Boken rullar vidare

Jag såg just att min bok finns på 14 bibliotek än så länge, det blir fler varje vecka! Jag blir så glad av detta och den fina recensionen från BTJ! Har ni inte lust att  köpa boken, låna vetja! Be bibblan att ta in den om den inte finns än!!

Nu ska jag jobba lite också!

When life gives you lemons…

Vi har satt upp och fyllt poolen nu, helt otroligt egentligen att vi inte alltid haft en sådan. Barnen älskar den! Jag köpte nya badleksaker igår och Edgar valde roséflaskan. Tylla sitter på grannens, hon fick en jättestor blekrosa metallicflamingo men den får vänta till Frankrike, den går inte att ta med annars. Hon ska få en annan idag för det blev ju lite fel….hon valde en pizzaslice, asful men så får det bli! Älskar flaskan iallafall kommer passa bra en France!

Då gör jag, lemoncurd, squash, limoncello och förbereder för sommarens GT´s!

Jag beställde en låda citroner från älskade Spanien för några veckor sedan. Och igår när solen gick ned bestämde jag mig. NU gör jag det, i rasande fart. Det gick jättebra om man bortser från att jag hade ett sår på vänster lillfinger som sved nästan outhärdligt under hela den här processen. Värst var att filéa ett kilo citroner till saften men jag är envis så det fick gå ändå. Min mormor brukade göra sådan när hon bodde i Spanien och jag hade nog inte vett att uppskatta den då men jag har länge tänkt på att göra sådan. Jag hoppas den är klar om någon dag eller två. Det passar bra till den spanska hettan vi upplever här. Lemoncurde är i ärlighetens namn inte gjord än, men den är uttänkt. För i fredags hade en av ssk med sig fantastisk frukost med hembakat bröd ur den högre skolan och vi var många som då uttryckte att nu hade han skruvat upp volymen och HUR skulle detta matchas? Han återkom till att vi ju inte behövde det och att det inte var en tävling…….?????

WHAT! ALLT är en tävlig, speciellt om EN person ska bjuda på frulle en gång varannan till var tredje månad. Hur kan det liksom INTE bli så? Hur som, jag kom i och med citronöverflödet och hänsinnehavet på att jag ju inte kan slå honom (hans fru egentligen) i bakning MEN, jag kan göra en förhoppningsvis GRYM lemoncurd av mina citroner och de fantastiska ägg mina höns värper åt oss. OCH jag kan trots allt baka filmjölksbröd. Hade jag gillat scones hade jag faktiskt kunnat riva av det men med det gör jag inte, så, antingen får maken baka vitt bröd eller så köper jag helt enkelt.

NU sitter jag i SOLEN och skriver. Den har precis tittat runt husknuten och sedan några dagar känner jag det som jag är i vårt älskade Le lac. Det måste vara värmen som gör att doften är den samma. Det brända gräset, lavendeln och ja….varm jord kanske? Eller så är Ekerö bara lite lantligare än vad jag är van vid och det är orsaken till den kontinentala doften från vårt sommarparadis. En gång i Turkiet fick jag en doft deja vu från barndomens somrar med mormor. Jag tror att en av noterna var varma sopor faktiskt och lite brandrök. Så luktade det i Spanien på 70-talet. Älskar det!

Här filéade citroner med tillhörande zest i sockerlag.

Idag bygger maken vidare. Vi har de senaste tre åren pendlat mellan att bygga ett förråd med helentreprenad, bygga lite med viss hjälp eller bygga helt själva (maken). Efter väldigt många om och men beslöt vi att han ska bygga. Vi kom fram till detta efter att ha tagit del av kostnaden för bygget och insett att det kostar mig tre månadslöner att låta någon annan bygga det på en till två veckor. Priset för materialet blir detsamma, kanske lite billigare om vi bygger själva pga då får vi inga problem med att använda gamla fönster och dörrar. Det knorrades om återanvända material när vi byggde sist. Väldigt tråkigt nu i miljökrisen.

Blivande limoncello i motljus.

Jag lyckades köpa en sista stol till matbordet ute igår också. Jag håller lite koll på andrahansmarknaden och plötsligt dök en svart Reidar upp. Så nu har jag ett fult dussin. En mycket chic japanska kom och mötte mig i Brommaplan och tvåhundra kronor senare var den min. Jag tror jag har betalat 3000 kronor för alla stolarna lite avrundat, normalt pris skulle varit det dubbla. Och bäst av allt, den är faktiskt snyggast av alla jag sett. Passar för det första så himla bra ihop med hus och övrigt här hemma. Den fanns i gult också som jag egentligen gillade bättre men ibland måste man döda sina tankedarlings.

KOmpisen Evas fina skärbräda och små citroner som skivats i förtid till GT´s. Man kan göra så, skiva i förväg och frysa in. Jag läst på lite eftersom annars kan 6 kg citroner bli lite svårt att hantera.

Maken kokar kaffe nu. Vi ska snart äta frukost ihop. vid 10 blir det smulpaj hos grannen. De som ska flytta ett år till Palma. Jag är SÅ avundsjuk. Tänk er….ett år i milt klimat, Jag drömmer om det faktiskt. De tar med alla barnen som ska gå i svensk skola och jag tror min äldste son kommer bli mycket ledsen när de drar för hans bästa kompis är en av dem som åker…..men jag har en plan! Vi kanske åker ner och hälsar på! Vilket ypperligt tillfälle alltså! Och om inte det går så kanske de kan ta emot lille F där några dagar…jag ska prata med dem om det. Han bor där praktiskt taget redan…och deras som är ofta här också och sover över. De flyttar liksom fram och tillbaka mellan husen. Jag älskar det!

