Luciamorgon

Det är ungefär NU all kraft sinat. Jag (och maken) bokstavligt talat slocknade igår. Jag i en hård säng, överslafen ihop med Frank, och maken i vår gemensamma säng. I mitt fall blev det en tvåstegsraket för jag somnade första gången kring 20.00 och blev sedan bryskt väckt av maken som ville mitt bästa och tyckte jag borde sova i min egen säng. Jag vecklade ut mig och tog några farofyllda steg, stödd av maken, nedför tappstegen till marknivå. Jag försökte vara trevlig i några minuter men gav upp och somnade om igen. Jag märkte inte att Edgar smög inunder natten utan fortsatte sova till fem. Då ringde min inre klocka (dvs magen bullrade, blåsan larmade och ryggen värkte av att ha legat i samma position i många timmar pga utrymmesbrist). Jag gick upp strök sista Lucialinnet och så satte jag mig här, insvept i en filt i köket för att skriva.

Igår blev jag angripen i Mälaröarnas Nyheter. Vanligen brukar den som blir det få läsa insändarna för att om möjligt försvara sig. Inte denna gång. Jag hade fått höra av en vän att det var illa. Han hade också fått en släng av sleven men insändaren om mig var längre, mitt namn upprepades VÄLDIGT många gånger, stod i rubriken i VERSALER! Tänk va, att vara så viktig!

Det som stod däremot var lamt, inte ens jag blev uppretad. Dels beror det på att jag vet att de har inget att komma med, allt jag skrivit var sant OCH friserat (dvs jag håller tillbaka, det hade kunnat vara ännu skarpare). Jag vet exakt varför jag inte kommit på alla möten, jag har ett LIV, jag arbetar (på riktigt), har barn som är små och stämningen på mötena har varit minst sagt plågsam. Därför har jag avatått. De har tidigare låtit påskina att jag suttit i en kommitté men inte närvarat fysiskt…..så att folk ska tro att jag fått pengar utan att göra något typ. Men detta var en konstruktion för att vi ens skulle ha någon att skicka dit då gruppledaren och nu skriver jag ut namnet i VERSALER DESIRÈE BJÖRK, satt i kommittén som bestämmer hennes alla arvoden och uppdrags storlek. Det var JÄVIGT! Det hade de/hon inte förstått! Så jag kallades in, och ersättaren som är ekonom och väldigt kritisk till detta gick på de flesta mötena. Efter att han blivit obekväm för partiet uteslöts han (han var som sagt ekonom och kunde räkna och tänka) och jag gick på sista mötet och framförde att vi inte gillar att vissa får mycket pengar att få personer har många uppdrag och vissa inte närvarar på möten mer än 5-10 minuter osv. Sen gick jag ur partiet. Mycket skönt.

Ni som är intresserade kan med fördel läsa insändarna i våra två lokaltidningar  Mälarö tidning sista och föregående nr och Mälaroarnas nyheter och bilda er en egen uppfattning. Insändarna står sist i tidningarna.

Nu kan jag skriva vad jag vill i pressen och de har svårt att kontra på ett raffinerat sätt, de har nämligen haft spökskrivare till majoriteten av insändarna och alla de har nu dragit sig ur varför nya texterna tappat riktning och stringens…..Så kan det gå. Vi låter dem ruttna i sitt eget spad framöver och fokuserar på ”the big picture” även om de väljer att fokusera på oss som personer. Vi är inte intresserade av ett stödparti till en minoritetskoalition (obviously), vi vill förändra kommunen till ett mer öppet och demokratiskt styre där kompetens går före girighet, känns inte det 2019? Vi är ute efter de stora fiskarna i denna mycket lilla grumliga damm.

Men kan inte nog underskatta mänskligheten som min mor brukar säga. Eller som Yoda säger: A fuck I give not. Och då menar jag stödpartiet.

Men åter till Lucia. Det känns som om höjden av mental julstress landar på Lucia. Jag har genom åren lärt mig att samla alla attiraljer i en låda där det tydligt står LUCIA på och funderar på ytterligare en med utanpåskriften ”Advent” så jag vet i vilken ordning de ska tas fram.

Det ser ut som en tanke att ljuset (i stearin och elektrisk form) ska komma NU för satan i gatan vad mörkt och trist det är nu. Nästa år kanske jag ska ta semester från 12/12-juldagen? För att få allt att gå ihop och få rätt mängd sömn i kroppen…? Ja varför inte. Jag lobbar ju ständigt för kortare arbetstid på årets mörka del, jag är helt övertygad om att detta skulle öka effektiviteten hos oss alla och undanröja ohälsosam stress……Att arbeta en halvtimme mer under sommarmånaderna kanske inte är en dålig idé i ljuset av all utmattning som breder ut sig.

Nu ska det bli kaffe. Maken som har dragit på sig en irit måste ta det lite lugnt nu. Han har blivit allt tröttare sedan han blev chef. Jag ska ALDRIG bli chef, om inte i ett eget företag. Det räcker gott att vara hönsansvarig, juldekorationsgeneral, julkortssamordnare, presentinköpare, matstrateg och tvättkoordinator.

