Vissa dagar

Just när jag satt mig för att dricka mitt morgonkaffe och pusta ut såg jag detta…..

Jag vaknade på fredagen med halsont. En hel arbetsdag kämpade jag mig igenom och när jag kom hem var jag väldigt väldigt trött. Efter maten (korv med bröd) lade jag mig i sängen och somnade. Tanken var att bara vila benen en liten stund men jag somnade stenhårt fullt påklädd. Jag vaknade halv fem på morgonen av värk och att hela sängen var överfull. Jag gick upp, klädde om till nattkläder, tog två alvedon och gick och lade mig i Edgars säng istället. Jag somnade om direkt och väcktes av att Edgar återigen kom för att sova med mig. Jag tror han sov en stund med mig men vaknade och tröttnade på mig. Nästa gång jag vaknade var halv tio. då hade jag nog sovit 13 timmar…..vad är det om? Övertrött? Sjuk eller på allvar SJUK?

När jag väl kom ur sängen var det ju strålande väder. Jag fick en argattack på maken pga hans knasiga sätt att hantera sina kläder och den anordning han gjort i sovrummet med nån förbannad tv-mojäng. Casting? Nån sak som är nästan som AppleTV fast billigare…helt ärligt, jag fattar ingenting av detta och på allvar tycker han att jag ska lära mig att styra detta från min iPhone! Han har liksom inte lärt sig någonting om mig de senaste 10 åren….jag tar inte in mer saker nu som inte är analoga, NADA, ZIP, NOLL!!!

Jag blir så glad av den här tapetern OCH mina Mårbackapelarginer.

Jag fotade hela eländet så ni kan få se magnituden av galenskapen och det betyder INTE att jag hatar honom och att vårt äktenskap är dysfunktionellt, bara att vi är fruktansvärt olika och att allt jag tycker är bra är precis helt fel för honom och totalt poänglöst.

Ja, jag tror att ord är överflödiga här. Men man kunde säga: Finn fem (eller fler) fel…

Buntband. Sååååå praktiskt! Till ALLT!

Så fin komposition, total harmoni.

Och så alla dessa man slängt i sitt liv. Men jag undrar om någon annan än jag någonsin gjort det…för jag tycker att det alltid är jag som hittar dem men aldrig tar loss dem…äter ju inte överdrivna mängder bröd liksom….

Jag tog mig ned till tvättrummet och där fick jag ytterligare ett vredesgenombrott. Denna gång på en tonåring. Jag minns nämligen att det sista jag sade innan tvättningen var -Allt med vitt i är vittvätt! och fick ett slött: -Jag veeeeeeeet, döh! till svar.

Båda tvättmaskinerna var fulla. Ena med ljusa färger och vitt. Den var tvättad. Den andra med mörka färger och vitt, den hade fått i sig tvättmedel såg jag men ej satts igång…tur det.

Jag satt där på gliet i tvättstugan och djupandades en stund. Jag kunde nämligen inte skrika på ansvarigt barn men funderade lite över livet och hur i helvete jag ska få någon ordning på allt här. Jag tycker ändå att jag har försökt. Många sätt, olika anslag och mått av vrede. Tydligen finns inget sätt att lära någon något här hemma. Dystert. Och då är ju såklart det grundläggande feltänket att JAG sitter inne med alla svar. Som att vit tvätt ska hållas vit…osv.

Jag tänkte först att jag får skriva en lapp som jag sätter upp på väggen i tvättrummet. På den skulle det stå:

  1. All textil som har något vitt i sig räknas som VITTVÄTT även om en annan färg förekommer
  2. Töm fickor innan tvätt och om det låter ”klonk” eller rasslar när man kastar in plagget i tvättmaskinen, ta ut och vittja!
  3. Tvättmedel finns i två sorter, den för VIT tvätt eller FÄRGAD tvätt. Den det står vit på hör ihop med vittvätten osv.
  4. Man ska gärna trycka igång maskinen när man lagt i tvätt, hällt i tvättmedel och stängt luckan. När man sedan har satt igång det hela är det bra att försöka minnas detta så att man också kan tömma den innan allt luktar mögel!
  5. Tvätta inte alla möjliga material i samma tvätt. Det finns olika fibrer nämligen som tål värme och centrifugerna dåligt. Exempel på detta är siden och ull.
  6. Vissa saker som efter tvätt ska strykas behöver inte torktumlas, de hängs på torkställning. Exempel på DETTA är: Köksanddukar, skjortor, örngott, mammas fina ylletröjor som tvättades med ylleprogrammet och SIDEN.

När jag hade tänkt ut hela den här listan blev jag arg igen och tänkte att lappen endast skulle innehålla TÄNKT TILL NU!

Så de skulle leta efter tvättråden och göra RÄTT! Den lappen sitter inte där ännu för jag har inte haft tid. Solen sken ju som bekant så jag tog en promenix med killarna, delade ut kalasinbjudningar till några pojkar och lapar till bullerutsatta grannar i närheten om att de kunde kontakta mig eller min granne för att vi ska få den snöbollen i rullning…..sen lät jag hönsen spatsera och sprätta i trädgården under det att jag planterade om lite. Ett fikon hamnade i ”dödsgropen” som maken kallar det för allt jag hittills planterat där har dött men den här gången tror jag det ska gå bra. Fikon är tåliga.

