Dag ett

Jag vaknade osedvanligt pigg, smärtlös och tidigt idag. Så tidigt att jag bestämde mig, håll i er, för att ta en morgonpromenad halv sex…..joråsåatte….

Jag gick i rask takt rakt ut i spenaten (dvs på gångvägen mot spenaten) och tänkte igenom allt jag kan om hälsa, motion och avslappning. Det var inte lätt. För å ena sidan vill jag ju motionera. Å andra sidan ska jag slappna av och sen ska jag försöka att inte spänna vänster axel…så tempot blev lite varierat. När jag kom på att jag gick för fort kämpade jag ned tempot och när jag grubblade för mycket på långsamheten började jag spänna mig…jag hade ställt klockan på 06.40…..men det borde ha varit 05.40 men som tur var vände jag innan jag trodde den skulle ringa och det visade sig bli helt perfekt tajming. För om jag hade gått för fort och sedan för längsamt hade det kanske blivit fel? Detta stressade mig så pass att jag vände!

Jag kom hem, tog hand om barnen på ett LUGNT sätt och bestämde att från och med imorgon ska vi ha en frukostklubb! Jag tar en promenad kommer hem, väcker barn och vi äter allihopa nyttig och lugn frukost ihop. Jag har fått maken att lova….vi får se…

På jobbet såg jag en läkare tala om ME….och jag läste på Kanadakriterierna. Och aj aj aj vad jag ska lära mig mycket om detta när jag ska ”randa” mig på Stora Sköndal! För detta verkar handla om utmattning som gått på TOK för långt. Så outvilbara att deras kroppar angriper dem. Autoimmunitet alltså! Så läskigt! Jag är så glad att jag inte blev så sjuk! Och jag tänker på några jag mött som verkligen kan vara drabbade av detta. Och så får man höra: Varför KAN läkare inget om detta? Och läkaren på TV förklarade. Det är nytt, mycket ovanligt och vi forskar! Jag är liiiite trött på att läkarkåren som grupp får så mycket skit för att vi inte KAN något. Jag läser nu en bok där jag på var tredje sida får höra att läkare inte kaaaaan något, att det inte fooooorskas och sen att läkemedelsindustrin vill sälja lääääkemedel istället för…ja vad ska de sälja för att folk ska börja träna? Gymkort?

Nej. De allra flesta läkare jag vet känner till motionens bra egenskaper. Vi predikar måttlighet med mat, alkohol, träning faktiskt och lever ganska så ofta som vi lär. Vi är en hälsosam yrkeskår med såklart några undantag. Så det stämmer nog inte att vi inte KAAAAN något om vad som är hälsofrämjande. Lite ansvar vilar ju ändå på den enskilde. Faktiskt. Man kan ju sluta röka, dricka och äta chips dagligen, jag tror ingen här skulle tro att det var en hälsokur…eller? Nå, boen jag läser har några år på nacken men jag tänker att inte så mycket nytt under solen tillkommit senaste fem åren? Däremot kan jag hålla med om att husläkaren kanske skulle ha mer tid för varje besök och varför inte stänga ned nätdoktorerna och satsa samma summa som de kostar oss på husläkarna? Människor gillar också Quick fixes, att börja träna istället för att ta sin Metformin diggar inte alla…

När det kommer till varför vi inte KAAAAAN något om ME tänker jag att det är lite som när folk dog av diabetes tidigare. Det fanns inget insulin. Pest…..no antibiotics. Vi måste först se ett problem, det måste vara stort nog att intressera forskare och SEN kan vi lära oss något. Vi lever inte i en perfekt värld där allt går att veta. Vi provar oss fram i en dynamisk och ständigt föränderlig värld. Jag tror att vi kommer lösa även detta men tror också att vi måste göra fler saker samtidigt. Bromsa, lagstifta och försöka fatta att vi inte kan tåla vare sig ständigt ökande tryck och inflöde av information samtidigt som tillväxten ska öka (vi måste konsumera). Vi behöver hitta ”hem”. I min värld handlar det om det enkla urkopplade livet med massor med fet fisk….typ!

Olé!

Impulsivitet

Den där färgen alltså, måste ha den i trädgården, på ett plank och det är inte engelsk röd, det är persikst röd mer mörker tänker jag och matt.

