Marsellian kort och mycket gott

 

I hamnen sista kvällen innan hemfärd. Liknar mitt favorithus i Södertälje faktiskt och ska ha en bra restaurang i bottenplanet. Notera Jolly Rogerflaggen i topp!

Vi tröttnade hör och häpna på franska vischan och drog iväg söder ut. Egentligen var det så att jag tänkte dra norröver(!?) men min mor talade mig ur det (och maken). Jag låg nämligen sömnlös en natt efter sex dagar med huvudvärk och funderade på hur man kunde göra livet enklare…och kom på att om man nu hade en hyrbil där man faktiskt KAN sova i så ska man utnyttja detta faktum och åka till Eurodisney med barnen i två dagar…..meeen det tyckte alla andra (inte barnen som aldrig fick veta) var galenskap. Istället föreslog min mor att vi skulle besöka hennes kusin med fru som bor i Marsellian och se kusten här och ta salta bad….hon lovade att subventionera hotellet bara vi lovade att inte utsätta oss (min rygg framförallt tolkade jag det som) för att sova i en bil två nätter på en parkering (vilket jag gärna hade gjort själv pga noll självbevarelsedrift men stor äventyrslusta).

Här kvällspromenad efter maten. Barnen nästan slogs om att hålla i Jackies koppel.

Vi kollade på nätet, ett chambre d´hôte fanns ledigt med två rum….kopparbadkar och Carpe diemsängar. Vi bokade omedelbart och skickade en vänförfrågan till släktingen på FB som jag sett sist för 22-år sedan…vi fick omedelbart svar att vi var välkomna och att vi bokat en riktig pärla!

Orginalgolv, kan ni tänka er!?! Så modernt, jag vill ha samma hemma ju!

Så vi tog oss bort från huset packade en matsäck (som VI glömde på köksgolvet) och drog iväg. Egentligen ska man inte tipsa om bra ställen att resa till för då kan det hända att det blir en vallfärd dit och stället förstörs men jag litar på er, ni kommer inte göra om allt till ett lyxigt ställe med bara svenska köttbullar, här dricker man Noilly prat, äter skaldjur och håller en jävligt låg profil. Så gör iallafall folket här. Och jag ÄLSKAR Marsellian! Hamnen, stränderna, staden, dörrarna, förfallet, upprustningarna och de trånga gränderna. Det kan höra till saken att sällskapet, vädret och ”hotellet” varit utmärkt också. Det visade sig att en svensk vid namn Janne Larsson som seglat jorden runt i en båt som heter Albatross äger stället och att Jesper, (båda från Skåne) lagar finlirsmaten här.

Förrätt på rökt lax (som de gör på innergården)

Varmrätt, torsk mm….

Jordgubbssoppa, glasspannacotta, vaniljglass, saltlakritsmaräng och ja, bara godsaker!

Marsellianaise, en ny drink för mig. Noilly prat görs här och den bärnstensfärgade och röda kommer aldrig härifrån, säljs slut på plats. Det är den James Bond har i sin skakade, ej rörda drink…Sen bara champagne såklart, SÅKLART!

Maken satt fint placerad mellan en utskjutande sten och en lampa. Men det var mest servisen som stördes av detta inredningsgrepp.

Barnen tog tvårättersmenyn och åt alla mat! Det är bra poäng, white guide kids ger full pott där!

Vår de luxe svit heter så.

Jag hann aldrig bada i karet tyvärr, det får bli nästa år!

Samma handfat som i förra huset, det är bra fint!

Allvarlig snäcknojja utbröt på stranden!

Frukost ingick!

Här är placet!

Mmm en hel kasse full första dagen…

Jag mot vackraste väggen i mammas klänning från 1975.

Skagenmåleri och klingande skånska möter en här!

Tydligen ett av de äldsta husen i stan…Marsellian…rimmar bra.

Nu ska jag inte skriva mer, trots att den supersnabba och kostnadsfria WiFin är underbart olik den vi har i Le Lac utan för att jag vill se en ny serie med maken i lyxsängen och sen sova gott! Och JA, huvudvärken försvann bara jag kom hit, jag tror det har att göra med att jag slipper oroa mig för saker här. Mat köps, sanden och snäckorna håller barnen i schack och det är väldigt lite folk på stranden. Jo en sak till….MEDELHAVET och att få simma rakt ut, det är det härligaste som finns. Ensamsimmaren, det är jag det!

Over and out for today, det kommer mer från den här resan senare.

 

Här kan ni se mer om det fantastiska stället där vi bodde! Rue Galilee

Att begå semester

Älskad färg, pappa sköter dem som sina små bebisar.

Nu är vi på dag fem av vår semester. Dag ett gick åt att resa, dag två åt att förhindra drunkning. Det var först idag, midsommardagen, som jag kände mig lätt avslappnad. De första familjegrälen har kommit och gått, jag har förlikat mig med situationen, man ska inte bo med sina föräldrar efter 18 år men man kan stå ut och låta udda vara jämnt. För husfriden.

Jag önskar verkligen att jag gillade smaken av ros för då hade jag inte tvekat en sekund att köpa dessa fantastiska kreationer, så fin monter till på köpet!

Alltså, kolla utbudet! Och det är övre raden av TRE. Vi skulle åka för att köpa en Mallorca-korv eller åtminstone ingredienserna…vi hade lågt hopp om att finna den men, här finns ALLT (inte Falukorv dock) så vi fick sex av de eftertraktade korvarna.

Ni vet, jag ÄLSKAR pina colada, nu ska vi testa denna alkoholfria sort! Passar bra när det är 32 grader varmt i luften och 27 i poolen!

Men dra på trissar, de lekte alla TRE! Tricket var tydligen att ge dem hela burken Nutella….för det var vad mor min gjort när vi var och handlade…..

