Varför jag läser DN (eller brukade göra det)

I sanningens namn lyssnade jag inte på detta för helt ärligt det brinner av lite i skallen bara av bilden och rubriken. Och snälla, LYSSNA INTE för då får människan sannolikt MER pengar och som jag ska komma fram till senare, då blir hon OLYCKLIG!

 

Soul-vaddå????

 

Men hej igen, jag har fått blodad tand. Och eftersom jag igår var ironisk över kända rika personers livsstil och ffa deras utåtsida i sociala medier tänkte jag att det var ett inspirerande spår. Och altruistisk som jag är ger jag mig här ut på korståg för att rädda deras själar (läs hjärnor för det är där själen sitter och där det så uppenbart brister…öh, jag menar….där blir man utmattad). Så, en snabb spaning på det värsta jag känner till i klassen är SvDs Perfect guide. Jag har ju fjantat runt här på bloggen med den tidigare för att den är så provocerande och obegriplig, jag söker med andra ord mitt kärnbränsle där. Och de förnekar sig icke. Man behöver bara titta på de tre senaste inläggen för att få kraft att skriva.

MB går till Tiffany´s (världens kändaste juvelerare?) och slappnar av (antar jag…hon kanske handlar också?) Nåväl, andra bilden på Katharine Hepburn med rubriken typ: Sockerkickar är inte på riktigt….fattar inte kopplingen till henne bara?!? Old news, det har aldrig funnits belägg för att socker kickar. Däremot delas överskott av socker ofta ut och inmundigas när många människor samlas, typ kalas och festliga sammankomster som jul, påsk osv. Kanske det är detta som stämningshöjer??? Jag blir egentligen bara seg av godis, trött på mig själv för att jag äter det. Supertrött.

När tredje rubriken läses blir det klar vad jag ska skriva om. Lycka. Genialt. Tydligen blir man INTE lycklig av pengar, man kan på sin höjd bli rik och det är inte samma sak. Jag tar det igen, rikedom ger INTE lycka. INTE. Det är dock sant att man med pengar får fler val i livet, kan bo större (dvs får större behov av en städfirma), snyggare och kanske kan låta bli att arbeta. Och det är väl kanske det bästa av allt. Man kan styra sig själv. Och för att kunna göra det utan att bo i tält behövs en viss mängd cash. Men inte så mycket som man tror. Kolla gärna in den här boken jag läst och jag får alltså INTE betalt för att du klickar här. Jag gör gratisreklam för förlaget jag snart ska ges ut på, sån e jag!

Nu efter att jag på nära håll upplevt ett dödsfall där jag varit en av arvtagarna har jag sett de stora fördelarna med att inte äga saker. News flash, du tar INTE med dem när du dör, någon annan kommer rota bland dina saker, skaka huvudet över att du samlat påsklämmor hela ditt liv, har kvitton från innan du själv är född och 10 kopior på suddiga familjefoton från 1800-talet (helt sant och självupplevt) och uppdelningen av dem (som för min del sker imorgon) efteråt kan orsaka mycket lidande. Visst, bra att ärva rena pengar (som i mitt fall mestadels går till att betala av lån. Alltså jag har handlat för pengar jag inte har och är du satt i skuld är du inte fri som bekant) men  inte heller det är okomplicerat. Jag ärvde dessutom ett hus som jag inte vet vad jag ska ta mig till med….kärt besvär kan man tycka men hus kräver tid, att sköta en trädgård tre timmar bort…ja det klarar inte jag iallafall med det liv jag lever.

Så, på spåret igen. Man blir alltså mer lycklig om man RÖR på sig. Det har jag ju skrivit en hel bok om och det kommer igen i nästa bok (svårt att komma ifrån). Aktiva människor är mindre deprimerade än övriga och om man motionerar håller man sig frisk och lycklig längre. Forskare har kunnat belägga detta. Jag anar dock att någon räknenisse kommit fram till fel summa här eller att tryckfelsnisse varit i farten för 230tkr/år låter inte riktigt som en korrekt siffra.

Inget nytt under solen.

Men för att kunna träna så pass att man håller sig lycklig behöver man göra det med en viss kontinuitet. Det är också bra för hälsan som sagt och jag skulle gärna träna varje dag. Men då måste något annat ut ur ekvationen…..tiden är som alla vet starkt begränsad.

Jag läste ett Instagraminlägg av en kvinna som också varit utmattad. Hon hade lagt upp en bild på sina barn som hon försakat som egen företagare i jakten på karriär och pengar . Hon ångrade sig bittert nu. Det var nästan svårt att läsa. Först suktade hon efter cash (dvs arbetade hårt), blev utmattad av slitet och nu sörjde hon detta…..jag blev blytung i hjärtat. Man lever ju EN gång, barnen är små EN gång och de fattar INTE värdet av pengar. De fattar: mamma och pappa hinner med att leka. Eller ORKAR leka, och verkar glada. Snygga hem och fräsiga bilar eller hotellrum på Rivieran fattar barn ICKE, de skräpar ned dem….Vitt och fräscht fattar de inte heller, eller ordning i garderoben. Det verkar barn förstå först när de flyttar hemifrån.

Min äldsta dotters vardagsrum…I say no more. Det är glädjande och smickrande att hon har samma soffa som jag, tavlor jag köpt på väggen, lampan jag loppat och gardinerna jag (och ffa mamma) köpt samt att hon ofta frågar mig om inredning. Jag vet, dubbelmoral, men jag kan inte skaka av mig att jag älskar att ha vackra saker omkring mig. Jag ser fram emot att återerövra mitt hem även om det tyvärr innebär att barnen kommer vara vuxna då. Men de får gärna bo kvar hela livet bara de städar efter sig. Den här ungen är välkommen tillbaka vilken dag som helst!

Efter en karriärsjakt som slutar i utbränning inser folk alltså att allt de behövde var att vara med sina barn. Hur knasigt? Och såklart motion…för det är ju vägen tillbaka. Jag tänker att jag alltid vetat detta men lyckades bränna ut mig ändå. Fst jag var inte ”borta” så länge tack och lov, barnen saknade mig aldrig (tror jag). Jag slet ut mig av själva ”livet”, hushållsbestyr, mina många projekt och såklart delvis jobbet.

