Postiva Anna – om helgen

img_4428

Maken:- Jag har inga kläder längre, hittar inga kallingar…vet du…? (Lite räddhågat men på fullt allvar i tron att hand underkläder vaporiserats och stigit uppåt i atmosfären). Jag:- Jag har inte varit inblandad! (Viket är ljug, jag har sorterat ut hand kläder och lagt dem på ETT ställe, strykbrädan, ca 75 cm ifrån där tvätten läggs i högar utan att någon hittar något eller kommer på tanken att ta hand om sitt/sortera eller vika den).

Heeeej sötizar! ÅÅÅÅÅ det är helg snart, så najs! Kvalitetstid med familjen, vänner, släkten och min gullige gosige make. Idag ska jag fixa till mig extra fint, det blir bubbel och tända ljus, väldoft och fredagsbukett. Därefter på med mysbrallorna, de gosiga, ulliga sockorna och ner i soffan framför en härlig kärlekskomedi! (Jag arbetar till midnatt på kirurgen, kommer sannolikt dofta handsprit och ha stirrat in i folks ändtarmar samt vandrat runt i en doft av gamal urin. Så en sak är kanske sann…det blir tvagning innan bingen).

På lördagen drar vi igång vårt senaste projekt, förrådsbyggnaden, det ska bli sååååå spännande! Maken har planerat allt, han ska gjuta plintar i hålen han grävde förra helgen och jag ska bara hålla resten av familjen mätt och nöjd, vi kanske pysslar, högläser, gör gipsavgjutningar av alla barnens händer och fötter och sådant härligt. Bakar och dekorerar sockerfria, veganska cupcakes som vi delar ut till alla grannar (låter inte DET smaskigt??).

img_4441

Dottern har ett mycket krävande textilslöjdsprojekt på gång i skolan. Det sk tas fram skisser, materialval och modeller ska redovisas för, det är miljötänk och säkert fairtradecertifierat…väldigt ambitiöst. Jag skulle varit nöjd om de fått sticka varsin Lovikkavante….Här har jag försökt med en enkel skiss förklara hur man liksom tänker med mått för en omlottkjol. Jag har inget minne av att man skulle lära sig mönsterkonstruktion i slöjden men…times are a-changin´.

Jag hade tänkt anordna en pysseldag med de äldsta barnen också,  de behöver lära sig lite praktiska saker som att sy i knappar, sticka vantar, fålla en kjol mm. (På förekommen anledning). Kanske det blir lite högläsning för dem med….något uppbyggligt eller möjligen klassiskt? Räddaren i nöden? Moment 22? Magikern eller Krig och fred? (Jag släpade förväntansfullt hem två böcker från jobbet, Oksanens Utrensning och en för mig okänd Bookerprisvinnare men fick till svar: -Jag läser inte….) Det ska bli såååå roligt. Jag har länge tänkt att börja läsa för familjen lite mer, ffa till julhelgen. Har hört om Tove Janssons Tomten…stämmer det att hon skrivit en sådan bok? Jag kanske yrar, min hjärna är så full av rosa glädjemoln att jag knappt kan se ut, ti hi!

Nu ska jag vila, jag har lite yogaövningar att ta tag i, jag ska tänka på magmusklerna och så där, min yogacoach ger mig tips, ni kan följa mina framsteg på Insta, jag heter vardagbyanna där och kan man se INSPIRERANDE bilder på min vackra och stilrena vardag. Perfection in a blink liksom. (Döh!).

Nu ska jag gå och massera lite grönkål så jag kan göra mig en hälsosmoothie, jag har i lite vitlök, chiafrön, grusiligrumbär från Kokkolistans djupaste djungler och så bara i med ett kilo dadlar, SOOOOO energizing (läs insulinkrävande).

Puss alla härlingar nu fullsizerender_2 fullsizerender_1

 

 

fullsizerender

Jag vet, jag borde inte hänga ut na men detta är ett sådant bra exempel på att jag förväntas lösa allas problem hela tiden…jag försöker använda ord jag hoppas blir förstådda…jag försöker vara tydlig och samtidigt tycker jag att detta inte är MIN slöjduppgift. Vi frågade fröken…men så hade vi ju inte instant access till internet och våra mödrar…I mitt fall hade jag nog hellre vänt mig till min farmor, hon sydde mycket och var ständigt på hugget. Inte att min mamma inte är på hugget, akta er, så fort hon går i pension (om ca 10-20 år när hon är mellan 80-90) då jävlar kommer det svidande artiklar, kanske en roman/deckare eller en underhållande bok om hur sjukvården styrs. Det är mycket om nollvisioner just nu…hon tycker mer det är NOLL VISION. Förlåt mamma, jag bara måste få dela med mig av dina härliga kommentarer, you ROCK! Love ya!

gör jag HELG!!!!!