Jag satt vid poolen idag och kände mig lat, det är nog ett tecken på att man är avslappnad, även om man har en skavande känsla av att man borde GÖRA något. Det är där stickningen kommer in. Så länge jag stickar sockor till barnen, både små och vuxna, känner jag mig inte helt i onödan. För det är så jag känner mig, onödig. Jag gillar att vara produktiv, jag har en ständig framåtrörelse och en PLAN som Sickan skulle ha sagt. Men nu är planen att skriva ned alla saker jag planerar så de kan flytta ut från hjärnkontoret ett tag. Jag ska bocka av dem en efter en de närmaste åren. Fast jag gjorde något lite extra idag…..jag skrev ett nytt förslag till kommunen som jag presenterade för mina partikollegor. De verkade gilla. Det går ut på att kommunen ska ha en trädgårdsmästare som ska lära oss självhushåll, växtskydd och vara behjälplig med andra odlingsrelaterade frågor till en rimlig kostnad. Jag tänker att vi ska bli mer ekologiskt självhushållande allihopa, och MSB kommer tacka mig sen när krisen eller kriget kommer….Vi får se på valdagen hur många röster som faller på oss (och lilla mig, maken har lovat att rösta på mig iallafall!)

Gårdagens hair due på T. Hade passat bra även idag med tanke på matchen.

Igår var det livemusik här, jazz och svenska visor framförda av delar av Stardust International.

Kolla vad maken tillverkade av mammas lavendel och lite sidenband, han brukar göra sådana. Jag har önskat mig två till, en ska gå till hans kompis som visat oanade färdigheter som florist….

Min utsikt idag mesta delen av tiden. En socka växer fram i takt med solbrännan.

Nu är det tydligen Sverige-Tyskland på TVn, vi verkar leda av vrålet inifrån att döma och jag som fick en post på Instagram raderad pga att jag uttryckt min intention att bojkotta VM pga mindre demokratiskt värdland bevakar med intresse vad som ska hända med mitt FB-konto och bloggen här….PK är för övrigt en Stasigrej har jag hört, vem vill vara PK då undrar jag????

På kurs med Kurt

Bunk bed. Den knarrade väldigt. Min säng var jätteskön, och tyst!

Jag fick med  mig alla tre tonåringarna till slut.  Tydligen lockade en kurs med mig i Lekhyttan mer än en konsert med Veronica Maggio!!! Wohooo liksom!

 

Ena dottern muttrade lite…hon ville inte ligga i våningssängen..

-Jag trodde att vi skulle bo på HOTELL….!?

Jag svarade inte. På vägen hit hade vi talat om preppers bland annat….så jag tänkte att det är bra att de lever lite spartanskt om så bara under ett dygn.

Vi roade oss med lite frågesport också….alla länder vi kunde i alfabetisk ordning. Väldigt underhållande. Sen huvudstäder…. ännu roligare! Jag sa -Madrid…..

-Va sa någon? Vad är det?

-Spaniens huvudstad! Döh!!!!

-Är ju Barcelona!

-NEJ! Det är MADRID!

Så dit går nästa resa med kidsen och Museo del Prado! Nån måtta får det ändå vara här!

 

Fönstret är öppet och djuren på gården för redan ett fasligt liv. Men inte otrevligt på något sätt.

Mer än åtta timmars sömn….bara en sådan sak. Snart ska jag väcka barnen och äta frukost i det gemensamma köket.

Vi kom fram strax innan 22. Svensk sommaridyll för hela slanten.

Nu kurs i att spinna ull, kan hända någon trott vi ska ha en halvdags spinningpass?????

Tjing!

Ladugårdar…varför älskar jag dem?

Ps. Om ni undrar över layouten här är den galen pga. Fick ej med datorn, bloggar från telefonen…Ds.

Lön efter skatt

Hönsgården. Den ska bli större, men just nu får detta duga. Ett sandbad med lavendel i…nästan som ett hönsspa….

Jag roar mig då och då med att räkna ut hur mycket pengar jag kommer tjäna framöver. Jag kommer sannolikt hamna över strecket för höginkomsttagare och då börja betala statlig skatt. Jag gillar att vi betalar skatt, det är inte det, men det är var man drar gränsen som intresserar….

Den här annonsen gav mig lite skrivarlust. 14500 kr EFTER skatt, det är väl inte lite pengar eller???? Jag tycker inte det iallafall….Maken får inte så mkt då han arbetar deltid för att vi ska hinna med livet när jag arbetar heltid och långt ifrån hemmet…..visst, om man är ensamstående kanske det inte är så mycket men kanske man då har barnbidrag? Bostadsbidrag? Eller är man singel utan barn…ja då måste det väl räcka till mat och boende ändå…..?

Den ska tydligen sänkas hörde jag på radion igår. Maken har ingen risk att någonsin komma över den gränsen, han arbetar i statlig tjänst. Och i ett bristyrke….där inga vill arbeta om man ska titta på andelen tomma platser på utbildningen. De sänker intagningskraven också….en spiral rakt ned i mörkret….

En av fyra döttrar, hon ska snart ut i världen….jag hoppas hon blir jurist, så kan hon bli justitieminister i min regering. Nepotism at it´s best! Ser ni hur harmoniskt vi har det? Pussel, pallar och rosa handdukar ”all over the place”.

Mitt yrke har ju en bättre löneutveckling men då också ett helt annat skattetryck (och för all del vi har ju en lååååång utbildning och man drar på sig höga studieskulder).

Det visar sig att höginkomsttagare är ett flytande begrepp för gemene man och ni kan läsa mer i den intressanta länken här under. I korthet beror det inte helt överraskande på hur mycket man själv tjänar. De med högst lön sparar också mer och lever lite dyrare men den stora skillnaden är som sagt att de blir mer ekonomiskt hållbara pga sparandet. Så intressant!