En gång sa min bror, när han höll på att avsluta sin karriär som hockeyproffs, att han ville ha ett jobb som gav mycket pengar men inte krävde så hög insats. Han ville kunna fika med polarna, sitta i solen och glida runt (jag vet…lite sus och dus där men han var van vid en tillvaro som präglades av endast träning, matcher, mat och sömn samt härliga happenings med vänner). Jag skakade lite på huvudet och föreslog knarklangare. För det finns oftast inga genvägar. Men han listade redan då ut att optiker var ett bra jobb, liten insats, hög avkastning. Han hade faktiskt rätt. Jag å min sida tyckte det var galet att ”go about” att hitta rätt yrke utefter detta motto. Jag blev läkare för att jag tänkte att jag skulle göra en insats typ och hade liten kolla på vad för yrken som fanns. Eller kanske mammas ”tjat” om att läkare var ett jobb som gick hem i alla länder och lägen ihop med att själva grejen men människokroppen och framförallt knoppen är sanslöst intressant. Och jag vet att många, framförallt i andra länder där läkare kan ha fantasilöner, tror att läkaryrket är glassigt och priviligierat men så är INTE fallet. Jag hörde i veckan att AT-läkare  i vissa landsting tjänar kring 25000kr…..verklig skräplön faktiskt om man betänker att de oftast gör de ”skitigaste” jobben och i stort sett drar runt hela akutvården i vårt avlånga land.

Så bra att veta. Men det är inte en svensk studie så jag tar inte gift på att detta gäller här.

 

Här en omvänd lista. läkare är inte med där….låååångt ifrån. Ortodontist…men det är ju tandläkare!?!

Man undrar ju lite över siffrorna här…hög lön 33900!?! Då antar jag att man knappt är där om det ska vara motiverat att vara optiker. Någon måste ha räknat fel. Medellönen i Sverige är väl 25000kr om jag inte tar fel. Och en polis tjänar väl runt 29? Något måste ha kommit bort i översättningen här. Men ändå, kanske allt annat stämmer.

Så summa summarum här. Pengar ger inte lycka, det gör motion. Jakten på monnitär lycka kan bränna ut dig och då är svaret på den frågan också motion. Kanske det är dags att vi inser att sex timmars arbetsdag för att möjliggöra både försörjning, lycka och samvaro med barnen är ett bra mål för samhället? Eller om alla siffror ovan stämmer, medborgarlön till alla så sparar vi 100 miljarder som utmattningen kostar oss, säljer allt vi har, bor i tält och investerar i en lukurativ fond?

Här en avslappnande bild på vad som jag hoppas ska hända i min trädgård under året. Steg och trampnarv. För bara fötter och ett mjukare intryck.

Tjenixen!

 

Mitt underbara liv (glad jävla påsk)

Här är utsträckningen av vårt påskfirande. Det är ett vackert ris tycker jag själv, det kommer slå ut till midsommar helt säkert. Fina fåglar, ett urblåst turkost ägg från egna hönsen och sen keramikfåglar jag gjort. Det ser bara för taskigt ut i all röra. Det känns extra hemskt att ha fina saker i stöket. Jag sa det häromdagen, om man ändå köpt allt på loppis, då hade det varit enhetligt iallafall. Och det är kanske mitt bästa inredningstips? Köp saker som matchar ditt kaos, gå all in med skavda pinnstolar, fula plastlampor och jordens allt jox, vad kan gå fel då?

Åååååå, hej på er alla gullisar! Nu ska ni få en MAXAD upplevelse, min rapport från veckan och en smakbit från påsken som nu börjar rullas upp här hemma. ENJOY! (dvs häll upp en stadig en för nu kör vi utan filter).

Jag började med påskförberedelserna redan för en vecka sedan, jag måste liksom det för att hinna med allt härligt. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle göra en helt koldioxidfri påsk eller en traditionell, såklart helt närproducerad, ekologisk och klimatkompenserad då. (Påsk borta hos mamma, svärfar och sen helt vanlig arbetsvecka med en 24h jour på annandagen med hopp om 6 komptimmar som minst).

Jag beslöt mig för att trots allt köra en traditionell påsk. Det började redan förra veckan egentligen när jag, och en annan fantastisk kvinna med världens vackraste hem (inte helt olikt mitt egna) bestämde oss för att våra sex (mina små, hennes totala mängd barn. Jayyy mig som klämt fram 6 ljuvliga ungar…) små älsklingar skulle vara påskkärringar och lämna påskkort (dvs tigga godis hos grannarna utan minsta egen ansträngning). Så igår efter att jag kommit hem från en inspirerande arbetsdag (Kvinnan arbetar på landets största psykiatriska akutmottagning! reds anmärkning. klädde jag upp de två minsta, den äldste läste dikter av Karin Boye (HELT SANT!!!!!!!) så han ville plötsligt inte. Vi tog oss ut i grannskapet och plingade på hos alla helgfirare. Edgar knorrade lite (gallskrek) när jag erbjöd honom (tvingade på) en guldhatt. Men till slut gick han med på detta, gullisen! Jag hade inte fått dem att producera så många påskkort men tillräckligt för att gatan skulle kunna checkas av (Göran fick ett kort jag själv ritat som en mall…och det är tur att jag ritar så illa, han trodde att barnen tillverkat det). Jag tog med mig sex av våra fantastiska ägg också, för att sprida lite hönslycka (dvs skryta om hur härliga ägg vi har och kompensera för att vi inte lagt tillräcklig tid på korten).

Här lilla kärringen strax innan Blåkulla. Hon har en lila sammetskjol från Polarn, den har alla hennes syrror haft. Förkläde från faster Inger, sidenscarf från Metropolitan i NY. Läppstiftet var svårt att fjärna….det sitter nog på en kudde nu. Ser ni hur lantligt vi bor!!

Barnen var mycket nöjda efteråt (jag hade ställt in påskandet direkt när jag kom hem för jag var så uttröttad men barnen ville plötsligt ha gratis godis istället för mat. Och i ett anfall av ångest över att vara en så misslyckad mamma ställde jag hårt mot hårt och tvingade dem att rita minst 10 kort, klä ut sig och sen samlade jag mina sista krafter för att släpa runt dem på gatan. Tack gud för att solen sken annars hade barnens minne av detta års påsk aldrig blivit av) och jag med. Tänk vad härligt att  barnen får samma glada känsla av påsken som jag fick under min uppväxt!