Summering: Idioter finns det i överflöd, girighet är roten till allt ont, mörka månader ger överdriven trötthet och nedstämdhet i kombination med infektionssjukdomar och snart ska jag VILA (på ett aktivt sätt). Det blir bra detta, vi överlever julen! Och till forma partikamrater: Ska ni sätta mig på plats får ni visa ert A-game (om det finns i leden) det kommer krävas mer stringens, jag blev full i skratt över ert sprattlande på kroken faktiskt. A fuck I give not. True story.

Definition Stringens är inom biokemin ett mått på prob förmåga att binda till ett templat. En hög stringens innebär att prober har svårt att binda till templatet. En låg innebär att prober kan binda utan större svårigheter. Det finns i huvudsak två sätt att reglera stringensen: temperatur och jonkoncentration.Höjer man temperaturen så ökar stringensen och proben får svårare att binda. En annan semantisk betydelse av ordet är (ung): logiskt följdriktig, noggrann, exempelvis “ett stringent resonemang”.Kommer från lat. stringens, det vill säga bindande.) Det är det senare jag syftar på.

Glad Lucia, imorgon är jag ledig utan lön, aldrig har ekonomi känts mer ovidkommande för min del. Jag säljer en guldring i värsta fall. Materiella ting, not so much to fuss about. Ja ne regrette rien.

Ciao!

 

 

Moomin

Hon gör det igen, överglänser alla….

Jag var nattjour i måndags på Nobeldagen. Så jag kunde ju inte kommentera klänningarna IRL. Men det var kanske guds försyn för i år, var det tråkigare än vanligt.

Av allt jag såg är det bara en handfull minnesvärda klänningar. Det var den från Winston and Elle, Danius, Nina Riccis och möjligen den som Hon från SVT bar (hjärnkoll eller vad hette programmet?) samt en japansk manlig dräkt som föll mig i smaken. Alltså en gul, en röd, en svart-vit, en grå-rosa-grön och så tjurfäktningsmanteln a la Moomin (då tänker jag form och svarta väskan) som nog var menat som rött skynke för Hååååårace.

Återigen, allt ljus på Danius som fäktas med blanka svärd (jag förstår henne precis) och överdänger alla. Just den här klänningen är ingen favorit i sin formlöshet men färgerna och tyget gillas. Kanske även rosetten och rynket. i övrigt, och här kommer det……There is a time and place for everything. Vi är nog utskämda för att vara så övertydliga tycker jag. Det hade kunnat funka ändå att vara matador utan att vara den enda som lyser i Blå hallen. Och att vara så opraktiskt klädd att man sätter sig fullständigt sist, behöver hjälp och syns på en mils avstånd…..jag vet inte. Vad blir nästa grej? Saftblandare på huvudet?

Det är lite som att överglänsa bruden på ett bröllop, man gör inte så. Och jag är helt på Danius sida vad gäller de aderton, äcklen ska ut inklusive de som sover sig igenom det hela eller vänder sin blinda sida till.

Jag ska inte gnälla mer. Bara haussa att vissa recyclar kläder, eller iallafall visar att en klänning håller mer än EN gång! Bravo Victoria. ABKs klänning var sydd av gamla blusar OCH en var hennes egen. tyvärr ingen höjdare ändå, ganska tam tyckte jag även om livet var snyggt i formen.

Trevligt med en kvinnlig pristagare som är ingenjör. Och i år kanske jag ska se till att äta menyn, jag är sååååå sugen på god mat just idag.

 

Master yoda mm.

Jag gillar citat av den här typen, önskar jag kunde komma på egna bara….

De ska vara små, glänsande och HÅRDA!

Nu är det nästan klart i vardagsrummet. Min ”fuck off” porslinskonstverk ska ersätta ostronskalet jag hängde upp för att gömma spiken bara….Det är mycket FUCK nu känner jag. Vad kan det bero på?

Från andra sidan, spisen, nya tavlan, extrabord med julgotter och så den omöjliga svarta ”pjäsen” som vi kanske måste göra oss av med av utrymmesskäl.

Tylla hugger in. Sista baletten för den här terminen och nästa termin testar vi en ny dansskola. Det är lite bökigt och långt att ta sig till Östermalm, och dubbelt så dyrt… Nu kan vi dansa båda för samma pris i Vällingby. Vi utvärderar detta senare.

 

I fredags var första dagen då jag var tjänstledig. Tanken var att jag skulle förbereda mig inför att avsluta boken, göra klart inför kvällens glöggmingel och sen….andas. Jag lyckades väl sådar. Men andan i halsen tog jag och maken emot gästerna, inget verkligt bortglömt, glöggen något för het (och osockrad till en början) men sen avlöpte det hela ganska väl tror (och hoppas jag) vi var 32 inalles. Lagom många. Jag fick fina presenter, och det skäms jag alltid lite för, man ska ju inte behöva komma med gåvor precis. Men så gör folk, jag med. Stort tack alla fina saker, nu behöver jag inte köpa en enda blomma inför jul!!!

Jag såg Lottas fina broderi häromdagen med Yoda. En sådan ska jag försöka göra själv. Men jag vet inte riktigt HUR bara…det var länge sedan jag broderade….men det ska gå! Lättkränkthet….det värsta som finns, för alla, inklusive de lättkränkta. Det måste bli ett slut med det!