Demoskop förklarar

Den nedre gränsen för att betala statlig inkomstskatt är 37675kr/mån….. Jisses alltså! Då betalar man 20% skatt på överskjutande kronor om jag förstår saken rätt…..?!? För mig är det helt obegripligt att gränsen är så låg, jag tänker mig att en höginkkomsttagare ska ha typ…..60-70000kr/mån….men helt oavsett var gränsen går känner jag inte direkt sporrad att löneförhandla när man vid höga inkomster ska betala hälften i skatt och sen 25% moms. (Jo jag förstår att det påverkar pensionen men ändå, jag är en här och nu person som kanske till och med dör innan pension…..).

Någon har någon gång räknat på att svenskar betalar 75% i skatt….ändå verkar pengarna inte räcka till vård, skola och omsorg?!?

Jag hörde även om barnen och lärarnas arbetssituation igår. Vår största arbetsplats……jag ville bara gråta. Vi är helt okänsliga för detta problem verkar det som. Utmattad personal, barn som inte ses och hörs, skitiga toaletter osv osv osv. Jag får lust att öppna en skola. Men hur ska man få ihop lönsamheten eller ens break even? Pengar måste slinka mellan springorna i det offentliga plankgolvet. Jag ser ingen annan förklaring.

Äldsta dottern är på studiebesök i Sydafrika. Jag har bett henne skicka bilder, jag älskar ju att resa men kan inte nu. Hon skickade en bild från hotellets fönster….sen denna…och jag frågade efter mer. Men hon tyckte inte att det passade sig. Hon kan ha rätt. Men en liten härlig bild skulle jag väl kunna få??? Snälla?????? Jag behöver kunna drömma mig bort lite, även om jag inte direkt har lust att resa till Afrika….

 

Jag fattar, det är massa möten och annat, inte vattenfall osv och du arbetar…du är duktig älskling, jag är bara tramsig. Jag ser fram emot att få höra dig tala om din resa istället. Så jag kan skriva ännu ett imaginärt resereportage likt det i länken nedan!

Paris mon amour

Nu ska jag röra på ryggen, bäckenet och låta hjärnmuskeln vila.

Weekendresa för småbarnsföräldrar

IMG_8409

Kartor är för fegisar! Men vi kompletterar varandra rätt bra jag och maken. Han står ut med att checka in via mobilen, uppdatera telefoner, och räta ut elektroniska krumelurer. Jag går rakt fram till expediten och blottar strupen, HJÄLP MIG liksom.

För er som inte orkar läsa en novell, scrolla ner för mina bästa tips!

I smyg hade jag planerat en överraskningsresa för maken, han fyllde år. Väldigt nervöst att få allt att ”klicka” och inte försäga sig. Jag som vanligtvis brukar dela ut julklappar i förväg och ge födelsedagspresenter strax efter midnatt…..
Trots att min far både gav mig reskassan i ett Forexkuvert mitt framför näsan på maken samt några timmar innan avfärd ringde densamme för att höra om vi fått bokningsbekräftelsen…..På allvar pappa!?! Nästa gång tänker jag INTE anlita dig utan din fru!
Nu kanske ni tycker att jag är hård här och biter handen (händerna som föder mig) men om hela grejen är att hålla maken UTANFÖR planeringen…ja ni fattar, inte jättesmidigt. Men maken fattade inte något alls (?) jag vet inte om det är en bra eller dåligt. Kanske det ger mig en ledtråd till varför strumpproblematiken är helt olöslig…..

Nu ska ni få höra om vår resa!

Jag hade bokat möte med maken 16 vid centralen, han fattade inte varför om vi skulle äta 18 på AG´s där vi sågs första gången, men jag ljög ihop något om att kanske handla något innan bla bla bla och fick inga följdfrågor. Hans chef hade lovat se till att inget gick fel och OM det skulle gå göra det krävde jag blåljus till flygplatsen.
Vi tog Arlanda express och det var hur smidigt som helst, 20 min bara. Enda frågetecknet där var om det skulle ha kostat mindre att bara stiga på tåget istället för att förboka. Jag måste kolla upp det. I så fall hade det varit 150kr billigare. Det kan tyckas vara småpengar men jag hade bestämt att denna resa skulle gå i lågpristecknet.

SAS till Heathrow, landade i tid och sedan tåg till Paddington, 44 pund för två, tog 15 min. Vi irrade vi runt lite kring Hyde park, det fanns två Thistlehotell med bara några hundra meters mellanrum och vi hamnade fel. Vårt var Kensington gardens, långt bort i ena ändan av Hyde park.

Jag har bott på Thistle förut (aug), då vid Holburn, mycket finare men tråkig frukost. Detta kändes som om man bodde på våning 5,75 och det stank av antingen rengöringsmedel eller doftljus. Vi vädrade så gott vi kunde och kastade oss ut i jakt på mat. Då började det regna såklart så vi gick inte långt utan såg bara till att få i oss mat. Det blev ett ställe som hette Bella Italia och var helt OK mat för några hundralappar men ingen omvälvande upplevelse.

Lördag morgon vaknade jag innan sex. Jag tittade ut mot Hyde park och noterade joggare, ganska många faktiskt och vädret såg lovande ut. Jag hade två eller tre planerade aktiviteter för maken. Middag på Konaki, en favorit från förra resan, Espresso base, världens bästa kaffe och så kanske London eye. Jag brukar vanliga undvika turistattraktioner men just London eye hade varken jag eller maken testat. Resten av tiden skulle vi köpa lite presenter till maken och bara ta det lugnt.

