Priset på arbetet

Snyggt mönster jag screendumpat någonstansifrån.

Jag funderade på väg till jobbet idag på vilka kostnader det för med sig att arbeta. Det handlar ju lite om att motivera att INTE arbeta. Man måste ju tänka igenom alla aspekterna. Och såklart…pensionen, den får man inte glömma. Det finns ett liv efter de yrkesverksamma åren. Ibland tänker jag att det är DÅ man verkligen lever så där som man önskade hela tiden, fast man då är lite tröttare och det mesta roliga man hade lust till kanske inte längre är möjligt(?).

Nå, jag googlade: Vad kostar det att arbeta, i hopp om (men utan vidare stora förväntningar) att hitta någon som räknat på detta. En kille hade faktiskt räknat (eller det finns säkert fler personer) och jag hamnade på en blogg som nog skrevs av en pensionär, och där fick jag lite mer insikter. Några hade jag innan.

Den här mannen hade iallafall räknat fram att han och hustrun tjänade 5000kr i månaden på att inte arbeta. Dvs kostnaderna sjönk, men såklart också intäkterna. Det var ungefär vad jag räknat fram själv men jag sitter ju i en sits där 1500kr/mån är barnomsorg pga måste ha barnen hos andra vuxna för att kunna arbeta.

En kommentar på bloggen var att man måste räkna in fackföreningsavgift. Oj, det hade jag glömt! Läkarförbundet som är så dyrt! 379kr/mån.

Bil: Bensin, slitage, försäkring, parkering, färjan och då och då p-bot. Måste vägas mot att man kan dra av på skatten ju! Men slitage, försäkring och parkering är en ökad kostnad. Färd till jobbet kan ju ske per fot, cykel, kollektivt eller som i mitt fall bil. SL-kort är en kostnad för mig just nu.

Kläder: Slitage, hålla sig rimligt snygg…men jag har ju så länge jag är på sjukhus inga kostnader för det och är ingen modenörd på jobbet så bara slitage för att ha dem på mig då.

Mat: Matlåda ska man ju ha men åtminstone en gång i veckan köper väl folk något lite dyrare för man kanske glömt eller så?

Tidsbrist: Vad är det tänker ni? Jo det är ökade kostnader för saker du INTE hinner göra hemma utan låter någon annan göra åt dig…ofta med RUT-avdrag eller liknande. Städning, läxläsning, biltvätt…ja inte vet jag. Vi använder väldigt lite sådant för jag hävdar alltid att det är för dyrt jämfört med vad jag tjänar. Det kostar mig 250kr per timme och även om min egen timlön är nästan precis det så finns det annat som väger in. Som att jag ändå måste plocka innan, ingen lär sig hålla rent (inte för att de gör det på det vis vi gör nu heller men ni fattar).

Om jag försöker mig på att räkna nu tror jag att bilen i p-avgift måste kosta minst 300kr/mån om jag står på personalpark men det GÖR jag ju inte för då förlänger jag pendlandet med minst 30 min/dag så det är ca 50kr/arbetad dag….250kr/v dvs 1000kr/mån. Slitage…kan man tänka 120 mil/mån? 1000kr/mån?

Maten, 400kr/mån?

Tid? 50h/vecka och ibland 60?

Jag får fram minst 4000kr/mån i arbetskostnad. Då drar jag det från lönen….alltså efter skatt och har då: 31841 kronor kvar. Det är 144,7 kronor efter skatt per timme jag inte är hemma. Alltså…jag har inte råd med städhjälp!

Men vad var det jag ville komma fram till här? Jo, jag skulle förlora pengar på att inte arbeta. Ca 32000kronor/månad närmare bestämt. Men jag tror att det finns andra kostnader här också och det kan vara bröd som inte bakas hemma, köttbullar som mamma Scan har rullat, snabbmat när man inte orkar och hinner. Storhandlandet blir billigare och kanske jag skulle hinna sälja av saker jag inte behöver/skriva en ny bok osv.Jag kanske skulle komma ned till -30000kr om jag var duktig.
Men, en väldigt viktig sak här är: TIDEN MED BARNEN! Och bara för att den inte har en prislapp kan den inte räknas fram så lätt. Vad är en timme med dina barn värd? En lugn promenad i solen hem från Dagis vid 15 istället för med andan i halsen halv sex…..vad KOSTAR DET OSS? Jag är mentalt på väg bort från heltiden. Jag vill inte slarva bort den här sista slurken barndom som finns kvar i mina små. Jag vill vara med! Ja, jag vet det låter mindfullt och det är helt OK med mig. Jag vill kasta mig ut i hemmafruslivet och kanske kompensera ”pengatappet” på ett smartare sätt…vilket det nu skulle vara…det får bli jourarbete tror jag för det är det enda som kan kompensera för detta. Jag ska fundera lite till på vad barn och lugn i kroppen är värt per timme. Ni får gärna kommentera kring detta med någon kul uträkning av vad utmattning, stress, avsaknad av fysioterapi för ond rygg/arm kan KOSTA oss. Det kanske handlar om tidigare död….minskad tid med hjärnan i behåll och skilsmässa, vad vet jag!?!Så, nu har jag tragglat klart här. Hit me!