Tick tack tick tack

img_4369

Fylld av förväntan ändå….

Tiden går. Jag funderar och funderar. Jag sitter i sängen och har dåligt samvete, jag borde göra något, städa, laga mat, tvätta eller så…men helt ärligt orkar jag inte. Att arbeta kväll och då ”passa på” att göra saker hela dagen medan man har barnen på förskolan ger ingen återhämtning.

img_4373

Jag parkerade för 320 kronor….Och så ser man detta. Vad vill ägaren förmedla tänker jag…

Jag är nedslagen av alltihopa. Inga pengar just nu, massor med räkningar, totalt noll personer som vill sätta upp vår öppna spis, elektrikern är inte klar med sitt, advokaten kommer inte framåt utan att nya pengar ska till, den jag tjafsar med förhalar osv osv osv, säkert en strategi för att jag ska ge upp kampen om min rätt….

MEN, jag hade en trevlig lunch på stan med min dotter igår, den äldsta. Hon som utmanar mitt sinne på i princip alla plan men som när jag är helt ärlig med mig själv påminner om….MIG (som 19-åring). Jag var kanske till och med ÄNNU värre för mina föräldrar, jag ver enveten som bara den redan som 15-åring…men det är en annan historia. Den kanske min mor skulle kunna beskriva på ett fyndigt sätt. Hon är rätt kul min mamma. Elak är hon också, fast inte mot mig, mot mig är hon bara sträng och generös. Det behöver jag. Ramar.

Men hur som helst. Jag blev både upplyft och nedslagen igår jag väljer att berätta om det POSITIVA från gårdagen. För sån är jag (ljug). Vi åt lunch på ABF-huset. Otroligt god och mycket prisvärd mat. Slår alla matställen på Danderyds sjukhus med härstlängder, eller mer ljusår faktiskt. Jag har i och med detta beslutat att inte äta något som härrör från det stället. Jag har helt enkelt inte gommen för det eller plånboken. Dålig dyr mat ska man INTE äta, bättre med en macka i handväskan.

Jag åt rostade jordärtskockor med svamp och syrlig lök. ASGOTT! för under 90 kr tror jag, kanske 98, jag avrundar alltid nedåt. Sen en nöttopp som helt ärligt var lika god som bakverken ute på Vidarkliniken. Ljuvligt.

En sur tant kom och trängde sig i kassakön. Hennes lilla fralla hade bara EN skiva ost, och vad VAR DET FÖR SMÖÖÖÖR på? Fjuttigt tyckte hon. Mannen i kassan upplyste om att brödet bakades på Lux (fins som satan) och att han aldrig någonsin fått klagomål sedan  när de öppnade i november….för hon ville veta om inte alla klagade på detta…. Jag tänkte att det var en befriande liten fralla, inte sådana oversizemackor med tjockt med margarin som man får på de flesta ställena….

img_4374

Hortensior i mängder. Stora som fotbollar.

img_4379

Och rosa….

img_4378

När jag får en ekonomi i balans ska jag köpa snittblommor varje vecka. PUNKT!

img_4375

Jag gillade krukan!

img_4376

Men vad är detta för vacker skapelse? Hade jag gift mig igen skulle jag haft uteslutande dessa i buketten!

img_4413

Strama bollar, me like. Och sen lime med rosa kant och klassiska rosor…jag skulle nog blivit florist.

img_4377

Ah! Ser ut som rosa hundkex.

img_4380

Den lilla rosa rosen ville jag köpa till dotterns kontor men hon stressade på….

img_4386

Äldsta dottern…..älskade sötaste finaste bästaste, ja ni fattar, jag älskar mitt barn. Älskar alla mina barn…såklart.

img_4383

Och så jag då…Det är inte som när Blondinbella bloggar riktigt, jag har ju ingen fotograf som skuggar mig direkt, men det vore väl för väl. Ingen skulle ändå kunna följa min dag på arbetet där jag rektoskoperar och håller på….;)

img_4385

Så otoligt god! Ni måste testa, Fanny, du får köpa med dig några hem nästa gång! Äh, hon läser aldrig här. Ingen i familjen läser något jag skriver. Eller jo, min mamma läser…men inte mina manus….GÖR DET!

img_4387

Receptet på den här skulle jag gärna vilja ha…godaste nöttoppen jag smakat, snygg var den också.

img_4384

Jag läste som vanligt lite hastigt…Mandelpitt? Mandelsplutt? Nej mandelsplitt ska det vara, så ja!