Vi började med att snedda genom parken, se The Serpentine, flygande svanar, busande hundar och massor med ryttare. Solen sken, väldigt härligt. Vi kom till Hyde park corner och så drog shoppingen igång.
Jelly Bellies på Hamley´s till oss och barnen, jag kan tänka mig att det är ett rent helvete att faktiskt gå dit med barn och helt omöjligt att komma ut med en hel plånbok. Därefter blev det Cos, Liberty store, Shuh, Primark (hade fått beställningar av en dotter), ett gäng skobutiker och sen ringde makens mat- och sovklocka. Han är väldigt lik Skalman där…och jag blir superstressad när han blir hungrig för hans uthållighet är inte….lång. Jag för min del kan stå emot skoskav, ryggvärk, törst och hunger mycket länge om jag är i en storstad full av lockelser. Om detta gör en till en bra militär är oklart, säkert är iallafall att maken var en bra militär, jag antar att man som soldat får mat vid bestämda tider och bra skor.

När jag är i en storstad gillar jag att bara veta ungefär var jag är, inte förlita mig på kartor utan gärna ”komma bort” lite och kanske upptäcka något nytt. Jag styrde mot Tottenham court road där jag visste att kaffehaket låg, nära British Museum. Men vi kom lite snett. Jag såg en polis (det var väldigt mycket poliser omkring) och frågade om han möjligen visste var BM låg. ”I´m not from around here” förklarade han. Jag gav mig inte utan pekade på en stor byggnad som såg lite ”officiell” ut…
-Kan det vara ett museum?
-I´m from the East end, I´have no idea….sorry”.
Det var BM. Vi svängde runt hörnet och plötsligt visste jag exakt var jag var.

Jag hade fått en varning om att Espresso base kanske var stängt på helger och det var rätt. Att Konaki var stängt för lunch däremot var en överraskning. Men min pappa hade tipsat om en bra fransk restaurant i närheten (samma gata, andra sidan) så vi gick dit istället. Det kan jag varmt rekommendera. Savoir faire heter det och ligger på Coptic street. Väldigt knasig inredning, väggarna är handmålade med can-can flickor. I taket finns roliga citat i stil med
” If there is a will I wanna be in it”, ”To err is human, to blame someone else shows management potential” osv.
Vi delade en förrätt, en helt underbar aubergine och cashewnötsterrin, drack torrt vitt vin till och tog sedan varsin bouillabaisse. Mycket god men om jag ska vara kritisk var det övervikt av musslori förhållande till fisk (maken fick knappt någon) och sen en ring bläckfisk. Dessert som vanligt crème brulée (jag letar efter den perfekta puddingen helt enkelt), maken en cheesecake. Båda goda men inte extra allt. Vi kom ändå under 700kronor med två glas vitt var!!!. Mycket prisvärt skulle jag säga och stället ligger fantastiskt fint med ”teater” utanför fönstret. Gå dit!

Vi fortsatte vår vandring. Mitt emot Savoir faire låg en barberare. Jag försökte få in maken men mannen som mötte oss när vi öppnade dörren såg lite för ivrig ut i makens smak så han backade ur. Jag skulle tro att de flesta som går in där inte hamnar i en köttpaj en bit längre ner på gatan men man vet aldrig.

Nu styrde vi mot South bank. ”Ögat”. Vi hade noterat mycket poliser och det visade sig vara en stor demonstration på gång. Min första tanke var att vi nu skulle bli sprängda i bitar för att alla höger- eller vänsterextrema skulle passa på att göra något bara för att just vi var där och alla barnen skulle bli föräldralösa (centrum av universumtankar). Den goda sidan av detta var att stora delar av vägen var avstängd för trafik. Vi gick således snabbt till London eye. På håll såg det inte ut att vara så stor kö men när vi kommit upp på bron bestämde vi oss för att det där nog inte var något för oss. Vi gick ändå över bara för att se den på nära håll. Jäklar vilken pjäs!

Vi hamnade mitt i ett folkhav. Massor med olika aktiviteter ligger ihopklumpade just vid ”ögat” ett akvarium, någon Shrekupplevelse och folk går i motsatta riktningar och det var inte någon trevlig upplevelse. När vi kom upp på nästa bro möttes vi av demonstrationståget, Big Ben och Westminister Abbey. Vi stannade till för att höra vad det var de demonstrerade mot. NHS, alltså National Health Service om jag fattat rätt. De ska ändra i den så att det ska kosta pengar att gå till husläkaren etc.
Mannen vi pratade med frågade varifrån vi kom och när vi berättade sa han att ju Sverige är det bästa landet, ingen betalar för något! Gratis ALLT! Jag förklarade att vi faktiskt visst betalar för att gå till husläkaren och läkemedel upp till en viss summa och han såg uppriktigt förvånad ut. Han fick också veta att i princip ingen betalar mindre än 30 % i skatt och att vissa betalar mer skatt än de tjänar. Vi köpte iallafall hans tidning (Socialisten) för en pund och kände oss goda. I trettio sekunder. Sen komm kommunistfanorna.

(I taxin senare på kvällen (när vi gått 1,6 mil och inte orkade ett steg till) fick vi höra att man kunde förboka biljetter, att färden i ögat tar ca 20-30 minuter och för några år sedan kostade ca 200kr/person och var en fin upplevelse, next time then.)

Vi fortsatte in på en förbjuden väg, (enda sättet att komma undan kommunisterna) och fann oss vid ett mycket hårdbevakat område. En bil svängde in mot en grind, två tungt beväpnade poliser släppte förbi bilen och stora järnpollare sänktes ned i gatan så den kunde passera. Vi var tvungna att fråga poliserna vad detta var för ställe…..?
-Vilka är ni? Frågade de oss då.
-My husband is a policeofficer, sa jag och han fick t o m upp brickan.
-You are a brave man. Sa den ene, med alla handgranater och grejer borta hos er. Hans båda föräldrar var läkare och vi snackade en stund. Det visade sig att vi var vid Downing street 10, baksidan. Han förklarade att alla alltid ser det från andra sidan, pressen står mitt emot och vi var på kortsidan. Jag hade aldrig gissat, det enda som avslöjade var just den kraftiga bevakningen.