Kanske vi ska göra barnen ”sommarfina” också och klippa deras ostyriga hår. De gillar ju inte det…men kanske om jag säljer in det bra och har en muta i slutet?

Kvinna med min i motljus.

Så många citroner alltså, olika stora och lite kvistar. Jag tro de lägger i dem med flit för att man ska känna av naturen. Funkar på mig. Jag kompletterar med sädesslag i flytande absolut form.

Gårdagens äggskörd.

21 grader var det igår, blir det varmare har jag ingen ursäkt längre.

På återseende, hasta luego eller…hasta pronto?    

#backaanna

Stilstudie i omlottkonstruktion. More is more liksom!

Jag fick ett nej från Nacka Tingsrätt. Vi har att göra med ett fult men inte bygglovspliktigt PLANK! Det känns som när en patient plötsligt får en diagnos som den inte riktigt tycker matchar symptomen. Men de gav mig rätt i en sak, det är fult.

 

Här kommer vad jag tror bli min överklagan av deras dom. Jag tar detta till världens ände om jag måste. Jag har blodsmak, vittring och jag viker inte ned mig. NO Fu…ing way! #rättshaveristjavisst

 

Överklagan av konstruktion.

Härmed vill jag överklaga domen om att det som uppförts på min tomtgräns inte är bygglovspliktigt.

Mina skäl: Jag har fortfarande ej blivit klar över vad det ÄR för konstruktion som har uppförts vid vår tomtgräns, framför vårt hus mellan oss och sjöutsikten vi betalat köpt av samma firma som sedan uppfört ”planket”. Om man läser vår kommuns egen beskrivning av vad för plank de kan tillåta uppfylls inte kraven. De uppger att de är återhållsamma i sina bedömningar. Min tolkning av det är att de är försiktiga med vad de tillåter, inte tvärt om.
Denna konstruktion avviker dels genom att det är 40 cm högre än vad de som säger sig vara så återhållsamma med plank tillåter (alltså bygglovspliktigt enligt alla regler kommunen anger), dels genom materialval (upphittade (?) vägräcken med tillhörande reflexer i gult och rött) därtill med den dubbla raden järncylindrar/stänger som de borrat ned i berget på motsatta sidan.

Jag är enig med rätten i att detta inte är ett smycke för miljön och hade det varit DET åtminstone skulle jag sannolikt inte driva denna fråga längre eller alls.

Vi har här att göra med en av kommunens större exploatörer med en mycket stor omsättning. Som exempel kan tas att firman när de struntat i att bygga det bullerplank de var ålagda och kontraktsbundna att uppföra (för att vi och andra grannar de också sålt tomter till skulle få bygglov) hostade upp med 700000kr som deponerades hos kommunen för att inte nämna att de ville bygga en arena här med massa simhallar, inhomhusskidspår mm mm. Jag undrar också varför de som har så stora ekonomiska muskler väljer just denna högst avvikande lösning framför alla mina fönster mot sjön vore man misstänksam av sig skulle man kunna tolka detta som en provokation. Men om man skulle lyfta blicken från min familjs situation och ta ett fågelperspektiv så kanske det större problemet är just att de kommer undan med att bygga med överblivet skräp vid sina storprojekt. Vad kommer härnäst?

Jag har återigen tittat noga på bygget och skickar med fler illustrerande bilder som visar tecken på total   avsaknad av hantverksmässighet (vägräcken omlott, liggande räcken fästade med ståltråd och lite huller om buller a la incompetent chic).

I domen verkar rätten tycka att vi ska driva detta civilrättsligt. Jag är av en helt annan åsikt. Jag finner det tydligt att detta inte uppfyller kraven för vad man kan förvänta sig i en kommun med en återhållsam hållning avseende staket som är under 1,81cm höga.

Anna Voltaire

TYdligen HELT OK plank att uppföra utan bygglov! Notera den extra säkerhetsåtgärden: Att lägga räcken omlott! I framkant också ett Gunnebostängsel för att inte barn ska trilla. tyvärr är det inte tätt mot marken så man kan ändå glida under…..

Sååååå långt och snyggt. Bra med reflexer också om vi skulle bli fulla och vilja köra bil på tomten! Här ser man

Jag kan inte få NOG av dessa reflexer! Så prydliga.

Se här, varför vra tråkig och ha en jämn övre kant när man kan gå från 2,2m till 1,4 helt plötsligt! Så trendskapande och frääääscht!

 

 

Händerna upp i luften

I bilen framför igår på Norrmälarstrand. Hög musik, körde som en galning. Stor bling i vänster öra som sken fint i backspegeln. Jag fattar ungdomlig glädje, oförstånd, vill testa Porschens muskler men man kan också köra ihjäl ett barn, eller en vuxen för all del. Man gasar också ihjäl naturen när man håller på och leker med en miljonkronorsbil som drar fruktansvärda mängder bensin….Men jag fattar, leva livet. Det är kul.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket. Hamnar i himlen, där änglarna gråter. Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften. Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten. Och jag är en vinnare igen.

