

Den här hänger kvar hos Stadsmissionen Södertälje om någon är intresserad. Jag älskar färgkombon, handtaget och priset men jag vet att jag inte kommer använda den. Så den hänger kvar, go catch!i

Ett tidigare fynd som förut var för små…nu passar de plötsligt?!? Kanske för att jag köpte dem 2014 när jag nyss fött barn (för 90kr) och nu har jag svullnat av. Senare ikväll ska jag ha på ett par andra skor jag köpte samtidigt på Läkarmissionen i Vällingby. De var också för små då men är så fantastiskt fina och sköna (nu). Ballyskor, jag går in dem på jobbet, de är således inneskor just nu men ska sulas till våren.

Vi har en intern strid här hemma nu. Jag älskar ju brunt. Och VOLVOS…maken vill ha blå med svarta säten….jag tänker…varför vara som alla andra? Jag vill vara den där tjejen som i balettsalen hänger upp och ned i barren….. Maken säger att han informerat min mycket fantastiske (Mr Perfect är hans namn inom familjen bakom hans rygg) bror och han sa då att sist han var i en bilaffär (heter det så) så KRYLLADE det av BRUNA bilar som INGEN ville ha. När maken sa att jag också ville ha BRUNA lädersäten blev han mållös. Mycket ovanligt tillstånd för en offensiv fd proffshockeylirare även om han mestadels var back…. Jag invände att bara för att alla andra (som jag tänker oftast inte gör som jag, röstar fel, inte kör ordentligt i trafiken och gör en hel del knäppa grejer i vanliga fall) är tråkiga och gör likadant för att inte sänka andrahandsvärdet på VÅR bil behöver ju inte vi göra så…..?!? Eller. Jag sa att det var väl utmärkt att det kryllade av bruna bilar med bruna säten och all extrautrustning och var i princip gratis. Då kunde vi ju köpa en av dem? Stor tystnad bredde ut sig. JAG VILL HA EN BIL SOM FUNGERAR, skit samma vilken färg egentligen bara jag slipper för mycket elektronik, blinkande och tutande backvarnare! Jag hatar dem, innerligt jag är asbra, rent av sublim i mitt sätt att fickparkera i city. Ljud och ljus däremot STÖR mig i min sublimitet och jag krockar. Dragkrok däremot, det är sånt jag gillar. Gärna infällbar så jag slipper krocka…

ÄÄÄÄlskar halogenballonger. hoppas inte Edgar drar i sig gasen igen bara och svimmar!

 

 

Jag hörde att att årets julklapp var en återvunnen tröja, hurra tänkte jag. Tills jag förstod att det var en NY tröja gjord av återvunnet material vilket inte är en lätt process. Att det är så svårt med återvinningen beror på att materialen i dagens nya kläder är så blandade. Det är ull och polyester i en osalig blandning. Men, det KÄNNS liksom bra att återvinna även om det är omöjligt. Jag började redan förra året med att BARA (nästan) köpa redan använda, ickenya saker. Det brukar ju vara FINT så länge det gäller antikviteter och konst men jag tycker det är fint bara för att det just inte sluter en gång till på klotet eller för den delen river stora hål i min plånbk. Min vän F sa en gång att ”folk gillar att bli våldtagna i butiker” och så är det nig. En del GILLAr att det är dyrt, de vill kanske unna sig eller imponera på andra?!? Vad vet jag. Jag vill inte imponera, jag vill ha fina saker för min skull. Och jag fick en sån fin kommentar av en kompis som arbetar på en inredningstidning nyss. Hon tillfrågades om trender och i sammanhanget nämnde hon en passant att:

-Anna följer inga trender hon har sin egen stil. TACK för det, jag hoppas det är sant. Men jag vet att jag då och då tröttnar på vissa färger som varit inne länge eller som jag råkar ha för mycket av. Just nu gillar jag blått. Om det är en trend eller inte vet jag ej, jag bara vet att det har ersatt min vurm för brunt, lite. Jag vill fortfarande ha en brun gammal Porsche…

Den här till exempel som är till salu nu.

 

Fina barnböcker för en spottstyver kan man inte få för många av. Här en drömsk bild att njuta av.

Fint tecknade barnböcker letar jag ständigt efter. De fleska är för söta eller för simpla. Den här gillar jag extra mycket!

