Julefrid

Lottas broderier alltså! Man vill ha ALLA! Och får jag problem med yoy know who så antar jag att du backar mig! #backaanna

Jag handlade det mesta second hand i år, både för miljöns och plånbokens skull. Men det är ingen lek. Man måste leta NOGA, ofta och åka runt halva stan…. naturen kanske inte tackar en för det…?

Sen var jag på ”date” idag. Vi skulle fika en väninna och jag men samtidigt arbeta lite. Two in one liksom. Hon sa Starbucks i Moodgallerian. Visste jag var det låg?

Innan min rusning…lite frön, lite ost och lite pappersskräp….

-Jo, visst! Och så googlade jag. Jag gick in vid Regeringsgatan, tänkte hur svårt kan det vara och sen började jag leta. Till slut frågade jag och svalde min stolthet. Det var två trappor ner…..Jag beställde en kaffe och en bulle och satte mig att vänta…länge. Jag hann notera att det var för hög musik, borden var skitiga fast stället var nästan tomt och att golvet var ännu grisigare. Halvvägs in i bullen ringde väninnan, hon hade en ”situation” som krävde en läkare asap. Jag kastade in mina grejer hos personalen, sa att jag behövdes av ngt medicinskt skäl lite längre bort. Sen sprang jag hur snabbt som helst (jag som aldrig springer för jag har så satans ont) mot en av de många ingångarna till gallerian, förberedd på ett hjärtstopp. Jag repeterade ABCDE, ATLS och 30-2 mitt på….när jag kom fram visade det sig vara en opiatintox som nu hade kvicknat till lite. Han ville ha hjälp och drog sitt livs historia. Jag har ju hört samma några gånger förr och försökte vara rationell, fråga om kontaktperson, mamman, vet han hur han tar sig till BAS, ska vi ringa polisen osv. Han nästan somnade medan vi pratade. Jag ringde några samtal och vi höll honom vaken. Jag fick hans mor till att ringa ett mobilt team och vi pysslade med honom säkert 45 min. Ordnade allt…..och sen drog han.

Alla har minsann inte ett hem att stöka till det på detta monumentala sätt.

Jag vet inte om 112 hade varit bättre eg. för han kan mycket väl ha dragit in i en gränd och slutat andas. Han berättade om kåken, att han fick medicin och mådde bra där och att han nog passade bäst inlåst, där var han trygg….och så tänker jag på hur beroendevården är organiserad i Sverige. Socialtjänsten ska behandla de sjuka….det är lite som att be en parkeringsvakt köra oljetankers….utredningen som gjordes 2013 kom iallafall fram till att sjukvården med den högsta kompetensen, beroendespecialister, var mest lämpade för jobbet och nu sticker jag ut halsen lite här men på ett infomöte under våren där jag satt med Socialtjänstens behandlare som jobbat med detta sedan Hedenhös fick jag (AT-läkare utan leg) nöjet att berätta för dem om Selincro som funnits på marknaden i några år…..så ursäkta alla socionomer som kanske läser detta men jag tycker bestämt att sjukvården ska ha behandlingsansvaret för beroendesjuka, speciellt då psykisk sjukdom följer i missbrukets spår eller är orsaken därtill. Ingen skulle leja ut psykiatrin eller för den delen kirurgi till annat än sjukvården. Så det blev dagens blogginlägg, en Molotovcoctail rakt in i soc. Mer behandlingshem värda namnet, fler platser på sjukhus och fot 17 mer av allt för dessa människor som far så illa! Varsågoda att hugga på den!

I övrigt kan jag inte rekommendera Mood, skitiga toaletter med ickefungerande tvåldispensärer och det var ett virrvarr. Jag sa till min väninna att hon skulle sagt att vi möts på Mc Donalds Norrlandsgatan så hade jag gått rätt på en gång.

Bild helt tagen ur sitt sammanhang. Pappas grillor som han ställt strategiskt i hallen….

 

Tjing!

Spåra i snön

Idag var det tänkt att jag och Edgar skulle ut med Minifältis och spåra i snön…men som alla i Stockholmstrakten vet. Snö är en raritet. Det är blött, regn, grått och dimma nu. Men jag ska istället ta mig in mot city. Möte på agendan, på en lördag…man lever inte alltid som man lär men så fick det bli. Maken är hemma med de små. Vi får se om något fäster på bild idag och dyker upp här senare eller i Instagramflödet…vi jobbar också stenhårt med det nya magasinet som jag hoppas kunna sjösätta snart. Gjorde just ett enkelt pyssel som passar för barn (och föräldrar) inför jul!