 

Nåväl, jag besökte även Makalösa blommor, jag hade lite brått, dottern var stressad och jag hade en tid att passa. Jag fick aldrig chans att handla något till ungen men det var väl lika bra för pengar är ingen stapelvara här (vad jag tjatar om min dåliga ekonomi hela tiden…fattar ni hur prassad jag är??? Och maken som liksom skäms för detta. Jag skäms inte det minsta, jag tycker det vore skönt att höra andra berätta hur de stretar och vänder på slantarna….). Jag köpte iallafall fina regnkläder till barnen för de verkade plötsliga vara försvunna….hur det går till vete katten men inga stövlar hade Edgar i ösregnet iallafall. Nu har han sprillans nya från Lindex. Lindex hade massor med fina regn- och ytterkläder för barn. Där skulle jag gärna handlat hela outfits. Nu blev det en regnkappa/jacka och ett par byxor till frank, stövlar till E, en sydväst (från Åhlens faktiskt) och ett par galonvantar till Tyllis.

img_4403

En sådan fin entré, gammal inramning och nyare dörr, men de funkar ihop ändå.

Jag ramlade också över en sänggavelbutik men det skriver jag inte om här, ni får kolla Eget hushållebloggen för den rapporten!

Avslutade gjorde jag på kirurgakuten och vet ni vad? jag gick i tid! Utmattad men i tid, det är inte illa.

img_4405

Jag shoppade inget igår. Jo, det gjorde jag. Jag gick in på Myrorna och såg ett fat (schhhhhh säg inget till maken, jag får inte handla fat. men det matchar en serveringsskål jag fått av mamma, jag ska visa er senare. Ska bara gömma den ett tag så han inte kommer på mig. Det kostade bara 25kr men jag FÅR liksom inte handla nu. Fst snusa för 45kr/dag går bra…) och så såg jag detta. Ett ärggrönt plastarmband som min bästis ska få, det stod hennes namn på! (och om några andra bästisar tror att det är till er så kan jag meddela att jag har flera bästisar, man kan inte bara ha en. Men jag gillar er alla!). Hon behöver piggas upp lite.

 

Oro i kroppen…

Jag sitter här ensam. Alla barn på förskola och skolan, maken på jobbet. Jag ska ta emot snickare och elektriker….men jag orkar nästan inte för det är så mycket som ska fixas. de har fått en lista, vi har ringts, vi har skickat uppdaterad lista och smsat. Men så kommer maken på nya grejer som jag ska framföra och där typ dör min hjärna. För jag har annat att tänka på idag. Lunch med dottern, köpa stövlar till Edgar, viktigt/läskigt möte vid 13 och sedan vidare för ytterligare en kväll på kirurgakuten. Jag kan säga att gårdagen lämnade lite övrigt att önska. Men jag får inte skriva om det…har jag lovat…så då gör jag inte det. Men det var inte mitt stoltaste ögonblick, jag fick dessutom jobba över mer än trettio minuter vilket är OK för jag glömde mitt ”jobbkort” förra veckan och kom försent så udda får vara jämnt där men klockan elva på kvällen när man sitter och ska diktera ur sig något viktigt och inte riktigt känner att man får det stöd man ville ha….ja då blir man rätt trött och ens förväntningar/farhågor som stressnivå höjs markant. man liksom drar sig lite. Jag hoppas vid gud att allt annat går enligt plan idag och att inte dottern tar mig till något galet rawfoodställe där jag måste äta alger eller något för jag kommer bara äta en gång idag känner jag.

Men ni kanske får läsa inatt om hur toppentoppen allt är och vilka rosa små moln jag svävar på så håll er vakna. Jag slutar 22.30, kör så fort som lagen tillåter hem och sen skriver jag av mig OK?