Här en samling av lite av det jag handlade.

 

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Kristallflaskor, sån lyx. Har jag några? Nej, men jag önskar att jag hade behov av dem så jag fick giltigt skäl att köpa dem.

Coupeglas från Orrefors. Jag köper några så fort jag får syn på dem. Perfekta för desserter!

Jag har blivit en blåälskare på äldre dar.

Fantastisk terrin hos Läkarmissionen!

Jag sparar på orginalförpackningarna också. Att få dem på köpet gör nog att barnen en dag när de ska kränga mitt bohag får mer betalt för det de nu kallar skräp…

Här något som jag faktiskt KÖPTE! Älskar den typen av glaserade lerskålar. De passar till jul och lite när som helst faktiskt. 20 kronor kostade de också, bara en sån sak!

 

 

 

JAg ska börja handarbeta mer, jag behöver det!

Bloggar lite hit och dit.

 

Jag gillar inte hösts så särskilt men med åren har jag kommit att uppskatta vissnande växter. Både igår och idag såg jag så fina blomställningar och fått en enorm lust att fota dem. Med makens telefon blev det ännu finare. Detta är nog till och med ett ogräs….jag ska se till att inte rensa bort det!

Tylla och jag var på baletten idag. Ingen kom med för att fika så för att inte sitta helt sysslolös och störas av andras tjatter om tennis, ridning, fantastiska restauranger i NY, resorts på Bali och höra på medföljande barns iPads tog jag med….en stickning! Det var jättelänge sedan jag stickade och jag har på min lista att ändra lite stickade plagg men tiden räckte inte på morgonen för att jag skulle få ihop det utan jag bara snappade åt mig en gammal stickning som aldrig blivit klar och ett par skära stickor i en storlek jag trodde skulle passa. Det fick bli början på en sjal tänkte jag. Och det blev det.

 

Tylla fikar, jag stickar.

Plötsligt helt ur det blå hade hon dragit på sig en overall och packat väskan full med böcker för att gå ut(?). Ibland kan hon minsann den lilla damen…Rimliga skor för vädret också, det var nästan så jag tappade andan.

 

Tylla har pratat lite om öronvärmare, sådana som jag aldrig fick på 80-talet…hon önskar sig sådana. När vi skulle gå var det två i hennes balettklass som satte på sig sina. En hade rosa den andra vita….jag frågade varifrån och höll i mig. Vi är ju ändå på Östermalm….-HM sa han glatt och gjorde sig omaket att lyfta på ena ”luren” för att dubbelkolla. Åh, HM, det var inte igår precis. Jag har helt slutat handla där faktiskt. Men nu kanske….Tylla ville ha svarta. Bra, tål smuts bättre tänkte jag.

-Jag vill ha dem NU! Sa hon bestämt.

-Nej men vi kan väl önska oss av tomten?

-Jag tror inte han håller med…sa hon buttert.

-Jo, det tror jag. Man kan ju iallafall önska!

-Hrmpf (eller egentligen illvrål och tårar men det är så jobbiga känslor kopplat till det så jag ljög lite).

På väg hem pussade vi på äldsta barnen som bor nära balettstudion. Hon har så fint hemma och jag gläds åt mina gamla saker som hon arrangerat så fint, presenter och blommor jag köpt åt henne. Jag passade också på att hämta hem min Pia Wallénkappa i grönt ylle som hon haft senaste åren. Jag har nu knappt några ytterkläder kvar här hemma. Jag bad Tylla berätta om vad hon önskade sig i julklapp ”blink blink”. Återigen berättade hon att hon inte trodde att hon och tomten var överens gällande öronvärmare. Men F höll med mig och sa:

-Tomten gillar att man är varm, jag tror att han kommer tycka det är en bra present!

Tylla var fortfarande skeptisk. Sen såg hon ett guldnagellack från…..HM och så var saken ur världen. Så F, du vet vad som förväntas av dig!

Assnygga skor har hon dottern. Och de passade! Jag fick löfte om att få låna vid tillfälle, det tänker jag insistera på!

Vi tog vägen förbi NK, det kändes som om julen var på gång och jag ville kika på eventuell skyltning. Nej. Den var inte på plats. Men fina draperade gardiner i turkost täckte alla fönster…snart så.