Vi tog inget kaffe vid lunchen och kände plötsligt att vi behövde lite energi, Starbucks? Pret a manger? Nä, något mer stillsamt…Saviani? Det såg fruktansvärt dyrt ut, guldmosaik i taket, kristallkronor, dämpad musik, kvinnor i Missonitröjor. Jag skämdes lite över Primarkkassen men kom på att resten av påsarna och min väldigt tydliga sidenscarf nog ändå gjorde att jag inte skulle bli motad i dörren.
Maken tog en espresso, jag te (when in Rome) och sen tittade jag ut en citronkrämsfylld croissant (when in need) och så slog vi oss ned. Lugnet, LUGNET! En servitris kom och hällde upp vatten i galskannan, instruerade. 4 minuter, inte mer. Jag fattade. FYRA, INTE MER! Då är allt förstört! När fyra minuter gått hällde jag upp. Jag insåg senare att jag ju skulle tagit upp själva tebehållaren också för att kunna dricka resten av teet utan att det var totalt förstört men man lär så länge man lever. Då kom de komplementära kakorna. Det är DÅ man förstår varför en kopp te, en kaffe och en croissant kostar 19 pund. Man betalar även för kakor. Men det var det helt värt, SÅ VÄRT! Min helg kinda värt.

Vi spankulerade hemåt med våra inköp och makens fötter behövde nya skor. Jag lade mig i och han blev lite sur. Anledningen till detta var att han tittade på så olika skor. Ena gången sneakers och sen tygskor. Jag såg inte den röda tråden. Jag hade köpt ett par billga gympaskor på Primark för 8 pund och nu skulle vi investera närmare 2000kronor i skor som jag liksom inte fattade poängen med. Jag föreslog Adidas, jag gillar modellen Gazelle, skulle gärna ha ett par själv och efter mycket om och men blev det till slut ett par sådana. Maken blev nöjd. Tänka sig!

Vi lastade av oss på hotellet, lade oss på sängen innan vi skulle ut för middag. Maken avböjde teater, vi var för trötta och tog sedan taxi tillbaka till Coptic street. Det var faktiskt bara dubbla priset mot att ta tunnelbanan och det kändes värt det.

IMG_8602Väldigt mycket mat.

På ”greken” tog vi en stor blandad förrätt och varsin Mythos. Vi var jättehungriga och åt upp ALLT! Sen beställde maken två öl till, lammsouvlaki med pommes frites till sig. Jag tog kycklingvarianten med grekisk risformad pasta. Så otroligt gott men sista ölen lämnade vi, vi var helt slut. Jag var proppmätt och kunde tyvärr bara äta halva portionen, vi är verkligen ovana vid uteliv. Övermätta och övertrötta tackade vi för oss och personalen tittade på oss som om vi var missnöjda men det var vi inte, bara galet trötta.
Nästa gång ska jag ta en mindre förrätt och inte vara helt utmattad när jag kommer dit.

Vi somnade ovaggade och jag vaknade en minut innan klockan ringde. Det faktum att sängen inte var av högsta kvalitet hade ingen som helst betydelse.

Vi flög hem med Ryan, det ångrade vi genast men jag måste säga att avfärd 8.20 en söndag från Stansted inte är några som helst problem för någon som är van att vara vaken mycket och tidigt. Vi räknade ut att en förbeställd taxi i princip var lika dyrt som tåg och tunnelbana och jämfört med 44 pund för 15 min resa från den andra flygplatsen beslöt vi att det var så vi skulle göra. Vi kom fram en timme innan take off och han med Boots och en frukost på Pret a manger. Vi boardade sist.

Ryan tog tyvärr vårt handbagage och vi behövde därför vänta vid bandet på detta pga att kabinen var överfull. Då försvinner ju hela poängen med ”travelling light” men men så kan det gå. Flygbuss till city och sen hämta upp barn på olika destinationer.

 

IMG_8415När vi kommit in genom säkerhetskontrollen började resan kan man säga. Vi tog varsin sallad och vin till det. Jag blev helt fnittrig. Vinet var bra, maten en rip off. Ät inte på flygplatser, det är inte bra mat! Ta hellre med dig en god hemmagjord macka!

 

IMG_8593Detta vaknade vi upp till. Hyde park i rosa morgonrock. Längst bort till vänster i bild syntes London eye.

IMG_8594

IMG_8443Första frukosten intogs här, väldigt vackert inrett men apelsinjuice i pappmugg….engångs, gillar jag inte.

IMG_8447

The ones that got away….maken tyckte det räckte med en halv meter baguette fylld med tortilla för mig…sniket!

IMG_8476

Rida i uniform, en självklarhet en solig lördag i London.

IMG_8472

Det är så roligt att leva ihop med någon som faktiskt utvecklar sig. Maken är på allvar intresserad av trädgård! Han bygger hönshus och tar in nya grejer. Jag för min del försöker begränsa inflödet lite, jag har tillräckligt mycket intressen, jag funderar snarare på att skära ned på dem….Städning t.ex.

IMG_8451

På The Serpentine. Vackert till en början men sedan ser man blodet….fjädrarna har inte bara fallit av.

IMG_8448

Londonskt eller för all del vårväder i stort är ju något av en chansning men vi fick mestadels sol och uppehåll under våra knappa 48h på resande fot. Jag hade sååå ont i ryggen när jag mötte upp maken på centralen men den släppte allt eftersom och kom inte tillbaka förrän idag, tisdag och jag misstänker starkt att det beror på att jag inte är i rörelse. Jag får ont av att vara stillasittande. Så tråkigt. Man kanske skulle vara cyklande brevbärare???

 

IMG_8479

Hyde park corner en helt vanlig lördag….