Maken korkade upp en flaska prisbelönt rött (det var verkligen prisbelönt men något hade hänt, det var ”bubbligt” och jag vaskade det så det blev kolsyrad saft istället vilket nog var en bra idé) och vi åt en fantastisk majskyckling med primörer och sen en vit chokladpannacotta till dessert. Kvällen tillbringades i kvällssolen med barnen till ljudet av Vivaldi blandat med glada barntjut när vi lekte charader. (Alltså…..jag vet inte hur en perfekt kväll med barnen ser ut längre men jag tror charader ingår. Jag däckade i sängen, omgiven av familjen som tittade på fruktansvärda Teen titans go medan jag såg på en engelsk miniserie om en seriemördare del ett och halva två. Resten såg jag halv fyra när jag vaknat av katten och tuppen).

Jag steg upp i ottan, helt utvilad (se ovan) och tog hand om tvätten, jag älskar att hänga den så jag kan spara lite miljö och känna doften av nytvättat (helt fantastiskt sant men också stor panik i klädförrådet och allt måste hinna torka till halv två). Jag svängde ihop två surdegsbaguetter som ska med på påskmiddagen och sen lade jag in 38 sorters lax, jag hittade på alla recept själv och smög in några veganska gjorda på ostronskivling. Jag bara ÄÄÄÄLSKAR att kunna smyga in vegansk mat på middagsbordet, ingen märker skillnad och klotet tackar dig (pappa spottar och fräser och vägrar smaka sånt som inte dött en halvnaturlig död) Och sen började jag se Beyoncés Homecoming för att slappna av lite när jag gjorde min morgongymnastik (jag har ännu inte gjort den klockan 06.50 fast jag haft mer än fyra timmar på mig) Filmen hon gjort om sig själv……och vilket JOBB hon lade ned på att komma i form efter de tre barnen, SÅ inspirerande! Hon visar verkligen, som Madonna, att det inte finns några ursäkter för att tappa ”allt” efter barnen, det går att vara vacker stark och vältränad (och det är ju helt sant, men när jag tänker på att båda dessa kvinnor satsar järnet (dvs pengar) på mat, träning osv tänker jag att om JAG hade full uppbackning hemma, obegränsade pengaresurser, en kock som lagade all mat, barnpassare i varje hörn och en stab för kläder smink och massage…ja då lovar jag er att jag också hade varit fit for fight på 115 dagar. Vad kan stoppa en liksom? INGET!)

Ja, här sitter jag och skriver som synes. Finn fem fel! INTE mer än fem snälla!

Idag ska jag med fyra hemmaboende barn (denna vecka), den som varit i fjällen med sin pappa, och äldsta dottern med sin sambo hem till mamma och pappa. Dit kommer brorsan med fru och barn också och mitt bidrag är ägg och hovmästarsås. Hoppas inte mamma glömt! (Jag hade en plan för mat, ägg och efterrätt men hon har ett stort kontrollbehov och graderade ner min insats till sex kokta ägg som jag nog ska klara av…..det är tråkigt men sant, jag har inte mer kapacitet just nu och det gör mig ytterst sorgsen här där jag sitter med en kopp kaffe med jävla mandelmjölk i för att maken inte märkte att mjölken tog slut under de 10 timmarna han var ensam hemma igår med barnen OCH HADE TRE BILAR ATT KÖRA TILL AFFÄREN MED NOTA BENE MEDANS JAG SLÄPADE MIG OCH EN RYGGA PÅ BUSS OCH TUNNELBANA; NEJ JAG ÄR I N T E BITTER, inte alls. INTE BITTER, AAAAAAAAAAAAAAAALLLLLLLLLLLLS! Alls PUNKT, nu PUUUUNKT…)

Jag ska ordna med en fin bukett iallafall (tulpaner från macken mest troligt) och så ska vi alla skina ihop!

Maken vabbade igår. Jag lämnade några instruktioner, MÅLA PÅSKKORT! Och det gjorde de, två närmare bestämt. Och sen lite lerfigurer. Mycket av färgen hamnade sedan på de vita väggarna. Jag vägrade torka, jag sa att mitt hjärta skulle brista då och satte mig på en stol i trädgården. Då såg jag allt detta som stod kvar ute…i mitt stilla (sällan stilla!) sinne tänkte jag att det blir nog JAG som får bära in allt det där. Det gjorde jag inte och vem vet kanske det står där än (svar: JA det gör det och även om det bär emot på den fina Svenskt Tennbrickan så tänker jag I N T E plocka in detta, aldrig, över min döda kropp!) Och för maken, om du läser detta finns ett inlägg om hur man VABBAR PÅ RÄT T SÄTT!!!! Ser ni däcken förresten….?

Ljuset på den här bilden! Älskart!

Motvillig påskgubbe.

Nu har jag kanske trappat tråden här…? Men alla ni påskfirare, vet detta: Ni kan om ni VILL och lite! Det perfekta livet, kroppen, inredningen, livsstilen, naglarna och håret är inom räckhåll, du behöver bara……köpa mitt sura vin och klicka på alla länkar…Öh…jag menar, KÄMPA!!!!

Tankar för dagen

Den här bilden har INGET med texten att göra, det är en bild från Olympiaden i Berlin. Min farfar går i klungan av idrottande svenskar. Jag är otroligt stolt över honom. Och jag önskar vi hade fått träffas!

Jag brukar lyssna på det, Tankar för dagen. Det är ofta en präst. De ska leverera tänkvärdheter dagligen. Igår hörde jag om karolska kyrkan i Pennsylvania….? Nån stad på P iallafall i USA. 1000 barn har prästerna där förgripit sig på senaste århundradet. Nu vill offren stämma kyrkan. Kyrkan lobbar för att det ej ska gå. De hänvisar istället  till en fond där barnen de haft sex med ska få eraättning mot att de inte snackar om det igen…en hushfond. Jag tror (dvs hittar på) att den heter: fonden för våldtagna barns tystnad (barn vi skadat för livet medans prästerna fortsätter vara heliga pedofiler). Amen. Och det är ganska intresaant att kyrkan kan få fortsätta sin verksamhet, man kan t.ex jämföra med Michael Jackson, nån som hört en av hans låtar sista tiden? Nån som skulle våga spela en på sin fest snart eller kanske låta hans musik sippra ut från en hörlur på tuben? Inte??? ÄR inte det konstigt??? Nu ska Greta T träffa påven….hon är ju barn fortfarande, kanske hon kan ta upp detta också!?!