Men åh! Det finns något fantastiskt (och i längden lite tröttsamt) med att vara impulsiv. Idag, i brist på vettig underhållning efter mörkrets inbrott (Netflix och HBO har inget brittiskt, danskt eller franskt smart att erbjuda mer) gav jag mig lite avtänd in på Svtplay igen för att se mig omkring. Jag hade låga förhoppningar för i de gamla arkiven har jag redan botaniserat klart, det sista jag såg var Graven och Picassos äventyr och alla bra serier är slut. Jag väntar på Den brittiska serien om prästen som är hemligt kär men vet inte när den kommer. Men så såg jag något om paradisträdgårdar och BAM! Jag blev helt ivägblåst. En för mig tidigare okänd man guidade via Spanien och Marocko till Irans äldsta trädgård och jag blev helt plötsligt galet inspirerad att slutföra mina trädgårdsplaner. Och fick ett nytt uppslag för en bok.

Jag har ju redan ett antal och även om senaste boken inte är tryckt än så bränner det i fingrarna efter att få skriva klart nästa självhjälpsbok jag planerat och skrivit utkast på. Jo, det har jag faktiskt och jag har fått en väldigt namnkunnig professor till att ”mata mig” med info och han ville absolut vara med och färdigställa boken (ja jag är galet stolt över det) men SEN vill jag skriva en LUSTBOK om ett träd. Jag ska inte avslöja vilket men ååå det bränner verkligen. Och så var det detta med att styras av sina impulser. Igår var jag först på väg till Kerala för att hamna i hälsokosten och idag var det träningsvecka i Kanada och sen till Iran….jisses alltså. Men det roliga är att jag tycker allt är fullkomligt logiskt, som en maniker precis förstår hur väskan är sammankopplad med hur vattnet styrs i världen och att svaret på allt sitter på väggen i garderoben på jobbet….ja ni fattar, det går snabbt helt enkelt. Men det är inga underliga samband egentligen som jag ser utan mer en silkestråd som binder ihop alla influenser jag fått i livet med mina tankar om livet och jag har ju lite koppling både till Spanien och Iran. Mormor och morfar bodde i Spanien där jag tillbringade mycket tid med den spanske trädgårdsmästaren även om jag inte minns så mycket av det mer än vad mormor och mamma berättar. De släppte mig ganska fri där antar jag eftersom jag lyckades lära mig en del spanska som jag nu helt förträngt. Och sen var min dagmamma gift med en iranier och jag var där varje dag efter skolan i många år, vi bodde dessutom grannar så vi hade mycket kontakt även annars. Jag passade senare hennes barn när jag blev lite större och hon är väl den enda jag känner som har fler barn än jag har? Är det sju nu K?

Hur som helst. Vi hade tänkt ställa i ordning tomten på den sida vi aldrig är pga buller. Jag räknade bilar här en dag när jag vabbade. mellan 10.15-11.15 passerade mer än 1000 bilar, 10% av dem var tunga fordon som dubbelbussar eller långtradare. Vi ska snart beställa en bullermätning för att kunna konfrontera kommunen med. Efter det ska vi, om de väljer att ignorera oss, bygga in oss och DÅ jäklar ska jag bygga en doftande fantastisk oas där. För kan inte de skydda oss kan det vara rimligt att vi gör det själva och då ska vi gå all in!  Det ska bli ”water features”, doftande fruktträd, heliotrop, lavendel och nedsänkta odlingsbäddar så man inte behöver stäcka sig för frukt utan bara plocka i midjehöjd. Det ska kanske bli något att svalka sig i eller med och färg!

Jag har redan meljat arkitekten som ritat huset och han var på och sen kanske jag frågar min andra kompis som är trädgårdsarkitekt om lite råd för man ska inte tro att man kan allt. Till ett sådant projekt behövs proffs. Jag ritar gärna ut mina visioner men sen ska de funka i verkligheten ockå och då behöver man lite vassare hjärnor än min. Ödmjukt som fasiken va!

Nu ska jag leta reda på andra delen av den här förträffliga serien och jo, ni som undrar hur det går med min hälsoresa….jag har uppfunnit ett jäkligt bra recept på pärlcouscous, jag har inte ätit vitt socker idag men tyvärr två rostade brödskivor om än med makrill och kokt ägg på…men magen är helt galet tympanistisk (google it!). Och då har jag ju ätit mer antiinflammatoriskt än på 100 år…vi fortsätter trots detta imorgon. Kroppen måste kanske acklimatiseras…?