Grannarna har så fin stenläggning fram till huset. Jag vill ha något liknande.

 

Blandad kompott av ”dödsgropen” min citronverbena som ska få flytta in och de två minsta hönsen som kom till oss en dag gamla.

Lagning av älsklingsbrallor. Det gör jag GÄRNA! Lite senare på dagen lagade jag en trasig täckjackas innerficka och gjorde en extra, bara för att skoja till det lite…;)

Enkel men god lunch idag.

 

Så många dB är det precis vid vägen. vi bor ovan den och utan något bullerskydd på stora delar av tomten…det ska vi ändra på nu hade vi tänkt!

Ser nu hur högt vårt hus ligger!!! Jag gillar att se vårt hus från olika vinklar. Då får jag en känsla för hur det tar sig ut liksom. Jag är lite kär idet!

Ja, det var väl i stort min dag…jag hade tänkt skriva lite om telefonhyfs och swishkaos men det får bli en annan dag. Jag tycker det räcker nu.

Maken var på begravning och lilla T fick följa med för hon har histat lite. Hon hade varit knäpptyst och skött sig exemplariskt tydligen. Men innan de kom iväg var det tydligen kaos för hon kom med det ena galna klädförslaget efter det andra som inte riktigt passade ihop med dagens allvar. Till slut en Molotröja och en grafitgrå tyllkjöv och stickade tights. Värdigt tycker jag och jag gillar tanken av barn på begravningar. Det gör allt mindre tungt och de ska också skolas in i detta att människor dör och man håller ceremonier kring det för att sluta cirklarna och gå vidare på ett bra sätt. När mina äldstas gammelmormor gick bort tog vi alla avsked av henne i hennes eget hem och egna säng. En judisk (och kanske andra kulturers tradition) som jag tycker är mycket bra och naturlig. Inget av barnen reagerade knasigt på det. Hon låg där i sin säng, vi kom in, sa några ord och tog/pussade och klappade på henne. Mer sådant tycker jag. Döden ska inte gömmas undan, den ska vara en naturlig del av livet.

Jag körde en liten rensardag idag. Nu ska allt gammalt ut och jag har redan planer för nästa bok och en inspirationslåda för den som kanske kommer efter…så många roliga planer jag får till bara jag får lite sömn och sol.

 

Ha det!

A

Pil till våren

Maken tycker att jag är galen. Han har missförstått mig helt. Jag tyckte ändå att jag förklarat en hel del… Han trodde levande staket som bildade en grön växtvägg men jag vill ha en liggande för vindskydd och för att kunna stänga hönsen ute. I mars-april ska detta ordnas.

 

Jag gillar att jobba lite pö om pö i vardagen. Dels för att ryggen inte tål så mycket mer än så men också för att då märks det inte så mycket vad man gör och man får lite betänketid emellan. Här har jag flyttat jordgubbar och smultron som stod där nya ingången ska vara.

Hönsen har fått en lite större hönsgård. Jag vill så gärna att kycklingarna ska gå ut men de vill inte riktigt. Sedan igår har vi kopplat på värmen nattetid. Det blev inget ägg idag men förhoppningsvis ett imorgon då. Bygget gjordes på överblivet material och lite från grannens hus. De ska ha vindskydd, lite tak och i helgen blir det ett sandbad också under taket.

När man bygger med restvirke blir det inte alltid 100 procent men det har också sin charm.

Stora trafiksvårigheter imorse…jag längtar till nya stället, då ska det ta 37 min att åka, mer tid med barnen och så får jag åka båt två gånger om dagen som möjliggör total avkoppling i 10 minuter. Jag ska tänka ut vad dessa minuter ska ägnas åt…..

Jag försöker plugga på små stunder på jobbet. Här triagering på skadeplats. Viktigt att välja var resurserna ska läggas men det kändes hårt att ”lägga filten ” över den 40-åriga kvinnan…..

Och så lite KOL på det…forcerad expiratorisk volym…..peax expiratory flow..LADA, B-2-stimulerare och LABA….

 

När man arbetar heltid, pluggar på lediga stunder och försöker sälja in sin bok om hur man håller sig i balans då hjälper det INTE att kommunen struntar i ens boendemiljö. Hälsofarligt är vad det är att tillåta bostäder utan att se till att det finns tillräckligt bullerskydd. Men nu är det skickat vidare en överklagan för det fula sk staketet och bullret är nästa anhalt…..

 

Både Törnrosa och Jessie svimmade av när det såg makens samlade hög med ”skrammel”…..

 

Den här tidningen blev alltför kortlivad. Ecoqueen. Jag skulle gärna plocka upp den bollen och driva ett magasin för kvinnor. Helt fritt från face news och reklam om dyr antirynkkräm, hälsopreparat mm. Däremot skulle jag kunna skriva om var du hittar bästa vintagemodet, inredningsdetaljer från stadsmissionen, hur du odlar din hälsosamma grönkål och styr upp en trädgård. Och som Carlsson förlag så fint tryckt på sina tygväskor. Det som inte trycks på papper är förlorat.