-Åh så vackert allt är utbrast Tylla. Tomten gör så fint!

-Ja han är verkligen duktig, höll jag med. För det är väldigt fint med ljusen lindade runt träden.

-Tror du det är människor som hjälper honom? frågade Tylla.

-Ja kanske, eller nissarna….

-Jag vill hjälpa tomten att göra vackert.

-Bra sa jag, du kan börja med att plocka upp hemma….(tänk att jag inte kan låta bli!!!).

Det blev några solstrålar förre helgen. Då tog jag denna bild med makens telefon. Det är mycket som står framme fortfarande och ska samlas ihop inför vintern.

Vi fortsatte hemåt och vi tittade på alla ljusslingor som sätts upp nu. När vi kom hem började jag arbeta i trädgården. Jag har ju reaköpt en hel del växter som behövde komma i jorden och nu blev det av. All bokashikompost gick åt, lite toppdress och en del fick åka rakt ned i gräsmattan över vintern. Nästa år blir det nya tag!

Två amerikanska blånar finns här. Jag gillar till och med den turkosa plastkrukan!

Sen kollade jag in en auktion jag sögs in i igår…..lite T-stolar, ett Kaipiainenfat, ett Malmstenskåp, fåfängt nog ett hängsmycke och sen….6 champagneglas. Fan vet vad som händer om jag vinner. Jag budade lite i smyg…för jag måste smyga. Korkat att skriva det här men jag tror inte jag vinner, det är sådana saker som kommer dra iväg (tack och lov!). Det började med en diamantklocka förra veckan…jag tipsade maken om den. Undrans vad den slutligen gick för. Jag kan ju inte ens ha klockor i min ”line of business”.

Nu ska jag dricka glögg och ta hand om hyacinterna jag satt i glas och jord för jättelänge sedan. Ska bara kolla hur man gör. Kanske det är för tidigt?

Den där katten alltså. Han är så attans söt!

Han vill vara med överallt. Simba, Rutger, Greta, Chanel, Eldkycklingen, Louise och Goldie bor här med oss nu. Pingu har gått vidare till de sälla jaktmarkerna tyvärr. Det var något fel på den tuppen. Han var inte snäll. Så nu har jag varit med och nackat en tupp. Det hade jag aldrig trott att jag kunde tåla. Men ska man ha djur måste man lära sig sådant med.

 

Nu jular jag vidare!

A

112, vad har inträffat?

Här tre för tillfället mycket nöjda barn som fått passande muggar!

-Jo…alltså, jag typ orkar inte mer. Ni får komma och hämta dem!

-Va? Vilka ska vi hämta? (Förvånad och lite förbannad SOS-operatör).

-Mina tre yngsta barn, om inte ni hämtar dem nu kommer ni få komma och hämta mig om en kvart för jag orkar inte längre. Jag har en livshotande stresskollaps på gång här.

-Klick!

Väl hemma utbröt efter uppvaknandena vilt slagsmål i köket och Nerfskotten flög över köket. Nu finns inga Nervpickor att finna (om man inte är väldigt duktig på att leta). Här de somriga drickagrunkorna! Kaktus, flamingo och ananas.

Så känner jag just nu och jag VET att folk svälter, har dödliga sjukdomar, är ofrivilligt barnlösa och lider miljarder gånger mer än jag här i hettan men förihelvette! Jag orkar inte med mer nu. Så fort jag är ensam med barnen så bråkar de och jag vet att allt blir värre av hettan och att kanske det beror på att jag är otillräcklig på något sätt (ger för lite mat och dricka för sent eller för mycket) är för inkonsekvent och orkeslös i mina försök att lösa konflikter men helt ärligt, jag gör vad jag kan och orkar här. Fick tyvärr något av en ny diagnos igår också….cervikalt diskbråck…så himla kul att höra, not. Jag ska 10-15ggr/dag göra en rörelse för att motverka detta och då göra 15 reps….jag har hunnit med en gång so far. jag kommer väl få göra 150 i streck senare när de somnat vid 23….