En favoritlåt faktiskt. Den får inleda dagens meninslöshetsbloggning. Och ja, även jag har skakats av Terese Alvéns öde. Allt började med att jag gillade en blus som Ebba von Sydow hade postat på Instagram. Jag skrev att hennes blus var så snygg. Sen igår när jag skulle kolla var den kom ifrån (har noll patienter på jobbet och oceaner av tid) var bilden borta….? Jag kollade på hennes blogg istället och blev iskall. Någon var sjuk. Jättesjuk. Jag fick ont i magen. Plötsligt fattar jag vad jag har gjort! Jag har kommenterat en BLUS på ett inlägg som handlade om den andra tjejen på bilden som nog är DÖD nu!! Och antagligen hade Ebba tagit bort bilden pga knasiga , opassande kommentarer som min! Shit! Vilken ångest. Så jag läste mer om #springförterese. En 37-årig hälso- och träningsprofil som för en månad sedan fick galet ont i magen, åkte in och sen tar det hela en fruktansvärd vändning. En ovariecysta förvandlas till en cancer, ett foster i v.20 ca måste opereras bort och sedan total kaos och hon väljer att sövas sista tiden för att slippa ångesten av att dö innan allt tagit fart, kommer inte se barnen växa upp och lämnar maken! Orden tryter när man ska beskriva detta horribla men jag tror att ni alla ryser och fattar att detta är så makalöst fruktansvärt att man inte ens VILL beskriva det.
Jag skänkte pengar till cancerfonden. Jag lät också bli att lägga ytterligare ett bud på den där fina diamantringen med den odlade pärlan……för om jag ska gödsla med pengar. Då kan jag göra något vettigt av dem.

Vi har sålt det ärvda familjehuset. Stor sorg kopplat till detta. Men jag skulle inte fixa att ta hand om ytterligare ett hus. Nu får någon som verkligen vill det ta över. De undrade över värmekontrollen och i min farbrors mappar och pärmar hittade jag på allvar ALLT om hur man fjärrstyr värmen från Kungsholmen (eller var man nu bor). Han har sådan ordning på sina papper att man får svindel. Jag kollade på ALLA hans betyg och ordning och uppförande finns bara stora A, från första klass och sen hela vägen, livet igenom. Alla rekommendationsbrev mm beskriver honom som en noggrann, ärlig, ordentlig och omtänksam man. Jag fortsätter vårda hans fina saker jag ärvt och kanske detta också tynger mig lite. Omgiven av alla saker som jag bara fått för att någon annan har dött. Att ärva…..är faktiskt tråkigt. Men bra för ekonomin, urtråkig koppling faktiskt det med….om jag kunde lämna tillbaka allt, kanske lägga till lite…. får man ändå inte tillbaka de döda. Så fruktansvärt trist med döden. Jag hatar döden, innerligt.

Jag gav mig in till stan, och härligt energiska PT:n Anna som gör balettskutt för sig själv helt plötsligt medans jag tränar. Jag tog på allvar i mer än jag gjort sedan jag var elitsimmare. Jag höll på att kräkas faktiskt och även om jag själv förmanar folk, varnar för att vi i reservdelsåldern inte ska ta i så man går sönder så kändes det viktigt igår att pressa gränserna.
Jag hade redan mejlat min chef om att till hösten, då blir det halvtid för den här kvinnan. Inte jobba ihjäl mig. INTE JOBBA ihjäl mig.
Det är mycket död och elände här just nu. Jag har blivit mer känslig för detta efter att jag blev utmattad. Livet känns skörare och jag vet inte riktigt hur jag ska stötta mig själv i detta. Jag var tidigare lite ”blank” inför dödsångesten, valde att inte tänka på det men nu är jag mer filterlös. Jag tror att del i mitt problem är att jag inte bara tänker på den som blivit sjuk/döende utan lever mig in i detta och plötsligt är det min nära förestående död jag ser Jag tänker på barnen, alla andra i familjen och då ffa maken. Ska han träffa en ny kvinna, kommer barnen få det bra med henne? Kommer de träffa någon som älskar dem och så är hela dödsångestkarusellen igång. Inte en enda gång tänker jag på en diamantring med en odlad pärla…

Jag läser en bok om Ikigai….sen googlade jag världens äldsta människor….jag vet inte om just den här bilden lockar mig till att äta vegetaraiskt hela livet men hon såg fräschare ut vid 116…..Japan är ett land med gamla männniskor, de är friska längre där. Longevity.

Planen är att bli över hundra. Och att alla andra också ska leva länge. Att dö i förtid är det värsta jag kan tänka mig. Inte för att jag vill dö vid hundra heller faktiskt, jag tänker att 120 är OK. Kanske man ska flytta till Okinawa ändå? Jag ska iallafall försöka ta bättre hand om mig och familjen. Träna, äta rätt och faktiskt SOVA. Det är brist på sömn här. Minst ett men oftast två barn kommer in varje nat och det är jag som vaknar varje gång. Det blir upphackat och jag vaknar med känslan av att ha sovit i en torktumlare. I förrgår somnade jag på tvären över sängen. Jag lade mig så lite slött men sen orkade jag inte ändra position….utslagen helt enkelt.
Nu ska jag ta tag i den här dagen. Lite krasslig men det ska gå. Studentfest ikväll…..jag håller tummarna för att det ska orkas med.

Och…nu gled detta över till att handla om mig, det var inte tanken. Har ni en hundring över….tänk på Cancerfonden och #springförterese om inte annat så för att det känns bra i magen att skänka lite till något som är så otroligt viktigt att forska på. Cancer är en samling fruktansvärda sjukdomar helt enkelt med en vansinnig massa olika bakomliggande orsaker. Ovariecancer är en lurig sjukdom som ofta upptäcks för sent pga dess läge.

Jag fick rabarber i lördags av en av gästerna. Jag gjorde en underbar paj faktiskt. Maken var nöjd, grannarna med tror jag. Jag tog två portioner trots mitt heliga löfte att låta onyttigheter vara närmaste tiden. Lite njutning efter det kräkframkallande träningspasset kan väl vara ok…

Men jag åt rester på lunchen ändå. Persiskt marinerad kyckling med lime och saffran, chorizo, egenodlad sallad och färskpotatis. Mycket gott även några dagar senare. Sparar pengar också att aldrig slänga mat. Gustavsbergsporslin a la Landstinget också, en riktig humörhöjare!

 

Spring för Terese, insamlingen!

 

En dag på landet i förra veckan. Vi tog med grannflickan. Lugnet där…..lugnet.