 

Jag är ju inte så mycket för spetsunderkläder men jag tycker bilden är vacker. Jag gillar inte spets alls egentligen om den inte läggs ovanpå ett annat tyg eller över ens ansikte som ett flor…

Söndag

Tidigt uppe igen, ryggen alltså, helt oförutsägbar. Jo, och så ytterligare en kommentar som jag valde att ej godkänna. Jag förbehåller mig rätten att välja bort kommentarer som jag tycker är otrevliga. Det var lite det jag var inne på tidigare. Jag återupprepar. Gillar man inte min blogg ska man inte läsa den. Det finns oändligt många bloggar där ute och är man intresserad av läkaryrket, psykisk ohälsa mm så finns det säkert massor av det där ute. Det är bara att leta vidare.

Jag brukar vanligen alltid publicera kommentarer, inte bara positiva, det har bara fallit sig så att de flesta är just det, POSITIVA. Tre kommentarer på fyra år har jag valt att radera och försöka glömma/bemöta.

Nu glömmer jag detta och ska försöka ha en härlig söndag med familjen, vädret ser lovande ut. Jag har ett litet delmål idag, att få ut de yngsta hönsen i hönsgården. De är lite hunsade av de äldre tyvärr. Jag ska försöka vara med dem lite idag. Maken och jag har tillsammans ökat ytan på hönsgården lite så att alla ska få mer svängrum.

Tjing!

Lördagsblogg

Innan halv sju var jag up and about. Jag tände ljus, kokade te. Gav varm choklad till två barn och hoppades i min enfald att maken skulle resa sig….Det slutade med att jag fick sätta i öronpropparna och dricka kallt te.

Jag har många spår idag, var beredda på det. Detta är som ett uppsamlingsheat eftersom min tillvaro nu är mer pressad än annars. Detta till trots spanar jag ut över verkligheten och ger er delar av mina betraktelser/konklusioner/lösningar här.

Ögonoperationer på löpande band tänkte jag inleda med. Tydligen kan man mer än fördubbla antalet katatraktoperationer (gråstarr) genom att låta samma kirurg serveras patienter sövda och ”preppade” ad modum Mc Donalds. (För er som ej är läkare betyder det: Mc Donald´s style). Först låter kanske inte den tanken så lockande vare sig för kirurgen som då måste stå non stop och göra exakt samma sak hela dagarna men vid närmare eftertanke kanske det är jätteskönt. Möjligen slipper den personen då dokumentera allt den gör och vi kan få läkare som faktiskt gör det de var ämnade för? Botar/lindrar och i de hopplösaste fallen tröstar? Lean à la Toyota har ju redan införts här och var även om jag bara får seriemördarvibbar av de anslagstavlorna…..

Sen läste jag I Må Bra (letar efter min egen bild där nu) att operationer blir mer lyckosamma om kirurgen är en kvinna….jag är inte förvånad alls. Och då får jag påminna er om att jag gillar män. Men jag har väldigt höga tankar om kvinnor som  överlag är mer empatiska, noggranna och inte lämnar något åt slumpen då vi oftast måste vara bättre än män för att få jobben vi tävlar med dem om.

Internet.

Tillgänglighet och nättroll får sortera under samma kategori idag. Jag har ju intervjuats ett flertal gånger på grund av boken och jag tänker mycket på orsaker till varför unga blir så stressade. Jag tror att smartphonsarna spelar en del i dramat, men inte pga att de är telefoner utan för att internet finns i den. Man googlar sig till sömns som jag sa i radiointervjun…och är man en person med många vänner kan det hända att man håller flera konversationer igång samtidigt, tittar på en serie OCH snapchattar samtidigt. Vi är menade att kommunicera med röksignaler på avstånd och face to face på nära håll. Skrika kan vi också få göra men bara vid stor fara och på kanske 10-20m avstånd från varandra…..?

Hon vägrade lägga sig för hon var INTE trött. Men jag tänker att om man somnar på detta sätt på under 10 sekunder då ljuger man om sin trötthet…..

Sjukdom som inte syns.

Jag har talat mycket i veckan om att man inte kan se på utanpåskriften hur någon mår. Blod, brutna ben och likblekhet kan ju vägleda en på en skadeplats men också förmågan att orka skrika. Den som inte ens orkar det….den mår inte bra.Vissa sjukdomar är så beskaffade att de ”kräver” att personen bär med sig information om den. Den med EP har någonstans en lapp eller möjligen en kedja med bricka om halsen (jag vet inte riktigt men så ni fattar). Den som står på Waran, Eliquis och andra NOAK-preparat har bricka om halsen för att en läkare (kirurgisk sådan oftast) ska veta att här ska man vara försiktig innan man sätter skalpellen i den….och så vidare. Många är inte helt bekväma med att ”flagga” med sin åkomma men den möjligheten finns för att underlätta och i vissa fall kanske rädda livet på dem. Jag tror att en utmattadbasker kanske inte skulle vara helt fel på stan…kanske vid en anställningsintervju då, men i dagliga livet. På den skulle det stå: Ursäkta om jag fumlar med betalkortet, slår in fel kod, glömmer hämta mina barn tidigt vid APTn och kommer tre dagar för sent till mötet. Min hjärna har brunnit upp ser du…..Eller något sådant.