Vi tar idag som exempel: Frank ska få åka till sin storasyster och spela in en youtubevideo. Alla åker i bilen och innan frågar jag efter kissnödighet/törstighet. Inga svar, alla är nöjda. Två minuter senare på stora vägen är alla törstiga. Detta kan bero på att totalt kaos utbröt när jag placerade ut barnen i bilen. Den för tillfället jobbigaste ungen fick sitta fram (för mesta möjliga sistans till syskon) och sen T på platsen bakom honom för mesta möjliga benutrymme och så F där det fanns en plats över. HUR FEL KAN DET BLI? Jo, T vill sitta på ”glittret” dvs konfettin hon spred över bilen i förrgår….slutligen lyckades jag få alla att samspela med hjälp av två klubbor och en ISLATTE!!!! Men som sagt, konflikt och klagan utbröt likaväl och jag uppmanade alla att titta ut genom just SITT fönster så att inga lipande tungor skulle ses och att naturen utanför skulle kunna distrahera. det gick sådär.

Strax innan vi skulle åka såg jag detta. Leklera….hur många gånger ska man säga till barn att lera, mat, dricka osv hanteras vid köksbordet. Väggen är ej hushållspapper el dyl. Tröttsamt är inte ordet, tröstlös mer. Och jag har börjat bli HES av alla tillsägelser senaste veckan.

Väl framme lugnade det ned sig. Barnen spred ut sig i examens fantastiskt spännande hus och jag fick ca 40 lugna minuter. Sen var allt klart och vi skulle återigen gå igenom kiss- och drickrutinen. Ingen villa ha eller ge ifrån sig något utom T som trots kissnödighet fick tvingas till toan. SUCK!

Varför vill leksaksförsäljarna göra så här mot sina kunder? Fylla en förpackning med en docka i med rosa konfetti???? Det borde i så fall stå UTANPÅ! OBS, innehåller jävla festlig KONFETTI, ÖPPNAS varsamt på en lättstädad plats! Sen leklera som färgar av sig…..Give me a break va!?!

Vi hade ett uppdrag till, byta lampskärm (som maken glömt och byta batteri som maken köpt fel. Och JA, det är viktigt att poängtera min felfrihet här då han själv har stora svårigheter att ta med sig bara ETT barn för att besiktiga en bil. Att besiktiga en bil med ett barn innebär….typ att man sitter på en stol i femton minuter och förmodligen får kaffe/te och bubbelvatten, något som brukar roa barn). Jag tog TRE barn som redan var sura, och visade det sig strax törstiga till Clas Ohlsson (ett mecka för barn och något av skärselden för en redan trött och irriterad mamma som bestämt sig för att inte KÖPA saker). Jag stod först väldigt länge i servicekön med barnen och väntade då tre var före varav en dam som hade problem med sin Doro-telefon (vilket jag fullständigt sympatiserar med då det är en sådan jag har i tjänsten). Barnen krånglade ovanligt lite men när det efter mycket om och men blev min tur hänvisades vi till den Lååånga kön till kassan istället….S U C K!

När jag satt och skrev kom F med en knippa av Tyllas hår som E just klippt av….

Vi fick tillgodokvitto och gick in för att leta efter ett solsegel. Noll solsegel fanns. Men vad som FANNS var: Solcellsflamingos, arbetshandskar, limpistoler i rosa med olikfärgade limpatroner, knoppar som såg ut som fåglar, nästanlego, skära kartor, blå metallichörlurar och VATTEN!

Jag var mycket sträng, jag bytte batterier, letade efter sittdynorna vi behövde fler av och gav efter vad gäller limpickor då det faktiskt finns en poäng att inte dela i den här familjen enligt ovan. Jag hittade såjord som jag glömde igår och sen var vi ganska klara. Vi köade lite till och sen, när vi kommit ut DÅ hittar barnen drickamuggar med lock och krullade sugrör.. enligt nedan. Jag slog till för det var mitt i prick och jag såg en möjlighet att slippa köpa 3 x 16kronorsvatten och istället dela på EN flaska, jag kollade inte ens vad nuggarna kostade förmodligen tre gånger mer än att köpa vattnet men, jag har som princip att inte köpa för dyrt vatten.