Världen rör mig

JAg fick en sjukt dyr ”tröstis” av Tylla för huvudvärken. Lilla sötkorv alltså. Hon kan ljuda ALLA bokstäver i alfabetet. Förskolan är fantastisk alltså! Tack alla fröknar där, ni är helt underbara!

Min unge i söndags. Jag älskar att fläta hennes hår, hon hatar det. Men när en annan mamma brast ut i beundran blev hon nöjd.

Det är fredag och jag är full av tankar. En dryg månad på vad jag tror är Sveriges största psykiatriska akutmottagning. Här ser man ALLT! Bokstavligen. Och man måste processa det. Det är lidande bortom ens förstånd, byråkrati på högsta internationella nivå och ganska banala saker som kanske passar bättre på en husläkarmottagning. Högt och lågt och ibland totalt vindstilla.

Idag extra allt de luxe och sen ingen lunch…en bra start på helgen not. Och sen när jag i rusningen skulle handla mat till kvällen så är en äldre kvinna på ICA galen (ja, det var hon faktiskt och det är min professionella bedömning) och skäller ut mig för att mitt kort ”bouncade”. Maken hade lovat att föra över pengar men lyckades föra över dem till sig själv(!!!!) och jag fick flytta pengar mellan mina egna konton istället. Tanten blev vild av den minutens fördröjning. Eller hon var ju galen redan innan och stod och buffade på mig med sin vagn. Sen bröt hon ut. Jag kontrade med att säga åt henne att inte bara hon hade bråttom hem utan att det faktiskt var fredag för mig med. Jag avstod från att säga det maken föreslog senare: Är du rädd att dö innan du kommer ur butiken? (för att anspela på hög ålder då och framstå som mycket yngre…?). Jag kommer aldrig på smarta snabba saker när adrenalinet pumpar. Jag är mer: Dö din jävla kärring, jag har fan massa barn som väntar på att hämtas och har jobbat hela förbannade veckan på psykakuten och känner igen en galning när jag ser dem! Men det sa jag ju inte. PÅ vägen hem i bussen med två tunga matkassar ringer maken, stor olycka på E4:an….han kan inte hämta….jag får ta det. Till fots, med packning och en kilometer (MINST, kanske fem) hem OCH UPPFÖRSBACKE. Tack gud för att du ser mig!

Den här bilden passar ju inte alls in men på en vabdag i veckan tog jag mig förbi Form från Skå och där fanns de, helt underbara med äkta guld. Eva alltså, jag återkommer till henne, ni måste, jag repeterar MÅSTE åka dit! Och detta är INTE ett sponsrat inlägg! Eller….jag får ibland rabatt och alltid fika så det är väl det. Superspons här. Kom å KÖÖÖÖP!

Jag har mycket bra tålamod med folk som inte är helt psykiskt stabila på jobbet men när de kör på mig och skriker åt mig i en kö på min fritid då slår även min reptilhjärna till och jag förstår mig själv och har sympati med mig. Man kan inte vara helt smart och behärskad hela tiden. Eller…..det var jag ju….jag bara kände för att skrika rakt ut och vara en riktig djävla idiot. Men som sagt, avstod. Hon har säkert haft en jävla jobbig barndom hon med……Det är ganska intressant att jag i en ordnad situation på jobbet aldrig tappar fattningen så där fast helt knasiga saker kan hända. Det har väl med ens förberedelse att göra. På arbetet är man skyddad av kläder, annan personal, larm och i värsta fall kan man ta till väktare och polis. Aldrig att man skulle drömma om att höja rösten eller säga något fult var som än händer. Men i det privata är man naken på ett sätt och inga förväntningar finns på en att vara behärskad. Det har hänt mig att andra kollegor attackerat mig på jobbet, jo, så kan det vara. Vi är människor vi med och alla inte lika balanserade (säger jag då som inte alltid är i balans men aldrig skulle drömma om att göra någon illa medvetet eller vara elak). Sist det hände mådde jag dåligt en hel vecka. Men jag sade aldrig något i stunden, för det hade varit oproffessionellt. Jag teg. Men inte hemma. Jag var galet ursinnig och svor att om jag någonsin skulle stöta på vederbörande igen, då skulle jag vara kyligt balanserad och TYDLIG med att så skulle den personen aldrig mer göra med mig. Bara det kändes skönt, att preppa. För man vill ej bli överraskad. Nej tack! Men även sådana personer och händelser rinner av. De katalogiseras och man är en erfarenhet rikare. Komplex värld vi lever i.

Sen ringde en vän. Han var arg. Ett påhopp i pressen som var helt makalöst och värst av ALLT! PUBLICERAT! Jag kunde liksom inte ta in att en tidning i Sverige helt utan reflektion låter trycka ett personangrepp. Men inte jätteförvånad änså kanske då jag själv fått utstå liknande påhopp och sen ej fått bemöta detta. Också ett lågvattenmärke som späder på mitt låga förtroende för en oberoende press även i vårt land, ankdammen….SUCK!

Iallafall. Jag avreagerade mig med att blanda till en Porn star martini när jag kom hem. Det var första gången och det blev riktigt bra andra gången och sen, fick jag inte helt oväntat huvudvärk. Jag var lite som en laddad vulkan som bara behövde en yttepyttepuff i fel riktning och så BAAAM vällde huvudvärken fram. Men det var inte tantens fel, eller tidningens eller världens sammanlagda jävlighet. Jag tog en tablett redan på jobbet, det kan ha hängt ihop med den överhoppade lunchen. Det är den största fördelen med läkarmottagningar, man har ett MEDICINRUM! Där kan man få ibuprofen, paracetamol och säkert ett och annat plåster och bandage. Där finns har en hel del andra kryddor men de är off limits såklart! Även paracetamol är nog det skulle jag tro, alla läkemedel ska redovisas för och betalas av ER! Så om ni bor i Stockholm så jag tackar och bockar för den tabletten! Den hjälpte tyvärr föga och fler behövde tas innan huvudvärken släppte.

VA!!!!! 1 el 1,5 liter ljuvlig kanna!

