Natta barn

Först låg jag ihop med Frank i överslafen, Edgar och Tylla i den nedre…Plötsligt utbröt kaos och alla bytte plats, jag rörde mig INTE av principskäl. Fem minuter senare sov alla. Stor framgång!

Jag har sedan jag blev mamma första gången i augusti 1997 testat i princip ALLA metoder att söva barn. Nej, inte den som min bror så framgångsrikt använt sig av, den med att natta trots gallskrik och sen sju dagar senare haft helt sovkunniga ungar. Jag stod liksom aldrig ut med den där gallskrikningen. Och därför är jag nästan halvdöd. Men jag har nu på min ålders höst, i dessa sammanhang, börjat fatta ett och annat när det gäller nattning av barn och kanske det är min gyllene gås för jag vet inget som engagerar småbarnsföräldrar som snabba sätt att söva sina barn.

Det gäller att äta så krångligt som möjligt just nu för den här killen. Kristallglas med TVÅ sugrör i olika längd, melon på kinapinne och sen dricka te till detta….

Här kommer mina tre bästa tips, det sista är väl inte ett riktigt bra tips men ni får det ändå.

  1. Lägg barnet/barnen och sitt sedan på sängkanten i mörkt rum och pyssla med något helt annat. Typ blogga om hur överjävligt trist det är att 700 timmar per år går åt att natta ETT barn per vuxen kreativ person. (Om motsvarande tid lades på något som att t.ex lösa cancergåtan skulle medellivslängden snart vara 300 år). Works like a charm!
  2. Lägg barnet/barnen och gör så som jag gjorde idag. Läs en saga de känner igen men byt ut namn och platser till deras egna och sina föräldrars. Jag garanterar att deras hjärnor först fångas av intresse och sedan av allt virrvarr beslutar sig för att stänga ned. Jag kallar denna teknik ”dazzle and confuse”. Idag funkade det strålande. Kanske för att mina förväntningar på att få alla tre små att somna innan maken kom tillbaka från affären var noll och intet. Uppgivenhet känns som en bra ingrediens ihop med låga förväntningar.
  3. Ge upp allt, sätt på en film låt barnen äta i sängen och bara släck ljuset. Om inte DE somnar så kommer du göra det och då brukar barn tröttna på att störa en och också falla i dvala….detta är det minst PK sättet men kanske inget jag skulle göra en handbok av.

Lite så här känns livet nu. Om man bryr sig så kommer man bli besviken. Jag tycker man kan applicera det på i princip ALLT. Ibland tror jag att de som bryr sig minst mår bäst men om en person som är uppfostrad att bry sig plötsligt struntar i den blir den personen sjuk och cynisk. Jag hörde en kollega berätta att Han/hon röstade på ett altruistiskt sätt, alltså inte för att ge sig själv en hundring mer i månaden (så gör ju jag också men inte för att vara god utan för jag tyckt att det var det smartaste valet) och sådant gör mig glad. När någon som skulle kunna tjäna på att rösta på ett sätt väljer att göra det som är bäst för samhället…..Bra där!

Ja, det var väl allt, kanske jag ska skriva en bok i stil med Kaninen som så gärna ville sova eller Elefanten som var så satans trött och bli miljonär….ja, kanske. Min kunde heta: mamman som slutade bry sig och belönades med nattsömn…..jag ska nog INTE bli barnpsykiater ändå.

oövervakat badande kan gå lite hur som helst (notera duschstången…). Och vad har ungen i munnen????

ZZZZZZZZZZZZZZ

Måndag

Lunch i sol och blåst. Nasi goreng med sötsur sås. Kollegorna och jag resonerade kring det onödiga med att ständigt överkomma/steka mat. Det är ju inte svårare att göra rätt liksom…eller?