 

Värdet av en svensk krona

Jag satt och slötittade lite på nyheter här och där nu på morgonen. Det var antiklimaxet igår som föranledde detta. Jag måste säga att jag verkligen tyckte att Sverige och John Lundvik skulle vinna. Hans låt var bäst och svängigast. Sämst var…Island tyckte jag tätt följt av Tyskland och kanske San Marino. Jag hade tänkt att titta bara för att Madonna skulle uppträda men så fick jag ju höra svenska låten och blev förtjust. Jag tittade på hela finalen ihop med fyra av barnen. Maken var på Boqueria med en vän och åt god mat (men minus för att sittningen slutade innan de hade ätit färdigt och faktiskt före att deras bokning gått ut!?!. Ett svenskt fenomen har jag hört att ha ett schema för sittningarna som gör att man får slottider som på en flygplats. Jag har skrivit om detta förut för det är så otrevligt tycker jag men hänger ihop med vinstmaximering som faktiskt är ÄNNU tristare i ett sammanhang där folk ska gå ut och slappna av och njuta!). John levererade men…Madonna var tyvärr en stor besvikelse. Med hänsyn tagen till att ljud i direktsändning inte altid är bra så bekräftade hon min farhåga, hon kan inte sjunga. Det har jag tänkt länge och vid konserten i Tele 2 arena under Rebel heart-turnen var det samma fast bättre än igår. Hon har ju aldrig varit en stor sångerska men kompenserat fins med dans och scenshow. Igår gick hon mest i en trappa tyvärr. Men på andra låten hade hon robotröst och det var skönt. För det ÄR förfärligt när folk sjunger falskt. Man mår dåligt av ljudet och pinsamheten och lite sorg. Detta har INTE med ålder att göra vill jag tillägga. Hon har aldrig sjungit bra men nu verkar det helt slut (om hon inte var förkyld typ).

Nu lämnar vi Eurovision. Och tar oss till Sverige. Bensinen kostar 17kr/liter där jag bor. Inga gula västar än men jag ock maken räknade på hur mycket vi lägger på att ta oss till och från jobbet….240 dagar/år, 6 mil/dag, 0,6liter/mil, 864liter/år blir det. En liter 17kr =14688kr. 1440mil per år 18,5 milersättning……..15640×0,3 blir 4692 kronor tillbaka landar på 9996 kronor betalar man faktiskt per å och arbetar 11 månader blir 908kr/månad och det är alltså BILLIGARE än att åka kommunalt! Så, vi fortsätter att åka bil trots detta. Ett tips till miljövärnande politiker är att sänka priset på kommunala färdmedel med 50% och så skulle incitamentet för att åka kollektivt öka dramastiskt tror jag. Vi behåller bilen ändå för annars kan vi inte återvinna sopor bland annat! Och vi tar bilen på semestern istället för flyget! För vi åker fem i en bil, det släpper ut mindre än att flyga och är billigare!

Jag svepte förbi en artikel om hur mycket ett visst yrke ger i lön i Norge….En läkares medellön är ca 83000kr/mån. Och tydligen åker läkare dit för att få jobba MER än vad som tillåts i Sverige…but why tänker jag….men släpper det. Giriga människor fattar jag att det finns. Men en städare kan alltså tjäna mer än en svensk polis. Behöver inte ens kunna språket….och jag vet att det är dyrare att leva i Norge men ändå. Detta fick mig att tänka på något min bror sa till mig nyss. Att inom Brandförsvaret premieras de som hörs och syns. Att vara styrkeledare, rökdykare, kunna köra tunga fordon som backas in på smala vägar i radhusområden….not so much. Visst är det bra att brandmän åker ut i förorten och knyter band med kidsen så de sedan inte kaster sten på rökdykarna men ska det ge mer klirr i kassan än att vara duktig på sitt faktiska jobb? Jag tycker NEJ! Han berättade vidare att de flesta brandmännen som måste passera många kontroller fysiskt och utbildningsmässigt VARJE ÅR inte lever så fett på detta yrke. Istället arbetar de vid sidan av med att snickra, måla, fälla träd osv. Något som de såklart ska få kunna göra för att de också ska kunna ha lite guldkant men helt ärligt, de arbetar med farligaste kan kan tänka sig för att rädda OSS, får mer leukemi än andra yrkeskategorier, har en rubbad dygnsrytm som ger sänkt medellivslängd och har en riskabel situation där en av brorsans vänner dog på en vägren för bara något år sedan. Påkörd av en idiot som inte kunde hålla hastigheten vid en trafikolycka och lämnade en fru utan man och föräldralösa barn…..Mitt budskap till politikerna? Ge de som arbetar med viktiga saker för samhället en LÖN DE KAN LEVA PÅ och kompenserar dem för RISKER de utsätts för. Jag skulle inte vilja åka in i ett miljonprojekt som brinner med risk för att få en gatsten i huvudet för 26000kr/månad. Vem vill det???

