Balett, inte så lätt som en plätt

 

 

Jag är så glad över att två av de äldsta dansar ihop med mig, jag hoppas att F också kommer med till hösten. Jag ska fortsätta jobba på mer aktiviteter ihop, jag tar väl igen lite att jag inte gjort det när de var små(?).

Jag har ju börjat dansa balett, nybörjargrupp, ihop med två av barnen. Det är så roligt och väldigt väldigt ansträngande. Jag känner mig totalt värdelös också men jobbar med den känslan. Jag vet ju att jag inte behöver vara perfekt direkt men jag har ändå den där känslan av att jag inte KAN detta (vilket ju vore helt makalöst om jag kunde och definitivt mitt mål, iallafall att behärska det lagom bra) och jag får fantastiskt ont och blir helt slut varje gång. Jag försöker faktiskt träna lite här hemma så gott det går och försöker engagera Tylla i det eftersom jag tänker att det är bra för oss båda och ger oss något roligt att göra ihop. Mycket svalt intresse kan jag meddela….

 

Hon gick ”all in” och jag älskar det!

Vi är en liten grupp kvinnor i blandade åldrar. Jag tror jag är näst äldst, Alva är yngst med sina knappa 18 år. Och igår var vi sex stycken. Inez hade på min uppmaning åkt till Dansbutiken i stan och där köpt skor till sig och systern samt en HEL outfit inkl. rosa balettkjol. Så härligt och en av de andra sa att det kändes fantastiskt bra för nu kunde vi alla leva ut våra innersta drömmar om tyll och blekrosa. Så till nästa gång väntar jag mig full utstyrsel på alla, strama knutar i håret och fina piruetter. (Vi övade det igår och jag skojjar inte när jag säger att jag blev illamående på kuppen, och då tog vi ett varv i taget…).

Jag och dottern innan träningen. Jag önskar att jag kunde göra det två gånger i veckan. Det skulle jag verkligen behöva!

Nästa vecka ska jag och maken resa bort några dagar och då missar jag en träning. Fröken M sa att jag kunde ta igen det en tisdag…..jag frågade om det gick redan nästa vecka. Hon drog lite på svaret och sa att kanske jag skulle vänta lite, till slutet av terminen….Och jag sa skrattande att jag fattade, jag behöver mer övning. Fröken var noga med att inte såra mina känslor och sa att jag nog kunde vänta bara lite för de är så snabba…och har dansat ett tag, allt för att inte verka dömande. Men jag VET mina begränsningar, jag är van att träna och tävla, jag känner mina begränsningar. Och det enda jag tänker är att jag ska kämpa ÄNNU hårdare, jag ska lära mig detta, bli ”lång” i kroppen, fixa hållningen, lära mig terminologin och orka ned i en demi plié….Detta är mitt nya Vasalopp! Och sen ska jag banne mig gå omkring i benvärmare året om VARJE dag, jag har redan sett dem jag vill ha….

Nu mot frissan…hon har ett drygt uppdrag…..

Detta skickade jag i panik för att säkra att håret skulle vara iordning till ikväll. Jag har på allvar världens bästa kompis/frisör. Jag rekommenderar varmt! Sandra M på S:t Eriksgatan, look her up! Kul är hon också! Billigare terapi kan man INTE få heller, hon kan både lyssna och prata. Idag lyssnade hon mest….;)

Before…rosa, smutsiga skor….makens jeans.

 

På allvar? Skovård står på schemat för eftermiddagen efter raka armhåla, smörja knän, måla ansikte och gräva….nej alltså kanske jag ska fundera på ordningen där….

Utan smartphone försmäktar jag på denna ö

Vad ska man säga, ofrivillig telefonlöshet. Jag har tappat den en gång för mycket i golvet och sedan två veckor (tror jag) fungerar inte nedre delen av min iPhone. Detta innebär att jag inte kan använda instagram, skriva sms med mellanslag, punkt och komma utan att vända telefonen, inte dela saker på FB eller ringa med knappsatsen. Väldigt intressant…..Så därför viss bloggtorka och noll inlägg på Instagram. Jag bad maken beställa skruvar till telefonen först. Jag bad bara inte tillräckligt tydligt. Det tog över en vecka för honom att inse att jag menade allvar (och ja jag hade kanske kunnat göra det själv för egen är bästa dräng, men jag är lliksom lite rädd för elektronik….typ) och sen när de väl kom var det fel…och han tittade närmare på telefonen och sa att det nog snarare behövdes en ny SKÄRM. Som han INTE beställde för jag var inte T Y D L I G nog att förmedla denna önskan. Detta då efter en dryg veckas smsande utan mellanslag, stor bokstav och en massa c och b insprängda i bokstavsfloden…..

Jag väntar och väntar.