 

Tryfflar i skål kallar jag denna komposition.

Sen kom Eva som tillverkar de ljuvligaste ting i stengods. Jag fick en skål som jag beundrat via Instagram @formfanska365 och sitter nu och njuter av den. Jag har lagt fådda tryfflar i som Edgar smaskar i sig av….Jag läser på om arbetsmiljö och kreativitet och inser att jag inte ska göra så som jag tänkt, skriva först och knåda sen. Jag ska börja med leran hos Eva, sen broderi och SEN ska jag skriva klart boken. För bästa resultat. OCH gå i skogen och sparka på kottar. Andas liksom och träna nacke och rygg. Så får det bli. Mer blogg senare kanske, adios for now!

Den här ska jag nog använda som mall…..

 

Här är texten som ska broderas. Kanske i svartstick…eller, jag vet inte, det blir som det blir….

Flodhästpuré….

Jag kommer skriva mer om detta men just nu, för att inte glömma….

 

Vi ska ut och resa, om två månader. Och NU skulle vi boka restaurang. Med Michelinstjärna, why not liksom? När man sover borta (far far away) och har TRE nätter utan barn som krälar på en, då kan man få äta asdyr mat också, tänkte vi. Men, det verkar inte bli något. Det är stängt…out of season. Deta ställe rekommenderades men jag behövde bara se bilderna från stället för att känna att detta är INTE vi. Posh på fel sätt liksom. Maten ser ut som….att vi kommer vara hungriga. Skinnade och hungriga. Så vi kollade menyn lite närmare. Notera rad fem. Suckling pig med rabarber, pure på hippo tops(?) och sen grön anusjuice?!?

Nä, det blir väl en lokal bodega tänker jag med Sobrasada. Det blir kanske ännu bättre? För om jag känner mig och maken rätt går våra små korta resor utan barn varannat år oftast ut på att…..sova. PUNKT! Mat, det är helt klart sekundärt. Sömn är prio ett och att slippa plocka undan efter frukost. Vi har hyrt bil också för att kunna ta oss runt ön. Sist jag var där drev min far Club 33 och det var ju ett tag sedan. men coola bilder på Lasse Åberg, Björn Skifs m.fl. har han i sin kartong med en miljard osorterade bilder från tiden innan kompaktkameran…. Mer om vårt planerade äventyr när jag har mer ork. Nu se Tyst vittne och böna och be om massage!

 

Jag har något emot för krånglig mat. PUNKT.

Genus ftw

I mitt kök råder INTE jämställdhet, maken erkänner det. Jag fick honom att räkna upp vad han gjort under dagen då han vabbat. Jag räknade ut hur lång tid det tar mellan tummen och pekfingret….max 1-2h sen ytterligare sju som han ej kan redogöra för. Han tycker jag är dum och orättvis, men det är hans glöggfest på lördag…..Jag erbjöd mig att göra en lista åt honom så att det inte blir som idag, han påbörjar olika projekt i olika rum men avslutar inget så det ser ut som en neutronbomb gått av här hemma. Han vabbar inte imorgon sa han, barnen får gå…jahap! Jag ska på kurs och jag har gjort mer på tre vab dagar än han får till för egen maskin på en hel månad här hemma och han sa inte emot. Barnen styrkte min misstanke, han har suttit med telefonen. Mina små tjallare!

Det konstruerade könet (socialt och kulturellt alltså inte med skalpell tillverkade). Idag lyssnade jag på P1 (har ni hört det förr?). Eberhardt (stavar han så) och nån annan förståsigpåare gällande KÖÖÖÖÖÖN uttalade sig om sina kommande insatser i Vinter i P1 som jag stor sak av att undvika (nä jag e inte bitter utan jag har helt enkelt inte TID att lyssna på lov och helger för då är jag överbelamrad av barn mm) om detta genus som jag blir nästan prickig av att höra om. Psykiatern är biolog och kunnig i människans psyke (det sjuka i det då kontra det friska) kbinnan var nog journalist. De tillfrågades om status i Akademien bland annat och de var överens i att ett brott är ett brott men jag måst säga att Eberhardts (stavas det så, har fortfarande inte orkat googla) inställning till detta ligger närmare min ändå, att vi är olika för att vi ÄR olika. Sen så finns ju kulturell och social skit som hindrar oss från att vara lika inför världen men det var inte det jag ville prata om utan snusket inom Akademien. Jag tror jag har skrivit om det tidigare, detta att man INTE ska förvånas över att den mycket selekterade grupp människor INTE kan samarbeta och uppvisa snille och smak, snarare förvånas över att någon trodde det. Och det var vad herr doktorn påpekade. Så då känns det som hole in one för mig, vad var det jag sade!

Jag slog på stort och köpte en dammsugare, jag fotade och skickade till maken för godkännande, han sa: -Ja, och God Jul!!!! Men den var tystare, smidigare och I love it, men nästa gång blir det en robot!