Vi kom ut, fördelade vatten i muggar, bytte ett defekt lock och så satte vi oss i bilen. Vatten väck och sen ungarna. De somnade på studs. SÅ trötta är barnen, och ingen mat hade de fått, klockan var då två. (alltså de får ju frukost och Frank stekte ett ägg men ingen vill äta). Jag andades ut lite, ringde några samtal från bilen och när vi kom hem vaknade alla med förnyad kraft att kasta saker på varandra, ställa orimliga krav och tjafsa om vems limpatron som var vems och jag typ…..kände lust att ringa SOS innan jag dog. Istället tog jag hand om tvätten, och nu när jag skriver detta inser jag att den aldrig blev hängd för det var fullt kaos när jag kom upp från källaren så allt står i den blå IKEA-kassen i hallen och väntar på mig.

Tylla i ärvd Monkiklänning hon just fått av syrran.

Frank i kaktuströjan.

Och slutligen E, helt utslagen av allt tjafsande. Men som vi alla vet, barn sover inte, de laddar om! Och vi har tittat på en ny bil som faktiskt har en lösning på dessa böjda barnnackar, ÄNTLIGEN som man brukar säga….

 

En halv dag har gått, jag är förtvivlat trött, vill vara på en öde ö, får ångest av att jag vill vara på en öde ö, vill inte ha barnen på jourfritids och ja….jag vill….jag vet inte, ha en Au pair?

 

Jag ska skriva lite senare på andra bloggen om rosa och svart och här ser jag en möjlig ny trend! ROSA sladd istället för svart och/eller vit utomhus! Det är PRECIS vad jag vill ha, jag förklarar när mare på Eget hushålls ikväll!

Här en anledning till nästa blogg på Eget hushålls!

Nu ska jag hämta O´Boy till Tylla, det enda som går ned i värmen….vi hörs!

Saker du inte njöt av tillräckligt innan du fick barn

Vi fick besök igår ett infall från både vår och hennes sida. Man kan inte säga att veckan för mig varit helt harmonisk (trots nystart av Yoga) men jag jobbar på det (låter maken ta över barnhanteringen nästa vecka och förmodligen för all framtid). Det var en piffig kvinna som kom, ganska nybliven tvåbarnsmamma, sminkad och peppad för lite bubbel och snack. Maken talade med henne i ca 30 sekunder och så sa jag: -Ska vi bjuda över dem? (Jag överhörde samtalet och tyckte det lät som om de behövde miljöombyte). Maken frågade om de ville komma över på lite vin, svaret blev omedelbart JA! Men maken viskade till mig: -HAR vi vin? och det hade vi inte, jag ändrade frågan till: -Vill ni komma med vin? Och det blev ett omedelbart ja på den med.

Slutligen kom mamman ensam, mannen hade insett redan under natten att det var bäst att hålla en mycket låg profil och då han själv inte orkade komma lät han henne åka ensam för att dricka vin och pysa ur sig den värsta frustrationen, BRA TÄNKT P!

Nåväl, vi pratade om familjeliv och tyvärr var väl fokus mycket på det som inte fungerar så bra i relationerna med barn och partners men inget elakt, bara kärleksfulla gapskratt kring hur galet livet blir efter barn ibland och plötsligt säger hon att hon nu insåg hur underskattat vissa saker var som typ….frukost. Och då menade hon inte frukost bara som mat utan att faktiskt sitta ned i lugn och RO och inta kaffet varmt och utan att hälla det över sig för att någon drar undan duken utan att bara få vara i stillhet 5-10 minuter om dagen. Sånt smått. Alla ni med barn, när hade ni en vecka eller ens TVÅ morgnar i rad med absolut lugn i kroppen och varmt kaffe i koppen? Jag kan inte minnas det och helt ärligt även OM jag skulle råka vara ensam i två dagar så finns alltid de där andra älskade människorna i olika åldrar i mitt inre och ger lite puls hela tiden för rätt var det är kan någon få en hormonell gråtattack eller behöva 20 kronor swishat för en fika….Och jag ÄLSKAR att vara mamma till dem alla men helt lugn….det var det 21 år sedan jag var vid frukost. Och ingen gång minns jag att jag njöt av frukost innan mammaskapet.