Lilla T gör lergrejer! I balettkjol. Hon tvättade händerna också, på eget bevåg.

Här en annan keramiker. Färgen, formen!

En annan iakttagelse är att utmattade kvinnor är i en helt egen klass av hjälplöshet ofta då de är hårt arbetande välutbildade kvinnor som vill något…typ jobba, men inte har orken att dubbelarbeta. Jag har sett det upprepade gånger i min närhet och jag har tappat räkningen på hur många vänner/bekanta som varit eller är utmattade. En kvinna tappade helt konceptet över en liter mjölk….hon hade funderingar kring att vara välutbildad kvinna som inte ville jobba och tampades med andra kvinnors oförmåga att sympatisera med det. De tyckte att hon hade en skyldighet mot sig själv att arbeta….för hon skulle vara jämställd och så vidare. Och ibland känner jag mig som min mormor (hemmafru) som tyckte det var fullständigt onödigt att min mamma var läkare och utbildade sig…hon kunde ju vara hemma, typ. Och med risk för att verka som en bakåtsträvande antikvinnligutbildningosvperson måste jag säga att man faktiskt KAN skita i att arbeta om alla andra vägar är stängda till att få återhämtning. Nu när vi kanske ska arbeta till vi är över 70 kanske det inte är en dålig idé? Utbilda dig innan barnen, sen var hemma de ”värsta” åren och arbeta tills du dör och så slipper du ängslas över din usla pension….eller? Alla kan inte avstå förvärvsarbete, men vissa kan. Hade jag en förmögenhet, en partner/man/fru som tjänade pengar som gräs och jag inte behövde arbeta för mitt uppehälle ja då skulle jag gladeligen avstå. Jag har försökt räkna på vad det kostar att arbeta men till min besvikelse är det inte lönsamt att vara hemma. Och maken tycker inte vi kan göra roliga saker om vi inte arbetar heltid båda två…jag tänker att om jag arbetar heltid orkar jag inte göra roliga saker…och barnen växer upp med en mamma som vill skrika åt kärringar på ICA…..och så vidare. An ongoing conversation med mig själv. Nåja. Det var ett ordrikt inlägg som kanske upprör vissa. Jag jobbar stenhårt på mitt varumärke som ni märker, gräver en allt djupare grav. Men det är ärligt, det måste ju vara härligt?!?

Fridens!

Trädgårdsdax

PÅ kvällen gick jag ut och fotade lite. Här hönshuset som snart ska rivas och ersättas med större. Vi har en harig tupp och han låter inte hönorna gå ut så mycket. Då måste login anpassas. Jag ska så frön och blommor idag inne i hönsgården. Det har jag planerat länge. De sprätter och äter upp allt på nolltid bara så det är ett mycket otacksamt jobb. Men just nu måste de gå inne för annars förstör de allt jag gör i trädgården!

Igår tog jag tag i trädgården på allvar. Jag började i växthuset. All bubbelplast som jag samlat på mig under året och sedan använde till att täcka insidan av växthuset togs bort och rullades ihop (knölades in i en svart sopsäck för förvaring) och sedan tog jag tag i min blivande ”potager” det vill säga köksträdgård.

Jag är ingen blomnörd men lite färg ska det vara och i den här krukan sådde jag en hel del fina saker som jag försådde förra året. Vi får se om det tar sig.

Simba är alltid med där det händer….

Jag konsumerrar omåttliga mängder trädgårdstv just nu, eller det gör jag året om men intensiteten har ökat. Och desperationen. För allt är sannerligen INTE bra. Jag ser mest och helst engelska program, nu med Monty Don. Och så har vi Trädgårdsliv. Som jag lät bli att se förut för jag blir så fruktansvärt irriterad på jargongen. Så töntigt men jag fattar, jag är inte målgruppen, det är folk som gillar töntig dialog. Men behövs den för att attrahera? Allt verkar gå ut på att en av personerna bossar över två män och den andra kvinnan har helt fria händer att skapa i skrot och hittegods. Jag håller mig fortfarande MYCKET skeptisk till detta men ser det ändå i total brist på annat vettigt. Jag saknar Gröna rum!

Jag har som sagt inte så mycket blommor men miniirisar kan jag inte motstå, och så hette farmor Iris så det känns som en ”given”.

Jag och maken har kommit på att gräs är totalt onödigt och bara kostar bensin så det känns naturligt att fasa ut det. Vi kommer använda grus istället och det känns befriande faktiskt. Jag ska återigen bygga en mur av hittade stenar och det enda som oroar där är ryggen. Som maken sa igår ”du sliter verkligen med det tunga jobbet” och det är väl sant. Jag backar aldrig trots att jag vet att ryggen egentligen inte tål. Men vad ska jag annars göra? Man kan inte ha en massa idéer och sen bara peka för att någon annan ska göra, eller man KAN ju det men i praktiken blir det mycket svårt att jag ska övervaka arbetet för det är vad som skulle behöva ske. Jag och maken lirar inte riktigt när det gäller sådant här. Jag tycker jag är tydlig, han missförstår och sen får jag göra om. Så jag gör själv. Alternativet är att ta in hjälp….men det har vi inte råd med. Så jag gör. Och ärligt talat älskar jag det även om det gör satans jävla ont efter. Brun blir man också!

Jag började lite försiktigt med att luta grenar mot en tall….

Barnen kom spontant ut igår också, kors i taket. Ett kojbygge satte jag igång mellan varven. Jag tror det blir urbra. De långa pilslanor som blev över när vi byggde staket lutar nu mot en tall som en teepee. Vi ska fortsätta väva in grenar i den idag.

Nu är det morgonpass här. Jag ska göra frukost, försöka få maken att ta Tylla till baletten för efter måste hönsmat och jord köpas och ärligt talat tror jag inte jag fixar bära det idag. Jag klarar små saker så här dagen efter, som att gräva upp kryddor…och bygga vidare.

Dagens projekt, flytta kryddor till min potager. Här ska nämligen 1,5m höga thujor planteras i tomtgräns för avskildhet och vindskydd! Den gången ska inte jag gräva iallafall, vi delar med grannen och tar in hjälp!

Irisar igen, och sten i rad, eller cirkel kanske.

Den här högen och allt skräp ska bort. Men armeringsnätat är inte skräp, det är en möjlighet. Så det sparas. Det har sparats i tre år nu…..