Tack och LOV!

Sommarlovet drog igång här hemma igår. Jga hade föreslagit en dag på Grönan för alla barn och maken. Det blev tydligen TOPPEN! Jag arbetade först på mottagningen till fyra och jourarbetet drog igång i samma sekund jag slutade där med att en av ”syrrorna” ringde. En halvtimme för tidigt visserligen men vad gör väl det när man redan jobbar. Köer och hetta på väg till andra sjukhuset. Sen två pigga AT-läkare som väntade på mig ombytta och klara. De fick sin lilla intro och sedan kickade vi igång nattjouren. Vi fick vänta kring en timme på att andra patienten skulle komma, och sen ytterligare en men fyra allt som allt skrev vi in. Vi tog två andra patientsamtal också på avdelningen, en där en skakning behövde bedömas. Jag bestämde mig för att det var ångest och övriga läkare höll med. Plötslig skakning i armar som sen flyttar sig till stortårna när man pratar om dem och försvinner när läkaren går ut är oftast inte farligt och brukar ha psykologisk bakgrund. Det blev allergimedicin där och handpåläggning. Men jag oroade mig lite vid ett på natten att jag varit lite slarvig. Men…inget samtal om det mer så kanske rätt bedömning ändå?

Därefter drog jag hem och halv elva slutade det sjoket. Lugnet varade inte länge. kvart i elva kom första samtalet, jag minns inte vad det rörde sig om men jag fick starta datorn, hitta laddsladden och sätta mig i köket ändå. Lvart i tolv kom nästa samtal och jag hann nog precis sluta ögonen där. Då ordinerade jag sömnmedel som nog skulle få samma effekt som en klubba mot pannan. Och så skulle jag själv försöka sova lite….och det gick dåligt. Jag tittade lite på Gentleman Jack och ett fall för Vera och så slöt jag ögonen en sekund och DÅ ringde det igen. En berusad person hade tagits av polis och lagts in på tillnyktring. Och jag sa OK och ville lägga på. Men ”syrran” tyckte jag skulle komma in och göra en inskrivning. -Nej sa jag, så är inte rutinen, jo sa hon och läste högt ur den. Nej sa jag igen, det där stämmer inte, låt mig kolla. Och så kollade jag. Och jag hade rätt. Det visste skötarna men ingen av syrrorna tydligen. Så kan det vara, man kan vara ny på jobbet, inget att uppröras över men kvart över ett på natten när man arbetat sedan halv åtta dagen innan är man slä i tanken och minsta motstånd gör att man tappar gnistan. Jag försökte återigen lägga mig men då kom mina existentiella funderingar om vad ett liv är värt osv. Och då kan jag inte somna.

Jag vaknade tyvärr först som vanligt, denna gång av Edgar som tittade på något. Jag gick upp, städade lite snabbt upp de prassliga chokladpapprena som spridits över hemmet i min frånvaro, gjorde en kopp kaffe och satte mig ned. Jag kom på att kardemumma kanske vore gott, och socker så jag reste mig för att ordna det. Tyvärr öppnade jag fel lock på kryddan och säkert en matsked for ut. Jag håvade upp det med en sked och gick vidare till att hälla en deciliter socker över koppen, köksbänken och min hand…..det kommer bli en lång dag tänkte jag. Jag slog mig ned igen och då säger lille ljuvlige Edgar att: Det är skönt att vara med dig mamma. Och hjärtat smälter,, allt är väl och idag ska jag återhämta mig, inte låta pulsen gå över 80 (jo det ska den för jag ska till stan och min PT men det är bra pulshöjning)  och bara njuta av familjen. Imorgon ska jag jobba kort dag, de slutar tre på fredagar och sen till PTn igen och sen HELG!

Klockan är kvart i åtta, jag dricker för sött kaffe, har en grov plan för dagen och har redan frösått heliotrop och svarta penséer. Trädgården ska få sina timmar idag och jag skulle bli mäkta förvånad om inte maken grillar något idag.

Ha en skön ledig dag alla!

Motivatorn

 

Där står den. Världens mest använda grill (alltså två gånger på två dagar). Den kan vara den mest rengjorda också. Köket däremot….inte sååååå intressant. Jag sitter bland tallrikar, skålar och grillad kyckling som ska bli matlåda. Maken tar igen sig i sängen. helt SLUT!

Jag bytte jobb idag. Igen. Han påpekade att han tycker jag är stenhård som klarar att byta så ofta. Sedan januari 2015 har jag bytt arbetsplats låt se….äh, jag kan inte räkna. Norrtälje psyk, NSP, VC i Bromma, sen AT som innebär otaliga placeringar, medicin minst tre-fyra olika avdelningar exkl två olika akuter (hjärt och vanlig medicin) sen kirurgen som innefattade minst tre avdelningar, en akut, ortopedakut, IVA, smärt, dagavd på kvinnokliniken….och sen psyk med två olika avdelningar och avslutningsvis vårdcentral ett halvår. Det var väl den lugnaste resan ändå med samma plats i sex månader. Efter det ST som so far har inneburit två olika avdelningar, två mottagningar, nyss akuten och idag, BAM Smärt/beroendemottagning. Inga behörigheter eller dörrpasserkort funkade trots att jag var hos e-tjänstekvinnan….så inte mycket blev gjort idag utöver att skicka intyg för påskrift, be om tjänstledigt för inskolning av lilla T och sen läsa n mig lite på smärt. Hur många nya människor har jag hunnit med att försöka lära känna eller åtminstone kunna namnet på…? Oräkneliga. Och det sliter på hjärnan. Om jag hade fått välja hade jag varit på samma plats minst ett halvår för precis när man börjar fatta hur allt hänger ihop…då ska man byta. Jo, jag har hunnit gå fyra kurser också på den här tiden. Snurrar det i huvudet av alt detta? Jag håller med. Men idag som sagt lugn dag för att snurra ned och ordna med alla koder mm så att jag kanske kan arbeta på riktigt om några dagar.