De får inte bidrag och traktamente heller by the way som politikerna….lurar till sig även om de gu bevars inte BRYTER MOT NÅGRA REGLER. Jag hyser den allra minsta respekt för sådana människor och just nu verkar det vara all time high bland våra folkvalda att roffa åt sig. Fruktansvärt tycker jag och de borde få sparken omedelbart. Rensa upp i träsket!

 

 

Bloggen dör

Jag och solen! Superkoncentrerad och ihopsnörpt mun.

Jag tror jag skrivit någon gång tidigare om att sluta blogga? Kanske det var några år sedan nu. Men nej, jag kan inte se det hända även om skriver mindre nu. Jag tycker ju det är så roligt och hur skulle det går för alla ER om jag slutade med detta? Igår var hela familjen på middag hemma hos min äldsta dotter och hennes sambo. Hennes pappa med fästmö och sambons föräldrar var också där. De brände av en trerätters italiensk middag och vi hade jättetrevligt! Min tidigare makes fästmö är fd stylist och arbetar med PR nu. Hon berättade att bloggandet dör ut. Det ska vara snabbare medier nu. Jag sa att jag har en trogen skara läsare som följt mig år ut och år in och jag tror nog att de stannar kvar även om vindarna blåser mot Instagram. Många av er följer mig ju där också! Jag hävdade att min ”målgrupp” nog inte är så lätta på foten (!?) och jag har ju liksom ingen anledning att följa trender eller ens skaffa/jaga nya följare. Jag trivs med detta forum och har faktiskt dragit ner på Instagrammandet för jag blir lite galen av det själv. Att posta flera gånger om dagen, massor med bilder och budskap…det är liksom motsatt det jag önskar för världen och mig själv. Vilket för mig till nästa tankespår. Ingenting.

Åh vilken minimalistisk människa tänker ni…Ser ni, japansk klänning dagen till ära.

Tylla fotade min kropp sa hon…jag irriterade mig genast på att jag inte fått in banden i hällorna…men mönstret är så fantastiskt iallafall. jag älskar den klänningen och sörjar ett jag inte köpte FLER!!!

Jag googlade min senaste bok igår för det är lite roligt när man släppt en bok och då hamnade jag på en bok som hette hej då saker (eller något). En japansk bok såklart. De är bra på ingentinget. En kille som en dag vaknade upp och insåg att han var ägd av sina tillhörigheter…..han gjorde sig av med dem och blev av det smalare, friskare och lyckligare!! Alltså, han sålde nog inte bara av sina saker, han måste nog ha börjat träna också och äta rätt. Men ni förstår. Livsstilsförändring. Sekunden innan hade jag landat på en auktionssajt. Anledningen till det var att vi just nu säljer en hel del saker från dödsboet. Med andra ord, jag sögs in och kunde inte hålla emot. Jag var iallafall lite duktig för jag valde att sortera efter saker jag faktiskt skulle kunna behöva….till mina barn om inte annat. Och vips hade jag lagt bud på två tavlor, 14 tallrikar (Kastehelmi) och ett pärlhalsband! Hur fasiken gick det till?

Här har ni lilla busfröet. Kolla in mikroluggen hon fixade i tisdags…jag börjar vänja mig och tycker hon är rätt cool faktiskt! Minimalistiskt i bakgrunden där med ser ni. Man undrar ju HUR MYCKET pengar man skulle få in om man sålde ALLT, utom en trälåda, besticken, glasen och kanske toapappret…..

Jag var ute i trädgården också igår, ganska mycket faktiskt pga vab i kombination med fantastiskt väder. Jag fick anledning att använda min nya stråhatt, farfars gamla hacka och där stod jag med nygödslad jord upp till anklarna och funderade på om jag kunde klara mig med bara en trälåda, en madrass och ett bord. Jo såklart jag skulle men vill jag leva SÅ asketiskt? Kanske senare. Men NU? Nej jag är för bekväm och jag har en löjlig kanske, kärlek till saker. Jag gillar vackra grejer. En rimlig tanke kring det är ju att man inte måste ÄGA saker utan kan titta på dem på museum eller i en butik…eller på nätet. Men iallafall behöver jag tallrikar, bestick glas osv för att kunna äta. Så husgeråd går bra att äga. Jag undrar hur den där japanen äter? Kanske ute…varje dag för han har inga omkostnader utöver hyra(?), el, vatten och några enstaka klädesplagg då och då när kalsongerna är trådnötta.

Bak och fram är alltid kul!

På väg in till stan för italiensk trerätters!

100 kronor per del vill folk ge….Men vet ni, bestick FÅR man ha hemma, och jag har massor med barn. Och en vacker dag har de MASSOR med barn och DÅ behöver jag så in i helvette mycekt bestick ska ni veta. Leva med en låda?!? WTF!