Den blivande potagern. Mitt i bild tunna med hönsgödsel. Jag blandar det med jord, kompost och sen vattnar jag. Har jag tur blir det raketbränsle!

Omflyttade idegranar. De har stått i min första trädgård men exmaken var trött på dem. Jag hämtade!

Nu utan skyddsplast. Jag grävde upp de plantor som fått vinterbo där och de fick komma ut i friska luften. Golvet lades tillbaka på plats och maken ska få gjuta fler plattor nu. I år ska golvet bli riktigt klart.

Här har jag sått grönsaker som ska ut senare. Jag försöker att inte ”förså” mig men några extra blir det alltid som man kan ge bort, det gillar jag.

Jardin på er!       

Stressen och böckerna

Igår kom inlagan till nya boken och jag skulle korra. Det tog någon timme…kanske mer och sen POFF bara så var det ”klart”. Formgivningen tilltalar mig, jag har INGA synpunkter. Så skönt alltså, förra boken var mer av en kamp. De inblandade parterna var ej överens om något. Verkligen inte något alls och även om jag gillar boken (illisar, fotot och såklart min text) så kändes aldrig slutresultatet som MIN bok. Och när den är slutsåld ska jag kanske göra en andra upplaga efter min egen bild av hur en snygg bok ska se ut. Vi får se, just nu full fokus på Hejdå stress! Det är snart tryckdags och jag är så spänd. Jag har fått mycket positiva reaktioner redan på bilder och vissa texter, mamma har läst hela och gillade skarpt. Det är ett mkt bra betyg.

Bilden är tagen på förra bokmässan i Göteborg, en blåsig dag…men det kanske är mer regel än undantag i den stan? Iallafall saknar jag maten där. Mamma och jag gick ut och käkade gott när vi var där, mellan Nazi- och AFA-demonstranterna. Väldigt händelserikt och lite otäckt.

Nya boken handlar lite om arbetsmiljö. Här gårdagens bild från min arbetsstation. Vickande tangentbord, ont om plats att lägga block, pennor och händer och…som sagt…för många läkare för antalet datorer och ffa diktafoner. MEN vi kämpar på och håller humöret på topp…..Tur man har bekväma kläder…

Yogadag på ön

I den nedre ringen ska det stå 14,3. Högst där uppe i andra ringen stod jag när det begav sig. Väldigt högt känner jag nu och mamma om du ser detta…..vad skönt att du slapp veta detta då. Det räckte liksom med bungy-jumpet va? Om mina barn skulle få för sig att hoppa där hade jag blivit helt vild.

I fredags ringde min vän, kunde jag komma med på en yogadag med kort varsel. Ja, det kunde jag. Igår fick vi en heldag ihop. Yoga i två pass, en promenad i tystnad och sen käkade vi middag ihop här hemma med 2/3 av min familj. Jättehärligt alltihopa och nu blev jag ombedd att lämna omdöme.

Jag har väldigt svårt för att vara kritisk på ett konstruktivt sätt. Jag brukar gilla det mesta och igår var jag verkligen helt nöjd. Jag var kanske mest nöjd med mig själv (inte helt oväntat!) då jag utan någon hjälp (det var helt ärligt inte svårt alls) stod på huvudet för första gången i mitt liv. Jag undanbad mig att göra det men sen plötsligt när instruktören passerat mig och börjat med nästa släppte pressen (ja för lite press är det när allas blickar vänds mot en och man ska stå på sitt huvud första gången i livet). Jag gjorde som hon sagt och plötsligt var jag i huvudstående. Ett partytrick tänkte jag genast!

Efter den ayurvediska lunchen (ni fattar jag fick ”rätt” mat enligt det antiinflammatoriska schema jag själv påbörjat sedan drygt en vecka) gick vi ut för en promenad i tystnad. Mm….pressen där alltså. Jag som har så oerhört svårt att vara tyst på beställning fick verkligen skärpa mig i början. Vi gick snabbt i det fina vädret, mot vattnet och naturen. Med flit började jag med att gå sist, så jag slapp känna mig tittad på men sen ballade det ur. Jag gick istället långt fram i gruppen om sju tysta kvinnor.

Jag tänkte för fullt, på allt jag såg, att jag borde slappna av och så på vad folk omkring tänkte när vi kom som en tyst grupp….ja, det var ganska knasigt, på ett bra sätt. Eller, jag förstår poängen. Strax innan promenaden var slut kom vi till Stenbrottet. Där var jag mycket som tonåring på somrarna. Man kunde hoppa och klättra där. Min nuvarande och tidigare make hade svagt förtroende för mig när jag berättade om att jag hoppat från 18,…..och jag hade nästan själv börjat tvivla. Men igår var jag där igen och nu har de t.o.m skrivit ut höjderna på de olika etapperna….så där fick de!

Den här taburetten köpte jag för länge sedan. Den behöver kläs om. Men jag har börjat fundera på hur gammal den kan vara…..jag kan inte placera den och vad är det för stil egentligen. Jag köpte den för den ljusa färgen och se dmå svarvade knorrarna på bakstycket. Någon som vet?

Jag och min kompis kämpade på med att vara tysta, hon lyckades. Jag var tvungen att viska en gång, och peka, nicka och gestikulera. 3,2km är en låååååång väg att gå utan ett ord. Värst var det när vi passerade fyra jättekåkar som låg tätt och verkade vara en samlingpunkt för folk med husbil och en förkärlek till att smycka sin trädgård med allt som inte fanns plats för inomhus…..och då inkluderade det palmer i konstmaterial. Jag ska bara säga en sak om det, fejkblommor åldras inte med värdighet i vårt klimat och det blir inte en prydnad. Jag säger inget mer. Tänk vad man kan bli orolig i själen av junk. Naturen ska vara junkfri.

Här en annan grej jag köpt och behöver klä om. Snart ska den stå hos min äldsta dotter där den var menad att stå. Rosa sammet blir det!

Jag var så otroligt trött efter yogan igår att jag fick kämpa för att hålla mig vaken och maken kom och väckte mig i Tyllas säng. Jag hade inte kunnat hålla emot. Säkert somnade jag kring nio.

MIn lilla plutta. Kattöron och tröstisar….laddad för Fjärilshuset!

Här är undersidan. Jag tycker det ser ut som gammal sadelgjord….men hur vet man?