Jag minns en föreläsning i ergonomi för drygt ett år sedan. Ergonomen berättade om hur man på bara några sekunder kunde ställa in stolen och vips hade man den perfekta arbetsställningen. Jag tappade greppet där och släppte huvudet aningen för hårt ned i bänken. Jag dog lite. För alla som arbetat som läkare eller kanske inom vården i stort vet att SÅ enkelt är det inte med en bra position eller att få till en bra miljö. Just nu sitter vi sju läkare i ett rum på kanske…..20kvm? Vi kan inte höja/sänka borden och visst det är vitt och fräscht, det är blommor i fönstren, snittblommor på ett av skrivborden men jag står inte ut riktigt med alla ljud, dels knatter från tangenter men med allt snack. Jag är del i det men ska från och med nu vara tyst om jag inte behöver tala för det är inte en bra miljö. När det är rond ökas antalet personer med 4-5 personer kanske och luften dräneras då på syre. Kanske detta är en av anledningarna till att jag får huvudvärk? Syrebrist….

Så, med start imorgon ska jag hålla käft,  fokusera på mitt och om jag INTE behöver vara i rummet ska jag gå ut och ”mingla” med patienter eller kanske bara sträcka ut på mattan i gymmet för så här kan jag inte ha det. Vi är överbemannade, det är antagligen orsaken till detta men icke desto mindre har jag ansvar för min situation och vill inte bidra till stökig arbetsmiljö.

 

Pulsen är på väg ner nu men det var många timmar sedan jag åkte där ifrån och jag tycker att lugnet borde infinna sig snart.

Just nu är det väldigt grönt i fönstren här hemma. Palmkål, grönkål, svartkål och massor med olika tomater. Kommer bli drygt att avhärda.

Palternacka också och så….jag vet inte, något jag petat ner bara, kanske en citronkärna?

 

Jag har varit lite påstridig idag också….”petat” lite på en av patienterna som hade ångest, försökt att bryta igenom lite och det verkade fungera bra. Jag lovade att fortsätta vara ”jobbig” och komma med lite påputt…attt röra på sig, inte ligga i sängen och utnyttja det fina vårvädret. det är inte så himla enkelt att komma på allt sådant när man mår så dåligt att man behöver vara på en sluten avdelning. Jag längtar lite smått efter en egen avdelning eller kanske ett behandlingshem. Ett där motion står på schemat dagligen, inte i jobbigt spinningtempo men tyst skogspromenad 30 min x3/dag alternativt hugga ved, såga staktepinnar osv. Vända kompost kan också vara bra…. Har man ett fullutrustat gym tycker jag det är lite synd att det står tomt liksom. Och sedan vara på folk, inte låta dem ligga och grubbla utan störa, aktivera och ge lite förslag.

En gång hade min far ett forskningsprojekt för de med alkoholberoende. Där ingick sjukgymnastik, motion och en hel massa behandling. Många fick vänner för livet och höll sig mycket länge utan att dricka….något sådant skulle jag vilja skapa. Men vi får se, jag ska få en ST-tjänst först, klara fem års ytterligare studier och sedan ha orken att skapa något eget.

Eller så blir det hönsgård, låååångt från stan. Bara turkosa ägg känner jag just idag. Enkelhet, sååååå eftersträvansvärt.

Dotter nr 3 har börjar Facetimea igen…det är inte helt bra alltid. Hemma går väl an men på jobbet blir det knasigt. Jag ser fasligt bister ut men det beror på försämrad syn tror jag mer än sinnesstämning.

Lördag i sol och vind

Fåglarna hänger i persikoträdet Frost

Jag lade mig med sprängande huvudvärk igår. Kanske för att jag rivstartade dagen med sjukgymnastik och att sjunga I will survive på väg till jobbet? Eller för att jag skulle arbeta 10-21? Eller för att vi är 7 läkare i ett och samma rum och att man hela tiden blir störd i sitt arbete av andras prat, att hela sjukhuset är en byggarbetsplats eller….för att det helt enkelt är ansträngande att arbeta? Jag vet inte svaret men helt klart är att koncentrationen inte är på topp när man är så många på så liten yta och jag har svårt att stänga allt omkring ute då. Det var skönt att gå ut med bara två av kollegorna på lunch i solen. Maken var med mina alla barn hos mina föräldrar och jag åkte ensam hem, handlade först men gick sedan och lade mig. Somnade med lille Edgar på armen till slut och vaknade aningen innan jag hade önskat pga samme lille pojke.