Visar det sig att jag få vääääldigt mycket tid över mellan möte och arbete kanske jag svänger in på Makalösa blommor och frossar ett tag. Då blir det finfina bilder kan jag lova. Jag älskar det stället. Eller så kanske jag bara fotar snygga barnstövlar. Orsa kompani lovar inget bestämt.

Tjing!

Jag är med SvD!

 

Jag fick en överdos idag, av nyheter, annonser och reportage. Varför? Jag nappade på en reklamkampanj där man för 50 kronor fick svenskan på helgen i fem veckor. Vi glömde ju såklart det på lördagen pga hade barnkalas och absolut panik men söndagen gick lite långsammare pga sjuk och då kom jag ihåg detta infall.

Jag började med lördagens utgåva såklart, man kan ju inte bära sig åt hur som helst med tryckta saker. Jag läste lite hot och dit, hoppade över det som är för nära eller för avlägset. Jag valde det om Mona S och hennes efterträdare och sen minns jag inte mer. Annonser övermannade mig. Vi har rät lite reklam i våra liv annars. Vi avsäger oss reklam via brevlådan och jag kastar allt som ändå slinker igenom inkl.lokaltidningen direkt i återvinningen. Jag prenumererar ej heller på glossiga magasin längre och någon TV har vi inte heller…så det var en veritabel chock att se all reklam tidningen var fylld av. Ströms hade en helsida, vackra saker, man blev sugen…men maken som fick börja med söndagens ex avbröt mig. För i hans tidning fanns samma från Ströms och när man vände blad var det ett reportage från Burma….en icke så trevlig stat på klotet. Maken överraskade mig med att säga ungefär: -Å vilka härliga bruna scarfs i kashmir, å en vacker polotröja…vad ska jag välja…? jag suger lite på den och bläddrar….BAM! En fattig burmes med en skottskada i ögat….ööööö var var jag nu….handla sidenhalsduk till en femtondel av lönen….bläddra, bläddra, bläddra….Vad sugen jag blev att shoppa liksom.

Jag tror att om man ska kunna fortsätta reklamfinansiera dagstidningar med seriös nyhetsjournalistik får nog PR byråerna omformulera sig. Som BMW lyckats med (reklambilaga medföljde SvD). De ger ut en liten tidning där de uppmanar en att provköra en av deras bilar BUMS och så skänker de 100 kronor till Barncancerfonden! Det är väl jättebra! Jag satt länge och var lite arg på BMW för att de gör sådan reklam. Jag tänkte att folk som har råd med en splitter ny BMW som de sannolikt inte behöver gott kan ge 1000 kronor till samma fond utan att köpa en ny bil men så tänkte jag att rika människor kanske inte alltid är de mest generösa och att det nog var ett bra grepp för cancerfonden iallafall! Kanske helt normalfattiga människor vallfärdar nu till BMW för att testa hastighetsbegränsningarna i landet och BMW får punga ut med en massa cash som går till att bekämpa cancer? Då är det bra med reklam!

Jag anser mig för övrigt vara för högt stående för att gå på reklam….men så ser jag på mitt hem…..jag går iallafall på alla glossiga inredningstidningars reklam. Fy på mig! Efter det här sista skåpet och kanske även en lampa från Phlocs så ska jag aldrig mer i livet köpa en ny möbel! Jag har fullt nu, allt jag möjligen kan behöva är förvaringsskåp och de köper jag på IKEA!

Nu har jag skrivit nog för idag, datatrafiken är slut för andra gången idag, det blir dyrt detta….och var är läckaget????? Jag kan inte begripa hur det kan sugas upp så fort?

God natt!

Valet i USA

img_4240Den här kom flygande mot vårt nya kök igår….vad är det för fel på barn? Jag är så trött på att säga till om olika farliga saker nu….jag trodde inte att man skulle behöva hålla på med detta längre…Men ek är tåligt visar det sig och jag är tacksam at det var en slät sten. Alltid något.

 

Jag fastnade en stund framför debatten mellan Trump och Clinton. Bara en liten stund för jag har inte tid egentligen. Jag ska arbeta kväll och förbereda middagen för familjen så maken inte stupar….sen tvätten, ordna inför morgondagens besök av snickare, elektriker och rörmokare (nej allt är inte klart, långt ifrån tyvärr och en del saker har gått sönder) och sen försöka förbereda mig mentalt inför morgondagens möte (hemligt!;)).