Ikväll hoppas jag få se den omsusade dokumentären om hela snusket på Svtplay. Kanske jag inte kommer stå ut, Horace får mig att resa ragg. Hans uttalande där om att kvinnor ej tål trycket….jösses! Hur kunde hon Witt-Brattström gifta sig med honom??? helt obegripligt. Kvinnan som på allavar tycker att manliga läkare ska dela med sig av sin lön frivilligt till sina kvinnliga kollegor så alla ha samma lön…..skulle inte gynna mig I tell you, jag förhandlade mycket väl.

De mognar väldigt sent men är SÅ vackra, Indigo nåt heter de….

Kan det ha varit stjärnglans som lockat, att tillhöra eliten för jag ser inte något annat som kan attrahera….jämställd verkar han icke vara.Innan jul ska det beslutas om Jean-Kladd (stavas det så?) och hans hustru, ni vet hon som skriver dikter med ord som knölanus i ska stå till svars för misstänkta oegentligheter i sitt gemensamma företag eller Klubben (Forum). Och Om det skulle vara så då ryker hon väl fortare än kvickt ut de tolvs gäng (eller hur många är de nu?).

Jag blir riktigt upprörd över att en så liten inavlad klick av Stockholms kulturgrädda haft så stort inflytande på kulturscenen. OCH fått skattepengar för att fortsätta frottera sig med varandra och andra. Avgå alla! Och låt dem inte återuppstå. Låt förläggare få nominera till litteraturpriset. De är insatta och har (vissa av dem) utblick över världen.

Jag började läsa min mammas kusins och hans frus blogg om deras liv i Frankrike. Voltaires Frankrike Ett lockande glöggrecept fann jag och vips satte jag en burk med kryddor i sprit. Jul på burk helt enkelt!!! Ser ju fantastiskt ogott ut, men julens mat är brun, även drycken i viss mån…

 

Polkagrisar ska se ut så HÄR! Gårda, blanka och intensivt röda. De ska ligga i ett auktionsfynd från Tradera. Erik Höglund minsann! ett FYND! Sen blir det apelsiner med nejlikor i!

Nu en uppdatering, jag har sett halva Det slutna sällskapet och jag mår uppriktigt ILLA! HUR kan de ha spelat med i detta!?! Åka limousin till Arlanda?!? WTF!

Och alla som smickrats av honom…kladdigt värre.

Är det beundran i blicken????

Det slutna sällskapet

 

Avslut

Första advent. Jag vaknade ledbruten på en tältsäng, L andades regelbundet. Jag bad om ett gram Alvedon. För ryggen. Jag väntade in min mamma, hon skulle avlösa. Jag smsade alla Lennarts vänner. Status, plats och att allt var så bra det kan vara, lugn.

När jag skulle lämna avdelningen mötte jag sköterskan, hon hade bakat pepparkakor. Om 17 dagar ska han fylla 86. Det vankas julstök. Hon berättade att det kan ta några dagar. Jag hade innerst inne önskat att han dött (ja faktiskt) när jag var där, inte när jag är på jobbet i veckan sa jag. Men du kan få anhörigpenning…..sa hon. Vår läkare kan skriva intyg om 100 dagar. Då föll stenen.

Jag gick tillbaka till mamma som satt och vaktade telefon och svåger. Jag berättade att jag tänker vara med honom på dagarna och så får de ta kvällarna, hon blev också lugn.

Jag kom med kring nio och fortsatte med julstöket. Tänkte att jag kunde läsa för L imorgon, något fint…Tomten. Men jag kunde inte hitta den så jag valde två böcker jag inte hunnit läsa än. Priset på vatten i Finestère och Känslan av ett slut.

Jag gillar att läsa högt, leva mig in och försöka dramatisera. Barnen somnar och jag fortsätter läsa…

Nu har jag satt igång pepparkaksbak, maken har handlat färg och helt oväntat vita högtalare! Som jag har tjatat om detta. Jag tror han gjorde det är för att slippa borra och måla….

Nu hedrar jag min farbror genom att skriva och se på Vinterstudion. Det var trots allt han som lärde mig åka både på längden och tvären. Han och Inger. Det var också det som förde dem samman. Jag hade gärna haft fler kusiner men det blev inga där. Därför känns det extra viktigt att göra detta rätt nu. Det ska bli så som de ville.

Jag har lovat att ta hand om huset i Dalarna trots att ”alla” sagt att det är vansinne. Men jag ska förvalta det till mina barn, vi har inget äldre än det i släkten. Så det ska stå där och jag ska äntligen få göra ett vettigt kök och en trappa till vinden som inte är totalt livsfarlig för barn….men det ska vi inte andas om för Lennart, han är noga med sina saker, det ska inte ändras för allt i världen.

Jag minns när jag var runt 22 och hade fått för mig att åka till Abisko och fjällvandra….två dagar senare kom ett urklipp i posten om saker att tänka på vid fjällvandring. Mycket förmaningar var tecknade i kanten. Förberedelser, göra rätt, rätt utrustning och vara beredd på det VÄRSTA! Inte låta bli men genomföra väl.

Lite lika kanske. Jag är 21 på övre bilden I 19.