Jag tänkte lite på vardagliga saker jag inte njöt av tillräckligt tidigare och här kommer de:

  1. Äta varm mat.
  2. Gå på toaletten ensam.
  3. Sjunga till musik i köket (numera måste jag lyssna på barnens musik och får för allt i världen inte sjunga med, iallafall om Tylla får bestämma). Är jag med de äldre tjejerna får jag sjunga med om jag vill men då kan jag ju inte texten för de vägrar i stort sett låta mig lyssna på musik som jag känner igen (pga mossig typ) och då faller ju hela konceptet.
  4. Sömn, det går ju INTE att komma undan att jag sov på tok för lite innan barnen och detta borde vara punkt 1 såklart men det var så självklart så jag glömde det och nu är jag för matt för att ändra. SÖÖÖÖÖMN, jag säger det igen med emfas, varför i helvette sov jag inte mer som ung och oförstörd? Nej då satt man uppe och slarvade på krogen då och då….fan man var ju galen helt enkelt. Tänk om jag vetat att man inte vill vara vaken längre än till nio när man har barn….
  5. Ringa ostört. Nu när någon ringer (särskilt vid riktigt viktiga samtal) måste jag låsa in mig och sätta ett finger i örat jag inte trycker mot telefonen för att kunna fokusera/höra. Telefonsamtal fungerar som flugpapper på mina små. De är ju ofta väldigt tätt inpå mig annars också men just när de märker att anspänningen blir större så vill de vara än tätare inpå mig och gärna höja rösten en decibel eller två….som förgjort alltså!
  6. Gå ut med soporna. Det trodde man ju inte, att den lilla turen fram och tillbaka till sopkärlet skulle kunna vara stressande. men så är det när man inser att en unge hänger vrålande i dörröppningen och vill att man GENAST kommer tillbaka och hotar att hänga sönder dörrvredet.

Nu ska jag inte lista mer saker för jag inser att det framstår som om jag önskade bort barnen helt och det gör jag ju såklart inte men ibland tänker jag att barn ju är vattendelaren i mitt liv. Det är livet efter barn som är verkligheten, det innan var en dröm. Och man kan INTE föreställa sig hur mycket livet ändras med barn. Och där gick min mammaklocka, någon måste torkas i rumpan! So long!

 

A

Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!

Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

Maj sköna maj

Fotot gör inte himlen och solen rättvisa, det var helt otroligt vackert!

Hej på er!

Ännu en dag till ända. Jag och maken free basear….(internt skämt på arbetet) läggningen här hemma. Vi hade bestämt att han skulle lägga barn, jag arbeta med min bok. Det gick om intet för plötsligt hade vi ingen mjölk, inget bröd och ingen frukt hemma (nej det var ironi, det gick inte plötsligt) så jag var tvungen att åka och handla. Jag brukar åka på det. Jag handlade också en liter äppeljuice till grannarna. Mamman där hade så snällt gått på promenad med två av mina barn idag (detta resulterade i att jag fick mig en fin kvällspromenad när vi insåg att de var försvunna. Jag, maken, grannpappan och Frank började söka av närområdet på kvällen. Vi försökte ringa och ropa. När jag vandrat runt säkert 20 minuter kom jag på att de kanske gått in. Det var också tänkbart att grannfrun stod gråtande med bara sitt barn när mina två plötsligt bestämt sig att rusa åt varsitt håll. Och att hon nu inte vågade komma hem). De kom så småningom hem, före mig och det visade sig att de verkligen hade haft en mycket trevlig stund som Edgar uttryckte det (ordagrant) och jag fick höra att han var såååå bra på att se andras behov och var trevlig att samtala med. Halvtimmen innan hade vi fullskaligt krig här hemma och leksakerna rök….Men jag var nöjd. Att ens barn är diplomatiska och hänsynsfulla utanför hemmet ihop med andra barn och vuxna ger en hopp.

En sådan kanske? Kolla glaset! Men om man bor där jag gör behövs egentligen bara en mopedmotor för det är oändligt sega köer och jag satt TVÅ timmar i buss idag trots att jag gick hem lite tidigare. Maken åkte på att jobba sent plötsligt så jag fick ta barnen (eller rättare, min pappa fick hämta dem för han var ute på ön redan).

Nåväl. Jag åkte och handlade (jag och Carola bar samma nyans av rosa kan jag tillägga. Nog om det men bara så ni VET, jag handlade samtidigt med CAROLA!!) och när jag kom tillbaka skulle jag plötsligt ändå lägga barn…för de hade ju sett på Pippi…och liksom väntat in mig. Som behövde skriva. Jag har tidigare talat om vikten av closed loop communication. Vi ska börja arbeta mer aktivt med det. Som i ett rum på akuten alltså.