Jag ska snart byta arbetsplats igen, till psykakuten. Det kanske kommer ge nya insikter och gödsel till bloggen, eller inte. Jag känner redan att jag måste hushålla med krafterna efter gårdagens nattjour. Bäst igår (eg tidigt imorse) var när nattsyrran ringde och frågade efter en Hans…..jag svarade att han måste ringt fel. Jag var ju lite sömndrucken men han fortsatte att insistera på att få tala med Hans….jag svarade att han måste slagit FEL nummer. Han förklarade då att han sökte jouren, vilket ju var jag och så småningom kom vi fram till att det var MIG han sökte men att han på grund av att det var en Hans som var jour 12/2 och klockan passerat midnatt så hade förvirring uppstått. Vi redde ut våra problem med en snabb ordination och så fick jag sova igen.

Jag hade tänkt ta igen mig på lunchen, att bara sova 4,5h en natt när man arbetat från halv åtta till halv ett på natten gör inget för välmåendet. Men sen frågade en kollega om hon fick bjuda på lunch och, ja….det lät för trevligt för att tacka nej. Så nu ligger jag i sängen och skriver, benen värker och jag önskar att klockan var nio och inte sex så jag kunde somna utan problem (dvs nattning och läxläsning med barn).

Vila får man göra när man är död som min mor brukar säga.

Tja!

A

En vecka i SLs sköte

Här Brommaplan kring halv åtta på onsdagen. Ett kaos av människor utan tydliga direktiv om vart man skulle ta vägen.

Den här veckan har för min del präglats av huvudvärk och stress. Inte bara, jag har gått en intressant kurs också, fast med visst förhinder med tekniska förtecken och så lite snö.

Jag vet inte om detta är helt statistiskt säkert men det verkar som om lokaltrafiken i Stockholmsområdet bryter samman med exakt samma intervall som jag bestämmer mig för att färdas med den. OCH vid samma tidpunkt. Jag vet, det kan tolkas som att jag är den ultimata narcissisten, men helt ärligt. Det krånglar ALLTID när jag ska vara klimatsmart eller på något sätt undvika att ta bilen av någon dunkel anledning.

Det började i tisdags. Jag VET, inte BARA jag drabbades hårt av detta men det fick konsekvenser för mig och det var en speciellt dålig vecka eftersom jag gick en kurs med obligatorisk närvaro och jag har stor press på mig att vara närvarande, i tid, lugn och samlad.

Jag hade i förväg tänkt ut att jag skulle parkera i Åkeshov, ta tunnelbanan fram och tillbaka dit och så snabbt som möjligt komma hem undan köer. Jag betalade snällt 140kr i parkeringsavgift. Tydligen ska det kosta bara 15 kr upplyste min exman som inte visade den minsta sympati när jag idag ringde för att klaga på SL (varför gjorde jag ens det inför honom kan man undra, jag borde ringt SL istället!). Jag gick in i biljetthallen, berättade jag jag behövde fylla på mitt tomma kort så att det skulle räcka med tre dagars resande in och ut från stan. Japp, det hjälpte mannen till med. Jag ”blippade” kortet och pengar drogs. Väl uppe på perrrongen slås jag av hur mycket folk där var. Jag hörde mumlet där…”jag har stått här en timme…” osv. Efter att två överfulla tunnelbanetåg passerat bestämde jag mig för att gå ner och ta bilen in till stan. Jag slog på P1 och hoppades hör något om vad som var på gång i stan. Inte ett ord. På Tranebergsbron sågs folk vandra med små barn över vattnet. Jag tänkte att det kommer vara lugna och trötta barn resten av dagen då föräldrarna tog ett steg där barnen behövde tre.

Jag kom fram, lätt försenad men fick betala ytterligare 120kr i parkeringsavgift. När jag kom hem skrev jag ett brev till SL för att förklara att jag tyckte de var skyldiga om inte annat så en resa in till stan och att jag visst kan förstå snökaos och tekniska besvär men INTE att en man tar betalt av mig, släpper in mig i ”systemet” men inte säger ETT ORD om det kaos som råder eller kanske undrar om jag har något fordon jag kan ta mig in till stan med….

Att ta sig på en buss här är ingen lek, vem var först i kön?

Här vi som valde att åka ut på öarna igen, ett fatalt misstag visade det sig….

På onsdagen gick det bättre. Inga förseningar och jag tänkte, det var ju rätt smidigt detta, en time och tio minuter ”bara” för att ta sig dörr till dörr.