Hälsan framförallt

Tylla insisterade på att jag skulle köpa en drakfrukt. Jag har gjort det förut men tror aldrig jag smakade. Sanslöst smaklös frukt visade det sig. Men snygg, otroligt snygg!

Ja, ni som följer mig har kanske sett att vi varit hårt drabbade av sjukdom sedan förra veckan. Och mitt i den krisen beställde jag en bok, Hälsorevolutionen av Maria Borelius. Hon har ju alltid ”funnits där” kan man säga men jag har inte riktigt koll på var, jag läste lite olika tidningar som yngre. Det var DV, några VR, Femina och slutligen SvD och DN. Någonstans där måste jag ha läst henne. Men så såg jag den där boken som både avskräcker och lockar. Men det faktum att hon är biolog och vetenskapsjournalist borgade ändå för att det inte var total humbug. Antiinflammatorisk mat….

Jag beställde 10kg apelsiner igen direkt från odlaren, tyvärr står inte färskpressad apelsinjuice med som något nyttigt. OM jag ska lägga om livstil får jag nog anpassa detta lite. Socker kan jag gärna vara utan med inte färsk frukt, speciellt inte apelsiner. Några proteinpulver kommer heller inte över tröskeln, eller spirulina. Jag tänker att de blå zonerna inte kan vara fel. Men, jag är öppen för förslag, inte envist fastbiten i alla mina gamla tankesätt.

 

PÅ akuten brukar man skämta lite om ”lågtempare” alla är nämligen det. Jag ved faktiskt, sällan att jag har över 36,6 grader med hemmatermometern….så när jag kommer strax över 37 mår jag ganska dåligt. här nästan 39!! fatta hur sjuk jag är då!

I förra veckan lyssnade min mamma på på en föreläsning på en psykiatrikerkongress, det handlade OCKSÅ om inflammation och då blev det så där att två stålar samlades i en brännpunkt och när våra olika sjukor (jag tror det var maginfluensa och kräksjuka ihop pga lång inkubationstid och två vågor) slog till tänkte jag att nu måste jag göra något. Idag började jag läsa, det var mycket lulllull som jag hoppade över, jag orkar inte läsa om andras ätstörningar och ångest, har lite för mycket av sådant på jobbet för att ägna fritiden åt det, det var också lite fluffigt (nu har jag INTE läst mer än början kan jag erkänna, det kanske tar sig) Jane Fonda (som för övrigt är stor favorit här pga Frankie & Grace som ni måste se om ni missat. Jag skrattar högt här på kvällarna när maken somnat)om hennes familjesituation också som jag som sexbarnsmamma inte riktigt förstår mig på (hon jobbade mycket, hade barn och behövde då anlita svart hemhjälp…ni vet när hon avgick som minister) jag tänker ju, och nu är INTE tanken att jobbshamea henne alls, att om man har så mycket barn och livet snurrar på orimligt mycket…då kanske man ska jobba mindre?  Eller kan maken jobba mindre….? Eller anställa vit arbetskraft? Eller, jag vet inte. Man kan inte lösa andras problem helt klart.

Hur som helst, jag läste vidare och ett avsnitt handlar om Ayurveda. Jag har nog varit där hon var på min resa med KI, ett sjukhus i Tiravuranthapuram där jag förskräcktes över alla rötter som kokades ihop i källaren ihop med vicksilver och tappades på Pet-flaskor. Hennes beskrivning av oljemassage kände jag igen och så långt var jag redo att strunta i min ed att inte flyga utanför Europa och bara kasta mig i händerna på detta SPA och bli masserad, inoljad och avstressad i en varm solhälsning. MEN, sen dissade hon detta pga dess ovetenskaplighet. Skönt för plånboken och miljösamvetet.

Min frukost-lunch-middag. Jag var inte så hungrig imorse och sen tog jag ett glas juice och det kändes helt lagom fram till tre då jag plötsligt var vrålhungrig och tänkte att mer antiinflammatoriskt än så här kan det väl inte bli? Egna ägg till på köpet!