Nu stönade jag så högt att maken lyfte sig och kom ut för att …hjälpa till. So far har han lyckats plasta in kycklingen. Nu sitter han och vilar sig lite efter det.

Nu ska jag vila lite, raklång. På golvet. DEMONSTRATIVT.

Ridåååååå!

Sovmorgon och tiramisu till frukost

I brist på croissant blev det detta. Inget socker i kaffet dock. Så sträng är jag mot mig själv.

Jag har sovit igen mig. Alltså tagit in sömn som förlorats. Inte allt för det skulle innabära att jag sov en och en halv månad säkert, men gångna veckans. Upplagrad sömnbrist finns inte heller ju men mentalt känns det ibland så. Nåväl. Jag vaknade TIO, det har nog inte hänt sedan jag var tonåring och bakis. Ja mamma, det kan ha hänt, en gång, kanske, inte helt säkert men jag hoppas det (!?). Maken var väck. Barnen kvar. Puh! Jag satte på mig trädgårdsklänningen för jag ska göra min timme trädgårdstjänst idag och vädret log mot mig. Jag satte också på kaffet och såg fram emot croissanten som jag var övertygad om att maken åkt för att bringa hem till mig. Han kom, jag såg och han förlorade. Det spelade INGEN roll att han tyckte att jag fortfarande var snygg i håret. Han kom med grillkorvar och bröd. Jag frågade om frukostmat….? Han såg frågande på mig. Jag undrade föraiktigtå om han tänkt en tanke på frukost till snygga frun. Nej han hade tänkt på sig, på nya gasolgrillen. Så det var vad han åkt för att handla och då missat ett gyllene tillfälle att överraska mig med att dels gå upp före mig och sen uppvakata med frukostlyx. Men OK, jag tar mig en stor bit tiramisu som jag gjorde då han hade önskat det men ännu ej smakat.

Halva sidan bordet

Jag satte på radion som sällskap när han smet ut till sin nya fru, Weber Genesis 2  heter hon. Och jag hoppas verkligen hon levererar. Varje dag i sommar ska den få glöda tänker jag.

På radion om den nya religionen FÖRÄLDRASKAP. Vissa lever verkligen för att vara bra föräldrar. Väldigt intressant. Det var bara det att vi blir som våra egna föräldrar i väldigt stor utsträckning, vi har nämligen gener. Hälften av hur vi blir är genetiskt förutbestämt, alltså vilket temperament vi har och resten präglas av vår miljö, alltså hur föräldrarna är…… De enda som kommer undan en aspekt av detta är de som inte växer upp med sina biologiska föräldrar. Det kommer an på omgivningen att bedöma hur allt blev. Så en del temperament och en del föräldrarnas sammanlagda temperament kan man säga. Ganska låst läge men kanske trösterikt på ett sätt.

Min partner in crime. Maken, som är kär i en annan just nu…..

Reportern besökte den psykologiska institutionen (i Uppsala tror jag det var), barnavdelningen. De började studera barn och föräldrar från 10 mån. Ganska sent kan jag tycka, men så var det. Om man nu ska studera detta alls som verkar vara så förutbestämt. Kanske bättre att bara studera föräldrarna, betydligt mindre skrikit kan jag tänka. Det som var viktigt var tydligen lyhördhet. Alltså att föräldern är uppmärksam på barnet, tillsyn mao. Sen kom det an på hur föräldern var som person. Varm, sträng, ostrukturerad. Bästa kombinationen var varm och lyhörd. VAAAAAA????? Herregud, vilken ÖVERRASKNING! Så Lyhörd och militäriskt STRÄNG var INTE BRA!?!? Hela min föreställningsvärld faller samman! Tänk om jag hade fått vara med och studera detta på massor med människor över flera år. Gud vad förvånande och fantastiskt att komma på detta! Vilket genombrott!

Jag är inte den mest strukturerade i världen eller varmaste, kanske inte heller helt lyhörd för allas behov även om det inte är något fel på hörseln. Jag är sträng när det gäller: Tatueringar, piercing, vara ute sent, alkohol och droger finns liksom inte ens i mitt register att vara sträng mot, det är en ickefråga. Där finns NOLL lyhördhet. Jag skulle inte tro att mina barn ens har den tanken i sina medvetanden faktiskt. de vet att detta är en extraladdad atombomb. För lite kläder och tandborstning är också viktigt och inte uppe för diskussion……oj, jag är kanske auktoritär? Jag märker det när jag radar upp saker jag tycker är viktigt. En sak till. Trafiken. Jag är livrädd för barn i trafik. Och Off-pist! Shit alltså. Jag är en föräldratyrann! Så märkligt att börja skriva om detta och tro att man ska framstå som Moder Teresa och bli mer som Adi Amin….inte riktigt kanske men ändå, det känns så nu. Jag får ta en sipp kaffe nu och begrunda. Vänta lite.

 

 

 

 

 

 

Vi satt i värmen och åt allt vi kunde komma på medans regnet emellanår öste ner på de som valt att frivilligt springa drygt fyra mil på stadens gator. Jag tänker att man ogärna springer ett lopp som kom till genom att den förste som gjorde det dog.