Vad tror ni? Behöver jag den? Varje sommar vi är i Frankrike köper någon av oss en flytleksak. Det brukar bli årets leksak liksom och den överlever sällan till nsäta säsong. Min kompis tipsade om denna för att jag är typ Queen of fucking everything (tyckte hon! Inte jag.) Och hon är lite jävig för hon brukar vara där nere med oss. Så mycket faktiskt att hennes ene son tror att vi är syskon. Eller iallafall att Tylla är hans kusin…och då är vi väl syskon…? Men, de har rötterna i nordligaste Sverige och där är typ ALLA kusiner. Själv har jag bara fyra. Man borde ha minst 30. Det kanske mina barn får trots att de är från Stockholm! Nytt rekord blir det då kanske?

 

Jag och min jord. Mycket att skyffla för maken!

Mitt fina fådda växthus. Det ska jag nu ge vidare till min bror. Vi ska bara få till ett orangeri först. Och igår fick jag besked om att arkitekten vi anlitat är sjuk…vi måste leta reda på en ny som vill ta sig an detta. Så synd och fördröjt blir det också!

Dotter på snabbvisit!

Trädet vis Tyllas dagis är så vackert nu. Rent japanskt!

Tänk bort skräpet är ni snälla! Men vi har nu gjort en ljudmätning här. över 55 dbA trodde killen. Garanterat! Och vid fläkten över 62…så kanske vi får till det till slut?!

I vilket fall som helst sålde han böcker och jag var ju tvungen att köpa en för jag vill ha lite mer Okinawiskt tänk här bland alla prylar..

Pga datorkrängel här föll en del text bort och hjärnan är av durkslagsmodell här pga barn som sjunger vid min sida och inte fattar svenska tydligen (dvs lyssnar inte när jag ber vederbörande vara tystare eller gå till sitt rum).

Nåväl jag tror jag skrev typ att vi ska vägra följa strömmen, sluta snuttifiera verkligheten till snabba bilder och händelser på Insta. Läs bloggar eller ännu hellre BÖCKER av papper istället. Framkalla kort och dra ned på takten! För all del, sälj alla era prylar, jag fattar det och om några år kanske jag sitter där med en trälåda och är överlycklig. Men nu….är det omöjligt på många sätt och jag ska bara rensa lite så blir det bra.

Kram alla bloggläsare, vi kämpar på, framhärdar med långa formuleringar, krångliga ord och långsamhet.

Sjung i mitt öra…

Å hej på er! Välkommen till stresshanteringens högborg. Andra boken i ämnet är ute nu och jag är i full gång med att hantera intervjuer ihop med barn varav ett fortfarande inte är helt friskt och faktiskt blicka framåt lite mot nästa bok. Det gäller att ha en riktning i detta stormande hav liksom…Jag vet, jag ska inte ta ut mig, bli överstressad igen osv osv. Men utan att planer och riktlinjer dras upp blir det faktiskt värre för mig. Planlöshet och virrvarr stressar mig mer än ett fullt schema med en tydlig tågordning. Men det var inte det jag ville skriva av mig idag. Utan stöket. Vi har det STÖKIGT, inte med stor bokstav i början utan med samtliga bokstäver i versaler. STÖK utan roder…typ. Jo, ett förråd är på gång och jag hyser orealistiska förhoppningar om att DET är lösningen på alla våra (läs mina) problem här hemma.

Jag har för länge sedan gett upp (jag får återfall då och då när jag tror att maken kan komma att lära sig att hålla ordning på sina prylar) hoppet om att vi ALLA ska hålla rent och snyggt här. Det är mitt kors och jag kommer få bära det helt själv med den brutna ryggen och den trytande mentala orken. Jo, gnäll jag vet men ibland är det lättare med total resignation än att blåsa liv i hoppet och elda på det. Men jag ska göra en sista stöt. Maken ska få ordna alla SINA saker i förrådet och sen….ska han få sköta förrådet själv. Jag tänker att jag kommer VÄGRA gå in där. Jag ska sköta höns och resten, han får ha sitt i boden, utanför bostaden så jag slipper se. Genialt va?!?

Jag ska se till att ha mitt eget lilla ”stach” med spikar och hammare etc så jag klarar mig utan hans hjälp. Det är med andra ord ingen idé med att städa nu för inget kommer lösas innan bygget är klart. Jag tänker att vi får ta en veckas semester för att städa här och sen ska resten av livet gå ut på att inte röra till allt igen så att en städerska KANSKE kan få tillträde hit. Kanske, jag är ytterst tveksam till städhjälp faktiskt. För det betyder att jag måste jobba mer…och jag vill ju inte det. Jag vill ju arbeta mindre. Men helt klart behövs en grundlig genomgång av alla våra prylar igen, det ska inte bli en total härdsmälta här för mina efterlevande senare att bryta ihop över, nope. Allt ska sorteras och läggas på en logisk plats. Det som inte möter kraven på sparduglighet måste bort! Ja ni hör ju, jag tror verkligen på detta….trots att all min samlade erfarenhet tyder på att inget kommer bli bättre här förrän jag är helt fri från arbete och maken tar sitt fulla ansvar och barnen…slutar stå en meter ifrån mig och sjunga varsin melodi.