För bara fyra år sedan gjorde jag ett längdskidsryck, tänkte som vanligt Vasalopp. Jag ringde L som genast ställde upp, han och jag skulle skida på golfbanan. Kunde han valla mina skidor frågade jag….Och ja det kunde han. Han kom på helgen med en hel portfölj med olika vallor som jag mindes från min barndom. Han vallade ståendes i snöyran på gatan och sen körde han helt slut på mig i spåret, han till och med saktade ned för att jag skulle kunna hålla rygg på honom. Han var då 82.

Halvarsson kämpar på ser jag men mentalt är jag i skidspåret i Täby med Lennart och Calle, vi sitter på en rastplats och dricker varm saft med honung i och äter apelsin och choklad. Det är bra minnen.

Maken tyckte spotify, jag tyckte inte att det var vettigt att betala för musik jag redan har. To be continued…

 

Här om att inte tro på gud eler något och behöva handskas med det.

Stirra ingentinget i vitögat

Dödsångest

Saker att göra idag och imorgon. Igår tog jag mig för väldigt mycket. Då hade jag ett barn hemma, nu tre. Men de två som är vakna (T sover fortfarande pga sjuk!) visade sina soligaste sidor och morgonen har varit så mysig. Första december de öppnade julkalendern, Edgar erkände att han fuskat, och sen satt jag lugnt och tittade på min serie och stickade.

 

Ni som följer mig noga vet att jag har en farbror som är sjuk. Han är på hospice nu…..jag var där två timmar igår (nu kommer jag börja gråta) och höll hans hand. Min näst äldsta dotter kom sista timmen och då turades vi om. Han ville ha sin hand i mitt knä, där brände det till bakom ögonlocken, han vilade den där. Vi satt helt tysta alla, skickade några sms till hans vänner och anhöriga, tog emot några och framförde hälsningar. Han är trött, sover mest men vaknar när man tilltalar honom. Han har inte ont, men han var inte klar med livet, nu är han inte arg längre. Nu rinner snor och tårar. Jag tänker på fina stunder ihop, historier han berättat, saker som andra berättat om honom, mest pappa.

I förrgår påminde jag honom om när han lärde mig och min bror åka skidor. Det fick bli en tvåstegsraket för sörsta gången, när vi var ensamma med honom i Storlien, blev han magsjuk. Så jag och min lillebror som nog var 11 då fick klara oss själva. Jag minns det som att vi åkte skidor helt OK efter det….kanske vi gick i skidskola också, minns ej. Hur som helst hamnade min lillebror och jag i ”Ravinen” och hur fasiken vi tog oss ur den vet jag ej. Men vi hade kul (inte farbrorn då) och vi överlevde. Nästa gång jag åkte slalom var i Zell am Zee, med farbrodern och hans fru. Då var det sol och snö, mycket schischule och han hotade med knödel….Bara bra minnen som jag minns det. Han hade velat lära Tylla (hans lilla fjälla som han brukar säga) åka skidor men det kommer inte bi av, det får jag göra. Han lärde Frank simma i Frankrike förra året när de var där utan mig.

Jag ska göra jul här idag. Det känns ändå bra. Men det har varit så mycket nu. Lokalisera alla prylar, få sprutt på hyacinterna som inte riktigt höll vad som utlovats…Ser ni? Halloween inte riktigt bortstädat än, I bakgrunden en stor trumma jag fått av min farbror. Den är livsfarligt hög och tung men bra att trumma på…

 

Jag parat inte så mycket när jag sitter vid sjuksängen men jag påminner honom om bra stunder, roliga saker och frågar om allt är bra. Vill han ha dricka, ska jag smörja hans fötter, har han ont och så vidare. Igår fotade Inez mig i smyg där jag satt. Det är en fin bild men kanske inget man vill visa. Sen tänker jag att det är sådant man ska visa….att livet tar slut, att man är ledsen, att det är meningslöst att leva men att det är svårt med döden. Att man blir oförklarligt och orimligt ledsen av att en snart 86-årig man som levt ett fantastiskt liv ska dö. Man kommer sakna honom såklart och kanske rädslan över att han ska ligga där ensam och rädd när ingen av oss är där och kanske att man själv ska dö så. Eller andra kära….. Det är många konstiga känslor på samma gång.

Jag missade att vara med när min farmor dog. Jag kom femton minuter för sent, dörren var låst, jag fattade ingenting, blev arg. Och sen, när pappa kom tog vi av henne hennes halsband och ringar, lät bli att ringa farbrodern, han var och åkte skidor i Kanada då….Såna saker….

A

Vård i världsklass

I effektivitetens namn har jag sammansatt en lista för maken att ägna sig åt när han vabbar…jag vet men han har liksom ingen styrsel…kommer av sig och plötsligt tittar han på slap stick humor på Youtube….

Nu blir det jobbigt här….jag har en cancersjuk släkting. Han ligger på en trevlig avdelning och tacklar av sekund för sekund. Över en vecka nu inlagd och han delar rum med tre andra. Vi trängs i omgångar vid hans säng, det finns en stol och en pall. Ingen sophink, man får sträcka in en hand hos en av medpatienterna och be om ursäkt att man stör. Samma om man ska tvätta händer eller så. En kille snett mitt emot låg flera dagar där och gapflabbade åt högljudda youtubeklipp…hon på andra sidan det blå pappersdraperiet suckar och ojjar sig. Yngsta killen gör inte så mycket väsen av sig men min farbror hyschar oss, han vill inte att vi stör de andra för han har klagat på att de för oväsen så han vill inte göra samma…Idag ringde jag och önskade att de kanske kunde ge honom ett enkelrum, om detta är hans sista dagar i livet och han inte hinner får den där platsen på hospice. De lovade göra vad de kunde.