Jag älskar att vi kan se vattenlinjen rakt genom huset när man står vid entrén. Så genomtänkt av J.H vår arkitekt. Sen älskar jag tallarna också. Snart har vi en altan där!!!

 

Maken är inte helt bra på att samla ihop sina saker…notera hur han lagt en trasig stol över hålet i marken som är helt livsfarligt…osv.

Maken grävde gropar större delen av lördagen, vi struttade runt på tomten (jag och Tylla) och pysslade med hönsen. De är fortfarande lite ovana vid sitt nya boende men vi försöker få dem att trivas så gott vi kan. Ägg lägger de iallafall!

Västra sidan av huset har bästa utsikten, här ska vi äta i kvällssol senare i år. Dörren går ut från köket och kommer göra det enkelt för mig att vandra mellan spis och matplats….Jag har tänkt köpa fler av de svarta metallstolarna från IKEA hit. De är stapelbara och tål att stå ute. Ett svart metallbord ska vi också ha.

Jag tog en tur till Eva, det är så härligt, jag handlade några krukor och gav henne en av mina tomatplantor. Jag har en tendens att så lite mycket ibland och har sedan svårt att göra mig av med plantor. Då är det roligt att ge bort istället.

Nu skiner solen fortfarande och jag laddar mentalt inför att vara psykjour hela söndagen.

Spännande och lite läskigt på samma gång.

Fåglar i persikoträd

Jag pillade ihop fåglarna och Eva glaserade. Edgar ville absolut ha den rosa. Men det kommer tre till. Jag ska åka över med dem snarast. Jag köpte lite andra fina saker också, visar senare. Och så lämnade jag en tallrik jag gjort också….det ska bli spännande att få se den glaserad!

 

God morgon i stugorna

Min minsta lilla gullunge. Hon sover iallafall bra om man jämför med alla andra. Tack söta Tylla för det!

Nä, det är inte alltid trevligt att sova med barn. Helt ärligt kan jag inte minnas att jag någonsin gillat det. Jag menar, det är trevligt att ligga vaken och sniffa eller stirra på ett sovande barn men resten (dvs bli av med sitt täcke, knuffas ut på kanten, vakna i ottan och ibland behöva vakna nedkissad) skulle jag gärna vara utan. Det sura morgonhumöret som mina söner har (som mest sannolikt ärvts av fadern) har jag också svårt att tåla. tro det eller ej men jag vaknar VARJE dag i princip och är på gott humör. Det kan hända att jag sovit illa (bytt säng några gånger, haft ont någonstans) men de allra flesta gångerna känner jag att: Det är idag det vänder! Och så gör det INTE det. Men jag biter ihop, går upp först (99,9% av gångerna) och gör frukost och kokar kaffe till de över 15 och försöker gilla läget. Just idag är läget det att jag ska lämna T på dagis kring 8, ta mig till sjukgymnastiken, sen till sjukhuset till 10 och arbeta på fram till klockan 21. Och ändå känner jag att det var skönt att gå upp innan halv sex (jag hade önskat lite mer sömn, klockan var ställd på 7) för då kunde jag raka benen (ett måste när man ska på vattengymnastik) och måla tånaglarna. Riktigt så långt som till tånaglarna har jag inte hunnit på dessa 45 minuter men jag tror jag kommer hinna det med.

Baklava in the make. Kökspersonalen på avdelningen slog på stort och bjöd oss alla på detta. Så otroligt gott!