IMG_8512

Magnolia….den som ändå…..suck.

På kvällen, andra dagen gick vi förbi den franska krogen igen. Ambiance tänker jag.

IMG_8523

Taket på Savoir faire. Ska kanske ha så hemma lite….?

IMG_8598

Livsnödvändiga. Jag var så koncentrerad på att få med allt till maken att jag helt glömde bekväma skor till mig själv….men Primark har sina fördelar, 8 pund och hur sköna som helst!

IMG_8549

Att vara mitt i en folkhop som inte ens rör sig åt samma håll är liksom inte min grej…

IMG_8583

FYRA minuter. Punkt!

Vår utsikt.

IMG_8607

Det hade ju varit läckert att kunna skiva: På väg hem genom Londonnatten efter en barrunda men vi var i säng innan nio och jag somnade direkt. Mn lite skön feel i bilden ändå från taxin hem.

IMG_8585

Väldigt lyxig känsla i den asken. Jag kan inte låta bli att fundera på om de är engångs….

IMG_8558

Det finns ju så mycket att fota i London. Byggnader, blomlådor, buxbom och staket bland annat.

IMG_8537

East India Company, var det i Covent garden? Makalöst dyrt och fantastiskt doftande teer. Jag swishade in och ut på mindre än fem minuter och blev 600kr fattigare….men fyra burkar te rikare (presenter till barnvakterna mestadels). Helt försvarbart alltså! FYRA MINUTER, hör ni det Pappa och svärfar, inte mer. Då är allt förstört!

De andra var lite galna men den här färgen kanske?

IMG_8522

Vad är detta undrar ni? Jo det är en bild på något som står planterat nära en vägg. Det går är poängen, jag vill nämligen (läs har redan) platera en klätterhortensia på husets södra sida…..Maken hävdar ruin, vattenskada, spruckna betongväggar mm mm mm.

IMG_8528

Målade dörrar, jag älskar det! Och ser ni hur HÖG den är!!! Jag har ju målat vår dörr efter inspiration från utlandet i blankt svart. Så nöjd, SÅÅÅÅÅÅ nöjd!

IMG_8517

Vita pärlhyacinter i skål, ja, det funkar för mig. Liberty, dit går jag alltid!

IMG_8511

Varje dag vill jag ha blommor men tyvärr ser det så illa ut ihop med röran och stöket här hemma (plus att det är dyrt) att jag nästan alltid avstår. Så synd.

IMG_8516

It´s a bit cold sir, in a moment the temperature will be right…..Man fick vibbar från Scenen med ”Mr Bean” när han slår in paket i Love actually…..rena rama badkaret.

IMG_8514

Proffshjälp med vaxanbringning. Och vi fick några ”sachets” med oss hem för att maken ska kunna få smörja sig med ringblommeextrakt. Dem snodde jag blixtsnabbt.

IMG_8510

Libertys bästa ingång.

IMG_8500

All denna grönska alltså. Och 70+ män i knallröda självklara byxor.

IMG_8491

Laduré. Jo även här äts macarons. Överflödet slår en alltid. På dagarna älskar jag det men på kvällen när man ser uteliggarna rätta till sina pappkartonger och sovsäckar då känns det inte riktigt lika bra. Man förstår att kommunister marscherar vid Downing street…

IMG_8489

Jag som alltid är hungrig och likt Oscar Wilde gärna ger efter för frestelser har svårt att bara gå förbi…..

IMG_8426

London by night….jag kan inte förstå detta med att sopor kastas rakt ut bara…drar det inte till sig råttor? Fst jag såg inte en enda när jag tänker efter. Inte som här hemma där jag ser råttor mitt i stan och ffa vid Danderyds station….

IMG_8548

Ni som bara vill ha bästa tipsen från resan, de kommer här:

Boka tidigt, kolla priser noga, dvs ring till transportörer (dock inte Ryan för de tar taxa när man pratar) ha en grov plan på vad ni vill göra och ha bekväma skor! Har ni inte packat bekväma skor, köp genast nya på t.ex Primark.

Konaki på Coptic street har fantastiskt god och prisvärd mat, öppnar 17.

Savoir faire på samma gata har lunch och middag och fin utsik, mycket gott och prisvärt. Barberare mitt emot och fin paparaplybutik.

Man kan föreställa en tur på the London Eye och gå ombord med ”fast track”.

Pret a manger har mycket god och rimligt dyr frukost/lunch, finns en i varje kvarter och det är inte något dåligt med det.

Savini fikapaus/lunch i fantastisk miljö till ett ok pris, godaste Earl grey jag någonsin druckit i väldigt harmonisk och vacker miljö mitt i smeten.

Good evening!

Smakprov – London

IMG_8407

Jag kan vara lurig ibland….

Vi var i London i helgen, här är lite bilder medan jag sorterar intrycken inför en fullödig redogörelse! Och då menar jag verkligen det!;)

 

IMG_8469

Alm?

 

IMG_8423

Här bodde vi

 

IMG_8493

Skor jag inte har råd med….

 

IMG_8456

Svanstjärt. Såg ug som en haj först…

 

IMG_8482

Växtvägg, kanske något för oss?

 

IMG_8514

Maken får experttips i stil med paletscenen i Love actually…

 

Detta är något av allt jag gillar med London. Grönskan, färgerna och åldern.

 

IMG_8572

Florence Nightingale, en av få kvinnor i statyform med kläderna på…

 

IMG_8590

På allvar…..något liknande fake news, en hel butik full.

IMG_8511 IMG_8534 IMG_8558 IMG_8592Ha en härlig vecka alla!