 

 

 

 

 

Ah, nu har jag kontemplerat. Jag är inte en galen afrikansk diktator som mamma. Vad skönt. Jag drar den slutsatsen då mina barn är trevliga och brukar vara uppskattade av andra, har vänner och en är sambo. De drar till sig andra. Det är ett bra tecken. de är heller ej dömda för brott, har mig veterligen aldrig testat droger och de tre äldsta har jobb och brukar vanligen få alla de söker. De tre små har inte arbetat än, det vore ju olagligt. Jag har nog egentligen aldrig fått dem att utföra en enda syssla åt mig. De är fortfarande i destruktionsfasen. River runt, slabbar ner, äter isglass i min säng, ett kilo sten i jack- och byxfickor och spolar ej i toan efter sig, den nivån. Men i höst ska äldste sonen få eget busskort och ta sig ur kommunen själv! Det går tyvärr framåt, de rör sig bort ifrån mig. Och det är verkligen så att föräldraskapet är väldigt viktigt för mig, jag tror det kommer bli svårt att leva med bara maken och grillen. Jag måste få barnbarn tidigt! Jag märkte igår  hur  bra jag mår när barnen är samlade, vi saknade lilla A bara  på Broms, hon jobbade. Men jag fick rå om store A istället och jag trivs så ihop med min familj!

Nu mot trädgårdslandet! Jag ska också strukturera upp veckan, det är mycket nu. Skicka ut lite av mina designerprylar som beställts och sen….invänta varmkorven.

Tylla är en glad liten lax. Hon åt exakt tre tuggor av hamburgaren som bara fick innehålla kött, bröd och gurka, utan inläggning. Vilket den gjorde så då blev det bara kött och bröd. Punkt.

Det var lika kul som Gröna Lund att åka tunnelbana tyckte barnen, jag med. Betydligt lugnare också. Men det kostade dryga 200kr för två barn och en vuxen. Det var verkligen drygt!

En är sur. Det är procentuellt helt OK.

Fridens!

Nu är det sommar!

ransformationen är igång! Jag var säkert tre och en halv timme hos Sandra M i torsdags för att förvandlas till den jag egentligen är, en grånad tant! Det mörka blektes bort och topparna försvann. Nu känner jag igen mig. Det grå ska få leva och solen kommer göra sitt under den ljusa tiden. Känns helt rätt och behöver ni en gudabenådad frisör vet ni vart ni ska ta er. Igår i kvällssolen.

Första juni, igen! Ännu en sommar ligger framför oss som en oöppnad bok. Ska det bli regn, bara sol och inget regn som förra sommaren eller blir det precis som vi helst vill ha det, en svensk sommar med under 25 grader varje dag, regnhot på midsommar och sen är det över…..? Alltså en sommar som vi känner den från barndomen. Inte det här nya med tropisk hetta och torka.

Jag skulle vilja ha en balans där. Gärna 25 grader varje dag, regn var sjätte dag, helst på natten eller kanske alla nätter så man vaknar upp till frisk grönska. Vi får se helt enkelt, nu har jag önskat iallafall.

Igår sista dagen på akuten. Den blev verkligen ”maxad” full av roliga saker (personalen mestadels), kollegor man lärt känna och nu kommer sakna, kakan jag bakat till de två avdelningarna blev lyckad och alla verkade nöjda med presenterna, några galna samtal i telefon (den tar vi senare så jag hinner lugna mig lite) och makalösa möten. Jo en kul journalgroda också. Idag ska jag bjuda alla mina barn, maken och nytillskottet i familjen A (sambo med äldsta dottern) på Broms för att fira att vi alla överlevt den här…terminen? Jag har avslutat 3 mån på psykakuten, A och F varsin termin på KTH (och gjort det i stor stil), Tylla börjar snart förskoleklass, Frank går vidare till ny skola (IES Bromma), maken avslutade ett av sina jobb(!). Ja han har arbetat på två positioner (med EN lön) och blev avtackad för det igår. Den ende som inte ska mötas av så mycket nytt i höst är Edgar, han ska upp en klass. trean väntar, men sedan blir det skjuts iväg till Internationella Engelska skolan för honom med. Jag har inga dagisbarn snart längre. Hjälp, hur gick det så fort? Är det för att jag har så mycket omkring mig som tiden rusar? Dags at dra ned på tempot då så jag kan suga märgen ur deras barndom. Det händer i höst. Då ska jag skruva ned betydligt. Det känns jätteskönt! Och så ska jag gå den efterlängtade steg 1-utbildningen i KBT. Egentligen är det nog DET jag längtat efter hela tiden. Jag vill BEHANDLA folk, hjälpa dem att hjälpa sig själva. Det är så fruktansvärt härligt att ge folk nycklarna till deras egna lås. Jag får en sådan kick av det. Att få HJÄLPA någon, det är nog min drog. Håren på mina armar reser sig bara vid tanken. Och snart ska jag kunna göra det ännu bättre. Jag har redan börjat samla på mig patienter faktiskt för det kan vara lite svårt har jag hört. Jag behöver tre till en början som sedan ska kokas ned till en. Två terminer och sen……kanske jag ska gå steg två?

PT. Jorå. jag har anlitat en PT eller…hon har snarare anlitat mig för innan jag hann boka en tid hade hon ringt mig! Hon är ett energiknippe av sällan skådat slag. Jag är närmast letargisk i jämförelse, slö, fet och stel. Men det är OK, det finns hopp. Jag tänker att Madonna är betydligt äldre än jag och kan hon gå på snedden nedför an jävligt brant trappa i höga klackar och se ascool ut (även om hon sjunger som en sopa just nu) så finns det möjligheter. Och som sagt men lite nedtonad jobbprofil i höst vore det väl attans om jag inte fick ordning på min lekamen, NON?

Komplex psykomaticusfraktur! Den du! Benet i ansiktet heter zygomaticus men jobbar man som sekreterare på psyk får man inte öva så mycket på just den delen av latinet och det kanske låter som psyko- matikus. Väldigt kul tyckte jag ändå för i min del av medicinvärlden är det mer psykomatiska frakturer vi hanterar! Den första groda jag hittat själv och verkligen älskat! Tack snälla!