Har jag nämnt att dom fallit i min sak? Ja det har jag väl. Men jag ville bara berätta. Det vägräcke jag ondgjort mig över som Ladza AB uppfört på vår tomtgräns, det ska de ta sig en titt på igen. Och Länstyrelsen som skulle ha utrett detta fick alltså bakläxa, killen som gjorde detta hade fattat fel! Ja, det stämmer. Han har inte gjort sitt jobb. Och om jag inte missminner mig har detta varit på tapeten över 1,5 år hos dem. Och på den tiden har de alltså inte kunnat läsa det A4 som vi skickat!!!! Nåväl, han var inkompetent så nu antar jag att Miljönämnden här på ön ska kolla om det verkligen inte behövs ett bygglov för en så knasig sak som bygget här. Jag funderar lite på hur gruppen som ska utreda detta ser ut…en är från det parti jag gick ur. De är ganska irriterade på mig så där får jag nog räkna med att de inte lägger två strån i kors, sen är det en som är kompis med de som byggde….och ja, vi får se helt enkelt. Men nu vet de att de gjorde fel första gången och då kanske vi får en ny bedömning. Spännande ändå att de som sitter på makten kan göra fel utan konsekvens. Och dra ut på saker i tre år som det nu blir från det att jag klagade till kommunen….

Idag ny dag med balett för T och sen iväg med mig, en annan balettflicka och hennes härliga mamma som jag dansar ihop med på torsdagar. Vi ska till Fjärilshuset, så det blir en svettdag i växthus för mig!

Au revoir!

Drömmar

Igår innan jobbet. Jag köpte en tramsig liten lunch för 52kr bestående av risoni och babaganoush, starkt men inte så mycket smak…det gör jag inte om.

Jag skriver inte så mycket nu. Jag arbetar istället. 100% och attans vad den här veckan tog energi. Igår på väg hem på BUSSEN (jo jag vet miljöhjälte faktiskt!) så ringde min barndomsvän S. Hon undrade om jag ville följa med henne på yogaretreat idag lördag. Jag blev så glad, stämde av med maken att det funkade och JA! Jag ska yoga en hel dag! Hon sa att allt ingick och vi kunde bara knata omkring tysta i skogen……men du sa jag, du och jag TYSTA i skogen….verkar det troligt? Hon brände av ett gapflabb i luren och sen var det avgjort. Hon ska hämta mig strax innan 10. Och sen bär det av. Jag kommer vara så avslappnad (?) i eftermiddag så jag kanske somnar tror jag…efter den här galna veckan alltså. Jag har lärt mig så mycket nytt. Som att hasch och O´Boy till exempel är en dålig blandning…..

Den här mackan hade jag velat ha. Det är från Kanaans trädgårdskafé. Det finns på två ställen. Stora på badet där jag var mycket som barn och sen där jag och tjejerna dansar balett. Dyrt men oj vad den ser god ut!

Jag drömde en märklig dröm häromdagen. Min farbror och hans fru kom tillbaka. De skulle flytta in i sin lägenhet igen, den som vi just sålt. Och jag fick full panik. För där fanns ju inget toapapper…..men sen kom jag på att de var döda och kanske man inte bajsar då? Och skulle de bli arga över att vi rensat ut en hel del gamla grejer och kanske….sålt lägenheten? Oj vad döden är jobbig.

Att ärva ett helt hem (visserligen ihop med fyra andra) och ansvara för någon annans sparade prylar. Vilken tyngd. Jag tycker det har varit väldigt jobbigt och även om jag är otroligt tacksam över den här gåvan så har det varit fantastiskt arbetsamt och nu vill jag bara att det ska vara över. Jag vill aldrig vara med om detta igen och jag ska för mina barns skull se till att rensa här, dela ut saker i tid och skriva ett otroligt detaljerat testamente så ingen behöver undra vad JAG ville med mina saker.

Jag vet, asdåligt för hälsan men jag har bestämt att helgerna går bra att ägna åt förtappade matintag.

Jag och brorsan ärvde vår farmors mammas hus i Dalarna. Och, helt ärligt, jag vill inte vara där. Det ligger i en skog, det finns inget att se (utom skog, en stenmur och grannens ladugårdsvägg, den utan fönster). Man rycker till när någon passerar för det är så ovanligt och så bor där en väldig massa mygg. Jo, solen skyms av ovan nämnda skog också. Sommarställe utan sol….

Brorsan vill sälja och köpa en snabb båt. Smickrande nog ihop med mig (men han vet kanske att det är han som kommer åka i den, bestämma över den och sköta den…?) fast jag har ju lovat att bevara huset. Och jag vill ju ha kvar det men ingen vill åka dit och sitta i en skog. Och bli myggbiten. Inte ens jag faktiskt. Jag kom på att man kan flytta timmerhus. Men om jag ska göra DET, då måste jag ha en annan tomt, ett gäng flyttare, byggare och min makes tillåtelse att lägga miljarders kronor på detta. Så det får vänta. Kanske i framtiden.

Jag bara älskar den här också! Det är bara ett problem här, jag vill smaka ALLA och då blir det tilt i huvudet på mig. Jag kan inte välja. Sen är de för stora också. Jag vill hellre ha mindre mackor och kunna köpa två. Det är också besvärligt att få in i munnen på ett snyggt sätt. Ja, det är viktigt!

Jag har träffat lite nya människor i och med att jag bytt arbetsplats. Några äldre, de flesta yngre. Väldigt intressant. En av överläkarna skriver mycket. Han är minst sagt respektingivande (Århundradets understatement). Och idag läste jag hans intressanta tankar eller snarare konstaterande om influerare som flyger högt. Och det var spot on. Dessutom verkar hans och mina åsikter vara i princip helt överensstämmande i många frågor. Han skrev om hur kända bloggare säljer in miljösamvete hos sina följare medan de pendlar till sommarhuset på Bali…..ständigt reser med flyg, köper nya fina saker och gör reklam som gynnar konsumtion. Ja ni fattar, skenhelighet. Så osmakligt! Och jag hoppas verkligen INTE att jag har sådan påverkan på mina följare/läsare. Jag tänkte faktiskt på detta redan innan jag läste hans artikel. (Googla honom, han heter Stefan Krakowski!)