Varför gör barn så, lever helt ensamma i sin lilla värld utan att ta in att vi andra också finns till och kanske inte klarar av tre till fyra konversationen och en sång hela tiden rakt in i örat. Jag klagar på allt känner jag men så blir det när man vabbar och har någon vid sin sida flera dagar i sträck som inte respekterar (missförstå mig rätt nu jag gillar ju att vara med dem men behöver då och då en tyst sekund och att inte bara hålla på med konflikthantering) min privata sfär. Jag undrar också vad det är som gör att mina barn alltid är pigga som mörtar från samma sekund som de vaknar till sekunden innan de slocknar för natten. Imorse vaknade Frank halv fem, kom in i vårt sovrum och utan minsta blink bad han maken om att borsta hans tänder. Inte en tanke på att den öppna dörren släpper i katten som sedan sätter sig på mitt huvud och att jag, maken och lilla T (som pga sjukdom sovit oroligt och kommit in till oss) vaknar omedelbart och inte kan somna om. Ingen pardon typ. Här kommer lilla vakna energiska jag och att ni verkar trötta och sover, det kan väl inte lilla JAG bekymras av!

Oempatiska barn som klättrar över hela min kropp och in i min hjärna. Hårt men sant. Barn ska inte vara empatiska, de ska se till att överleva själva och påkalla så mycket föräldraintresse som möjligt. Ingen hänsyn kan tas till att vi också är människor, trötta och att det finns fler små ”elaka dvärgar” här i hemmet. Så, nu sista vabbet för mig, jag ska göra lite ärenden, handla saker som fattas och sen ska jag ta emot en snubbe som ska rigga ljudmätare här för nu räcker det men buller från vägen. Delar av arvet ska gå till att tysta vägen helt klart. Och det är ännu en match man måste gå för att få sinnesfrid här! Så många krokiga spikar att räta ut, alltid och så snart något verkligen blir bra kommer nästa grej att ordna till. Livets eviga trassel tänker jag….

Ciao!

Bensinpriset

Med gemensamma krafter grävdes en 50cm djup och ca 25 m lång ränna på tomtgränsen.

Ska vi få gula västar även här undrade jag imorse. Näe, skulle inte tro det. Här i landet är vi inte den sorten som klagar öppet, vi gnäller online. Idag när jag släpper min andra bok lös firar vi med VAB. Så kan det vara.Hon har varit lite halvsjuk en tid, även maken har plågats av samma. Han tog den penicillinkur som ungen skulle haft men plötsligt blev lite bättre….så nu är jag hemma igen. Först tänkte jag att jag nog kunde ta med henne till IKEA för att köpa ett anständigt sovtäcke till mig för det jag nu har är ärvt av barnen och helt ärligt har jag hatat det sedan i julas när mitt fina togs över av någon (som inte ger sig till känna). Jag beslöt dock att inte ge mig ut att anstränga miljön med våra avgaser. Och så är det ju en viss kostnad kopplat till detta. 16,50 kr/mil och sen påslag för slitage och försäkring osv. Så jag gjorde det där farliga, handlade online! Jag vet att det finns en klimatpåverkan där med, precis som att surfa på nätet kostar miljö kopplat till nedkylning av dataservrar osv osv. Men jag tänker att det ju MÅSTE vara smartare med samtransport av varor?!?

Så det blev ett täcke, tre kuddar (vi har bedrövligt gamla och platta saker här hemma som måste vara…över 15 år gamla eftersom jag hade dem innan jag skilde mig -04) och ett fyrpack batterier som jag glömt köpa vid tre tillfällen denna vecka. Uppladdningsbara såklart! Sen hade vi strumpbrist i barnens garderober. Sex par från Polarn och Pyret köptes också via nätet och slutligen köpte jag nya underkläder till mig och höstkläder till Tylla från Cos. När jag skulle betala påmindes jag om att jag är lite sur på Klarna. För default är att INTE betala direkt utan senare…jag tänker att man verkligen ska akta sig för att betala senare. Speciellt hos Klarna som jag INTE varit nöjd med. De är luriga och när det ska gå fort är det lätt att det går fel….

I Sunnansjö fanns ett gäng gamla trasmattor som jag antar att Hanna vävt. Vävstolen fanns i lösa delar i skjulet. Här efter att jag repat upp skadade delar och knutit ny frans. Den var över 4m lång men nu bara 4 tror jag och den ligger fint i mitt kök!

På vissa delar var den mycket sliten. Jag repade upp och knöt om. Tylla fick några små mattor till sitt dockhus också!

En hanfjäril av sorten Aurora! Har aldrig sett en sådan tidigare vad jag minns.

Jag fick en sådan lust att plantera något. Så det fick bli en kort sväng till närmast butik. Där köptes kumquat, tagetes (första gången jag köper) och sen grå slingerväxt och två rosor.