Resedrömmar

Paris

Jag har sådan lust att resa. SÅÅÅÅÅÅÅ mycket lust att resa. men jag vet att i år blir det inget, jag kanske inte ens kommer ur stan? Eller jo, jag smsade min farbror tidigare, vi kanske kommer till Sunnansjö till midsommar. Själv kan han inte vara där, han ska till Frankrike tydligen……Jo jo, han flyger bergis själv och allt. Den mannen vet ju inga gränser. Han fyller 85 i år och har inte riktigt tid med oss, jag erbjöd att vi skulle komma allihopa nästa helg för att fixa hans TV-problem men då hade han annat för sig, konserter och så. Idag var han här på en fika i 45 min sen skulle han på storbandsjazz. Maken som då är precis 50 år yngre konstaterade att Lennart är i bättre kondition än vi är….Helt sant. För tre år sedan knäckte han mig i skidspåret, han höll igen för att jag skulle orka….

Så, jag behöver en time out, jag behöver återerövra min kropp, den som för 30 år sedan simmade en mil utan att stanna och inte hade on nånstans alls…eller herregud….var det 35 år sedan?

 

 

Kerala – ett medicinskt äventyr

fullsizerender-8

Här testar jag någon slags friterad inbakad matbanan, inte alls gott som jag minns det. Kolla vad ståtlig jag ser ut! Jag älskar färgerna och myllret. Notera endast män på bilden förutom själva jag kanske, kvinnorna var kanske hemma och hackade lök. Lök är en het potatis i det politiska Indien, denna basvaras pris kan fälla en regering och vinna val åt rätt person.

Efter ännu ett pass på stora sjukhuset igår hämtade jag upp dotter nummer tre (inte i någon annan ordning än den hon är född i) och då berättade hon om en massageupplevelse hon just haft. Den tog mig tillbaka till ganska exakt åtta år sedan och en plats ”far, far away….”

Jag har alltid varit förtjust i Indien, kanske för att en av mina bästa vänner kommer därifrån? Kanske för att jag gillar maten, färgerna, saris och Mahatma Ghandi???? Nåväl, när chansen kom att fara dit med KI tog jag den. Jag lockade med en av kursarna, jag tyckte det kände tryggast så. Hon var inte svårflirtad.

Det blev den värsta resan i hela mitt liv men jag kom hem med det bästa man någonsin kan tänka sig….

Hur som helst, min dotters berättelse om den thailändska massagen påminde mig om när jag i vanlig ordning skulle försöka ”uppleva ett land på riktigt” och beslöt att jag skulle gå på auryvedisk oljemassage…. Jag var tillsammans med A, min reskamrat, och vi hade några lediga dagar från kursen vi gick. Vi åkte iväg till en ort som låg lite söder om Kerala, jag minns inte vad stället hette men färden innebar kort sagt livsfara. Överfull taxi, galen trafik och ett fanatiskt tutande (så var i princip all trafik men detta var landsväg och gick då extra fort). Vi ankom i den lite lantligare byn och fick ganska snart erbjudande om massage. Det visade sig snart att det bara fanns plats där för en….och kunde någon möjligen tänka sig att fara iväg en bit bort för sin massageupplevelse????

-Jo, jag kan väl göra det, sa jag på indisktklingande engelska (man kommer rätt snabbt in i den dialekten och börjar vicka på huvudet)….

-Men…..? Försökte min väldigt kloka väninna invända.

-Ingen fara, vi ses här sen! Sade jag och svängde benet över sätet på motorcykeln och tog tag i den mustachprydde indierns omfångsrika buk. Långt bak i skallen ekade makens ord från när vi skildes på Arlanda ”Var försiktig…gör inget som jag i n t e…….”

Kanske detta var just sådant som man INTE ska göra i Indien? Sätta sig på en okänd mans MC och fara iväg utan hjälm mot okänt mål? NÄ, vad kan gå fel, jag ska ju bara få oljemassage…

Jag kom fram till massagesalongen, anmälde mig i receptionen, fick veta att kvinnan som skulle behandla mig inte talade annat än hindi och sen fick jag kliva in. På andra sidan draperiet stod en mycket tunn och kort kvinna klädd i sari. Hon hälsade mig och visade med kroppsspråk vad jag skulle göra. Klä av mig förstod jag, i en liten skrubb. Jag behöll endast trosor på och lade mig sedan på den obduktionsliknande marmorskivan. Sen började det. Hon sköljde över mig med olja och masserade HELA mig, varenda millimeter utom det som trosan täckte och när hon tog sig an mina bröst kunde jag inte låta bli att fnittra, jag tänkte att NU var nog A rätt så irriterad på mig för att jag propsat på detta. Massösen missuppfattade mig och trodde nog jag var obekväm, det var jag inte alls, jag såg bara det kulturellt avvikande i detta som mycket komiskt.

Efter kanske tre kvart var hon klar och oljedrypandes visades jag tillbaka till skrubben. Hon pekade på den lilla tappkranen, en plåthink och en trasa i samma storlek som en wettex…..jag skulle tvätta mig.

Efter att ha blivit doppad i olja, håret inräknat, är det en ganska svår sak att bli torr. Jag fnittrade till igen och tänkte att NU skulle jag få riktigt med skit från A…..Jag blev inte ren, det kan man inte påstå, men jag blev tillräckligt oljefri för att sätta på mig kläderna. Jag fick skjuts av samme korpulente man tillbaka och vi vinkade adjö till varandra. Helt ofarligt var det alltså!

A mötte mig med mörker i blicken….hon hade behållit BHn på och den var nu oljeskadad….jag skrattade ofint åt allt detta och tyckte det var hysteriskt kul att det blivit så galet. Jag tycker fortfarande att detta är en av höjdpunkterna från resan. Men i efterhand har jag förstått att man som kvinna i det landet kanske INTE ska vara så oförsiktig…..