När jag upptäcker trafikkaos av detta slag i köket brukar jag vanligtvis plocka undan det men efter att ha haft ryggvärk i några dagar och svårt att böja mig har jag noterat att INGET plockas från golvet om inte just jag gör det. därför avvaktar jag för att se hur lång tid det ska ta för andra i familjen (läs: maken) att notera det obra i att ha en hjälm, en skottkärra och en bil precis vid kylen och diskhon….förvänta er mycket bilder på detta. MYCKET!

-Du tar barn ett (jag).

-Uppfattat, jag tar barn ett (maken).

Osv.

Jag snett underifrån. man ser den rosa nyansen som CAROOOOLA hade på sin kappa. Just min blus går att köpa på NK passagen just nu.

Nu hann jag iallafall med att sitta en stund med lilla söta Tylla, hon funderar så just nu. Idag var det döden. Den kom vi in på via en handduk. Den vita med blommor som jag fick för säkert 30 år sedan av min mammas väninna som dög för många år sedan i cancer. Tylla sa att den var fin. Då berättade jag att jag fått den av M som inte finns längre. Hon var tyst en stund. Sen sade hon:

-Red hon?

Jag fattade ingenting till en början men så mindes jag att Edgar tjatar på att han vill börja rida men att jag sagt att det är farligt…och så frågade jag om hon menade att hon dött av en ridolycka.

-Ja! Med en ton av total självklarhet i rösten.

-Nej, hon blev sjuk.

-Va?

-Hon fick cancer som spred sig. Men hon levde många år som sjuk, det var ingen olycka.

-Kan hon inte leka nu? Och rida?

-Nej men hon skulle nog gärna vilja.

Sådana konversationer sätter lite färg och melankolisk touch på vardagen.

När jag bäddade ner henne blev hon ledsen. Hon sa:

-Förlåt för att jag slog dig.

Jag fattade återigen ingenting. Men mindes att hon kastat sig från min famn och att jag grinat illa vid manövern som hindrade henne från att störta i betonggolvet. Det hade gjort intryck tydligen.

-Men lilla gumman, det var ju inte med mening som du gjorde så. Det var som en olycka, du ska inte känna skuld för det.

Tårarna kom och hon gömde sitt ansikte bakom de små knubbiga händerna.

-Men älskling, jag blev inte arg, jag fick bara lite ont och du menade ju inte att jag skulle få ont.

Jag försökte med en avledande manöver, att leka ”liten mus letar hus…” och då blev hon glad igen. Ville att musen skulle vara en snäll mus och jag la min hand vid hennes ansikte. Då ville hon att den skulle sova där.

Småttingar alltså. De gör en galet galen ibland och sen är de så där fantastiskt härliga mellan varven.

Nu ska jag se Line of Duty, den enda serien jag följer just nu, det finns inget annat värt att se faktiskt. Jo jag kan stirra på solnedgången, den var mirakulös ikväll.

Jag med solen i ryggen vid pass 21.20

Tjing!

 

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.

 

 

Dagen summeras

Så här såg min diskbänk ut innan jag drog ned gardinen. Men det kändes för en gångs skull OK för jag visste att IDAG kan jag i lugn och ro vara den hemma fru som jag längst innerst är.

 

Jag grunnar ju alltid på meningen med livet, eller typ LIVET, någon vidare mening med det finns ju ej. Och nu när jag har varit kompledig i två dagar inser jag att jag vill vara hemma, jämt! Livet blir så som det är menat då. Man har tid för den där extra guldkanten, ett extra leende, läxan som kom bort och man kan laga TRE OLIKA RÄTTER!!! Just det sista där var väl kanske inte det bästa med gårdagen men det GICK!

Jag skriver ju klart boken, det tar sin lilla tid, man måste tänka, refusera, ta bort en himla massa utropstecken som av oklar anledning infogats i för stor stil….osv. Men jag råder över min tid. Det gillar jag.

Jag blir mer miljösmart när jag är hemma. Jag går med barnen till och från skolan. Det är som en cirkus varje gång. Och har man tiden kan man älska det!