Onsdag morgon. Vaknade av huvudvärken (som varit intermittent beroende på Sumatriptan men närvarande sedan måndagsmorgonens första ”debacle”) vid fyratiden, som en tvättäkta pensionär. Jag tog tag i mig själv och mörjade med de sjukgymastiska övningarna i tysthet. Ingen radio vid den tiden, inga störmoment alls faktiskt, bara gymnastik och te till klockan halv sex då barnen började röra på sig. Då fukostbestyr och uppdelning av ansvar för lämning av barn. Maken tog Tylla då jag skulle ta bussen, jag tog pojkarna som kunde gå en bit med mig på vägen till skolan. Och så, busskuren. Det stod på slingan som gick att det var lite försening på ena busslinjen, pga halkan. OK, men en annan buss kom, den som går till Solna. Jag tog den. Till Brommaplan. DÄR gick jag av och ser då när dörrarna slår igen bakom mig att det är ett hav av människor på själva ”planen”. Jag tog mig snabbt till informationen och frågade vad som stod på. Öh, tekniskt fel, ersättningsbuss…ta den till SOLNA STATION! Men alltså! OM busschauffören som jag hejjade glatt på när jag ”blippade” bort ännu mer pengar från kortet hade sagt detta till mig halvtimmen innan hade jag nog stannat på den bussen. Vad som nu hände var att jag snabbt bestämde mig för att ta bussen HEM och steg ombord på en buss som egentligen inte gick exakt dit jag skulle men en bit på väg. Vid ett ödsligt ställe som heter Edö steg jag av. Eller, jag ramlade av, i en snödriva som räckte mig upp på låren. Bara det, att stanna bakom en annan buss så att avstigande måste stiga av i meterhög snö är ju ganska illa. Fast jag slapp betala denna gång, jag vägrade helt enkelt.

Jag valde en ”lugn” plats att stiga av på, för att komma ned i varv….i en meter snö. Ser ni mina steg?

Sen stod jag där i säkert 25 minuter utan att en enda buss i trafik passerade. Tio stycken UR trafik gjorde det och jag försökte faktiskt lifta för första gången i hela mitt liv. Jag försökte ringa min bror också men utan svar. Slutligen kom en buss med en vänlig och informativ chaufför. Han sa att han kunde släppa mig var jag ville och att jag ju inte skulle behöva betala, nu var kortet tomt för övrigt. Han förklarade att anledningen till att det inte kom några bussar var att det var tvärstopp i Brommaplan, ingen kom in eller ut därifrån.

Så, kanske jag fattat fel beslut ändå tänkte jag men…gjort är gjort. Nu var jag på väg iallafall. Till centrum. Där träffade jag en utmattad väninna och vi tog en sekund till att ojja oss och en snabb kram. Hon hade valt att stanna hemma helt, kampen framåt var för stor. Jag höll med MEN obligatorisk närvaro och dyr kurs, måste dit!

Bussen uteblev så jag gick hem, försökte andas lugnt, och se att detta ju var motion, och om huvudvärken bara höll sig borta så var livet helt OK. Alla fattade att det var kaos, inte bara jag var drabbad.

Jag kom hem, tog en alvedon ändå, snodde åt mig bilnycklarna och så iväg hemifrån för andra gången. Kankse jag skulle bli en timme sen, inte mer.

På radion bytte jag till P4. Hej vinter-OS om sju år……pratade de om. Jag tänkte att snöläget kanske inte var den primära oron för ett sådant arrangemang utan framkomligheten. Som en bekant just sa, vi lever bara två dagar från stenåldern…..Utan el och kommunikationsmedel, hur länge klarar vi oss?

Här en person som försöker skotta bussen ur en grop med nån orange plastgrej….Optimist? -Javisst!

Kö ned i backen….

Sen pratade de om den lamslagna kollektivtrafiken som i och med att de uppmanat folk att ta sig fram på andra sätt bidragit till en kaotisk bilsituation också och de skickade ut en reporter med kaffetermos för att ta temperaturen i lokaltrafiken?!? För att ytterligare belasta oss eller?

Jag tänkte att jag ska vara smart och gena över Nockeby och komma ned vid Alvik. Det var ett dåligt drag. Ttalstopp på grund av för mycket bilar och en buss som slutat sin färd tvärs över Nockebybanans spår. Så där satt jag….länge.

Efter Alvik lättade det och då kvarstod bara problemet med att parker i stan….och så 120 kronor till i parkeringsavgift.

Jag letade upp vilrummet på lunchen, jag behövde pusta ut. Bra med sjal ändå, så man slipper bädda om….

Jag kom fram fyra timmer lite drygt efter att jag lämnade huset och jag var då hungrig, kissnödig, stressad och hade gräslig huvudvärk. Fattigare var jag också och jag svär, jag ska ALDRIG MER åka kommunalt. Jag utsätter inte MIG eller andra för det. Och snälla SL, INFORMATION, och till P1, det kan vara av allmänintresse att Stockholm lamslås av tunnelbanefel, jag hörde inte ETT ord om detta under hela tisdagsmorgonen och jag VET det finns appar för att kolla framkomlighet osv osv men fan, jag åker 5-6ggr på ett år, jag vill inte ha små meddelanden i min telefon när en tunnelbana är inställd, jag klarar inte av det. Jag vill ha färre appar, med samtal och om det finns en rullande text redan på busshållplatsen, för all del, SKRIV DÅ NÅGOT VETTIGT PÅ DEN! Som: Vänd hem, detta kommer aldrig gå vägen OCH jag känner att jag vill ha tillbaka alla pengar, NU, med ränta och 79 kronor för nya migräntabletter, tack på förhand!