Håll utkik ÖVERALLT!

A

Motivation på topp

Skum belysning i gryningen. Men innan sju var Franks favoritsockor (enda han använder just nu) lagade. Inte med rosa som jag först hoppats utan med gult Shetlandsgarn. Jag hade inte ork att vända upp och ned på hela garnsamlingen. Och det är overkliga mängder garn jag har här hemma tyvärr…måste börja stcka mer snart!

Maken sliter hårt på sina kläder. Äntligen har han dock fattat att han är gift med en kvinna som ääääälskar att laga snyggt….så 2018!

Ja, det finns motivation men såklart för helt fel saker….Jag borde plugga men det finns annat som drar. I november fick jag för mig att starta en tidning på nätet, den ultimata tidningen för oss som vill MER! Och nu är det på rull….det kommer komma mycket mer om det och jag hoppas att det inte ska inkräkta för mycket på bloggen, kanske det snarare kommer korsbefruktas? Jag hoppas det!

Maken var hemma idag, hvdvrk från helvetet tydligen….det var nog förklaringen till val av kläder till Tylla….för när jag lämnade henne på dagis blev det nödvändigt med ett byte. Sällan har någon skådat en så skitig klänning. Jag har tio bilder till om ni är intresserade…jag kan maila!

Jo, det kommer ett magasin som ska heta:

Tidlösan, eller nakna jungfrun blommar sent om hösten utan blad, därav namnet. Och den är GIFTIG! Jag tycker det är ett utmärkt val av namn då jag är född i september (jungfru) och skriver lite naket och giftigt…ibland. Håll utkik, det är nära nu!

Först målade jag ”headern” men som ni vet kan jag ju inte måla. Efter tre försök, de två sista i akvarell som jag aldrig testat tidigare gav jag upp. Det som fanns i huvudet kom inte ut så som jag önskade. Då kom jag på att jag i tonåren var en jäkel på att klippa ut fina bilder och göra collage som folk sen ville ha på väggen….och så passade jag på att rensa ut lite ur tidningssamlingarna. Det gör jag i omgångar och varje gång jag flyttat (och det är många nu) så ryker väl sådär en hundra kilo papper. Men vissa bara måste jag ha kvar. Jag sparar också fina bilder i olika högar, en riktig hoarder på vissa sätt. Men den här 11 år gamla fick gå…..till förskolan. För de kan behöva saker att klippa i! Och de brukar bli glada och så hatar jag verkligen att slänga saker.

Från 2006 minsann, mint condition…..

 

Vad tror ni om detta? Mitt hus nästan. Med extra allt! Växthus, jordkällare, höns som lägger ägg på gräsmattan, himmelriket liksom. Och ständig sol!

 

Ibland är han snabbare än en vessla….vi har haft lite diskussioner här hemma om städning…och hur man kan behöva kasta tomma snusdosor….och då vet jag att jag belastar huset med krukor, pappersurklipp osv. Men jag har en PLAN! Vad ÄR planen för sex i bästa fall tomma snusdosor i bilen? I värsta fall är de fulla med GAMLA snusar och om barnen öppnar…ja ni fattar, sanitär olägenhet! han borde göra lumpen igen, och sen igen och sen kölhalas…typ. men han är snabb när det gäller, det måste man ge honom! (Om ni missat poängen med den här bilden så är det att han tar sallad men låter den tappade resten hänga KVAR. Så gör man INTE!) Inte i någon kultur, ingen religion ser med blida ögon på slafsighet med salladsblad, eller fulfinger.

Nu har jag lugnat mig lite avseende salladsblad och snusdosor. Jag har fått pyssla med mitt collage, lagat ett par örhängen, en solfjäder och det jag nämnde ovan. Här står Frank på senaste loppisfyndet i de fina sockorna, jag äääälskar färg!

Guldsockel under skåpen….so clean and shiny…not.

Ytterligare ett kort CV

Lantbruksminister som gärna parkerar mitt i vägen för andra enligt förstahandskällor så att bussar får åka mot motsatta körbanan….eller hur var det nu RB?

 

Ni vet ju att jag nojjar över att vi styrs av personer som har så låg utbildning att de inte kan ”förutse” saker dvs. har ganska begränsade kunskaper och då en liten referensram. Jag roar mig då med att jämföra med andra länders motsvarigheter till våra statsråd och här tycker jag jag fann en intressant kille. 50 år, bortadopterad vid 4 månaders ålder, studerat på college, huvudämne engelska, fått stipendium. Blev journalist, arbetat mkt med det och inte bara varit politruk….Michael Gove

 

10p….det är en tredjedels termin det! Och gymnasium…..vad för slags?