Lunchbuffé för att hålla maken glad och nöjd!

Vi hade en jobbhelg här ihop med grannarna. Sedan vi flyttade in 2016 har vi diskuterat häckk mellan våra tomter och i år händer det. Vi hyrde en grävskopa som maken manövrerade, jag försökte kånka och köra skottkärra så länge ryggen och axeln orkade. Grannparet slet så mycket de tålde och deras spädis tillät. Mannen i den familjen har sin pappa boendes bredvid så han kom också över och erbjöd muskelkraft. Så fem personer kämpade och barnen lekte     snällt (det gick rätt mycket glass kan jag erkänna). Jag stod för mat ena dagen och andra dagen fick vi till knytis hos farfarn. Vi blev 14 till bordet och barnen hade jätteroligt. Lite som Bullerbyn här faktiskt. Vi bestämde att gemensamt organisera gatans kräftskiva iår. Det var fyra år sedan sist, hög tid alltså!

Nu värker ryggen faktiskt. Vi slet hårt med alla stenar och massor mer jord. Tur vi kunde låna ytterligare en grannes coola skottkärra som han själv åkte i som barn på 40-talet!

Härlig gata man bor på, vi hjälps åt alla och barnen springer in och ut i husen. Jag skulle inte flytta för allt smör i Småland!

Hej på er!

 

Sponsrande inlägg

Här är det jag köpte. Jag vet, jag behövde kanske inte detta….eller…jag har ingen hatt, benvärmare har jag längtat efter sedan jag såg Fame första gången och strumpor….brukar jag låna av maken. Så, jag rättfärdigar detta utan vidare och känner att jag gör en BRA sak när jag inte köpte ännu mer och faktiskt kommer använda allt detta och på kuppen inte få hudcancer eller frysa kommande vinter där jag går i mina kalla, tighta jeans.

Igår hämtade jag ut paketet från posten, mitt efterlängtade. Inte bara några veckors längtan utan säkert ett halvårs. Jag trillade över De Toujours på Instagram och blev omedelbart helt betagen. De säljer kläder och annat och jag vet inte hur jag ska förklara deras utbud….bäst kanske att ni klickar in er på länken men om jag gör ett försök…? Jo, de säljer föremål (kläder osv) vars ursprung är knutet till ett yrke. Ja det var en bra beskrivning. Så kardinalssockor i purpur (som jag köpte) som tidigare var förbehållna just prästerskapet, nunnekläder, äkta espadriller osv. Jo, vissa traditionella kläder som rumänska folkloreblusar som är handbroderade till exempel. Allt är hantverksmässigt tillverkat och man betalar för det. De tar nunnedräkter och sätter ihop det med t.ex naken hud på vacker kvinna och plötsligt får föremålet ännu mer laddning och spänst. Jag ska ha rosa ben på ett ytters okristligt sätt ihop med jeans hade jag tänkt och kanske sylvassa klackar…

 

 

Repetto

 

De är kanske i dyraste laget men kolla färgerna. Det ser ut som Jelly beans ju. Första bästa tillfälle jag får att köpa ett par nya skor ska jag nog satsa på ett par av dessa. Älskar ballerinor, jag är ju snart en själv! (om 100 år!).

MY GAD! Tylla skulle DÖ om hon såg dessa. Med den sjuknande svenska kronan tror jag att kjolen nog går på minst 1000 kr och DET kan jag INTE motivera för mig själv hur mycket jag än försöker! Men härliga är de!

 

Nåväl. Jag gillar tänket att saker har kvalitet och är tidlösa så man slipper byta med varje modeviff. Jag hatar modeviffer. Om ni såg min garderob skulle ni veta att jag talar sanning. Men jag har tjatat tillräckligt om det tror jag. Maken tycker inte att det är lika spännande, han tycker det är komplett galet att spara på kläder som ens farmor hde på 30-talet. MEN han tycker alltid jag är superfin i hennes klänningar. Han minns nämligen aldrig vad jag har på mig så var gång jag byter tror han att jag har handlat….Märkligt med tanke på hur sällan jag gör just det. Fast, idag ska jag faktiskt köpa mig ett par nya jeans. Jag vet, det svider lite och jag skulle ju kunna laga det par som gick sönder i veckan men nu var det så att hålet sitter precis fel. Mellan skinka och innerlår och jag tror inte en lapp eller stygn kommer bli så skönt. Och kanske det är OK att ha ETT par jeans som inte är slitet till vitan (varpen?) på höger knä eller har lappar bilateralt a genoux? Jo, jag tror det.

 

Jag vet att det är fånigt att fota det man köper, jag VET men fasiken. Jag fick en sån rush av bara inslagningen, etiketten och hela alltet att jag var tvungen att föreviga detta. Älsk på den va?