Åh, så lyxigt, jag skippade chips och godis, det blev frukt till barnen.

Men ingen ville äta drakfrukten….

Istället kom hon in på det vetenskapliga igen, och jag bestämde mig för att göra en förändring här och nu. Eller snarare en tillbakagång, till den omsorgsfullt genomtänkta och väl lagade maten. Minus grädden. DÅ ringde maken. Akut magsjuk på jobbet, måste hem. Aha, Immodium nästa. Jag packade mig iväg till förskolan för att hämta Tylla, vi tog vägen förbi hälsokosten, den nya här ute. Jag köpte betagluten, blåbärspulver, torkade blåbär och laktobaciller på burk! 880kr inalles, jesus alltså, den här nya kosten kommer ruinera oss. Laktobaciller kommer framöver komma i form av syrade grönsaker tror jag…

Snygga förpackningar ändå va? Och jag såg faktiskt ett DIY-pyssel som innefattade en sardinburk så även det hänger ihop på ett magiskt sätt..Honungen..jag vet inte. Men ska jag fimpa vitt socker måste väl honung funka? Det är ju antibakteriett….

Men, nu är jag klar för idag med att vara antiinflammatorisk. maken vägrade nyttigflingorna men tackade ja till blåbär….Jag köpte faktiskt omega-3 i form av makrill och kokade sedan ägg och gjode sallad på spenat, ruccola, gurka och tomat. Nästa steg blir vinaigrette, det ska vi ha varje dag till salladen, INNAN maten. Nu jäklar alltså ska jag sluta åldras, ha ont och skina ur porerna. BASTA! Jo, örter ska vi ha också så jag frösådde faktiskt en del saker också…och ja, jag är piggare idag trots att jag vaknade med feber efter gårdagen då jag nästan önskade att jag skulle dö, då eländig var jag, än var jag varit på länge. Jag tror att det har att göra med att jobbstressen släppt. Och stress skapar inflammation om jag förstått fru Borelius rätt, och det vill jag inte ha i mitt liv, no, nej, njet, nein, non!

Tack till Chanel, Greta, Louise, Eldkycklingen, Goldie och Rutger (han håller hönorna i schack på ett ytterst tuppigt sätt) för att ni levererar så vackra och goda ägg! Här får de sig en promenad i solen innan den går ned. De är hårt hållna så om jag inte öppnar där kommer de inte ut ens i hönsgården.

 

Swosh!

Det var sol igår och i ett anfall av panik över att jag ser helt fruktansvärd ut på alla bilder jag har som kan behövas inför boksläpp etc så ringde jag min äldsta dotter för att låta henne plåta mig i helgen. Jag tänker att hon skulle vara bra på detta. Jag slängde också av mig morgonrocken och tog på mig riktiga kläder för att fånga mig själv på bild, öva miner osv i solen vid husknuten. Men kolla, jag skelar ju när jag ska fota mig själv….jisses!

Oj, oj, O J! Vilken magsjukevurpa! Herregud, vi har snart varit hemma en vecka! Det började natten till fredag med att Tylla kräktes i sin säng. Vi trodde vi kunde blåsa faran över redan på söndagen men NEJ. Då började Edgar kräkas, hela natten HELA natten alltså och för att han inte ska behöva skämmas hela livet (och det behöver man ju inte göra när man är sjuk men ni vet hur det kan vara med barn…) så ska jag inte närmare gå in på allt som hände men en matta behövde kastas och tvättmaskinen har gått varm. Det var alltså inte 48h som krävdes denna gång utan 72-ish. Och sen kom jag och Frank. NU verkar det vara lugnt men för att vi inte skulle smitta ner alla omkring har vi hållit oss hemma. Maken går till jobbet idag pga kurs (och är chef) men jag stannar med tre barn här, vid min läst….och, jag ska laga MAT! Magarna är tomma och kurrar, snart är all Piggelin slut (Tylla åt flest) och jag börjar känna hunger.