Kaffet kallnar vid min sida, apelsinjuicen är pressad och allt jag egentligen önskar just nu är att Edgar lär sig viska (för han har volymsproblem som störr ffa på morgonen), att Frank kan temperera sig lite bättre (väldigt kort stubin) och att maken någon enda gång i mitt liv skulle kunna vända sig om innan klockan nio och le mot mig (samt gå upp och koka kaffe). Nu paus för nagelmålning och kaffesipp……

Så! Nu var det klart.

Jag fick två bilder av exmaken igår. Han hade målat källaren vit (jättestor källare från 1912) äntligen. Vi köpte huset 1997 samma år som vår första dotter föddes. 20 år tog det alltså. Han var mycket nöjd. Jag hade gärna sett det gjort 1998 men har en man lovat att göra något behöver man inte påminna honom varje år, förr eller senare kommer han att göra det. För att inte verka petig och småaktig vill jag att ni ska veta att HELA källaren, allt, var brandgult (orange) à la 60-tal. Varje skrymsle, rör fönstersmyg, tutti! Det var en kräkframkallande känsla att stå där. Men nu, vitt och fräääääscht! Höjde säkert värdet på huset 100000 kronor den där målarfärgen. Och lugnet!

Nu mer kaffe….

Solnedgången från vård vardagsrum igår.

Barnen är lugna, jag har stängt in dem med maken som på något övernaturligt sätt orkar sova vidare trots oväsen och småtjafs….. Men när som helst kan en telefon eller något komma flygande. Ja, där öppnades dörren, något händer. E rusar ut och pratar precis så där mycket för högt att man tappar tron på livet…..suck.

När lär sig barn att ta hänsyn till trötta äldre personer? vid 19 år tror jag….jag har bara 16 år kvar av detta alltså. Suck.

Nu har jag suckat klart, whoopa Gangnam style sjunger E….jag hatar koreansk musik konstaterar jag.

Håll tummarna för att jag orkar vara trevlig ända fram till kaklet idag.

Här lite underhållning i form av film av mig i olika situationer…..

Status  Fame

Pausbild.

Ha en härlig Fredag!

Lön efter skatt

Hönsgården. Den ska bli större, men just nu får detta duga. Ett sandbad med lavendel i…nästan som ett hönsspa….

Jag roar mig då och då med att räkna ut hur mycket pengar jag kommer tjäna framöver. Jag kommer sannolikt hamna över strecket för höginkomsttagare och då börja betala statlig skatt. Jag gillar att vi betalar skatt, det är inte det, men det är var man drar gränsen som intresserar….

Den här annonsen gav mig lite skrivarlust. 14500 kr EFTER skatt, det är väl inte lite pengar eller???? Jag tycker inte det iallafall….Maken får inte så mkt då han arbetar deltid för att vi ska hinna med livet när jag arbetar heltid och långt ifrån hemmet…..visst, om man är ensamstående kanske det inte är så mycket men kanske man då har barnbidrag? Bostadsbidrag? Eller är man singel utan barn…ja då måste det väl räcka till mat och boende ändå…..?

Den ska tydligen sänkas hörde jag på radion igår. Maken har ingen risk att någonsin komma över den gränsen, han arbetar i statlig tjänst. Och i ett bristyrke….där inga vill arbeta om man ska titta på andelen tomma platser på utbildningen. De sänker intagningskraven också….en spiral rakt ned i mörkret….

En av fyra döttrar, hon ska snart ut i världen….jag hoppas hon blir jurist, så kan hon bli justitieminister i min regering. Nepotism at it´s best! Ser ni hur harmoniskt vi har det? Pussel, pallar och rosa handdukar ”all over the place”.

Mitt yrke har ju en bättre löneutveckling men då också ett helt annat skattetryck (och för all del vi har ju en lååååång utbildning och man drar på sig höga studieskulder).

Det visar sig att höginkomsttagare är ett flytande begrepp för gemene man och ni kan läsa mer i den intressanta länken här under. I korthet beror det inte helt överraskande på hur mycket man själv tjänar. De med högst lön sparar också mer och lever lite dyrare men den stora skillnaden är som sagt att de blir mer ekonomiskt hållbara pga sparandet. Så intressant!