Våra ägg. Jag föreslog för maken att vi ska ta med hönsen till Frankrike i år. Blicken jag fick! Han sa: -Ska vi åka i vår NYA bil i tre dagar med fem höns och en TUPP? är du helt jävla galen eller? Aldrig. Någonsin. Punkt. Typ…..

Shit va!?! Vilken torris! När såklart man inte kan om man tänker närmare på saken. Fukking galet, jag vet det. men jag kommer sakna dem och ffa äggen. Jag älskar verkligen att ha färska ägg. Och sen sa maken: -Vi kan ju TA MED oss ägg!

Hahahahahaha ja, det är SÅ vi ska lösa det! Vi TAR MED OSS ÄGGEN, inte hönsen! Så smart han är alltså! Där ser man vad 128 i IQ betyder jämfört med 123!

Vi gjorde båda Danska Mensas IQ-test online dagen innan. Han vann. Och det var inte alls oväntat. Han är så himla rationell (se ovan!). Jag är mer av typen, om jag inte OMEDELBART vet lösningen tappar jag fokus och bara chansar. Han sitter och TÄNKER en liten stund, så trist! Jag vet patienter som i testsituation (QB-test, googla det) på min förra mottagning, efter bara 8 minuter var redo att kasta datorn ut genom fönstret i ren frustration, jag är nog lite åt det hållet. Men jag lärde mig igår att det finns grader i helvetet (det visste jag ju men jag fick mer insikter ändå). Jag tänker ju då och då att jag har ADHD men att min funktionsnivå gör att det blir meningslöst att utreda då jag inte har ett stort lidande (???!!!???) av att det går fort. En kollega berättade om sin nyliga diagnos och jag blev så förvånad. Hög IQ, medlem i Mensa men ADHD och svårt att städa, utan sambon skulle ingen mat bli lagad/äten/undanplockad osv. Arbetsuppgifter var svåra att slutföra mm. Nog för att det är stökigt här, trädgården växer igen och tvätten är som ett egen organism så blir det mat varje dag, jag kommer till jobbet, bilen blir besiktigad etc. Men lite spännande att tänka hur man klarat sig i skolan om man pluggat……för jag är en lyssnare. Jag har aldrig pluggat så värst, inte förrän på KI. Då blev man ju tvungen att åtminstone ögna igenom böckerna inför tentan. Jag tror att barnen har haft en bra inverkan på mig. Att ha ansvar för bar har tvingat in mig i rutiner. För jag minns att jag när jag var yngre kunde sitta uppe en hel natt och sy eller greja med något spännande, jag äter inte när jag har något på gång och jag håller på tills jag är klar (eller stupar). När barn nummer två kom tror jag det hände, jag fik inordna mig en lunk. Vakna, lämna på dagis, mata bebis, hämta på dagis, middag, borsta tänderna och sen bingen.

Gårdagen på akuten. Hallonkaka från Underbara Clara och sen hemmasnickrad glasyr för jag tyckte inte om den i hennes recept. Jag tog istället mindre florsocker och smör och använde philla istället och mixade hallonen istället för att passera. Det blev så meckigt. Ekologisk riven kokos över. Asgott! Och superenkelt.

Nu galer Rutger, jag måste starta den här dagen. Vi har mycket på schemat. Maken har länge önskat sig en gasolgrill (jag har spjärnat emot men nu är det upp till bevis. Jag frågade hur många gånger han tänkte använda den på ett år, för att motivera prislappen) Jag ska till Auktionsverket och hämta ut saker som ej sålts (så vi måste fortsätta den här processen lite till och det är lite på mig det ansvaret ligger) sen in till stan och käka nio. Jag har också bestämt att alla dagar fram till vintern ska EN timme läggas på trädgården. Jag måste vända skutan där och få kontroll på den. Det börjar IDAG!

Men den här är så fin! Näst bästa gravsten jag sett. Den coolaste är Ralph Erskines so far. Den besökte jag på Lovön när vi bodde där!

Gårdagens middag. Salade Mixte! med vattenmelon, körvel, sparris, och ÄGG FRÅN EGNA HÖNS! Smaksensation! Egenodlad sallad också kan jag tillägga.

Omåttligt nöjd med mig själv. Och blygsam.

Hej då alla monsterdiggare, ta hand om er! och minns, det finns alltid en fyrkant att andas i!

Ensam med kaffet

Den vita bilens förare sitter och tittar på något intressant. Han har ställt telefonen mitt framför ratten för att kunna följa detta. Just nu irriterar jag mig väldigt på att väldigt få följer trafikregler och inte håller ögonen på vägen/trafiken. Men den här killen tog verkligen priset.

Jaha, då var jag vid tangenterna igen. Skönt och anledningen är att vi pga tekniskt fel fick oväntad barnpassning igår. Mamma och pappa har kommit hem från sin sista kongressresa (kanske) och bjöd på mat och barnpassning igår. Så här sitter jag utan barn i ensamhet och relativ tystnad (vägen sover inte) och dricker/skriver. Dricker kaffe alltså!!

Igår fick jag mail från förlaget. Boken hade fått fina recensioner i BTJ. Det är de som läser och rekommenderar böcker för bibliotek att köpa in. Mycket hedrande för mig och nu kanske PR-maskineriet drar igång. Det är ju både roligt och skrämmande. Det innebär mer arbete för mig och just nu är det ju extra allt ändå. Det blir ofta det här hemma faktiskt. I måndags damp 44 1,8m thujor ned från Holland och vi kraftsamlade ihop med grannar och barn för att få dem i jorden. halv tio på kvällen avbröt vi men grannarna fortsatte för att det skulle bli klart. Lite instant häck där som någon påpekade. Det blev jättebra faktiskt och vi blev 20000kr fattigare. Vi delade kostnaden med grannarna och jag blev så nöjd att kanske vi ska fortsätta med häck senare men då köpa de kortare och låta dem växa några år.