Jag mätte mitt tryck imorse när jag kom till jobbet, kom på att det är lite smidigt att ha en sån här till hands (fast egentligen gillar jag de manuella bäst). Jag hade inte ett normalt blodtruyck en enda gång men pulsen sjönk från 78 till 53 iallafall….

I söndags blev Tylla akut sjuk med feber. 40,7 toppade hon med och hon fick tillbaka febern igen efter att ha varit feberfri ett dygn. När det var som värst natten till måndag försökte vi få en taxi för att komma till ALB. Det var efter att vi väntat två timmar på att komma fram till vårdguiden, det var kö…många som ringde. Så ingen ambulans och jag behövde komma kvickt till sjukhus. Jag slog 112 och svarade på vad som stod på. Jag undrade om det var rimligt med en ambulans för en snart femårig flicka som hade svårt med andningen. Det tyckte de och skickade en. Den kom drygt 40 min senare….men efter 15 ca ringde de och frågade om hon fortfarande var cyanotisk (dvs blå om läpparna av syrebrist!) nej sa jag, det har hon aldrig varit men OM hon hade varit det var kanske 40 min lite länge att vänta på en bil….Vi fick slutligen god vård och valde att stanna hemma istället för att följa med till sjukhuset. Inhalationer, adrenalin och kortison. Jag boostade alvedon och gav mer kortison på morgonen.

På sjukhuset på väg hem från min sjuke släkting mötte jag X. Hon var sjukhusklädd. Vi kramades och jag frågade vad katten hon gjorde där. Vi är kollegor nämligen så hon brukar vara den i vita rocken. Hon hade fått högt blodtryck…och sen, ja jag ska inte avslöja allt men hon har haft det tufft ett tag. Kom till Sverige från Kina, gick delar av utbildningen i Sverige, fick en forskarutbildning här, gjorde AT med mig och blev efter det erbjuden två ST-tjänster. MEN, och detta är ett stort MEN. Hon har aldrig under alla dessa år fått arbetstillstånd mer än 6 månader i taget. Det tär. Oro, pengar för jurister och sen på det arbeta heltid och betala av sin bostadsrätt…..Hon är väldigt kompetent men till slut gav hon upp. Sverige ville inte ha henne. Hon sa att hon fick mer rättvisa i sitt hemland och flyttade.  Men nu hade hon tagit ena tjänsten och kommit tillbaka men blivit sjuk och inlagd. Hon är utskriven fr.o.m idag och ska följas upp inom 3-4v på vårdcentralen.

Hon smsade mig och sa att hon tar flyget hem, hon är rädd för trycket…jag sa att det var väl lite riskabelt, tänk om hon blir akut sjuk mitt i luften?!? Hon sa att hon tyckte det var större risk att vänta 3-4v på alla undersökningarna här, hon vill ta sina chanser och hade redan fått alla undersökningar bokande under kommande vecka hemma i Kina…..

Slutknorr?

Behöver jag summera detta egentligen? Jag tror ni fattar….vi är itutade att vi lever i den bästa av världar men när livet drabbar oss, ja då är det inte så där hundra som man skulle kunna önska. Och vad gäller att bekosta en utbildning i flera år av en läkare, sen forskarutbildning och en åtrådd AT-tjänst men sen inte ha vett att ta hand om investeringen man gjort med skattepengar och ge människan ett arbetstillstånd!?! Det är sådant slöseri, vittnar om ett katastrofalt feltänk i systemet och då har jag inte ens nämnt det mänskliga lidandet hon utsatts för. Vet ni, hon kan inte ens använda sin svenska läkarutbildning i sitt hemland, men hon har hellre ett annat jobb där…

Jag hoppas hon snart är friskförklarad och kommer tillbaka och slåss för ett arbetstillstånd, allt annat är galenskap! Är man väldigt krass kan man säga att staten bekostat minus en läkare här. Hon fick en plats som en svensk kunde fått och den blev nu inte läkare medan den som blev det kanske aldrig får bli specialist här. KATASTROF! Det mina vänner tycker jag är ett skattebrott! Försnilla våra surt förvärvade slantar. Fy skäms på er som bestämmer om detta, är det Migrationsverket månne?

 

Jag minns inte varför jag gick med i Linked in igen och idag kände jag att jag behövde avslutat kontor IGEN. Vilken totalt osympatisk (men säkert sann) PR-grej. Det viktigaste är inte vad du kan utan vilka du känner….?!? Och så Halo-effekten på den (ni vet snygga, smala och långa personer får högre lön osv). Människor alltså.

Nu ska jag se Scott & Bailey och hoppas att Tylla blir frisk imorgon för jag vill vara på jobbet på fredag, stackars maken har vabbat två av tre dagar nu, jag en. Men fredag blir det min tur om det inte vänder.