Dirigering av bussar vid Fridhemsplan, det är nära nu….

 

 

 

Motorsport för klimatet ska bort?

Jag sitter och stickar en mössa till maken och inväntar slalomtävlingen. Då tittar jag på annan sport som är på gång, motorsport…..gasen i botten, miljön kroknar? Jag måste säga att om vi ska tänka på miljön finns det ju en hel del att tänka på vad gäller off shore racing, formel ett rally, rally cross och jag vet inte hur många andra bensin/diesel/raktebränslestinna sporter vi kanske kunde vara utan? Formel i synnerhet då de också är kända för att ha paradbrudar och spruta magnumflaskor med champagne (absolut mest onödiga sättet att använda vindruvor på). Kan inte MP vara lite modiga här och föreslå totalförbud för scotertävlingar och annat som kräver fossila bränslen? DET skulle jag verkligen kunna vara utan!

 

(Kanske detta inte är en jättestor miljöbov men om jag får välja segling eller motocross….ja då tror jag segling är det bästa miljövalet om man inte tar med materialtillverkning…men man kan ju segla i träbåt….)

Kriget kommer

Min farbrors tavla som nu säljs på auktion på Bukowskis…jag vill egentligen ha den själv….Malmgårdsgatan, där han bodde. Han älskade den gatan där han gick hand i hand med sin fru. Tårfylld tid just nu.

Klimatsmart…..elcyklar…..nyproduktion….tömmaut resurserna och polska kolkraftverk. Ungefär där börjar jag idag.

 

Jag ska träna, andas, träna igen och sen ikväll bryta alla mina mönster men följa min lust. Jag ska gå på Dramaten. Jag vill skriva mer versaler. Men jag sparar på dem just nu, det kan komma för många nu. Tills dess, läs den här länken!

Om att meditera och skapa utrymme för tystnanden

Jag kunde inte låta bli att läsa lite om pjäsen jag ska se, Mary Page Marlowe,  jag brukar inte vilja det men det var viktigt att veta hur lång den var. Jag har ju lite svårt att sitta länge…Och då såg jag. Torkel Peterson (SÅN oops versaler FAVORIT!) och sen…en man jag saknat, ja faktiskt saknat, Reine Brynolfsson. Jag har inte tänkt på honom på länge men på senaste tiden har han ju läst radioföljetongen och då har jag känt av saknaden. Ikväll ska jag få se dem båda, härligt! Höll på att glömma Shanti Roney! Åh, har jag bara manliga teateridoler???? Tänk, tänk….Ann Petrén, Görel Crona…..Claire Wikholm, och så brukade jag gilla Lena Endre men hon skriver så lustiga saker så jag blir tveksam men bra skådis….mer…..hm……Tuva Novotny. Sen kan jag inte minnas fler.

Det jag läste gjorde mig dock lite orolig…ska det handla om en kvinna som jag som hoppar i olika tidsåldrar, kanske har existentiell ångest…jag vet inte, kommer jag orka. Och kommer det vara någon mening med att jag skriver en roman nu. Temat verkar taget…jag får återgå till plan A, skriva en deckare. Och ha ihjäl alla som någonsin retat mig…just nu retar jag mig på KI…och skulle det inte vara roligt att borra ned sig i hämnd och raffinerade sätt att ha ihjäl folk? Jag skulle tycka det iallafall. Ikväll ska jag läsa spännande grejer om en flygkrasch Maverick style, som är nästan sann….Jag kommer återkomma även till det. Jag har ju faktiskt träffat piloten ett par gånger. SÅ mycket man vill skriva om och reda ut.

Hej igen!

Politik is da SHIT!

Min senaste publicerade insändare tycker jag själv är lite rolig…

 

Jag får lokalbladet sent i veckan…söndag em. Men jag är med. Jag brukar oftast komma med när jag skriver, vilket är uppmuntrande….

 

Att Svara på frågor verkar inte ligga för det politiska etablissemanget.

När jag läste årets första nummer av Mälaröarnas Tidning såg jag en befogad fråga från Johan Sundqvist ställd till Liberalernas Göran Hellmalm. Frågan var vad det för Göran och Liberalerna innebär att vara ett självständigt borgerligt parti.

Han har ännu ej svarat men ett uteblivet svar är också ett svar.