Idag smäller det alltså. Jag ska till Barkarby outlet och hälsa på lilla dottern (snart 18) och handla på Filippa K. De har bästa jeansen för mig och på outletten är det överkomliga priser. Man vill ju inte betala en spänn mer än nödvändigt om man inte måste….JU!

Fasiken vilken snålis jag är känner jag…

 

De är sagolikt sköna på kan jag meddela. Varje människa behöver ett par sådana! Och kolla typsnittet, nyasen av rosa och grått….fasiken vad härligt!

Jag tänkte att jag skulle skriva om korkade politiker idag men härligheten tog över. Men bara så ni vet, det kommer något snart som jag inspirerats till av att höra P1-utfrågningen inför EU-valet. Och HERREGUD vad trött man blir. Jag blir orolig på ett helt nytt plan. De jag hört verkar ju inte kunna NÅGONTING! Och att de inte SKÄMS! Fru Post var värst av de jag hört. Man vill rulla ihop sig som en gråsugga och hibernera tills alla avgått. Men, det är VÅRT fel! För vi INTE är politiskt aktiva och att vi röstar på dessa typer. Det var det stående skämtet igår vid ronden, vilka nötter alltså.

 

Mäh!!!! Jag älskar verkligen typsnittet här, ÄÄÄÄLSKAR med versaler.

Jag i benvärmare, det har man inte sett sedan 80-talet. Har jag en åldersnojja? Ja det är jag helt övertygad om fast lag låtsas som det regnar.

Jag skulle tro att dessa skor alla är störtsköna på fossingarna. Kolla in den i röd metallic!

 

Så nu blir det andas i en fyrkant för pulsen gick upp där och så ska jag försöka lyssna på några fler utfrågningar när jag har den mentala friden att göra det utan att slå sönder datorn.

Hej så länge!

Jag vågade inte ens kolla vad de skulle kosta men är de inte helt galet coola. Jag tror jag BEHÖVER dem, helt säkert BEHÖÖÖÖVER jag dem. Om ett år iallafall när jag inträder i andra halvan av livet och officiellt blir asgammal.

Nu är den här!!

Massor att signera idag. Jag tycker den är fin (krispig va?) och skönt att jag inte behövde göra något själv vad gäller omslag!

Idag efter mitt arbete på psykakuten var det dags att åka och signera böcker hos Pugförlag! För första gången fick jag hålla i min nya bok, den andra i ordningen. Det är en mycket speciell känsla. Man är stolt, livrädd och förväntansfull. Och tacksam. För det är ganska så få förunnat att ens bli utgiven. Den här ”förlossningen” av min baby var så mycket smidigare än den förra, en korrvända och knappt något arbete alls för mig egentligen efter att manus var klart. Tänk om det alltid kunde vara så! Otroligt roligt! Nu kommer det andra jobbet med en bok….marknadsföringen. Men den är liksom inte min ”huvudvärk” kan man säga, Det är David och Jennifer som får brottas med det. Skicka recensionsex hit och dit, sälja in boken hos butikerna som säljer böcker och jag hoppas ju alltid på Biblioteken. Jag älskar bibliotek och där får ju boken många liv kan man säga och blir tillgänglig för alla! Jag skriver ju sådant som verkligen betyder något för mig och båda mina böcker har ju kommit till för att jag vill hjälpa andra som drabbats av samma som jag!

Nu är boken i hamn iallafall och jag hoppas att den säljer som smör såklart för det gör det lättare att få ihop EN TILL BOK! Jag har alltid en till bok att skriva tänker jag även om man är lite tom efter varje. Just nu minns jag knappt vad jag skrivit. Ibland läser jag om dem för att uppdatera mig själv så jag inte far iväg och säger sånt som inte står i boken fast jag tror det…Rörigt kan jag erkänna.

Men för er som är sugna på den här färskingen kan jag säga att sjukdomen är densamma men vinkeln en annan. Här handlar det inte om att bli frisk utan att hålla sig frisk. Sen vänder den sig även till anhöriga och arbetsgivaren. Helt otippat var det väldigt roligt att läsa om arbetsmiljölagstiftning (who would have thought!?!). Intervjuerna har börjat och kanske jag ska synas i lite mer publika sammanhang under hösten…vi får se! Spännande är bara förnamnet.

Det är några som redan läst den och de gillar, den är lik den förra så rolig trots handfasta tips. Lite anekdoter, galna bilder på arbetsplatser jag haft i korridorer jag nött och sen kaosbilder från min bostad med barn, tvätt och klet….låter det inte outhärdligt lockande? Klet…? ad fick jag det ifrån? Här finns inget klet ju…rörigt må hända men jag torkar bort klet frenestiskt.

Egentligen skulle jag ha tagit alla bilderna NU efter arvegodsets intåg i det Voltaireska hemmet. Hur många kan stoltsera med TVÅ pianon i samma rum? Om ni påstår att ni har det så vill jag ha bildbevis. Jag kan ta en på mina imorgon och posta.