Saker man tittar på när man är sjuk….så snyggt tycker jag. även om tillfällena man får att dricka drinkar är försvinnande få….och det kanske är tur? Maken skulle bjuda på drinkar för några veckor sedan när han var på vift med kollegor. Han berättade att han fick sex mojitos som var så äckliga att han höll på att svimma. De kostade 150kr/styck och smakade bara sprit. Han jämförde med den stora slushliknande mojito vi köpte i Palma för några veckor sedan och drack med sugrör på vår promenad längs stadens gator. Den kostade 4€ och var fantastiskt god, gjordes i ett stånd av en lätt stressad kille under ett parasol. Jag längtar tillbaka dit nu när jag sitter i den grå vardagen och det snöregnar.

Är inte detta en lockande bild? Verkligt sött.

Jag har inte gjort många knop, mest hållit nästippen över vattenlinjen men så smått har jag plockat, städat och försökt skriva lite.

Idag blir det långsamkok. Vegetarisk pastasås hade jag tänkt. Jag ska låta löken puttra länge och långsamt och släppa ifrån sig all umami, så som lök ska göra. basen i nästan all smaksättning som alla barn verkar hata….men vem har längre tid att låta smakerna utvecklas långsamt? Inte jag iallafall, kanske det är därför långsamma dagar som sjukdagar kan vara guldkorn gömda i kräka och diarré…

Nu så tar dagen fart, tre små som inte fattar att de är sjuka utan har full energi och liksom suger den ur mig. Jag tycker man ska uppfinna vabåterhämtningsdag för föräldrar. Då kan man plocka upp allt det barnen släpper på golvet under den tid de är hemma, vika all tvätt som sjukdomen kan ha genererat och sen återhämta sig från all ansträngning som flera dagar med nattlig feber/kräkning utgör.

Nu ska jag sluta bitcha om detta (och då har jag ändå inte berört vad det kostat mig att vara sjuk/vabba i pengar) och ta tag i och FÅNGA den här dagen. Imorgon ska jag in i ekorrhjulet igen där jag inte hinner med att göra lök genomskinlig på ett bra sätt.

Jag har inte frösått något alls detta år (än). tiden….men jag har satt potatis. Jag fick ett ryck när solen sken. Vi får se om det funkar.

UMAMI ftw!

Igår plockade maken upp ett paket med en flygplansbyggsats. Min farbror hade sparat den i sitt förråd, mint condition.

Katten som kan somna var som helst…

Tyllas hår i söndags när vi trodde att alla var friska…hoppas hon inte smittade hela balettklassen…

Avslutningsvis, maken lånade min bil….hurra liksom. HURRA!!!!!

Fridens!  

Stavfel, nej inte skidstav

När jag läste texten satte jag omedelbart in ett det och flyttade inte framför. Jag läste alltså rätt fast det var fel omedvetet. Wisti ser ni att jag snott från va?

Jag är i slutfasen av bokarbetet. Ni vet (kanske) då när man är i stort sett blind för sin egen text och bara vill att allt ska försvinna så man slipper läsa det en enda gång till och man lite smått ångrar att man skickade in manuset alls. Och blir livrädd varje gång redaktören mejlar för man är helt övertygad om att brevet ska innehålla typ: Du behöver skriva 10000 tecken till eller, detta suger fett eller här har du missat helt och vem ska du tilltala här….så ungefär. Men jag har tack och lov inte haft så stora problem, detta tvivel lever i min hjärna. Och samtidigt har jag börjat skissa på nästa bok…eller böcker. Jag har alltid minst två uppslag på gång fast jag har så svåra kval när det gäller själva färdigställandet av ett manus. Man är något av en självplågare och självförförtroendet är lika svajande som en vimpel på en flaggstång tyvärr och inget kan hjälpa mot det utom kanske champagne?

Nåväl. Jag har stöttande typer omkring mig och är ju så pass klar i skallen att jag stundtals kan övertyga mig om att jag kan skriva. Stundtals.