 

 

Ja, det var ju ett år sedan men bedöms alltså fortfarande vara aktuellt, tyvärr….

 

Köpte en jacka för halva priset till Frank på outlet i ”stan”. frank blev mycket nöjd.

 

Och en fleece trots att det strider mot min övertygelse att ha plast som kläder. Frank älskade den med..

Gammalt som nytt

På sjukhuset. Mötte A på sjukhuset när jag skulle hälsa på min farbror, fick en stor kram. Det var tredje gången i rad jag stöter på någon jag känner. Han är släkt med en NOBELPRISTAGARE och ni vet ju hur stört NOBELÖVERINTRESSERAD jag är, alltså kring priset och sen kläderna….Jag tänker att sjukhusvärlden är bra liten ändå.

 

En vanlig dag på jobbet för mig, maken vabbade tredje dagen i rad igår. Idag, fredag blir det min tur. Men det drabbar ingen patient iallafall för jag skulle ha en ST-dag med HLR, Brandövning och ….ja lite info hit och dit, bland annat om nya ersättningar. Jag hoppas det inte blir till det sämre…

Jag åkte från jobbet direkt till Dalarnas auktionsbyrå för att hämta ut det jag ropat in, en tavla och ett smycke. Det låg i Årsta, nära Gullmarsplan. Därefter bar det iväg till Gamla stan. Förvånansvärt lätt att parkera i stan nu med tullarna, jag gillar dem. Men alla ombyggnationer i gatorna i Södertunneln och vid Slussen gör att jag kör fel hela tiden. Alltså, man kan inte bara ändra hit och dit. Tänk på alla oss som inte är i stan i tid och otid men var det förr och inte kan tänka om! Jag måste numera TÄNKA när jag kör och ha både en plan A, B och C för att inte virra bort mig helt.

Jag kom iallafall fram till Skomakeri Framåt och på allvar fick jag tårar i ögonen när jag såg vad Åsa gjort med mina stövlar. Carina förklarade saker gällande skor för mig och jag ska nog återkomma till det för det är SÅ intressant hur skor tillverkas idag för att inte hålla, vara sköna eller kunna lagas….

Jag tog mig till Engelska butiken igen för deras Branston pickle var slut sist. Så det blev en burk av den, Maltesers till farbror och….en chokladkaka med kolasås och havssalt (Schhhhh!).

Lilla sjuklingen fick en ficklampa med tre sagor i…ni fattar. Man snurrar ett hjul med bilder och kan lysa i taket där man ligger och nattar dem. Tre sagor i en förpackning. Det var länge sedan en present väckte sådan lust hos mina barn! Rekommenderas varmt! Lite laterna magca över det hela!

Vidare mot sjukhuset. Min ex.svärmor hade suttit där en och en halv timme innan och därefter min dotter A. Jag tog mod till mig och frågade L rakt ut om han hade några önskemål….favoritlåtar och kunde I få sjunga sen….när det gäller? Han svarade direkt. Två låtar som skulle spelas och dottern fick sjunga vad som helst hon ville. Raka puckar och det kändes skönt. Att veta vad han vill. Han är en bestämd person och jag vill inte att det blir fel. Vi ringde en av hans långväga vänner och L sa bara: Det är slut nu, tack för allt och ha det bra. Sen orkade han inte mer. Då började jag gråta och tog luren för att avsluta samtalet och ge lite info om läget. Jag kan inte ens skriva om det utan att ögonen tåras. Det blev så abrupt detta. Ena dagen pigg som en mört sen liggsår och sjukhussäng som brummar. MEN det är inte många som har levt ett liv som L. Jag ska försöka få tag på negativen till bilden där han står med Dizzie Gillespie och den bilden med coola tröjan från 70-talet. Ska ta kontakt med släkten i USA. Jag förbereder mig mentalt. Bästa sättet för mig att hålla ihop. Viktigt med detaljer och att det blir rätt. Glad att inte jag ska sjunga.

Har ni läst inläggen jag skrev om hur man vabbar på rätt sätt? INTE!!!?? Gör det då. För min man…ja…han gör inte som jag, det blir liksom värre hemma när han vabbar, jag vet inte hur det går till. För att undvika det denna gång skrev jag en lista. Jag vet ansvar efter ålder men detta är vad en 36-åring behöver, tro mig! Notera hjärtat i slutet för att liksom mildra stöten.

En mycket trevlig avdelning, synd bara att man behöver vara där….

 

Och så var det snart dags för Nobeldagen, jag är visserligen jour men jag kommer nog hinna se alla klänningar och dissa de som blev fel…..Tänk att få ha en Nobelpristagare i släkten, så maxat!

Jag hann förbi Krabat på min väg från skomakeriet och bilen. De har franska och tyska leksaker, man vill bli barn på nytt. Den här valen alltså, men nästan 500kr….jag skulle vilja ha den själv. Det är nog det som är problemet, barnen är inte så impade som jag. De vill hellre ha all den där plasten….

Olika sätt att få ihop en sko….

Mest hållbara sättet, spika i lästen och sen sy!