Just psykiska funktionshinder skrivs det ju en hel del om nu. Mycket fokus på att det inte syns utanpå. Vissa kan inte tolka eller ge adekvata svar i sociala situationer. Jag var med om en sådan händelse för inte så länge sedan. Det var ganska dråpligt faktiskt. Tyckte jag, inte motparten. Jag ställde en fråga som inte landade väl. Svaret och reaktionen var så anmärkningsvärt att jag genast insåg att den här personen hade stora svårigheter med mellanmänsklig interaktion. Det visade sig sedan att personen hade Asperger bland annat något jag instinktivt förstod i mötet. Men som sagt det märktes ju inte ett smack innan vi tog i hand. Personens reaktion var den av att ha blivit kränkt medan min upplevelse var att jag ställde en helt adekvat fråga. En som jag själv fått många gånger utan att bli arg/förvånad/ kränkt, snarast lite glad och sett som en inledning till en fortsatt trevlig pratstund. Men just dessa hinder i vardagen kommer nog aldrig föranleda produktion av ADHD/Asperger eller EIPS-kepsen. Och tur är väl det. För det är ju våra olikheter som gör världen så spännande på ett sätt. Kanske inte just för de som har alla dessa svårigheter men om alla vore likadana skulle jag nog tröttna rätt snabbt på världen. Problemet är väl att folk överlag inte är medvetna om att psykiska funktionshinder är vanligt och inte syns. Det leder till missämja, förvirring och kanske t o m mobbing.

Tylla får ha min telefon när vi åker bil ihop. Då tar hon numera lite bilder på sig själv….

Nättroll

Jag är lite tillbaka på kommunikationens olidliga lätthet här igen. Jag fick ju en lite märklig kommentar på bloggen nyss som jag skrev om och i takt med att fler får upp ögonen för en så är jag säker på att detta kommer öka. Telefonen måste snart stängas av under min arbetsdag har jag också märkt för det plingar och vibrerar mest hela dagarna. Mailen har fått delas upp i två delar, en för arbete, en privat. På arbetet har jag också olika kommunikationsvägar, dels via post, journalsystemet, webmail och jobbmailen (mejl ska det ju vara… detta förhatliga försvenskande).  På Fb blev jag i veckan indragen i en diskussion kring månggifte där jag föreslog att jag skulle få gifta mig med ytterligare en person, en kvinna. Utan att skilja mig från min make då. Jag fick höra att det stod mig ju fritt…..jag skrev: Nja, det går ju inte eftersom vi har lagar mot månggifte varpå jag fick höra att jag verkade okunnig om demokrati!?! Min första impuls var att definiera demokrati för vederbörande men jag lät bli. Jag kände att den tråden skulle bli väldigt lång och min tid är för gyllene för att läggas på FBs foliehattar. Jag skrev istället ”men snälla kan du inte förklara det för lilla mig?”. och där tog diskussionen stop.

Nu i efetrhand hade det kanske varit lite roligt att höra vad han tyckte demokrati var. För mig är det tydligt, majoriteten bestämmer över minoriteten men minoriteten får demonstrera och protestera inom lagens ramar. Den dag då minoriteten fått så många följare att opinionen ändras, då kan vi stifta nya lagar. Bara för att det kommer hit människor med tre fruar och att det antalet kan förväntas öka betyder inte det omedelbart att vi ska införa månggifte i Sverige. Jag tror det var här våra uppfattningar skiljde sig åt. Jag tror hans synpunkt var att alla ska få bestämma själv….Kanske jag talade med en anarkist? Man får vara anarkist, man får vara nazist och kommunist. Men man ska följa majoritetens lagar eller så blir det finkan. Och jag tänker att just månggifte är ett område där det verkar finnas uppenbara fördelar med att en man inte ska ha flera fruar, dels för att fruarna inte verkar må så bra av det och bosituationen och mängden barn gör det väldigt svårt att bo i vanligt förekommande svenska bostäder….men det är klart, vi har ju en hel del slott som säkert skulle kunna passa för storfamiljer.

Precis när man skrivit så här om lite ditten och datten som många sannolikt kommer irritera sig på så kommer jag på att kanske man skulle ha en sluten blogg. Alltså en privat blogg där man bara släpper in de man vill skriva för och inte hela världen (som behärskar svenska….). I mitt ansökningsformulär skulle det kanske stå:

  1. Du ska förstå skriven sarkasm/ironi utan att behöva en emoji på slutet
  2. Du ska dela undertecknads tro på yttrandefrihet
  3. Du skall ej hänge dig till ogrundade påhopp av andra på internet
  4. Du ska vara uppriktigt intresserad av evidens i vetenskapliga frågor
  5. Du skall icke vara vaccinmotståndare
  6. Du skall icke äta hälsokostpreparat om det inte finns evidens för att du lider brist på ett näringsämne.
  7. Och slutligen, du ska förstå att jag på bloggen inte skriver EXAKT det som utspelar sig här hemma och att jag älskar min man trots att kan inte hittar till tvättkorgen…..

Vad tror ni om det, vilka är på?

Å här är jag, en kulturtans som synes. Tröjan är ärvd av min faster som var en verklig kulturtant men resten är mitt. Ikeakassen i blått är kanske inte direkt kulturig men den ger en down to earthkänsla. Jag har sett att de finns i en annan tappning nu signerad Hay men ser ni, jag åker inte två mil för att köpa en snyggare IKEAkasse för tredubbla priset. Jag är old school!

Trevlig helg alla!

Min vän konstnärinnan

Noshörning i vitt och guld, rakubränd. Idén kom från en privat beställning från en som med nöd och näppe överlevde lastbilsattacken på Drottninggatan. En dag jag aldrig kommer glömma. Jag hoppas verkligen vårt civilsamhälle står emot ondska, galenskap och odemokratiska krafter som en förgylld noshörning.