Idag är en vilodag fylld av aktiviteter. Lillan ska på balett, huset ska städas klart, äldsta dottern med tillhörande sambo(?) ska komma och fika och sen är det skidsport. Skidsport följer som en röd tråd genom vårt liv under den säsongen och jag säger varje år till maken att vi MÅSTE åka på något mästerskap och uppleva detta LIVE! Jag hade verkligen velat vara på plats i Östersund just nu. Kanske jag hade kunnat träffa min farbrors vän där, han ska vara inblandad i detta har jag hört. En av de coolaste människor jag träffat faktiskt, jag är sååååå starstruck av denne doldis som varit stridspilot och haft närkontakt med MIG-plan precis (och då menar jag verkligen PRECIS) som Maverick i Top Gun. Det kan man läsa om i Flygjournalen tror jag tidningen heter. jag kan kolla om någon vill veta mer. Hur som helst. Jag kännre ett viss lugn och en viss panik över våren, böcker ska släppas, jag har 51 arbetsdagar kvar på psykakuten och sen ska jag till nästa placering, självvald, på Beroendecentrum. Jag har jobbat i omgångar där och min första kontakt med beroendevården var för ca 30 år sedan. Då som skötare och någon form av sekreterare. Jag hade ju trott att jag skulle läsa broendemedicin, det hade pappa nog hoppats, men man vet aldrig, kanske jag kompletterar mig senare? Eller så gör man helt enkelt bara så att man specialintresserar sig? Kanske jag ska kasta mig ut och forska på detta område så som var tänkt för några år sedan…eller så gör jag det inte. Jag gilar att inte ha för tydliga planer för mitt liv. För fyrkantiga saker ger mig kvävningskänslor. Blotta tanken på att vara ST-läkare 60 månader gav mig andnöd när jag fick mitt nuvarande jobb även om det var precis det jag ville.

Nu ska jag inte bitcha mer och lufta min känsla av otillräcklighet/fantastiskhet mer utan ta tag i och fånga den här dagen!

Over and out!

Hamletcitat

Jag märker att jag inte får så många nya upslag på rubriker (eller för den delen nya inlägg). Precis innan jag skulle skriva drog jag en djup suck och tänkte ge detta inlägg rubriken to be or not to be och sen mindes jag att jag nog redan använt det…eller? Kanske jag backade ur då med? Djup suck iallafall. Vilken jävla arbetsdag. En halvtimme sen och hela vägen hem funderade jag på om detta är det jag vill göra. Jag ska inte gå in på varför för det blir för mycket men jag tycker mig skönja ett mycket stort missnöje överlag med hur saker sköts, platsläget med mycket annat och det är tungt med vård. Bara det faktum att vi nu var två läkare FÖR MYCKET så att vi fick slåss om datorerna (det finns sex i rummet men en fungerade ej och då får man vänta på sin tur. Sen funkade bara fyra plötsligt och ja, då tappar man lite sugen. Men jag gör inget drastiskt, bara omvärderar ALLT, som att det ju inte är allt i världen att bli specialist Det kanske är OK att bara vara jag och göra något som inte ständigt påminner om att det är en djungel att ta sig fram i vårdapparaten, att datorer krånglar, stolarna är sönder, tjänstenummer numera är allt mer sällsynt och att man får sitta ändlöst länge i telefon vissa dagar utan att jobbet går framåt. OCH att det är ett till tre års väntetid för att få en neuropsykiatrisk utredning….Ja, det var kort. Kanske man ska spruta fillers och botox på folk istället och låta sitt inre rika liv vara inspirationen och inte jobbet? Jag jobbar med mina tankar kring detta. Kan man göra lappkast och ge folket vad folket vill ha….?

Jag återkommer. med all säkerhet. Nu ta hand om barn. Och sjuk man. MANSSJUKA, fy böveln!

Insändare

 

I veckan publicerades mitt svar på en replik på min tidigare insändare i ämnet: Politiker gör lite som de vill medan de vill bestämma hur andra ska göra…..Och sedan min första insändare om jäv har det kommit än fler rapporter om ledande politiker i rikspolitiken som beter sig illa eller kanske rent av kriminellt?

Jag önskar att jag vore förvånad. Man vill ju tro det bästa om folk men det är som det gamla talesättet, ”man är sig själv närmast”. Här där jag bor är makten otroligt koncentrerad. Ett fåtal folkvalda roffar åt sig många uppdrag för att kunna håva in ersättningen (antar jag). Det är ett mycket lukurativt påhitt. För vem som helst som lyckas komma in i ett parti kan plötsligt tjäna väldigt mycket pengar, mycket mer än vad jag gör och du behöver ingen annan utbildning eller erfarenhet än att vara medlem i ett parti. Och det kanske är svaret på varför det blir så tokigt ibland?