Jag tror att det osvaret beror på att Hellmalm (L) inte kan förklara hur ett gemensamt budgetdokument för 2019 tillsammans med S, MP med stöd av Öpartiet och V kan innebära att Liberalerna är ett självständigt borgerligt parti.

Ett tydligt Liberalt mantra på alla politiska plan, också här på Ekerö, har varit att utesluta SD från politisk inflytande. Något som jag personligen ser som ett demokratiskt problem då nästan 20 % av Sveriges befolkning lagt sin röst på SD. Rimligen borde detta stöd ge möjlighet till deltagande i det demokratiska arbetet oavsett vad övriga eller jag tycker om SD:s värderingar eller politiska förslag. Jag tror nämligen att öppenhet och debatt kring viktiga frågor och politiska förslag är något positivt och utvecklande för samhället. Att utesluta enskilda individer eller partier från debatt och demokratiskt arbete kan aldrig vara en bra lösning, det är inte heller en så liberal lösning.

L har 5 mandat här på Ekerö, vilket är lika många som SD har. L hade alltså kunnat ha den roll som nu SD istället fått till den lokala moderatledda Alliansen. Det hade inneburit att just vara ett självständigt borgerligt parti. Varken jag eller Johan Sundqvist förstår varför Liberalerna valde bort den vägen. Hur Liberalerna resonerat vet bara de själva men det hade varit bra för oss medborgare att få en förklaring. Har Liberalerna ingen förklaring eller?

Det är smakfullt att som folkvald svara på frågor som medborgarna ställer, det ingår väl lite i jobbet! Detta oavsett om man gillar frågan eller ej – jag ser fram emot ett skriftligt och klargörande svar Göran Hellmalm, nu har du haft tid att tänka.

Anna Voltaire

Närlunda

Tips i denna tid då förintelsen är ”all over the place”…se Yentil, den absolut bästa filmen jag vet med Barbara Streisand, så fin och rolig.

Ett hus i Spanien

Här är killen som handplockar inte helt runda apelsiner och skickar till mig om en vecka ungefär…

 

Jag vaknade av barnfötter mot golvet. Betonggolvet….Det lät ju mysigt i första meningen. i andra…not so much. Det finns få saker jag vill ändra i vårt egenbyggda hus (alltså vi har inte byggt huset själva men det är ju ett hus vi varit delaktiga i vad gäller planritning, läge, material osv. så det känns som allt som blev fel här är på grund av oss) men betonggolv utan massiv isolering (om det ens går) det var ingen bra idé, någon borde stoppat oss. Jag sov på nedre plan pga mådde inte så bra igår, oklart om jag var magsjuk. Och NU förstår jag vad tjejerna menar när de säger att det låter som om vi hamrar medvetet i golvet när de små barnen tassar förbi….Mattor kommer behöva inköpas och jag har lite svårt med mattor, de rullar upp sig, svårt att få rätt längd, färg, material osv osv. Sen sattes dörrarna (mot min inrådan) i så att de öppnas UT i korridoren vilket omöjliggör att ha en lite tjockare matta där. Det går att vända på dörrarna men var finns liksom ORKEN med det? Kanske i framtiden…men då bor väl inga barn på undervåningen längre?

Igår tog jag det enorma steget och började söka efter en Au pair. Vi har tänkt på det länge (och nu blir jag orolig för hennes mentala hälsa pga oljudet från barnfötterna mot BETONGEN) men igår bestämde jag mig. (Två barn ska studera utomlands fr.o.m aug. så plötsligt finns det rum över.)

Jag behöver hjälp. Inte mycket, men en hand då och då med hämtning, lämning och kanske förberedelse med middagsmat. Och…jag vill att barnen ska lära sig lite mer språk…bli lite merkosmopolitiska och kanske lära sig att …följa regler…;)

Jag gick in på lite olika hemsidor och anmälde intresse, valde språk, förklarade vad vi sökte och det visar sig att de flesta Au pairerna kommer från Indonesien (bär ofta sjal…kändes inte helt rätt) eller Filippinerna. Jag har absolut inget emot detta men mina erfarenheter från en vistelse i Singapore hos en där bofast vän var att dessa urfattiga Filippinskor utnyttjas maximalt, får stryk och behandlas väldigt illa. Men jag vill helst ha någon från Europa, jag tänker att om de ångrar sig har de inte så långt hem…kanske det är lättare med kultur osv.