Och här hans franska motsvarighet juristexamen….Stéphane Travert  Vi ligger efter…

Idag smäller det!

Egen stylist, det är lyx när man ska försöka skina på en fest. Nästa år kanske hon gör nobelfesthår…jag hoppas!

 

Vi hade makens jobbarkompisar på glöggmingel igår. Jag var inte ett stressmonster. Vi hade planerat väl. Hann t o m att se Stina Nilsson ta guld i sprinten. Vi hade jättetrevligt och hoppas att göterna hade det med! Barnen fick gå ut med maken med pannlampor och kika på hönsen bland annat!

Jag säger som Jaques Clousseau, ”the old times is coming back….” Här gottebordet fråb igår! Det mesta hemmagjord

Nu på morgonen vaknade jag av tuppen, det gillar jag ändå. Sen långsam uppstigning med kramar från maken och barnen. Barnen kom i tur och ordning in och visade på nougater, polkagrisar och knäck som de hittat (vi orkade inte duka av allt) så frukosten blev lite alternativ idag kan man säga.

Sen tog jag mig an DN. Läste dettaJonas Gardell om De aderton det är det första jag läst av Gardell sedan mycket länge. Och jag är helt enig med honom (ni vet ju att jag tycker ALLA ska avgå och sen för evigt hålla käft om de inte skriver något otroligt bra, en fin kokbok t.ex eller ngt historiskt intressant. Jag gick i förrgår in och läste lite på akademiens egna ord om sina medlemmar…här lite lösryckta rader från Katarina Frostenson…hennes författarskap blir jag verkligen inte nyfiken på. Verkligt knasigt men i ljuset av vad hon kan ha varit utsatt för kanske det blir så, man får ventilera. Men för guds skull inte skriva en roman så alla fattar att man bor med ett äckel som ständigt bedrar en. Bättre då att skriva konstiga lösryckta ord där man bara anar lisan, förtvivlan…och sen att hon gått till så aggressivt försvar av denne man…snacka om att vara ett offer och medberoende i detta….för mig fullständigt obegripligt.

Mer om akademien. Ebba visste men sa inget, bodde på 134kvm…gratis inträde till allt kulturellt, klädpengar. Och så Kristina Lugn…”jag hade gratis inträde redan innan” vilken jäkla ormgrop!

Här strofer ur Frostensonska skapelser…..

”Mun i jord kön i löv. Det / drar. Nu känner jag / törst / huvud kropp en lem min fot / mark senornas svar.”

”Det finns inget bakom dina ord. Du kastar dig rakt ut. Rygglös.”

Maken upphör aldrig att förvåna…..

”Rakat hjärtgolv”, ”kal, könslig mark”, ”min mun ett stygn”

Jag ska se på TV hela dagen idag, först Vinterstudion och SEN Nobel. Jag ska hissa och dissa klänningar, mest gillar jag att hissa  för man vill ju inte vara elak….men Danius klänning är jag ju mycket nyfiken på. Blir det tagel? Lump? Säck och en doft av aska? Eller kanske en metallanordning, inbrottssäker…?

Håret höll hela kvällen, hårspray alltså, fina grejer!

Skyddsängel

 

Louise föreläser i Bergrummet, Leksaksmuseet. Total radioskugga rådde där. Ingen uppkoppling för mig iallafall, ganska skönt och man kunde lyssna med hela hjärnan till hennes hoppfulla men skakande berättelse om resan hon just gjort.

Morgonen började med att jag vaknade med spränghuvudvärk men fullt påklädd vilket ju gör att det går lite fortare…Jag hade helt glömt dagens frukostmöte.

Jag strålade ihop med två av barnen på lite olika platser i Stockholm och vi anlände exakt på utsatt tid vid Bergrummet på Skeppsholmen. Där i det fina leksaksmuseet höll Louise Winblad Hejhejvardag en presentation om sin resa ihop med Läkarmissionen till Etiopien. Läkarmissionen stöder där olika lokala organisationer med mål att hjälpa gatubarn och offer för trafficing tillbaka till ett ”nytt” liv. Eldsjälar på plats bedriver skola, har yrkesutbildning och terapi för de som har tur nog att få en plats.