Jag vet att jag har skrivit om henne förr men vissa personer tål liksom att upprepas. Får jag Presentera Eva Bergvall, igen.

Tänk er en hjärtklinik med dessa på väggen. Det andas offentlig utsmyckning hela vägen och jag vill ha ALLA såklart, att välja ett är så fruktansvärt svårt.

 

Den lilla kvinnohjärnan i storformat. Eva inspirerades av en replik i serien Orange is the new black. En valnöt är ju väldigt lik en hjärna. Så härlig tycker jag, men även här uppstår problemet att välja.

Minns ni att jag skrev om att laga med guld? Exakt det har Eva gjort här med de härliga ljusstakarna, man nästan önskar att något ska gå i kras!

Här är den igen! Ur en liten annan vinkel och så ser ni sakerna bakom också!

Jag ser framför mig en stor marknad i Afrika där kvinnliga könsdelar är tabu och man kanske ska utbilda folk lite…..Eller kanske för Saudiska prinsar att kontemplera kring när fruarna är ute och testkör deras Ferraris…?

Här ser ni en glitterhjärna på sitt stativ. Glaskupan ingår i köpet också!

Älskar den med.

Åh, se där en noshörning……

Min lilla valnötshjärna. Tack söta Eva, snart ska jag hämta krukan och lämna in min krossade tallrik för lagning. Klänningen om ni undrar kommer från Kwoshare och den är min favorit när jag ska se snygg ut men inte överansträngd. Sånt är viktigt när man ska sälja en bok om utmattning…

Så här härligt ser det ut just nu utanför galleri-ateljébutiken på Färingsö. Jag fick med mig en näve ringblommefrön också för nästa säsong. Jag ska nog göra ringblomssalva då.

PÅ våningen ovanför butiken finns en liten lokal som man kan ha som kontor eller liknande. Där kände jag mig genast hemma. Min morfar åkte nämligen landet runt och öppnade Caltexmackar när han var ung. Sen blev det Texaco och nu heter de Preem. Evas pappa är en bensinmacksentusiast och man kan se gamla bensinpumpar på gården. (Hett tips för de som annars skulle ha svårt att få med sig en manlig vän eller fd sjökaptener…ja jag menar dig Barbro!).

Ibland när jag behöver lite vila från mitt eget liv åker jag den lilla extra svängen ut på Färingsö. Där ligger Form från Skå. Det är Evas hem, ateljé och nästan kafé skulle man kunna säga för man fått alltid kaffe och en kaka om man vill och så mortlar hon kardemumma åt en medan man hämtar andan. Nyligen har den årliga Konstrundan här på Mälarön gått av stapeln så just nu är det extra fint i verkstaden. Jag ska inte orda så mycket idag för jag tycker bilderna ska få tala men jag lovar er att den lilla turen ut på landet är så värt besväret, eller besvär förresten, det är mer som en spadag för hjärnan.

Livet just nu – nocturnt inlägg som säker retar många….

Citroner, en passion jag har.

Jag väcks varje natt av min ständige nattvandrare, Edgar. Han stör kanske inte så mycket (jo i förrgår när han sprang in i panik, hoppade upp i sängen och landade på min mage. Då vaknade jag av smärtor och vettskrämdhet) men det bidrar sannolikt till min trötthet just nu. Ihop med regnet, rusket och hela andra cirkusen i livet. Vissa nätter har jag två extra människor i sängen och nu får vi nog snart ta oss en funderare på om vi ska ställa en extra säng i vårt rum ett tag….

 

Jag fick hem en stol jag köpt via Tradera. Min last just nu, att buda på saker jag nog inte behöver. För helt klart behöver jag FÄRRE grejer. Men nu när man väl givit sig in i leken så letar anpassade annonser sig in i mitt (ditt?) liv via nätet och jag lockas att titta på silverbroscher, Franktyger och dansk design….sneaky. Men maken var igår radikal och säger att han nu ändrat lösenordet. Jag tror kanske inte att det är sant men jag bestämde mig för att det var det så nu har jag slutat med Tradera.

Stolen som kom idag får vara det sista nu på ett tag. Själva inslagningen gav lite avsmak också. Någon hade paketerat den först i stor kartong (helt nödvändigt såklart) sen i två hundra tidningspappersblad, kanske inte lika nödvändigt (vi konstaterade att dessa kunde användas till att få fjutt i öppna spisen närmaste åren) men SEN…..klistrig plasfolie på ett sätt som fick mig att tro att personen i fråga varit helt manisk eller möjligen hög på amfetamin. Det tog mig och maken säkert en kvart att klippa, dra, linda och slutligen slita bort plasten. Jisses alltså. Så omsorgsfullt men samtidigt helt jävla galet mycket emballage. Jag trodde aldrig vi skulle hitta själva stolen! Men oskadad var den i sitt bruksskick.

Detta är mitt andrahandsval….jag älskar det också kort sagt, men helst Citrustyget. Detta heter Citrus garden. Jag har skrivit till Svenskt Tenn och förklarat att de MÅSTE börja trycka Citrus igen och kanske även detta mönster förtjänar ett mejl (vill hellre skriva mail men har fått lära mig att det är FEL! Och man vill ju göra rätt……alltid rätt.