Trump är galen. Fullkomligt! Men har talar på ett sätt som jag tror tilltalar stora delar av amerikanerna. Han använder inte lika svåra ord som Clinton och så skräms han. Typiska maktmedel. Clinton är smart, erfaren och jag hoppas innerligt att hon vinner över den där galningen men jag är inte övertygad.

img_4244

Jag klämmer in lite kritik mot maken och äldste sonen också…Jag har ju som ni vet inhandlat två tvättkorgar. Jag har påtalat deras existens x flera och de verkar nu ha fattat att man inte kastar ner smutstvätten i trappan utan att tvätt samlas i badrummet. Men det känns som jag har en bit kvar….Var jag pinsam nu maken? Jag tycker att du är pinsam som inte kan fatta detta med tvättkorgar och annat. Men som min mamma skulle ha sagt: -Du har valt honom själv….så allt är som vanligt MITT FEL!

En sak som jag alltid funderar på i samband med politik är att alla alltid värnar om sitt. USA ska vara världsbäst på solenergi önskar Clinton. Vi vill vara världsbäst på solenergi har jag hört, Tyskland ligger långt framme och så vidare. En ständig tävlan mellan olika grupper, som vanligt. Och jag förstår, vi ska förbättra oss, göra smarta nya saker som får oss att växa ekonomiskt, ge fler jobb…..men det är alltid på bekostnad av någon annan. ALLTID!

img_4242

När jag ändå är i gasen och hänger ut min make tänkte jag ge er denna kluring….Vad är fel i bilden? Lämna svar i kommentarsfältet, vinnaren får en vecka i Stockholm ihop med maken på vår undervåning!

Jag gillar mitt land, för det är mitt land. Jag önskar bara att alla länder vore som vårt och jag ser ett problem i att vi hela tiden ska växa. Jag vill för allt i världen inte att barn löder giftiga saker i farliga miljöer för att jag ska få en stålkorg att ha blommorna i men vi är heller inte beredda att betala för att en vuxen gör det under ordnade former. Att köpa en ståltrådskorg som tillverkats av en svensk arbetare, det har nog inte många råd med (jo det har säkert många men vi gör det inte, vi gillar som grupp att överkonsumera och då väljer man hellre billigt men fler än få men dyrt).

Jag gillar tekniska och naturvetenskapliga framsteg, det gör världen bättre och friare men vi driver också på en utmattning av jordens resurser med våra ständiga uppdateringar av prylar. Minns ni den jättestora plattvn? Vi har tre….ingen ser på dem längre, går inte att sälja förmodligen…och jag skäms.

img_4258

För att visa hur jag tänker, sortera, kategorisera och strukturera för en lättare och trivsammare vardag. Som dessutom blir mer tidseffektiv! Jo det är sant! Om man har det ordnat omkring sig slipper man ägna dyrbar tid åt att LETA efter saker!

Jag vill inte ha en enda pryl till men jag skulle vilja ha vettigt bredband, solpaneler på taket (här skulle ju MP kunna jobba på lite tycker jag!! och momsbefria detta till exempel, precis som man i bostadsbristen skulle kunna ta bort stämpelavgifter, skatt och moms vid nybyggnation! Visste ni att en nybyggnadskarta som på sin höjd tar 10 min att sätta ihop och maila kostar 1100    0kr att få!?!), en jordkällare och mer fruktträd….hönsen jobbar jag ganska intensivt på nu. Jag vill leva enklare och säljer av allt jag inte längre behöver. Det är en skön känsla även om jag funderar på om de som köper mina grejer verkligen behöver dem.

Jag såg på Hundra procent bonde igår när jag var hemma och sjuk….jag vill vara han. Jag vill bygga mitt hus av strå och lera, jag vill kunna använda stämjärn och ta hand om får. Jag vill banne mig lära mig att slakta får så jag kan få salta skinnen, garva dem och sedan sy mina egna stövlar. Tänk att jag aldrig fattade att det var själhushållande bonde jag borde blivit!?! Så korkat!

img_4256

Ni kanske tycker att jag ska vara rädd om maken….kanske han tröttnar på mitt gnäll och att jag hänger ut honom här? Men ni kan vara lugna, det finns MASSOR med män från hela världen som vill vara med mig och behöver min hjälp! Jag klarar mig på den fronten!;)