Sen valde jag lite beroende på utseende. De som såg ut att vilja ligga med mig gick bort, de som var över 60 också för jag vet ju hur jobbiga mina barn kan vara och den här backen upp…jag tror det blir för mycket för dem helt enkelt. Så önskedrömmen är en språkintresserad 26-29-åring från Europa (de ska helst inte slå barn men jag vet att vi är unika här i Norden vad gäller den inställningen, jag får vara tydlig med detta!), de ska vara genuint intresserade av att lära sig något om Sverige, ansvarsfulla, gilla barn (även de som hamrar i betong) och ha körkort (för deras eget bästa så de kan ta sig härifrån om de känner att de måste. Vi bor ju lantligt!). Jo, det är bra om de inte är kattallergiker eller hönsrädda också….

Jag vet att de ska lära sig om Sverige och svenska men jag ser en möjlighet att själv få öva min spanska och franska så jag önskade mig tre länder: Spanien, Frankrike och England. För enkelhetens skull. Hittills har jag bara fått förfrågningar från Asien så jag undrar varför jag ens skulle välja….Och om det ens kommer kunna bli av.

Lappkast!

Imorse fick jag ett mail, någon har lagt bud på Bukowskis på min farbrors Lamino…det är bra men också sorgligt, sakerna skingras. Jag släppte in dem i torsdags för att hämta alla sakerna och de uppdaterar mig vid varje bud. Killarna som kom för att hämta var inga vanliga ”flyttgubbar” de var konststuderande visade det sig, en av dem utbrast när han kom in: -Åh! Vilken von Schantz! Så jag lät dem plocka hur mycket konstböcker de ville ur Lennart och Ingers specialbyggda jättehylla. Det blev nog en hyllmeter och de var oerhört glada. Så istället för att skänka till Läkarmissionen fick några älskare av konst de fina böckerna. Det kändes väldigt bra! Och när jag stod där och bläddrade hittade jag en bok som mina äldsta barns farfars morbror Bo Lindwall skrivit om svensk konst under 150 år….Häftigt va?!? Han var intendent på Waldemarsudde och kanske Liljevalchs? Och så hittade jag ett litet häfte om Olle Hanspers. Jag har skrivit om eller rättare, lagt ut bilder av hans konst på andra bloggen när jag blev helt förälskad i några kopparstick av honom i höstas. Jag ropade in en tavla då, ”Midsommar i Dalarna” och var så nöjd. Den delen av släkten kommer ju därifrån. Så när jag bläddrade igenom helt hastigt SÅG JAG DEN DÄR I! På sista sidan är den med. Och så trillade hans visitkort ut! Jag tror min farbror och faster måste ha varit där!!! Så häftigt det med! Vi delar smak. Och just precis i dagarna såg jag att hans hem är till salu, han dog 2012. Men oj, vad surrigt det blev….vad skulle jag komma till? Jo Apelsiner!

På Facebook har jag sett att man kan handla direkt från spanska odlare. Då hade jag inte råd men idag, efter löning slog jag till. Jag blev så exalterad…visade maken, man kan adoptera ett träd. Crowdfarming

-Säkert i Valencia sa jag…och det var rätt! Tänk, jag kan lite om Spanien. Och så fortsatte jag…jag letade upp gården, kollade området som ledde till att jag ville visa honom var vi hämtade vatten på 70-talet med morfar i Polop..och så…googlade jag adressen där min mormor och morfar hade sitt hus. På Google maps och MAMMA!!!! Man kan se den bougainvillea som du planterade där, den är ENORM nu! Men citronträden i mormors bakre trädgård är borta, där har de…GRUS?!?

Poolen är ombyggd men på samma ställe. Och man kan se lundarna där din bror jagade dig efter att du hällt iskallt vatten på honom en gång för länge sedan. Jag kan se det framför mig hur du, barfota och smal som Twiggy, löper för livet före Pierre som är sex år yngre och otroligt lång och vältränad. Han fick till slut tag i dig och höll i sin ilska på att dränka dig i poolen. Morfar fick rycka in och hjälpa dig där. Jag har bara bra minnen från de lundarna, jag gick med trädgårdsmästaren och samlade getpluttar…i munnen….

Men det coolaste med detta som gjorde att jag började gråta var att jag hittade huset från luften. Jag följde vägen från stenstranden i Albir snett uppåt. De har byggt mycket de senaste 40 åren och inget ser ut som förr men jag såg det! På flera hundra meters håll från luften, där. Där är mormors hus sa jag till maken, och så började jag gråta. Jag behöver åka dit igen, jag behöver ett citronträd, inte ett adopterat utan ett eget.

Hänga på auktionssidor är inte bra men allmänbildande. Hittade en konstnärinna vars ena verk jag köpt på loppis. Här en annan konstnaär jag blev lite kär i.

Crystal, från Ateljé Lyktan, lite för liten för oss men så snygg!