Maria Wetterstrand bedyrar att hon INTE påverkat besluten i utredningen hon var med i. Hon slår bort misstankarna med att hon ju inte investerat annat än av sitt hjärtas godhet….det är ju ingen kommersiell verksamhet….jada jada jada. Nej, vissa företag är inte så framgångsrika till en början men med hjälp av politiska beslut som gynnar biodrivmedel så kan kanske några hundra tusen investerade kronor (som hon uppenbarligen har ÖVER och kan satsa helt utan någon förväntan på utdelning eller ens att hon får tillbaka pengarna….hur mycket pengar HAR människan? Låter som en riskkapitalist!) kan växa exponentiellt?!?

En L-topp hyr en lägenhet av sin man till ockerhyra…och ja, need I go on?

Plågsamt att se. Aftonbladets reporter frågar Emma Carlsson Löfdahl om hon tycker att regelsystemet är bra, att man kan tjäna pengar på att hyra lägenhet av sin egen make och få ut 8000kr i månaden av skattepengar för att berika sig själv…Hon svarar upprapade gånger, likt en papegoja att hon följer regelverket och sen med tillägg att om man inte tycker det är bra får man ändra på reglerna… Vad hon menar är nog: Jag utnyttjar helt skrupelfritt ett system så mycket jag kan för egen vinnings skull och tycker det är HELT OK att göra det! Vi har tjänat över en halv miljon so far och det ska jag kanske investera i någon trevlig vinstdrivande verksamhet…jag ska ringa MP, de är bra på sådant! (Obs ironi). Den blicken va?!? Kunde jobba extra som kylskåp!

Nu ska jag inte skriva mer om detta men jag kan berätta att igår vid 18.30 ändrades hemsidan (kanske av partikamraten som administrerar hemsidan) och min forna partikamrat stod inte längre som ordförande. Enligt uppgift ska hon nu ha ANDRA uppdrag i Hyresgästföreningen……För att hon är så snäll och har så mycket tid över antar jag.

Hej hembiträde…

Ljuset i tunneln……? Banys arabs i Palma. Sista monumentet efter morerna. Inte så mycket att se faktiskt men det gav en skön känsla att något jag planerade blev av….

Jag funderar lite på hur allt ska gå ihop. Bilden folk visar upp och baksidan. Eller inte kanske baksidan utan innergården. Familjelivet. För igår kom jag och maken hem efter tre nätter borta i varmt och soligt klimat. Mamma och pappa har tagit hand om våra tre små. Samma sekund som vi kom hem bröt kaos ut. Väskor ska packas till gympan, mjölk måste inhandlas, min kod till e-legget krånglade så jag kunde inte läsa jobbmejl (vilket jag inte borde göra iallafall för jag hade ju semester) och precis allt blev väldigt jobbigt. Huset lämnade vi ganska ostädat för vi hann inte säda och hade nog inte heller den intentionen (?) och vardagen föll pladask i mitt knä. Jag öppnade min fysiska kalender för att dubbelkolla att jag inte glömt något och såg då att jag är nattjour på tisdag….och på onsdag ska en stor inlämningsuppgift in…..och jag blev helt platt. Hela livet är galet nu. för många bollar och som om DET inte vore nog byter jag arbetsplats imorgon….psykakuten. Kanske ett tecken? Nä, inget tecken. Det har varit planerat länge men ändå. Nya kollegor, rutiner, lokaler och därtill en ny färdväg. Allt kan hända. Och sen på onsdag ska jag arbeta till 16.30 på ett sjukhus i en kommun men sen 16.31 vara jour över natten på det vanliga stället i en annan kommun. Nu gäller det att sålla här för att det ska gå vägen. Jag tror jag behöver en till av mig. Och maken.

Så de där två heltidsanställda hembiträderna/nanniesarna kanske inte är så dålig idé? Det var bara det att det kostade 19000kr/månad exkl. arbetsgivaravgift….STYCK!! Nej. då är det mer lönsamt för mig att INTE arbeta. Bättre för hjärnhälsan också kanske? Men det går inte ihop här då. Så jag bränner en aning till på ljuset och försöker andas på buss och tunnelbana. Jag har ordnat med öronproppar för att slippa störa mig på alla som ska prata för högt och förtrolig med sin kompis (som är i telefonen) eller höra på andras basgångar och behöva oroa mig för DERAS kommande tinnitus….jag ska verkligen försöka allt detta bara för att kunna åka kollektivt. Nu, mot kaffeapparaten!