 

 

Här mitt sällskap. Nr 1 och nr 3, alltså inte någon rengordning utan mer en turordning…Tack för att ni kom med mina älskade barn! Och för er som vill kolla in lite mer levande tipsas om @allaboutalva hon behärskar instagram och en hel del andra tekniska grejer betydligt bättre än jag. Och fanny står i MIN Pia Wallénkappa från anno 1987! Still going strong! Vad gäller nr 3 är det nog inte sista gången man ser henne på röda mattan. Hon har skådespelartalang visar det sig…kolla min insta senare i helgen. Går på Teaterprogram. det enda som skrämmer där är väl den här metoo härdsmältan som drar fram som en lavin över världen och ffa finkulturlivet…

 

Etiopien har en lite speciell plats i mitt hjärta, väldigt personligt men min allra första kärlek kom därifrån. Abebe hette han. Vi gick i samma klass från ettan till sexan men fram till årskurs nio såg jag honom i princip dagligen och jag drömde om att bo med honom i Afrika och ha åtta barn. Men coolaste killen i skolan blev aldrig min. Vi vann ganska många danstävlingar under skoltiden ihop han och jag iallafall.

När Louise berättade om sitt möte med en av kvinnorna som utnyttjats sexuellt var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Kvinnan berättade för tolken vad hon utsatts för, tolken grät och kunde inte ens återge allt fruktansvärt och då inser man att vi inte ens kan föreställa oss detta i våra vildaste, vidrigaste fantasier. Jag skulle antagligen aldrig kunna resa iväg så där även om man kanske borde.

Ni vet ju att jag har bestämt mig för en jul i återhållsamhetens och hållbarhetens tecken…att ge INGENTING vore väl väldigt befriande. I år kanske vi alla ska fundera på att bli månadsgivare? 100kr i månaden, jag vet, alla har inte det över men vi som faktiskt kan avvara 1200kr på ett år har en reell möjlighet att hålla den här verksamheten rullande. De som ansluter sig nu få ett signerat print av Louise Winblad. Jag har länk här nedan.

Utbildning vet vi är svaret på fattigdomsfrågan och att ingjuta hopp hos dessa barn och unga. De lever så fattigt att de väljer att ta sina chanser på gatan hellre än att stanna i sina familjer. Jag antar att hunger gör det med en, man blir desperat. Tänk er det!

Som vanligt när Läkarmissionen/Louise kallar bjuds det på fantastisk frukost. Här från Bergrummet tror jag. Kan rekommenderas varmt även om dagens ämne gör att man blir extra påmind över hur mycket mat vi självklart omges av….fantastiskt gott iallafall! Och Fanny i secondhandfynd, så medveten!!!

Sockrad saffransbulle….ja tack. Men kanske mackan var allra godast ändå! precis lagom stor också!

Den där tvättkorgen kändes igen….

Det kryllade av dyra svarta bilar, kostymklädda män med N-emblem. Jag antar att Nobelpristagare och andra ska bussas runt stan närmaste veckan. Undrar om inte Läkarmissionen skulle vara en bra kandidat till Fredspriset om de inte redan fått det..? Jag vet att hans Rosling talade gott om dem, det borde ju väga väldigt tungt!

 

 

Jag var som sagt yrvaken när jag nådde Bergsrummet och väldigt tacksam att jag igår var på ansiktsbehandling därjag fixades till så gott det går…hoppas bilderna inte blir för hemska som togs….

 

Den här tjejen hade varit utsatt för trafficking. Men ej stukats. Hon skulle bli frisör, ha egen salong, anställa andra utsatta flickor och skaffa sex barn. tre av varje sort. Det tycker jag låter som en utmärkt plan! Just DO it!

Drömmen för många. Foto: Anna Ledin Wirén/Läkarmisionen

 

Detta print får man ett ex av om man blir månadsgivare nu. Jag ser fram emot att Louise får fullt upp med att packa och skicka;)!

 

På vägen därifrån efter en fantastisk frukost i det häftiga museet gick jag med min ena dotter genom Kungsträdgården, vi bestämde oss för att passa på att se NKs julskyltning, gå på dyra gatan i Mammons Mecka…..hela förskoleklasser stod uppradade med sina reflexvästar med näsan tryckt mot glasrutorna……det ger lite perspektiv.

Den här bilden tyckte jag var lite talande…Things 50%…..