Det är omvälvande när någon dör, allt som blir kvar av ens liv. Böcker ingen vill ha, möbler som man får en bråkdel av vad någon betalat för dem nya och så känslan av vad ett liv är värt…….därför behöver vi träd. Jag ska plantera massor med träd i vår. Och vårda alla saker jag kommer ärva. Jag gick omkring i fasters röda tröja igår och sen farbrors morgonrock. Böcker omger mig och jag vill visa min man och mina tre små var jag växte upp i stort sett varje sommar, i Spanien. Kanske det är därför jag vill ha en spansk barnflicka ett år när mina två döttrar ska iväg och plugga utomlands (därav lediga rum för en Au pair.

 

Jag letade mig fram till detta…..Jag såg lundarna.

 

Oj, vad mycket jag har lekt där med min bror!

 

Ser ni skyn av lila….den har min mamma planterat! Den växer som en båge över ingången…..En sån vill jag också ha här.

 

 

Neon, so help me God!

Lovö kyrkallé i vinterskrud 2015.

Jag ska strax sätta mig med en inlämningsuppgift, men pga väldigt rörig morgon börjar jag med frukost klockan 10 och slår på P1. Stil deklarerar att neonfärgen är på väg tillbaka. Men gud utbrister jag mitt i fruktsalladen, inte en gång TILL! Alltså, neon är inte snyggt, det är knappt tufft. Det är HEMSKT och passar på blåljuspersonal i utryckningsfordon och vid flygplatser, trafikkrockar och inte på kläder. Jag får huvudvärk. Så nej tack. Inte en tredje vända med detta, jag MÅR ILLA som Herr Uggla säger så fint i sin ständigt aktuella låt. Har ni tänkt på att de flesta av de personer han besjunger fortfarande är i rampljuset på ett eller annat sätt. Utom Henning-Penning som dött. I vissa fall har personerna bytts ut av deras avkomma….Inget nytt under solen alltså blir dagens summering. Nu: fruktsallad och sen plugga……puh!

Uppe med tuppen?

Nej, min tupp sover gott. Jag vaknar av helt andra grejer. Som barn, inte första ungen, han smög fint ned vid min sida men den andra som kom kvart i fem, hon gjorde mer väsen av sig. Och så blev det så trångt att jag tvingades röra mig…och då…kom kroppen ihåg att den har ont. Så, det blev till att gå upp, det fanns ingen plats kvar för min kropp. Jag satte mig vid matbordet, katterna runt fötterna och kollade igenom anteckningarna från igår. Och då ser jag att jag blev satans förbannad över ehn hemtjänstbil (privat sort) som swishde förbi mig i bussfilen innan nio när jag var på väg mot centrum. Jag brukar alltid skriva ned reg.nr. för jag tänker att om det händer igen ska jag banne mig kolla upp vem som kör som en idiot här utanför. Med en logga lika stor som bilen tänker jag att personalen i skulle fatta att man måste sköta sig!?! Om jag hade ett företag med så högprofilierad grundare, som dessutom syns titt som tätt i lokalbladet…då skulle jag be mina anställda att sakta ned. Så jag mailade…och påpekade detta. Vi får se om det har effekt..

Sen ko jag att tänka på att just trafikpoliser är en synnerligen bra sorts polis. De kan faktiskt vara första steget mot att fånga de riktigt stora fiskarna. För hur tror ni att tungt kriminella färdas? Med buss? NOOOOOO, omman har ett lik inlindat i en matta, 30 handgranater, 100kg heroin eller liknande då åker man BIL! Och med rutinmässiga kontroller får man fast dem. Det kanske inte är det säkraste för själva polisen men jag lovar, det är detta de är utbildade för och jag tror att när vi ser dem på gatan kommer trafikdödligheten minska. Jag är livrädd för poliser i trafiken. Jag känner alltid att jag gjort något fel och att de ska ta mig. Och jag har ju all anledning att VERKLIGEN sköta mig där…..ALL!

Så jag fortsätter att vara min egen lilla trafikpolis, jag skriver små mail när jag ser fartdårar/rödljuskörare m.fl i trafiken, särskilt då de har företagslogga, då ska man verkligen sköta sig. En gång i tiden när jag simmade så var det väldigt noga, med klubbens träningsoverall på förväntades man sköta sig EXTRA bra, man hade ett rykte att värna.

Igår satt jag på ett ”cybermöte” med EF, ni vet de som skickar våra unga (och en gång mig) på språkresor. Efter min var jag väl ganska övertygad om att om jag någonsin fick barn skulle de ALDRIG få åka iväg…och nu sitter jag här med ett barn som vill resa till USA. Jag tänker skolskjutningar, galna fester, långt bort, dyra läkarnotor och ni vet…allt kan hända och man är på andra sidan Atlanten. Men det verkade uppstyrt, och kollade familjer, som gör det gratis?!? Det tycker jag är udda….ingen som helst ersättning fast man tar emot en människa som ska äta och bo…..vad betalar jag då 100000kr för, till EF/mottagande skola, resa?