Kan ni fatta!?! Nästan tre tusen kronor för två gardinlängder om 160×127 cm med stora revor i…..Helt galet. 1500 kronor hade jag kunnat ge med gott samvete, jag budade till 2000kr men hoppades innerst inne att jag inte skulle vinna för jag har verkligen inte råd. Det var fel mått också och en massa andra anledningar till att jag inte skulle köpa dessa….men det är mitt drömmönster, det är det. Mitt orangeri (som inte kommer finnas på många år än) kräver dessa tyger. Det gäller att börja i rätt ända när man planerar eller hur mamma????

 

Kompromissen. Det här tyget är också väldigt fint och skulle passa som draperi in till mitt orangeri. Fikon, citroner, kastanjer, björkar och ekblad….det är växter som passar bra på tyg tycker jag. Tyget heter Fiki och finns i två färgställningar.

När jag vaknade inatt avslutades en mardröm. En om brand i hemmet, en panikslagen dotter och sängrökning…jag undrar hur jag fick ihop allt det. Därför var det nästan skönt att vakna av värken och trängseln. Sen att man inte kan somna om och känner för att skriva lite om gamla linnetyger….det är en annan historia. Men jag blir lite lugnare av att skriva och hoppas på att kunna somna om efteråt.

Jo, jag kanske vaknade för att jag gick på toa och råkade ha med telefonen. Det är ju en ovana att så fort man har telefonen med sig trycka på den och kolla något (jag behövde ha med den för den är min väckarklocka och jag planerade att byta säng) och då såg jag något som störde mig lite. Denna störning ledde mig till en annan fundering, och en annan och så var det igång.

Jag skrev ett mejl (hatar ordets stavning men vänjer mig genom att skriva det) till en advokatbyrå igår morse i en bilkö. Det kändes rätt att göra det och jag har god anledning. Jag tänkte på den där filmen med Tom Cruise där han blir indragen i en advokatfirma som är superläskig och skörtar upp sina kunder genom överfakturering. Det går dåligt för den firman på samma sätt som det gick dåligt för Al Capone på ett snopet sätt. Och jag gillar verkligen den tanken. Att hitta de där små svagheterna och på så sätt komma åt omoraliska och korrupta typer. Det inger hopp. Lite Robin Hood, fast han ju var tjuv i lagens ögon.

Jag har så svårt för omoral, gnidenhet och fusk. Jag förväntar mig att människor håller sig till spelreglerna och när jag finner att så inte är fallet blir jag bottenlöst besviken. Doping är ett sådant område. Jag tror det är därför jag har tappat lite intresset för sport. Jag känner att jag inte litar på idrottarna och deras ledare längre.
Jag får emellanåt höra från min omgivning att jag inte ska bli så förvånad över att systemen utnyttjas och att den här mjölkningen är något man får räkna med (att privata vårdgivare väljer att ta ett px vid en gynundersökning trots att det inte behövs osv) och att människor är sådana…..men jag hatar det. Och vill liksom inte tro att människor är så egoistiska kräk att de gör sådant men våra gemensamma medel. Underminerar välfärden och tilltron till det goda. Blä! Hur sover de om natten (i sina Hästenssängar el liknande antar jag). Girighet är roten till allt ont i kombination med ojämställdhet och barnaga. Kränkthet kommer sedan, denna farsot som plågar högt utvecklade länder där vi har för lite verkligt att oroa oss för så att vi istället ser oförrätter där de inte finns (ibland finns de såklart där men då måste man ändå ha uppsåt tänker jag. Kanske det kommer komma sådan lagstiftning framöver. Uppsåt att kränka….kanske en bra idé?) och har känslotermometern ställd på max.

Ja, nu stack jag ut hakan där men jag ÄR SÅ TRÖTT PÅ att folk blir kränkta hela tiden och att man ska vara så neutral och försiktig hela tiden att man måste ta skit för att man råkar ha ett uns parfym på sig (läs inte tar hänsyn till doftöverkänsliga). Just detta hände mig faktiskt för cirka ett år sedan. En person satt på en akutmottagning för någon mindre åkomma som jag inte ens minns, jag swishade in bakom pappgardinen i blått, log mitt mest empatiska och breda leende och BAM! Det första jag får höra är att jag STINKER parfym (helt fel för jag stinker INTE parfym, jag är typ ren med en halv dusch från flaskan över torson som sedan göms i kläder). Jag vet att jag inte överparfymerar och ett förbud mot detta finns ej (så som det gör mot ringar, armband, målade naglar, klockor, hår längre än till axeln utan uppsättning, långa ärmar mm). Jag kontrade snabbt med att fråga om personen rökte väldigt mycket (för det var en bedövande röklukt i det lilla båset) och det är en adekvat medicinsk fråga….sen hördes inget mer om mitt halva sprut av dyr parfym. Jag vet, det var kanske opassande men jag var trött, stressad av konstant för mycket arbete och lite sömn sannolikt då man arbetar jour på akuten oftast dvs knasiga tider och så det helt galna i att sitta med någon form av akut åkomma som säkert gör jätteont och att istället för att dra en lättnadens suck att doktorn äntligen kommer, klaga på dens doft……Vilket urdåligt sätt att inleda ett samtal på.