Tycka turist trist

Halvmjuka klubbor hur söta som helst!

Jaha, dag två av tre på Mallorca. Idag tog vi den lilla Fiaten nordväst med siktet inställt på Soller. Vi hade fyra stopp inplanerade men hann bara med två. Vi omdirigerade till att åka till den nordligaste spetsen på ön men vägen dit var minst sagt prövande. Vi vände när vi insåg att vi skulle behöva åka på de smala serpentinvägarna i mörker. Och vi var tacksamma för det för efter att ha passerat en urbrunnen bil täckt av brandskum och sen en bit väg som ramlat ned från bergssidan så kändes det helt rätt. Lättade lämnade vi bergen och tog oss tillbaka till Palma. Men vi hanns se Valdemossa och Soller. Jag ska vara helt ärlig och jag är inte helt imponerad av allas people skills. Jag fattar, det är jobbigt att ens hemort invaderas av turister från alla världens hörn men driver man en rörelse kan man låta bli att vara otrevlig i kontakt med sina kunder. OCH, man behöver inte utgå från att alla som inte talar perfekt spanska är idioter. Om de kom till Sverige skulle jag sannolikt inte försöka prata svenska med dem….eller….kanske ändå.

Så, en glassförsäljerska vi översta kyrkan i Valdemoss får underkänt, inte killen som hon lärde upp i denna ädla konst. Hoppas han fortsätter att vara glad och trevlig. Sen kan jag inte rekommendera restaurangen Mar y Sol i Porta Sóller. Det tog en evig tid att få maten och när min fristerade fisk kom kändes frityren som om den legat sen igår och maten var inte varm. Jag påpekade detta men fick inget gehör. Jag sa det igen och då tog servitören tallriken och utbrast Dios mio! Och hur vackert det än var i den hamnen kändes det som världens bottennapp att äta där. Vi hade fått ett ställe rekommenderat men det var stäng tyvärr. Så vi kommer nog dit en annan gång.

Dessa smakade jag faktiskt inte men de var söta nog att köpas ändå. Snygg förpackning också!

Färdiga klubbor.

Här klipps och pressas det för fullt.

Väldigt fräscht i butiken var det och fantastiskt trevligt bemötande!

Det är FULLT med grafitti här omkring. En del är väldigt fint faktiskt. Kolla den lilla gubben som tappar ballongen.

 

När vi kom tillbaka till Palma hade vi ett mål, fixa öronproppar. Natten innan hade varit minst sagt ljudlig pga. dålig isolering. Vi ville vara säkra på att slippa det när vi en gång tagit oss långt bort från alla störmoment i form av barn. Vi gick ut på gatan, undvek alla prostituerade genom att snedda över torget. Vi hade sett ett apotek och började gå. Fem stängda apotek senare gick vi in i en delikatessaffär och handlade turrón. Vi frågade när affärerna brukar öppna och fick veta att det idag skulle vara stängt, självständighetsdagen Fiesta med andra ord….hur kul som helst när den ”lugna” natten innan varit rätt störig. Men vi hade sett ett större apotek, vi knatade dit. JA! Det var öppet, och de hade trepack öronproppar. Sömnen är räddad. Vi spankulerade tillbaka för att göra oss iordning för middag och drink efter och DÅ hittade jag ett fantastiskt litet ställe, Papabubble. Jag gick helt i spinn. Handgjort godis, en del utan socker! Jag smakade ALLT! Och köpte stora mängder att bära med hem till barnen. Jag ångrar redan att jag inte köpte mer….till MIG! Det visade sig senare att detta var en hel kedja som jag helt missat. Hoppas hoppas den kommer till Sverige!

Så passande med tre hjärtan. De ska barnen få när vi ses igen.

Här lite av inköpen. Marschmallowsen var på allvar de godaste jag ätit någonsin. Fruktsmak. Han gör allt själv i butiken. När vi kom tryckte han ut klubbor.

Nu halvligger vi i sängen, hör dörrarna slå (järndörrar mot stanvägg…inte en bra idé, och ser på The Bourne Ultimatum. Ganska nice efter en dag i bil och till fots.