Jag såg en Youtubevideo om hur kläder och skor såg ut och sattes på på 1500-talet. Då hörde jag att skor då gjordes för en fot dvs inte höger eller vänster. Jag fick en lektion i det med på Framåt. Här ett par barnskor från 1800-talet. Där kan man snacka om att man fick ”gå in” dojjorna!

200 år gamla typ…skulle nog gå att putsa upp…Det är som en historielektion där inne!

Jag ska ta en bättre bild när det inte är så mörkt, men de såg nästan nya ut!!!! Helt galet! Alla ”rynkorna” hade slätats ut, men de kommer nog igen sa det för de viker sig där det ska vikas….

Före, minns ni?!?

Fragila avdelningen. Där skulle jag vilja ligga…..

Ganska kul tyckte jag. Pallar i kork utomhus…i november! Man känner att sydligare breddgrader ”närmar sig”.

Jag hämtade mina ”inrop”. Och såg en kruka av S.L, en större variant…och så blev jag så där sugen igen. Det är ett stående skämt här hemma att jag har för många krukor….Man kan nästan inte ha det tycker jag. Och inga står utan en blomma ju!

Här skåpet jag inte vann…Malmsten, så nätt och fint.

Här är vår tavla, ett kopparstick. Jag älskar den! Olle Hanspers, från Dalarna, som min farmor. Man måste titta nära på den.

Jag trodde bara det var i England man hade fejkbrasor….den här hade nog lurat mig om sladden varit i och den stått i ett hörn! Men vem köper en sån nu????

Ja, vad ska man säga om mitt blodtryck och puls mer än att det är dynamiskt!?! Jag blir nästan lite lugn av att mäta, kanske skulle ha en sån här hemma rent av? Jag har ju alltid föredragit att ta tryck manuellt men det ÄR ganska roligt detta, och att få pulsen samtidigt, mycket smidigt!

 

Ta hand om er!

A

 

Jag upcyklar

 

Jag lämnade in mina älskade stövlar hos skomaeri Framåt i onsdags och någon dag efter fick jag den här bilden. De hade hittat en läst och gav förslag på hur den ”nya” tån skulle se ut. Och jag godkände. När jag hämtar dem och det second handfyndade paret ska jag ta reda på mer om hur klackar ska utformas för att man ska kunna gå utan att se full ut i högklackat. Carina där började med en lång utläggning som vi inte kunde avsluta där och då men det gick väl ungefär ut på att nu för tiden tillverkas skor på så sätt att de inte är gjorda för att gå i utan mer för att vara snygga på en hylla…..det ante mig. Man kan alltså lämna in skor (av bra kvalitet) för justeringar så man inte måste ”knäa” sig fram genom stan….

 

Sammanbiten. Så är det nu. Jag är konstant orolig för min farbror. Jag försöker sätta mig in i hur han har det…ligger där på fyrsal med en kille som ser ”skit” på Youtube och gapflabbar medans min farbror är förbannad för att han snart ska dö. Han drämmer näven i sängen och svär. Han ville ju åka skidor med Tylla…vi hade en plan om Altenmark…..Så trist! Och JAG hade inte velat ligga i det rummet I tall you. Jag ringde just för att höra vad planen var. Hospice eller ASIH i hemmet. Hemma hoppas vi på så vi kan ses där snart!

Tylla har fotat sig och mig i bilen på väg till sjukhuset efter balettuppvisningen som av någon anledning inföll flera veckor innan sista dansen….jag var helt oförberedd och det kändes knasigt.

Vår lilla ballerina. det är en sådan KAMP att ta henne dit varje lördag och sen har hon så roligt! Nästa termin blir det en annan dansskola, lite närmare hem och inte in i stan. Halva priset också…vilket möjliggör att JAG kan börja på vuxenbalett, ja ni hörde rätt. MOI ska lära mig dansa IGEN! Målet? Ja inte ska jag kunna hänga i spagat mellan två bord iallafall men två piruetter i rad utan att kräkas?!?

Pga att jag fokuserade på ungen och att inte fota andras barn blev det kornigt. Men jag tycker den är så fin.

Hon ville ha hjärtana utåt men det är nog fodret….sitter och skriver av ala ord hon ser på väg in till Base23.

Den blev inte bra den skärmdumpen. Men Ann Margaret har en helt fantastisk klänning här. Kolla in den på Instagram! Nederdelen är sååå fin!

Äntligen! Jag börjar tro att garderober är svaret på ALLT! Två och ett halvt år tog det att få till detta! Tack mamma för julklappen!

Jag och I på sjukhuset. Vi sitter mest medans L sover. Passar på att föreviga oss….Jag i Stickad Kenzokofta från Ditt och Datt i Ålsten. Runt halsen ett nyckelband i mönster från Josef Frank…sytt av fodret från en gammal väska.

När jag är på besök hos dottern i stan blir jag så glad. Hon har mina saker där, och i detta fall min farmors gamla kakburk, En pressglasskål från sin fars farmors bror Ulf och senaste inköpet på Stadsmissionen, en kanna i lergids glaserad i blått och vitt för TJUGO KRONOOOOOR! Ett FYND som min farmor skulle sagt! Jo, en liten askt också i plåt med det ljuvligaste fodret av turkost sammet, också från Stadsmissionen i Södertälje.