Ja, hur som helst en slant för mat skulle jag gärna skicka den familj som tar emot mitt barn. Men det som verkligen gjorde mig orolig var när den som talade gick in på religion och politik. Uppmaningen var: -Prata inte politik eller religion, amerikaner är bestämda där, det är my way or the highway typ….Man ska åtminstone följa med till kyrkan, acceptera hur de gör där, lära sig det amerikanska sättet osv. Visst, hon reser för upplevelsen, språket kan hon redan.

Och då fattar man den här Trumpismen. man ska inte diskutera politik! Hon sa, det är inte som i Sverige där vi accepterar andras åsikter och kan låta det gå…..kanske ha en ideologisk diskussion och vara vänner trots att en är katolik och man själv är ateist. Det funkar inte så ”over there”. Ja, och där har vi väl kärnan i detta som jag verkligen inte kan fatta, hur Donald Trump kan vara president i världens största demokrati, eller det kanske är Indien förresten..Men ni fattar, landet i väst som alla vill bli som (Nästan alla. Inte de som tycker att raka motsatsen är bra, stränga lagar, odemokrati och offentlig piskning av oliktänkande osv). Så, nu har jag gnällt på fortkörare, hyllat poliser, klagat på enögdhet och vad finns kvar? Kaffe! Jag måste koka kaffe! För snart är hela huset vaket, jag har bara en kvart på mig innan väckarklockan ringer…och jag ska iväg på magnetröntgen, igen. Denna gång även bäcken. Värst är att ligga stilla. Har ni sett avsnittet där Cameron i Modern Family ska göra en sådan undersökning och får full panik? Mkt roligt, och helt sant. Man måste blunda, tänka glada tankar, men inte för glada så man rör sig, då blir bilderna dåliga. Man måste ligga blickstilla och DET är det värsta för mig. Det gör ju så ONT! Men, en alvedon i förebyggande syfte kanske kan hjälpa.

Inte diskutera politik…herrregud, hur GÖR man det sen när man ska åka över och hämta hem barnet? Kan man välja en ateistisk demokratisk familj nära Kanadensiska gränsen? Snäääällla!

 

Jag satte på kaffe, och radion. Och vad hör jag? Morgonandakten….som säger att du är aldrig ensam, gid är alltid vid din sida. Du är älskad osv. Och så tänker jag igen på alla barn som torteras, homosexuella som förföljs, fängslade journalister och kanske så vanliga saker som hustrumisshandel eller annat som sker inom husets fyra väggar. Och då blir jag ännu mer övertygad om att vi är HELT ensamma. Det finns bara du och du måste själv ta hand om dig och stå upp för dig och dina rättigheter, så länge de är dina rättigheter. För när som helst kan främmande makt komma och ta över ditt land…och plötsligt har vi a whole new ballgame!

Yttrandefrihet, religionsFRIHET och jämställdhet. Det är vad jag önskar mig i julklapp, varje dag!

Hur en dag kan ändras från svart till vitt till svart igen…

Började med ångest över boken som skulle vara klar 15/1…..det var den i princip, jag har inte skrivit många ord sedan december. Men så fick jag en påminnelse om att den ju skulle varit helt klar 15/1….oooooooo, saker har kommit emellan, döden och så. Så ångest på topp. Men efter mycket positiv feedback från två håll så blev jag helt lugn. pappas operation gick också bra. Den hade jag nästan glömt mitt i allt detta men när sedan klockan närmade sig halv fyra och han skulle hämtas tolv…då blev jag lite orolig igen. Men han mådde prima. Och sen Chatt med EF, en dotter vill till USA, dvs kommer kosta mig minst 60000kr…men kanske ändå är väl investerade pengar. Hoppas hon hamnar någonstans dit JAG vill åka för att hälsa på (ja ego). Nu tränat trots galet ont, imorgon bitti MR Ländrygg, axel OCH bäcken…för någonstans sitter den här skiten, om inte på tre ställen. Jag har INTE ont i öron, på näsan eller i knänan, vår annars svagaste led. Alltid något. Jag har skrivit ett kort tack som ska vara med i boken och nu ska ett ännu kortare tack till till en ”kolofon”?!?! Om jag skulle översätta det till läkarspråk skulle jag tro att det var ett spelande anus men….det är det nog inte. Kanske det har med kolonn att göra, eller kolon som i ett skrivtecken…? Oklart. Men en dag utan nya lärdomar är en förslösad dag.

Tacksam att ha överlevt dagen (och att pappan gjorde det med, ingen allvarlig men nödvändig grej). Nu andas, preppa mentalt för en timme i ett trångt rör imorgon och sen sjukgymnastik och balalalett……kommer nog sova tungt, länge och ovaggad imorgon kväll.

Kärlek till alla, och smärtfrihet…och fred på jorden. Och en Barbie!