Kalasdags

Imorgon blir det barnkalas. Vi kör ”old school” dvs barnen leker själva. Vi har planerat: Hamburgare som vi gör själva och sen saft till det. Sen chokladdoppad våffelstrut med strössel på fylld med hederlig gammal vaniljglass toppat med chokladsås. Ingen tårta för det äter ju inga barn. Vi har fyllt en pinats med godis och sen en liten påse med godis som vi köpt utomlands. Det är gelésmurfar och galna kaniner i sursocker bland annat. Jag gillar att köpa annorlunda godis utomlands och slippa se samma gamla lösgodis hela tiden. Min typ av souvenirshopping…

Vi får se om vi överlever anstormningen, jag tror nog det. Och very important, vi städar EFTER kalaset!

God natt!!!

Censur

Nä, förra inlägget var ju bara FÖR deppigt. Jag skäms, jag är ju inte sån (jo just nu är jag det, i den stund jag skriver liksom). Så därför tänkte jag göra ett nytt inlägg, ett som grott ett tag. I veckan hörde jag ett reportage av en ung kvinna på radion. Jag minns ärligt talat inte vad det handlade om, säkert något dödsseriöst, och hade hon inte avslutat som hon gjort skulle det passerat förbi utan någon som helst reaktion från min sida. Jag skrev ned den exakta formuleringen i min fd.iPhone (alltså det är fortfarande en krossad iPhone men jag har den inte, jag har en NY. Eller min mamma har min nya i sitt hus låååångt härifrån för vi hade inte datakapacitet nog för att hämta ned all min info från det berömda molnet utan att pröjsa 500 pix. Därför är den hos mina föräldrar med bredband över natten. Inga telefonsamtal eller annat socialt tjafs på ytterligare ett dygn alltså…) så jag skriver ur minnet här. Hon avslutade med sitt namn och sedan…..med ett ungdomligt perspektiv. ???? Det knyter ju lite an till mitt inlägg om att bara rasifierade fick skildra ratificerades situation. 

Nu ska man alltså meddela från vilket perspektiv man ser saker. Man ska redogöra för sin bakgrund.

Jag är helt med på det när det gäller vetenskapliga artiklar t.ex. Om man får pengar från ett läkemedelsföretag, sitter i styrelsen för ett bolag eller någon och sedan presenterar data ska man kunna se om det finns något som kan ha påverkat ens rapport. Man ska inte heller sätta sig i jävssituationer osv men om en journalist och beskriver något känner inte jag att jag behöver veta något om journalisten utöver dens reflektioner. Jag bedömer dem utefter  innehållet och hur väl de stämmer överens med mina egna observationer eller om det verkar logiskt och grundat i någon slags sanning. Om vederbörande är 18 eller 79 skiter jag faktiskt i.

Jag ser en trend här. Man kan bara tala för sin egen lilla grupp och redogöra för vilken grupp man talar. Man ska akta sig för att klampa in på andras revir. Jag ser framför mig hur debatten snävar av, hur samtalen dör ut, hur vi grupperar oss utefter våra egna intressen. Dessutom ska man vara PK, annars blir man utfryst. Normkritik blir norm och vips vågar ingen säga något alls utom att möjligen kritisera vita män över 1,78.

Vi ska få säga vad vi vill ju, yttrandefriheten firar 250 år i år. Att vi får säga vad fan vi vill så länge det inte är förtal eller uppmanar till brott mot folkgrupp el. liknande är ju helt fantastiskt. Luften är fri liksom hur jävla irriterande det än kan vara att folk utan någon som helst kunskap kan få tala om för andra hur det ligger till (här tänker jag närmast på politiker).

I dagarna har ju Mona Sahlins nya miss kommit upp till ytan igen. Hon verkar ha gjort något olagligt igen. En person som var mycket nära att styra vårt land visar återigen upp osannolikt dålig moral och etik.

Hennes efterträdare säger också upp sig, hon verkar känna att hon är bättre lämpad för något annat…Alice Bah K tyckte det var tråkigt, hon var säker på att personen i fråga passade för uppgiften. ”När Hillevi Engströms namn kom upp och jag träffade henne och hon visade kraft och energi så visade det att hon besatt rätt kompetens”. What? Bedöms man för sin kraft och energi??? Då borde ju jag stå först i kön för i princip ALLA regeringens uppdrag! (Alltså om jag bara får lite hjälp med markservicen här).