Efter den resan avnjuter jag hellre Indien via mat, i Sverige eller kanske allra helst i London där den  avviker starkt från de brun-gul-beigea röror vi fick oss till livs i själva landet, jag är visst inte så äventyrlig som jag vill tro.

fullsizerender-9

Här kan man väl säga att jag hamnat i himmelriket. TYG överallt sorterat efter färg och kvalitet. Jag handlade med mig säkert 20 meter hem men fick tyvärr slänga en hel del. Allt var besprutat med otäcka medel och barnen klagade över lukten. Jag försökte tvätta bort det med resultatet att en del siden trasades sönder. Men ett vacker guldtyg har jag kvar och vitt siden. Vilken dag som helst ska jag sy något av det….. Om man går i giftastankar kan jag tänka mig att man nog tjänar in en resa hit för att köpa tyg och få klänningen uppsydd på plats. Det finns en skräddare i varje gathörn, tricket är att hitta en som kan sy efter våra krav på modell. Notera vattenflaskan i förgrunden. Man gör inte Indien utan en vattenflaska i bagaget. Vi fick också lära oss hur man dricker ur en sådan. Man häller i sig utan att låta flaskan vidröra läpparna, på så sätt kan flera dela på en flaska, smart va?

Och jag kom hem med beskedet att Maken skulle få barn….. nu sitter vi här åtta år senare med en hel liten klan!

Säljsnack

IMG_3084

Här en top från Forever 21 som jag föll för. Dottern var mycket missnöjd med det köpet, mammor ska inte ha ”magtröjor” vad nu magtröjor är för något!?!

IMG_3183

Tylla fick en poncho, hon älskade den sa hon….

IMG_3152

Lunch on the go. En vegetarisk samosa som var kall i mitten….så tråkigt.

Jag är i full färd med att smälta min Londonresa här. Jag skrev ju så långt och brett igår. Nu snävar jag in.

Överhört på Victoria´s secret: X lyckades få en kund som ville ha pengarna tillbaka att istället byta till en annan vars. Hon lyckades övertala henne SÅÅÅÅÅ bra utan att vara….för övertydlig….

Jag stod där, en och en halv meter ifrån och kände att jag inte behövde ytterligare ett par trosor.

På Mango någon timme innan hittade jag och dottern en klänning hon ville ha. Den var väldigt enkel och fin, beige med ett svart band i midjan. Hon skulle ha en M. Den enda i storlek M hade en svart fläck på vänster axel. Vi hade letat igenom alla hängare, det fanns bara den. I kassan frågade vi om de möjligen hade en annan på lagret. Lagret anropades. Inget svar. Vi väntade länge, kön växte och irritationen men nej, den fanns inte i M. Om vi kunde tänka oss att går i motsatt riktning (mot den vi var på väg i hem mot hotellet för att åka till Heathrow) i en kilometer och sedan ta av in på en bakgata skulle den kanske finnas där…..?

-Vi skulle inte kunna få köpa denna då till ett reducerat pris och så chansar vi på att det går att tvätta bort?

-NO!

-Ok, tack, vi handlar inte hos er, lycka till med att försöka kränga den klänningen till någon som inte ser så bra alternativt inte bryr sig om hur de ser ut.

Dottern köpte samma klänning på Mango i Stockolm istället, billigare!

FullSizeRender

Byxorna är gamla (no doubt about that, fejset också varför det inte är med i bild) men skorra från Aldo och blusen från Urban outfitters är nya. Jag är mycket nöjd och älskar att fynda på reor!

Det är med en lite dålig smak i munnen som jag tänker tillbaka på shoppingen i London. Det är väldigt tydligt att kunden inte har ”rätt” där. Vakter i varje entré, man övervakas stenhårt i butiken, omklädningsrummen har järnkoll på hur många plagg du tar med in. Det finns ett maxtak för hur många i taget du kan ta med in. Du FÅR ta med en förälder in i hytten men då måste dörren vara ÖPPEN…..Man känner sig som en snattare hela vägen. Dessutom är det plågsamt tydligt att personalen arbetar på provision. Man förväntas veta vem som hjälpt en i butiken, de säger sitt namn TYDLIGT och i kassan får man frågan om någon varit hjälpsam. Man får lust att säga helt galna saker! Detta missgynnar sannolikt de med lite mer svåruttalade namn. Jag mindes en svensk tjej på VS som jag pratade med men som inte gjorde annat än antecknade mitt namn. Trosorna provade jag mitt i rummet för jag orkade inte vänta på min tur. jag skäms inte längre, tid däremot det är jag vaksam på.

Jag måste säga att jag som redan ogillar överkonsumtion bara blir ännu mer obenägen att handla när man möts av detta. SÄLJ, SÄLJ,  SÄLJ till varje pris! Vad hände med tänket att att en nöjd kund kommer tillbaka? När jag arbetade en tid på Newport på NK var det centralt att vi hjälpte till med att välja ett plagg som kunden såg snygg ut i, kunde röra sig obehindrat i och så vidare. Jag minns särskilt en dam som provade en kjol i 26 men som skulle behövt en 38:a. Jag påpekade att den nog satt lite trångt över baken och att en lite större modell skulle falla snyggare…..Men hon avfärdade mig med att hennes man skulle betala för en magplastik snart så det skulle lösa sig. Så bra då!

Det hände lustiga saker på NK, en väldigt kontanttät ryss kom in och lät mig prova i stort sett alla kläder i butiken, jag såg ungefär ut som hans fru i kroppen nämligen. Sen tog han rubbet och betalade med dollars…Det var tider det!

Så nu har jag varit motsägelsefull igen, först åka på shoppingtripp och köpa saker man inte riktigt behöver för att sedan varna andra för detsamma och ösa galla över penningkåta butiker. Mmmmmm så är det, fram och tillbaka, i evighet.

Amen!

IMG_3157

Avslutningsvis en bild på kaffet från Espresso base vid vårt hotell. Den mannen ÄLSKADE att serva sina kunder och som sagts tidigare, underbart kaffe!!!