Detta kanske inte har med kränkhet att göra när jag tänker efter…det var kanske jag som kände mig ”kränkt” men jag finner det intressant att man efter timmar av väntan orkar tjafsa om detta hävda sin rätt till en doftfri undersökning….. Någon allergichock eller astmaanfall utlöste jag inte heller. Det hade då sannolikt gjorts av den massiva röklukten som omgav personen i fråga och fick mig att rygga tillbaka men skärpa mig för att göra mitt arbete hur otäck odören än var.

Man skärper sig ofta som läkare. Man får inte tappa greppet hur mycket blod man än får på sina skor, byxor eller händer eller var som sprutar upp i taket, bajs som kräks upp under operation….jag vet, en del orkar inte höra/läsa men detta händer och jag har som student varit med om att höra någon ropa i korridoren på operation ” hallå, alla som vill se fekala kräkningar kom hit!!!” Jag sprang inte den gången för även om vi ska se allt som går att se är just detta något som jag kan leva utan. Jag fick vara med om det lite senare ändå och man behöver bara bevittna detta en gång i livet för att det ska vara med en resten av det. Jag tror ni förstår det. (det går bra att kräkas nu under ordnade former).

Nu blev det ett nattsuddigt inlägg, jag vet, kanske jag får redigera imorgon, kanske jag får höra ngt om att jag inte borde snoppat av den rökimpregnerade patienten och kanske jag får en reprimand för min stinkande parfym……ni som känner mig IRL, stinker jag någonsin parfym så att jag utlöser astmaanfall? Hör gärna av er då!

Hur böjer man kränkt förresten?

Kränkt kränktare kräsnast?

Jo, en reservation då så jag slipper upprörda mail. Man får vara kränkt. Man får INTE medvetet kränka andra, man ska tänka INNAN man talar men hör och häpna, man kan inte VETA vad som kränker andra och får dem att må dåligt, mycket av hur saker landar hos någon bor inne i den personen och det är omöjligt för andra att veta. Jag till exempel är orimligt känslig för kommentarer kring hur jag ser ut på bild, jag är inte fotogenic, jag hade i min ungdom för stor rumpa i mina egna ögon så kommentarer om min bakdel är lite minerat område, jag hade tonårsfinnar som inte försvann förrän jag var över 30 vilket bidrar till att jag hatar att se mig i spegeln och en massa annat ångestingivande tjafs men jag blir inte kränkt för att någon påpekar att jag har en finne, jag blir inte glad, jag vet om den sannolikt. Jag tänker mer att just den personen kanske skulle ha vett att förstå att alla kanske inte blir glada av ett sådant uttalande, min andra tanke brukar vara att personen kanske saknar basala sociala färdigheter och då kan jag liksom släppa det och känna att det är lite synd om densamme…..eller något.

 

Utmattning det nya svarta

Här en beskuren bild från boken som Louise Winblad gjort Så här ser jag ut när jag bloggar nu på morgonen.

Idag när jag skulle skiva av mig var två killar vakna, de minsta. Tylla och maken sov…. minstingarna liksom. Jag bad barnen att sänka respektive volym men fann att öronproppar var den rätta melodin….

Vi hade tänkt att ta med nya spelet på middagen igår men…jag tog presenterna och maten. Maken skulle ta spelet och se till att barnen lämnade huset….så nej, det blev inte brädspel. Lika bra det!

Jo, jag hade ju utlovat ett inlägg om arbets”livet” och en reflektion från min mor.
Jag har senaste haft MINST sex (kanske fler) patienter som jag försökt få över på den hälsosamma sidan. Den där arbetsinsats står i jämvikt med återhämtning…..en hade hört halva budskapet, att använda lunchen till avslappning/motion. Den personen hade planerat promenader runt sjön på lunchen med samtidiga medarbetarsamtal….jag höll i mig hårt och sa att det var halv poäng för promenaden men avdrag för att försöka vara MER effektiv. Men det kommer så smått där tror jag….vi arbetar sakta mot målet.
Sen några (varav inga har tid eller lust att bli sjukskrivna för allt smör i Småland) som är så stressade i rummet att MIN puls går upp……de kommer få komma tillbaka jag ska göra mitt yttersta för att de ska slippa komma närmare väggen.
Igår efter vår trevliga middag kollade jag flödet på Instagram…då såg jag ytterligare en känd (fast för mig okänd) person som talar ut om sin utmattning. Och jag tänker att detta är helt sjukt. Ska ALLA bli utmattade eller? Jag förstår mycket väl att man ibland får för mycket att göra, särskilt som frilans eller person ”i ropet” men det är ju uppenbart helt ohållbart.

Jag är orimligt stolt över taket som jag har anlagt på hönshuset. Maken tycker att det är fånigt för han har ju gjort resten…men utan miginga höns! Så jag vann!

Varje morgon när jag tar bilen en timme två kommuner bort känner jag att det skriker i kroppen, jag vill något annat. Nu har jag inget val. Jag måste bli klar med detta annars drar det ut i oändligheten, jag måste ta nästa steg. jag kan heller inte flytta från stan sälja villan och leva upp pengars. Jag kan inte bosätta mig i Norrlands inland och bli självhushållare och bo med lammungar och katter. Barnen skulle inte bli glada, jag kan inte rycka upp dem med rötterna en gång till. Men vore jag ENSAM så är det exakt vad jag skulle göra. Krympa världen.

Ser ni vilket fantastiskt läge!!! Vatten är magiskt och jag skulle vilja ha ett liknande såklart. Men nöjer mig med vatten på lite längre håll. Då slipper jag oroa mig för drunkning….jag satt lite som på nålar igår innan barnen bestämde sig för att gå in.