Nu vidare till programpunkten Saker att resonera kring och förfäras över!

1. Ansiktsigenkänning i butik för mer dynamisk reklam. VA? Mer dynamisk reklam!!! Låt mig förklara. I butiker kommer vi framöver sannolikt bli filmade med kameror som känner igen vilka vi är, för att vi ska köpa mer. BRA va??? Inte, vill inte du få måttanpassad reklam så du slipper tänka? Kanske nästa steg är viktigenkänning? Höjdigenkänning? Civilstatusigenkänning? Inkomstigenkänning?

Visst var det så att man kunde få välja i butiken om man skulle filmas eller ej, men vill vi ha FLER val? Eller kanske det kompenseras för då så man slipper välja vad man vill köpa? Hur som helst, tänk att bli serverad produkter att köpa efter hur man ser ut i ansiktet. Jag försöker verkligen förstå hur det ska göra att det blir en mer angenäm upplevelse för kunden. För att det kanske är bra för butiksägaren är ju givet. Vad kan man möjligen utläsa av ens ansikte? Kön? Ja kanske beroende på hur man vill definiera sig själv. Ålder? Helt säkert om man inte är opererad. Etnicitet? Ja men kanske man kan ha samma hudton/benstruktur i ansiktsskeletet utan att faktiskt ha samma bakgrund? Detta känns nästan rasbiologiskt fast 2.0. Och i dagens rörliga multikultisamhälle undrar jag hur rätt man kommer hamna med sina annonser….VAD kan ansiktets form, färg, avstånd mellan öra-käke-haka göra för att vi ska köpa saker vi inte hade för avsikt att inhandla? Jag tänker att kanske de här kamerorna skulle sitta UTANFÖR butiken istället för mesta effekt för kunden lär ju redan ha gjort något av ett val när den stövlar in på Twilfit eller annan butik som saluför produkter mest riktad till de som behöver kvinnounderkläder och saker som hör ihop med det….Men då är det nog olagligt.

 

Letar boende i Marseillan. Rue Galilee var FULLT! Fasiken alltså, det stället har jag drömt om snart ett år nu. Detta ställe var också fullt men ser ut att ha passat mig.

Det var nummer ett att fundera även. Två är detta:

Bolånefinansierad överkonsumtion. Jo förstår ni. Det är det som orsakar ekonomiskt kaos när bankerna går åt pipsvängen. Överbelåning på fastighet där pengarna går till att köpa saker man egentligen inte hade råd med. Det ska vara därför vi har infört amorteringskrav i landet. Men den fd. vice Riksbankschefen anser att vi ska ta bort dessa krav för det förhindrar nybyggnation pga det blir så tungt att betala av på lånet för de som inte är inne på bostadsmarknaden. Han fick mothugg från en annan snubbe på FI som inte alls hade samma ingång i detta. Jag var benägen att hålla med den förre för det lät logiskt. VI amorterar lika mycket som vi betalar i ränta och där går nog vår smärtgräns faktiskt. Men som han sa, vi ägnar oss inte åt att låna för att konsumera, vi har lånat för att BO! Det är som han påstod bostadsmarknaden det är fel på och inget annat. Svenskar är också duktiga på att spara, så även om vi har lån så sparar vi som grupp. Och då är vi inte lika känsliga för räntehöjningar som andra folk i andra länder har varit. Vi är liksom lite mer ekonomiskt smarta. Han tyckte amorteringskraven skulle bort för att marknaden skulle få luft för det är DET landet verkligen behöver, bostäder till unga, skilda, nyinflyttade osv. Jag håller ju på med att betala av lån just nu, något som min farbror möjliggjorde. Jag är så tacksam för det. Det känns oerhört härligt att slippa betala räntor och istället kunna spara lite, förgylla livet lite för barnen och veta att pengarna räcker hela månaden nu utan att man måste vara kallsvettig när man öppnar nästa kuvert som innehåller en faktura eller räkning. Helt oerhört härligt faktiskt! Och imorgon ska jag lyxa till det och bjuda alla barn, maken (såklart) och vår nye familjemedlem A (pojkvän) på lunch på Broms vid Karlaplan. Vår favoritplats för att träffas, äta och dricka just nu. Det är så roligt att få bjuda på lite trevlighet då och då.

Idag en morgon utan bar och andra som stör. Men jag är en sådan tidsoptimist. Jag ska till frissan för den stora transformationen och sedan till en PT som ska ordna ryggen åt mig. Eller det är ju JAG som ska göra jobbet men hon är väldigt ”hands on” och jag får öva mig i att släppa kontrollen där. Sen till dotter nummer ett. Då i bemärkelsen: Fötts först och inget annat!!! För att planera vårt lilla projekt innan hon drar till PARIS en och en halv månad med A. En och en halv månad i Paris! Va? Och sen ska dotter nummer två dit i FYRA månader! Då ska jag hälsa på henne och göra alla de där härliga sakerna jag drömmer om. Roof top i solnedgång osv osv osv osv osv…..Ja, så ska det bli!

Nu mot nytt hår!

Grått nytt hår!

Också fullt….men kanske vi kommer få hyra ett privathus, släktingarna letar nu åt oss där nere.

TUSEN kronor gick det för. Det kändes i hjärteroten kan jag säga. Man kan verkligen få mycket fint för en struntsumma på auktion. Men, jag kunde inte intressera någon av barnen för min farbrors servis och någon mer hylla att ställa den på fanns inte. Snyft!