De fyra minsta. Alva har just kommit in på en gymnasieskola med inriktning ester….jag tror det kommer bli bra. Hon har starquality den ungen, det har hon av MIG!;) Blygsamhet…nä, det har vi inte så mycket av här hemma. Kolla min Instagram från igår eller tidigare när mina tjejer dansar. Det är svårt att inte kissa på sig av skratt faktiskt. Expressivt är ett bra ord.

Att ha barn med alternativa matideologier kan vara kämpigt. Särskilt om man som jag vill vara hälsosam, miljövän, giftfri och laga GOD mat. Jag köpte tidningen Kloka hem (tror jag den heter) och där fanns fantastiska bilder på veggoburgare…jag testade en igår. Tydligen är jag ljusår bättre än min exmake på just bönburgare. Han verkar inte ha fattat att de ska KYLAS innan de steks, hur svårt kan det vara??? Ett noll till mig där, och ja, jag håller reda på poängställningen, alltid.

Dottern handlade på vägen från skolan och fick order (ja) om att plocka upp…. och visst, alla kylvaror hamnade i kylen men varför klä in min arbetsplats med mat? Varför?

 

Här har vi då rostade valnötter som hackats. Svarta bönor som runnit av, hackad färsk koriander, panko, salt och snart ska detta stoppas ihop, blandas med löksörja, formas till biffar, plastas in och KYLAS!!! Very important!!! Very!

 

Karamelliserad lök med BBQ-sås…..inte gjort i en handvändning.

 

Svarta bonburgare….Det man kan säga om vegetarisk mat är väl ffa att det tar längre TID, och det har jag ju mer av just nu. Kyla biffar minst en timme efter att man tillverkat dem av bönor, koriander, kokt ris, syltad lök och gud vet allt. Det är inte snabbmat precis.

 

I helgen var vi på påskmiddag hos ”svärisarna” Då åt barnen pizza så det sprakade om det. Jag gjorde liknande igår. Så enkelt och gott. Alla mätta. Till och med ena veggisen klippte ut en köttfri del, men är man verkligen helt veggo då? Kan man äta mat som ”besudlats” med KÖTT???

För er med barn som kinkar med maten och vill laga något gott och snabbt, Tortillabröd, ketchup, soltorkade tomater, tunn fin salami, riven ost och mozzarella om ni har. 180 grader och tjoff!v Klart på några minuter!

 

Färdig!

Det fick godkänt! Enda invändningen var att maten var….platt…..?!?

I begravningssyfte grävde maken ett hål. Det var tungt, för mycket sten. Vad gör man då? Man lämnar allt och gräver ett hål på ett annat ställe…..

Jag fotade detta och skickade före och efter bilder. Maken skrattade. En stund. Jag frågade senare om han saknade något…..?

Jag tog faktiskt en paus igår också. Exakt så lång så att man kan äta en päronsplitt.

En stackars ensam höna i hönshuset. De mår inte bra av det. Därför åkte vi på en kvällsutflykt. Till Trosa. Jag bara älskar landet….bara där kan man se skyltar som dessa… En hel massa kronhjortar (tror jag det var) såg vi också.

Va? Landet alltså.

Det knakade betänkligt när vi åkte över. Maken är lite skrajsen alltså…jag märkte inget, jag njöt.

Dessa två kom hem till oss igår, det är Sixten Jr och Greta the Piglet. New chicks on the block…..

Pappa tupp är en stolt kille, snygg också. Önskar vi kunde ha en tupp!

Resten av gänget.

Och några till….

Här är välkomstkomittén! Maken har nu förstärkt utegården och om jag känner honom rätt lär det bli minerat runt tomtgränsen. Han är en sann djurvän (alltså inte rovdjursvän).

 

Jag var så trött igår efter att ha arbetat (ja, det är ett arbete att skriva böcker) och att vara hemmafru (också ett arbete) så jag orkade inte skriva allt detta igår, jag slocknade som ett ljus med Svtplay på magen (datorn) och vaknade upp med tre barn och man i sängen. Helt otroligt att sängar görs så små! Jag skulle vilja ha en 2x4m säng med räcke i taket så man kan klamra sig ur högen av familj som ligger på en.

Idag hade jag velat skriva om skolkommissionen, för den är så korkad att jag nästan blir galen, jag kanske skriver om det ikväll. Nu ska jag ARBETA. Eller jag har redan börjat, jag har satt igång två tvättmaskiner och diskdito. Tjing!