Men som Louise sa, det är fortfarande OK att skära bort brödkanterna på limpan. Man kan inte hela tiden påpeka (som jag själv gjorde igår när min dotter avvisade två felbredda mackor i rad då vad hon egentligen ville ha var en ROSTAD macka med smör, inte orostad, DÖH!) att vi ska vara så tacksamma och tänka på de som lider all världens kval varje sekund. Då blir det omöjligt att leva. Men vi skulle nog alla må bra (bra och bra men kanske få oss en tankeställare) av fyra dagar på ett hem för gatubarn i Addis Abeba? Det finns alltid grader i helvetet och på tunnelbanan hem kom det hemlösa och bad om en slant för natthärbärge, tiggare sitter utanför T-banestationen och så vidare. Men i Afrika där finns inga skyddsnät, INGA! Vad är 100 kronor i månaden…..en timmas arbete efter skatt? fyra trisslotter, 1,7 paket cigaretter, fyra chipspåsar? jo, det kan vi avvara. Jag kan det iallafall och om jag orkade skulle jag ta alla mina barn med mig dit ner och sätta mig och vaccinera barn en månad eller så, för sånt kan jag. Samtidigt kanske mina mindre barn skulle kunna lära sig att skolgång är något man ska värdera för det gör man när det inte alls är självklart. Fattiga familjer hålls i fattigdom när barnen måste arbeta istället för att studera och vips har man den där onda cirkeln som jag tror är roten till all världens elände!

Skridskor i Kungsan. Jag tror aldrig jag åkt där men det ser väldigt härligt ut och måste vara exotiskt för turister.

Julpyntat och fint överallt…men som sagt, behöver vi MER?

 

Nu gör vi något konkret tycker jag! Tryck på länken och få ett signerat ex av Louise, det kan ni rama in och ge bort i julklapp tycker jag! Det är något som sträcker sig långt utöver de där timmarna i julgransljusens sken, det kan lysa upp livet för ett barn under resten av livet! Bli månadsgivare!

 

Fanny och Alexander på NK. Ena dottern har nog egentligen fått sitt namn därifrån…jag ska fråga hennes pappa en dag.

På löpet igen….

 

Det är inte bara jag som svarar på frågor men jag är med.

 

http://Artikeln i Hälsoliv /Expressen

 

Tisdagen inleddes med tre tandläkarbesök i rad sen iväg till frisören, min kompis Sandra. Hon ska bli huvudperson i en roman en dag, de saker som händer henne överdänger mitt liv alla dagar i veckan.

Idag har jag också hanterat lite medicinska grejer men lite off side kan man säga….det är märkligt ändå att det här yrket inte slutar när man inte är på jobbet riktigt. Jag gillar ju det men jag vet att en del är stenhårda utanför sjukhuset eller mottagningen. Ger inga råd, lägger inte två strån i kors. Men för mig är det otänkbart. Ser man ett gråtande barn med en spräckt läpp….ja då tar jag mig en titt, ringer föräldrar, ger lite tips och råd och lugnar barnet. Det var det minsta problemet idag kan jag säga. Sen blixtvisit helt oanmäld på ny förskola….vi har haft våra dubier ett tag kring vad vi ska göra. Vi känner inte att 36 st barn på en avdelning med 4-5-åringar är en bra miljö. Inte konstigt att lilla T är trött innan sex på dagarna. Jag uppmätte över 78 decibel (A) på morgonen innan ens alla var på plats. Så ska det inte vara, när slutade vi som land att bry oss om våra barns miljö och utveckling.

Jag fattar inte att vi låter detta ske. Vi skapar sjuka människor är min övertygelse. Men jobba måste man, köpa dyr bil, ha fint hus med bra läge……synbar lycka är allt. Så 2017. Nej jag ska dit igen med make och Tylla imorgon och gillar de så är det bye bye vinstdrivande barn”omsorg” och hel kommunalt dagis igen för första gången på 10 år. Inte en skattepeng ska de få att lägga på annat än pedagogiskt material, personalvård, rumsliga inne- och utemiljöer. Nej fy fan! Men jag ska gå på föräldramötet…bara för att… Jag vill höra hur de tänker för att kunna förstå. Hittills har jag inte hört ett ord jag trott på. Jag får lust att bli hemmafru…behöver bara en ”plattform” först, och 34 timmar på dygnet. Men sen så!

Edgar väcker mig. Där för skriver jag nattetid. Det är inte bra, jag är för trött för att ändra något men jag tror att lösningen måste bli en uppdelning av sovplatser IGEN. Han får sova med mig eller maken för jag klarar inte mer störd sömn där värken hindrar mig från att somna om.

Nu ska jag göra ett nytt sovförsök. Jag ska på ansiktsbehandling imorgon. Tänkte vara smashing på lördg, vi har lite gäster då…och jag fick i present av min bror och svägerska. Annars går jag inte på sådant. Antagligen kommer jag somna och snarka…..Soooo stylish.