Demoskop förklarar

Den nedre gränsen för att betala statlig inkomstskatt är 37675kr/mån….. Jisses alltså! Då betalar man 20% skatt på överskjutande kronor om jag förstår saken rätt…..?!? För mig är det helt obegripligt att gränsen är så låg, jag tänker mig att en höginkkomsttagare ska ha typ…..60-70000kr/mån….men helt oavsett var gränsen går känner jag inte direkt sporrad att löneförhandla när man vid höga inkomster ska betala hälften i skatt och sen 25% moms. (Jo jag förstår att det påverkar pensionen men ändå, jag är en här och nu person som kanske till och med dör innan pension…..).

Någon har någon gång räknat på att svenskar betalar 75% i skatt….ändå verkar pengarna inte räcka till vård, skola och omsorg?!?

Jag hörde även om barnen och lärarnas arbetssituation igår. Vår största arbetsplats……jag ville bara gråta. Vi är helt okänsliga för detta problem verkar det som. Utmattad personal, barn som inte ses och hörs, skitiga toaletter osv osv osv. Jag får lust att öppna en skola. Men hur ska man få ihop lönsamheten eller ens break even? Pengar måste slinka mellan springorna i det offentliga plankgolvet. Jag ser ingen annan förklaring.

Äldsta dottern är på studiebesök i Sydafrika. Jag har bett henne skicka bilder, jag älskar ju att resa men kan inte nu. Hon skickade en bild från hotellets fönster….sen denna…och jag frågade efter mer. Men hon tyckte inte att det passade sig. Hon kan ha rätt. Men en liten härlig bild skulle jag väl kunna få??? Snälla?????? Jag behöver kunna drömma mig bort lite, även om jag inte direkt har lust att resa till Afrika….

 

Jag fattar, det är massa möten och annat, inte vattenfall osv och du arbetar…du är duktig älskling, jag är bara tramsig. Jag ser fram emot att få höra dig tala om din resa istället. Så jag kan skriva ännu ett imaginärt resereportage likt det i länken nedan!

Paris mon amour

Nu ska jag röra på ryggen, bäckenet och låta hjärnmuskeln vila.

Schmerz, smärta, pain, dolor….

Men hej! Vad kan jag säga? Min blogg verkar ha förvandlats till en ”Diagnosblogg” där jag skriver av mig min sjukdom……men det är det slut med. Jag ska INTE bli en ”sån”. Så idag är sista gången jag skriver om ryggen (om det inte helt oväntat plötsligt slutar göra ont och jag måste meddela världen detta). Men jag tänker skriva av mig allt nu, så håll ut. D E T  G Ö R  S Å J Ä V L A  O N T att jag blir galen. Jag blev så galen att jag GICK med ungarna till dagis för att sitta i bil är omöjligt.

Jag har försökt analysera min rygg. Den har sänkta diskar, en som verkar lite knölig, det finns ett ödem och en kilformad kota. OCH sex månaders träning skulle behövas för att utvärdera om operation är en bra eller dålig sak. I princip ALLA ortopeder (utom den som ville operera mig efter 6 mån träning) skulle välja att INTE operera för risken är då att det blir värre.

Nästa punkt. Jag tränar dagligen. Jag märker INGEN skillnad. Sad but true. Visst, jag skulle ju kunna träna HELTID och sluta med allt annat men då måste vi sälja och flytta till Kvikkjokk eller något för att kunna leva. Så att vara sjukskriven i sex månader för träning går bort. När jag var sjukskriven på 25% mådde jag möjligen lite bättre men även då hade jag dagar där det var överjävligt.

Smärtlinding biter ej. Toradolinjektioner har funkat temporärt (2-3d) men inte smärtfri. Allt annat är i princip meningslöst. Propopfol…. ja kanske. (Skämt).