Men man kan göra vissa saker som håller en borta från konsumtion som gör att man måste arbeta mer. Man kan avstå statusjakten och bli lite lugnare, man måste inte ha ett bra jobb för att duga. Jag vet en filosof som skrev böcker….han arbetare som spärrvakt för att ha råd att leva och SEN levde han. Läste och skrev på jobbet….det ni!

Och sen var det det som min mamma fnurrade på….

I den soffan mös jag igår. Barnen lekte exemplariskt och två somnade i soffan på övervåningen innan nio. De blir bra trötta av en heldag på skolan alltså….

Det fanns inget bra sätt att fota den magiska utsikten, motljus eller helsvart blev det. Här en kompromiss. Tänk er VATTEN bakom mig!

Vad var det då min mamma klämde ur sig? Jo hon sa att hon tyckte det var fullständigt onödigt att barn börjar skolan vid åtta. Jag håller helt med. Nio skulle passa bättre. Och de skulle kunna gå själva såklart, föräldrarna skulle kunna åka tidigare till arbetet och komma hem senare och en massa andra trix för att man ska slippa vara så fruktansvärt trött och just i mitt fall behöva gå upp tio i sex för att hinna till jobbet tio i åtta. Men allt bygger då på att vi har flexibilitet i systemet…och det finns ju inte. Vi är fastlåsta (alla som inte har superflexibla arbeten osv osv) vid 8-5-principen och jag har så svårt för detta. Jag ringde mamma lite senare på förmiddagen för att höra hur hon tänkt kring det där med senare start på dagen och det visade sig att det var baserat på forskning på tonåringar. De ska inte börja använda hjärnan så tidigt….

Jag ska avsluta med något positivt. Jag älskar att åka skidor. Jag har inte åkt utför på 10 år…och som en blixt från klar himmel fick vi erbjudande om en skidresa som inte var snuskigt dyr. Jag tackade ja utan att blinka. I efterhand kom jag på att man måste ha semester…två stycken…och att jag inte ens börjat på mitt nya arbete. Men jag slängde iväg ett mail och vet ni vad!? Jag älskar min nye chef. Jag fick svaret att det skulle nog gå bra, han mailade vidare och den personen sa detsamma. Mailet avslutades med” de får helt enkelt klara sig utan oss två den veckan!” och SÅ ska en chef vara! En sån som man vill bjuda hem på middag!!!!!
Champagne till ALLA!!!

Hej på er!

Tillägg på förekommen anledning lite senare idag…

Jo, jag fick en kommentar här om att man inte kan ge trovärdiga råd till folk i en bok om man inte är helt perfekt själv. Och så lite om att jag har ett förfärligt äktenskap och allmänt kaos här….till den personen kan jag bara säga. Sist jag träffade Sveriges stilguru nummer ett hande hon en fläck på kappan….och det går också bra. Man behöver inte alltid leva som man lär och det har jag aldrig påstått. Vad jag däremot har lyckats med är att göra mig själv frisk från total sjukskrivning, fått ett eftertraktat arbete på 100%, skrivit en bok, flyttat två gånger och byggt en hus efter att jag var utmattad. Så något kan jag om att resa mig ur askan och elden. Och som jag påpekat många gånger tidigare. Jag överdriver vissa saker för dramatikens skull och ni som följer mig väldigt noga vet nog hurdan jag är vid det här laget. Utan glädje klarar man inte att prestera något, jag har väldigt mycket kärlek omkring mig och ser mig som lyckligt lottad. Tycker man att man blir nedstämd av att läsa min blogg tycker jag bestämt att man ska sluta med det. NU!

 

Jo, sedan jag skrev imorse har jag och maken byggt till hönsgården med en vind och nederbördsskyddad hörna inför vintern. Vi fick restmaterial av grannarna. Då slipper de åka till sopstationen och vi slipper åka och handla. Älskar små projekt ihop med maken, vi jobbar bra ihop sida vid sida i regnet.

Recension

Har fått min fjärde recension, den andra av en bibliotekarie tror jag…och jag är glad över att jag lyckats med det jag hade för avsikt att göra. Nå de som är SJUKA, NU!

Här kommer den!

 

Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2017.

Lektör Linda Ljungskog
Recension
”Anna Voltaire arbetar som läkare” … ” och är sexbarnsmamma. I sin debutbok delar hon på ett lättläst, personligt, underhållande och ärligt vis med sig av sina egna erfarenheter av utmattningssyndrom. En kortfattad och tydlig bakgrund till varför vi blir sjuka av stress, hur sjukdomsförloppet ser ut och vilken behandling och egenvård som finns presenteras. Vidare ges tips till såväl den sjuke som hens närstående och den sjukes arbetsplats.
Bokens styrka ligger i författarens förståelse för att målgruppen utmattade sällan klarar av att läsa tjocka, faktaspäckade böcker. Innan väggen är således exemplariskt kortfattad utan att kännas ytlig. Dessutom inleds den med en sammanfattning på ett uppslag så att den som är utmattad snabbt kan ta del av innehållet för att därefter lämna boken vidare till sina anhöriga. En föredömlig bok om utmattningssyndrom för såväl drabbade som alla andra då allmänhetens okunskap om utmattning ofta är stor.”
Ja, jag är mallig…så är det bara!
A