Jag är inte övertygad om att vi behöver en nationell samordnare för att få bukt med extremism. Jag tror att det räcker med en bra skola, en socialtjänst som gör det den SKA, att vi har ett fungerande rättssystem och väl utvecklad psykiatrisk vård. Om dessa instanser behöver samverka mer…var så goda men att Mona Sahlin skulle få ihop en lyckad lösning på detta betvivlade jag starkt. Hon kan ju inte ens få ihop sin egen deklaration. Jag skulle hellre se att en grupp experter i hur extremism skapas och vad som avextremifierar (om det ens går) sattes ihop och klurade ut ett bra program för detta. En terrorforskare, en kriminolog, en psykolog, en lärare osv. Eller? Det kanske var den gruppen M skulle sätta ihop och sedan spotta ut en rapport ifrån. Hjälptelefonen har ju inga ringt till iallafall.

Hur får jag nu ihop min spaning? Jo, jag spår att vi framöver kommer se mer av inkompetenta människor med rätt profil som får tunga poster (om vi inte redan är där) och att åsiktskorridoren blir än smalare, utvecklas till en kapillärbädd där varje liten gruppering får en egen fåra, att kärlen aldrig strålar samman till en bred flod.

Och vips var det mer dysforiskt än innan…hur går det till? Jag önskar mig meritokrati, det behöver inte betyda att nördarna tar över, inte alls, det finns besjälade experter, jag tror på dem.

Livskvalitet

Jag ligger med benen i vinkel och blicken i skyn. Ryggen tackade för sig kring lunchtid….jag är så trött på detta. Jag skulle kunna skriva att jag är så trött på ALLT men det är inte sant, jag är bara trött på vissa saker. Och det får mig att tänka på vad jag vill ha ut av detta mitt enda liv. Och jag känner att det haltar. Jag vill vara en glad person, jag vill ha tid med barnen (hinna läsa läxor, packa ryggsäckar, gå på inskolningssamtal, se till att de har skor som passar osv, inga stora grejer…) jag skulle vilja läsa en bok om året, jag skulle vilja hinna sortera tvätten, laga trasiga byxknän och kanske städa en gång i veckan. Att bjuda på middag en gång i månaden skulle också vara trevligt, man behöver få träffa sina vänner någon gång. Men jag hinner just nu INGENTING av detta. Jag har allvarliga funderingar på at gå ned i tid. Dels för att de två läkarna jag besökt senast båda tyckte att jag verkar ha det lite tungt, dels för att jag faktiskt inte blir bättre i ryggen eller höften av den lilla träning jag hinner med. Jag har funderat på att försöka få ta ut den komptid jag har innestående på ett löpande sätt, att arbeta deltid eller om det är rimligt att sjukskriva någon som hela tiden antingen har ryggskott eller huvudvärk….

Jag ser liksom ingen ände på detta inom ett års tid. Och i helgen ska jag arbeta hela söndagen….Det blir då sex dagar i rad nästa vecka. Det kan verka lite men jag måste säga att jag verkligen behöver minst två dagar utan att arbeta i veckan, MINST!

Just nu är livet ”on hold”, jag biter ihop, hoppas att jag ska överleva fram till v.44 då jag har semester och att jag får ledigt de fyra dagar kring jul som jag önskat. Maken ska börja nytt jobb också, längre bort….jag vet inte hur vi ska få ihop det faktiskt.

Lite dystert alltså och nu ont igen, så fruktansvärt onödigt.

Har det hänt något bra då? Jag minns inte….jo, mina zucchini frodas, tomaterna växer och jag planerar att plantera om dem så de kan flytta in snart om frosten kommer. Sånt gör mig lugn och glad.

Fy fasiken vad dystert detta blev men så är det, det är lågt idag och jag förstår verkligen inte hur det skulle vara möjligt att vi båda arbetade heltid, då kunde man ju lika gärna vara död. En av kandidatrarna sa idag till mig: Har du någonsin hört en äldre person säga:-Jag önskar att jag hade arbetat mer i mitt liv!

Nä, det känns osannolikt. Idag känner jag att jag aldrig mer vill arbeta, jag vill aldrig mer gå upp innan klockan sex, jag vill aldrig mer skriva en enda röntgenremiss! Just röntgenremisser hatar jag extra mycket idag.