Så jag har identifierat några saker som förvärrar detta: Stilasittande (bilkörning t.ex), sitta vid skrivbordet (ej möjligt att ändra där jag arbetar nu) och kanske massage/träning gör det hela bättre.

Jag tror jag har ont på grund av trånga förhållanden och att JAG försämrar detta med mitt muskelförsvar….massage alltså….och sen ligga ned och dra ut musklerna som en gråsugga. Det hjälper i princip alltid. Men HUR ska jag få till detta? Jo, jag ska STÅ upp när jag arbetar och varje timme gå ifrån 5 min och dra ut ryggmusklerna och kanske faktiskt ta diklofenak i 10 dagar igen. Kanske det blev lite bättre av det. Jag bestämmer mig för detta NU. Och så får det bli. Jag tänker bli 100 år gammal och inte ha ont eller ta värktabeltter. Nu är det bestämt. Jag är envis som synden kan jag tillägga så detta kommer funka asbra så länge jag har de yttre förutsättningarna. Jag ska ställa min klocka på larm en gång i timmen 06.00-21.00.

En bra sak med att ha ont och vara envis är att man får saker gjorda. Jag har idag mailat kommunen och miljönämndens ordförande ang. helvetesstaketet och bett att få ut ALLA handlingar kring detta och tagit mig samman för att ringa advokaten som jag borde ringt för tre veckor sedan. Samtalet tog mindre än 10 min (jag klockade) och jag ser fram emot en fin faktura för det. Och ett AVSLUT!

Jag blir galen av lösa trådar och det var ett bra samtal där jag tror att han förstod vad som har skett och vad han har mandat att göra. Viktigast var väl att vi ska ha någon sorts samsyn på vad som är rimligt och att jag tycker detta är en principsak. Jag har stort förtroende för advokaten (byte) och nu jävlar i min låda ska rätt bli rätt.

Jag sätter punkt där för nu ska jag MOTIONERA mig, inte sitta still och få ont. OM jag gnäller här på bloggen förväntar jag mig att ni kommenterar detta och ber mig vara tyst om det och istället stretcha, OK??? För jag behöver verkligen inte grotta ner mig i detta, jag behöver komma UR detta förbannande ältande och göra slag i saken. Jag ska åka Vasaloppet och simma Vansbro, cyklingen verkar livsfarlig, den skiter jag i. Och för övrigt, extremsport….vad är DET jämfört med att vara sexbarnsmamma? Nada. Jag skulle kunna paddla kajak ensam i tre år bergis om jag bara fick möjlighet, och kallt på hög höjd….SOOOOOO? En verklig match är att ha tre till fyra  ilskna ungar, ingen wi-fi och en man som gräver ett hål för en altan under helgen (och ryggvärk).

Auf wienerschnitzeln!

En solig söndag i mars

Första gången på tre hundra år som jag inte är först upp. Klockan är inte ännu sex men ändå. Jag är horisontal.

God morgon!

Jag hade en svacka igår (egentligen har den nog pågått sedan i somras) och ringde min mor för att få lite uppmuntran. Det är lite så det funkar för mig. Vid problem: Ring mamma! (Mina egna barn beter sig ungefär likadant). Hon är bra på att spalta upp saker och ge lite handfasta tips (och pengar). Men i just min situation är det så att jag redan ringat in alla svårigheter, radat upp dem, räknat och kategoriserat dem. Jag har också försökt att adressera dem (dvs tala med maken om hans svårigheter). Jag har för fasiken skapat en hel blogg i ett desperat försök att bringa ordning på mitt liv och mina tankar…i hopp om att maken ska förstå mig (och att jag ska få ert medlidande). Men, ett program på radion sög sista livsgnistan ur mig. Det visar sig nämligen att det är totalt omöjligt att förändra folks synsätt. (I detta fall gällde det faktaresistesns gällande vaccinationer men jag ser de större sambanden här…). Och det visar sig att ju mer man försöker förklara/övertyga för en vaccinmotståndare hur viktigt det är att mer än 95% av befolkningen är vaccinerad för att förhindra utbrott av dödliga infektionssjukdomar desto mer övertygade är de att de har rätt.