Igår morse på väg upp i rulltrappan funderade jag på att göra någon ovanligt, köpa en kaffe on the go. Jag var nämligen för tidig, hade inte druckit kaffe än och kände att jag nog väldigt gärna ville ha det. Kaffet på jobbet är dessutom fantastiskt dåligt. Jag tänkte först att nej, det är verkligen slöseri med kaffe på det sättet. Mugg med plastlock, dyrt är det också, hur länge måste jag arbeta för att ha råd att köpa den osv. Jag funderade vidare på onödigt kaffe jag druckit och mindes sist i Palma hur gott det varit när vi ätit frukost där, socker hade jag till och med i vilket jag aldrig annars har. Totalt onödigt, flugit dit hade jag också gjort! Fy va!?! Men sen kom jag på att min ena dotter arbetar på kafé, hon försörjer sig så….och jag dricker on the go-kaffe en gång i halvåret på sin höjd och kanske det är OK att göra det på en fredag. Så då gjorde jag det! Tjejen framför mig fick sin sojalatte-extra shot och jag memorerade det. Jag funderade lite på vad det kunde tänkas vara, det stod inte på någon skylt iallafall…..jag blev INTE sugen.

Jag har ju lite svårt för alla knasiga ersättningsprodukter. Eller för all del alla märkliga nya mat- och dryckesgrejer som jag aldrig efterfrågat. Jag gillar istället förfining av saker, det GODASTE kaffet, det bästa teet, den slitstarkaste denimen osv. Men det är väl bara ytterligare ett ålderstecken. Till min stora glädje hör jag nu äldste sonen rassla runt i LEGOT på undervåningen. Det där legot som jag älskar att köpa men ingen leker med mer än första dagen när man bygger ihop det. Hans klasskompis var här igår och han gillar tydligen lego, så de började ett jättebygge där nere och jag blev så otroligt glad. Ett barn som självmant avstår skärmtid, Heureka liksom!

Igår var päronen hos oss. Och lilla A, min yngsta av de äldsta. Jäklar vad hon är lik mig….hon blir säkert läkare. Jag vet inte om jag hoppas det för läkare är ju inte precis det drömyrke många kanske tror, det är mycket hårt jobb. Men jag gillar tanken på att någon ur nästa generation blir läkare för det underlättar livet väldigt mycket att ha någon att få recept av, en snabb medicinsk bedömning osv. Det vet jag för jag får så mycket sådana frågor från vänner och bekanta. En jurist vore också bra. Jag har stor hjälp av sådana omkring mig. Ffa grannen. Hon har lyckats med konsten att få min sak överprövad i tingsrätten och snart tror jag att det fula staketet jag varit förbannad på i tre år är ett minne blott….heja Karro! Ser ni förresten att tre av familjens medlemmar kröker nacken över en skärm? Det är JAG som brukar få kritik för detta (helt utan anledning kan jag tillägga för jag håller bara på när jag är ensam i princip…eller när folk sover som NU). Mamma och Tylla läser, själv använder jag som synes kameran till ROLIGA, verkliga saker. Strax innan den här bilden togs hade jag spelat in en kul dansvideo på mig själv till äldsta dottern som var på vift med sin svärmorsdrömspojkvän tillika sambo och min näst äldsta. Hon är väldigt saknad och videon skulle vara som en påminnelse att hon behövs här annars måste jag dansa själv. Hon brukar lyfta våra sammankomster med galen dans….kolla min Insta om ni vill se en helt nykter kvinna fuldansa.

Nu ska jag låta er vara. herregud vad jag skriver. Och det kommer säkert mer för jag vet vad lite ”egen tid” gör med min hjärna. Jo, en sak till….jag såg en fantastisk serie nyss om franska trädgårdar….och jag vill åka till ett tyst kloster..jag vet, TYST men fasiken vad häftigt nunnorna lever. Strävsamt, i samklang med naturen och inte i överflöd. Gud…jo jag vet, man får väl tugga i sig det och låtsas lite men jag har en känsla av att de överser med en ateist, de är ju fromma och kärleksfulla. Jag ska leta reda på något bra kloster och sen dra iväg en eller två veckor, hitta mig själv, säck och aska och vesper.

 

Tjing!  

 

 

Tänja och böja

Det var balett igår. Sååååå roligt. En dag med balett är en bra dag. MEN tidigare under dagen var det tungt, Huvudvärk för andra dagen och jag VET, MEN det går faktiskt inte att påverka nu. Det handlar mest om MIG och mitt sätt att vara….jag har lätt för att spänna mig och bli lite stressad numera och då, ta da huvudvärk. Men den går att kontrollera om man är en modig doktor. Jag blandar friskt bland mina olika preparat. Sista utvägen är alltid sumatriptan men dit vill jag liksom inte. Det påverkar mitt hjärtas rytm….

En intressant sak igår var att jag blev ifrågasatt av en kollega, på gastro. Mycket intressant. För de ville ha en konsultation….då brukar ST-läkare skickas. Överkuckun där var INTE nöjd. Så vederbörande ringde min kära överläkare. OCH hon meddelade att jag var en erfaren kollega om än inte specialist, att jag alltid rådgjorde i fall av tveksamhet och att hon inte trodde att en specialist skulle göra en annan bedömning. Alltså, ingen åtgärd. MEN överkuckun med det låga förtroendet för psykiatri som ändå påkallat vår uppmärksamhet tre gånger via SIN ST-läkare var ej nöjd. En specialist krävdes….och för att vi är trevliga typer och gör allt vi kan för våra patienter så skickades en specialist på jourtid för att titta på en patient som tittats på mycket och inte bedömts vara så sjuk. Och hör och häpna, vår läkare höll med mig (och den jag konsulterat vid tveksamheter) och hänvisade till min anteckning. SÅ, är jag sur? Nej, jag är NÖJD. För vi använder hela hjärnan och kan se mer än tarm. Vi ser tarm, situation och psykiatri. Och det gör HELA skillnaden. Och där kändes det som jag fick frid.

Nu hoppas jag att Boels dator kvicknat till och att hon får en härlig dag med sitt viktiga värv nämligen att sprida sömnads-, stick- och andra textila tekniker bland våra ungdomar. Kanske det faktiskt är handarbetet som kommer rädda oss all från utbrändheten och ge oss något att leva för?

Säg nu hej allihopa till Boel i kommentarerna!

 

Fridens!