Jag skulle gärna vilja kunna somna så här, vara lite böjlig och obekymrad.

Vaccinmotståndare och andra foliehattar har som gemensamt drag att de är misstänksamma mot allt som är vedertaget och vetenskapligt bevisat(!). Alla som tillhör det kluster människor som de räknar står för den synen är per definition icke trovärdiga. Jag antar att jag räknas in i den skaran då jag både är läkare, har gått ur svenska kyrkan och är öppet evidenstroende. Just när jag hörde detta var det som om all luft gick ur mig…..konsekvenserna av detta? Oöverskådliga! Jag tänker på Trump….Afrika….vitlök…….att sex med spädbarn ska skydda mot AIDS…ja ni förstår, det blir ett kompakt mörker. (Här måste jag berätta för er att jag är en lögnare säger maken. Han frågade nämligen just nu om jag sett hans kaffekopp. Jag hävdade bestämt motsatsen men efter lite dividerande visade det sig att jag satt och drack ur just HANS kopp. Detta krävde en ursäkt av mig, då jag brukar kräva detsamma av honom när han gjort fel. Till mitt försvar kan jag säga att koppen var tom och att jag i en önskan att reducera antalet koppar som ska diskas tog en jag trodde var bara smutsig (inte under pågående användande då han befann sig flera meter från koppen och ritade en skiss över den kommande altanen)….och nu påpekar maken att jag dessutom sade: – Håll reda på din egen jävla kopp! (Men det tror jag inte på för så ful i mun är jag aldrig före lunch…) OK maken? Är du nöjd med min ursäkt????? FÖRLÅT SÅ MYCKET!!! Du kan få ett skålpund kött om du vill, ta från rumpan vetja!

Så, nu kan jag fortsätta. Jo, faktaresistens, efter en dipp i hopp om mänsklighetens överlevnad samlade jag ihop mig. Jag tänkte att vi trots allt är FLER just här iallafall som står för ljuset, upplysningen och jag ser att jag gjort precis rätt, jag har FÖRÖKAT MIG! Jag tänker att dessa grumliga och förvirrade människor som tror på vad katten som helst en karismatisk (eller i Trumps fall bara högljudd) ledare säger måste övervinnas med sunt förnuft och demokrati och ANTAL, ett steg i detta måste ju vara att ”vi” är FLER!

Jag tror inte att man kan omvända (läs hjärntvätta) folk till att plötsligt börja tro på vetenskap. Det är kört, de måste få vara galna, forskning visar uppenbarligen att ju högre man skriker desto mer övertygade blir de att de har rätt. Efter valet (USAs) var jag också deppig…jag hade aldrig trott att en så uppenbart galen man skulle kunna vinna över den vältaliga Clinton…men det var ju fel. Enda trösten där var ju att de allra flesta röster hamnat på henne och DET ger ju hopp. Felet som ”VI” gör är att vi gillar att exkludera andra, man kan inte vara invecklad och högtravande, man måste likt Hans Rosling tala TYDLIGT och enkelt. Inte säkert ens att DET går hem men helt klart känns det mer tilltalande.

Jag vet, jag målar upp en bild av att jag är en smarting med alla svar, så är det inte, men jag har iallafall ett öppet sinne och tror på det som kan bevisas, försöker basera mina val på sådant som är logiskt och inte har vidskepelse eller lösa antaganden som grund.

Jag skrev nu i affekt, igen, med tre barn SKRIKANDES från undervåningen (spelar tv-spel och vägrar lyssna på maken som ber dem vara lite tystare) så kanske några stavfel, syftningsfel och några upprepningar smugit sig in…förlåt. Nu sa jag det igen. FÖRLÅT!!!!!

Nu ska jag brotta ned en 6-åring som rusar runt och gör ljud som i en actionfilm.

Maken angriper saker på ett annat sätt än jag. Han börjar inte med att ta bort sin mattallrik, han börjar plötsligt putsa fönstren…men att ställa tillbaka….njae, han jobbar inte så. ”irrational International” II är en ny klubb jag ska starta. Jag ska vara ledare såklart och försöka förstå hur alla dessa människor funderar. När jag gjort det ska jag skriva en överlevnadsbok för de som råkat bestämma sig för att leva med en av dem.

Mitt fina fat. precis rätt storlek för att ha pannkakor på, det är mitt pannkaksfat från och med nu!

Ja, så står en här igen efter att ha serverat den tredje ”måltiden”. Alla är väck, mamman står ensam kvar med det roliga……

 

Jo, ni kanske undrar var min mor föreslog? Att jag skulle annonsera efter en pensionär som kanske skulle kunna komma varannan dag och förbereda/plocka undan i köket…..Du är SÅ välkommen mamma, du vet ju var vi bor!

 

Hej!

Julen varar fram till…15 mars

Helt utslagen faktiskt men en gnutta sol i ansiktet.

Men åh, idag blev en annorlunda dag. Jag kastade mig från det ena till det andra. Stressen. Jag blir stressad i förväg…det är ett dåligt tecken. Sakerna som ska klaras av hopar sig och jag glömmer viktiga saker. Slutligen belönas jag med överjävlig ryggvärk. Men, solen sken iallafall och jag biter ihop och slappnar av om vartannat. Jag får rysningar både av glädje och obehag. Det senare är ju otrevligt och smittar av sig på det förra. Igår var jag väldigt stressad när jag drog iväg vid sju. Jag hade inte hittat min plånbok. Den där jag lagt några guldringar och ett örhänge….sen kom jag på att kanske mormors halsband också låg där…och då blev jag riktigt orolig och besviken på mig själv för det halsbandet har jag tappat bort flera gånger. En gång ett helt ÅR. Min mor hittade det i sängbordet i Frankrike bakom ett kilo Sel de Guérande……ni förstår väl att man inte gömmer guldhalsband hur som helst.
Jag hittade så småningom plånboken i makens bil, guldringarna bland strumporna och halsbandet ovanpå en teburk i köket. Diagnos??? Jag vågar inte sätta någon men ångestnivån var på topp här kan jag säga.

Vad har jag lärt mig av mina 46+ år på jorden? Ja de första 40 känns som helt blanka utöver det uppenbara att lära sig läsa, skriva, studierna osv men den svåra koden att knäcka är jag själv. NÄR ska jag lära mig hur man gör? Att sänka axlarna, ta ett djupt andetag och inte låta mig övermannas av allt? Och när ska jag sluta låta mig triggas av min makes strumpor? För jag märker att allt drar igång när jag kommer hem och ser allt som han gör olika (det var snällt sagt för helt ärligt ser jag inte riktigt vad han gör självmant). Jag längtar ömsom efter en au pair, en städerska eller att bli hemmafru. Alla tre faller på sin egen orimlighet (läs min/vår ekonomi) men är nog vad som skulle behövas för att jag inte en gång i veckan ska rusa runt i panik och leta efter något oersättligt som jag lagt på något listigt ställe. Men jag har börjat lära mig att lugna ner mig själv för jag hittar i princip alltid det jag stuvat undan. Jag behöver bara hämta andan lite. Nu ska jag göra det, hämta andan och lägga några barn och hoppas få vara vaken en kvart ihop med maken och de två äldsta av mina barn.
Over and out!

 

Ja tack!

 

Så svårt att förstå. Jag ska jobba med acceptansen och det lågaffektiva bemötandet….

 

Helt sant och jag väljer att se mig själv som kol under förfining….Julstjärnorna togs ned idag. Föra påsk ändå!

 

Mina Veror står i skyltfönstret nu….så stolt! Jag gjorde något helt nytt idag. Ni får veta mer senare…men inte så mycket senare…..