Nu har jag gjort tillräcklig reklam här. Men bara så ni VET, den finns hos Adlibris och Akademibokhandeln m.fl på MÅNDAG 13/5 och jag tror man kan köpa den via förlaget också, då blir vi ju extra glada för då får ju jag och Pug mer av kakan. Stora drakarna vill ha massor med rabatter när de köper in….Jag hoppas på slutsålt innan midsommar, vad tror ni???

Kramis alla finisar (obs skämt, jag menar ajöken!)

Jag får ju aldrig någon riktig ordning på håret och idag när vi fotade blåste det till på köpet. Vi får se om det blev någon vettig bild. Fotogenic är jag då INTE!

Pressmaterial

Min lilla samling. Helt olika formgivning och jag tycker kanske liiiite bättre om den senaste även om JAG och lilla T är på första omslaget. Kolla längst ned i vänstra hörnet! Personalens favorit, jo men såatte…..

Jag funderar på

Jo detta har jag funderat på rätt länge. Män i märkliga situationer eller poser. Snopp är nytt på bild i denna form och feta män. Men anus är fortfarande tabu. När ska vi få se det i tunnelbanan. Jag tänker att det nästan är ännu mer intressant. Mänskliga ändtarmsöppningar, är vi redo för det?

Ser nu hur elegant konstnären undviker rumpöppningar. Men snopp som faller ned är ok. Har man ingen tänker man kanske inte på att den dinglar så. Jag tänker ganska mycket på män. Alltså inte på män som i karltokig. Jag tänker på män som människor. Som är rädda för saker, vill vara snygga och kämpar med att vara virila, muskulösa, starka och inte för macho eller vara lagom macho, ha tätt och fint skägg, inte bli skalliga för tidigt eller ens alls. Ha en rak och lagom lång/tjock snopp och inte för mycket hår på ryggen…ni vet, manliga grejer som jag inte vet ett dugg om. Var pratas det om detta? I bastun? Eller funderar de och ängslas i ensamhet? Men är det ens OK att betänka mäns svårigheter med identitet och ideal…vet inte. Kanske man ska göra en intervjubok om män och deras skröplighet och nojjor. ”Impotens och för taniga biceps” kan den heta. En kvinnas funderingar om manlighetens baksidor.

Ja, vad funderar jag på en dag som denna? Jo, när jag gick i kulverten från psykakuten till Capio S:t Göran tänkte jag på hur vi människor är sammanlänkade. Och jag först fram till att barn är tydligaste länken. Två blandas och blir en. Så barn är det bästa vi har. Sen kom jag på att vi alla är barn….och då är människor det bästa som finns….och varje gång jag möter en ny patient som kanske mår väldigt dåligt, slår oss i personalen, biter av sina egna fingrar eller bara är lagom sjuk…..då är det någons barn. Ni fattar, man kan finna förståelse och lite empati överallt även när saker gått väldigt snett och ens första impuls är att sticka all världens väg. Den funderingen upptog kanske tre minuter. Sen funderade jag lite över något maken sade igår gällande det rådande tonårsmodet att bära stentvättade jeans som dragits upp så linningen hotar att hamna i armålorna….att sådana jeans kunde man få på Galne Gunnar för tvåhundra pix när det begav sig. Och jag gapskrattade då för jag vet verkligen inte VAD jag ska säga när barnen ber mig om min åsikt kring deras klädval. Vissa saker var menade att dö ut, 80-talsmodet är en av de sakerna. Det var knappt snyggt första gången och nu är det som när dottern idag tvingade mig att lyssna på Ra ra Rasputin med Boney M, det är inte roligt längre.

Vi hade sista balettlektionen idag och vår gulliga fröken bjöd på Jus de pomme, från apoteket? Frågade jag…alla skrattade. Kanske apotek för en läkare är snarlikt Systembolaget?

Jag funderade också lite på varför folk sminkar sig på bussar. Två stycken imorse. En borstade och borstade sitt högra ögonbryn. Jag vill verkligen inte sminka mig offentligt. Kanske för att smink för mig är lite hemligt. Jag vill ju INTE att sminket ska synas egentligen, jag vill att det ska vara så diskret så att folk ska tro att jag är så ”vacker” naturligt, eller? Vill man se sminkad ut? Kanske på fest att det är OK för mig att ta i lite, med glitter och jox…

Många kvinnor nu (kanske mestadels yngre) vill se SMINKADE ut, och snygga rakt framifrån. Att de i profil inte har helt tydliga konturer på läpparna är sekundärt. Ögonfransar som mer liknar päls med tjocka kluttar av lim är inte heller ett problem. Så länge man håller åskådaren just precis framför nästippen och gärna i samma höjd, iallafall inte ovanför så kluttarna syns. Det är också fräsigt med att ha ljusare pulver mitt i fejjan….jag fattar inte riktigt poängen med detta mer än att man blir just ljus mitt på. Kanske detta är ett fototekniskt knep för att just vara snygg på bild? Ni får gärna upplysa mig här. Jag för min del är knasigt nog mest nöjd med mitt utseende när jag gör en grimars….att se normal ut är inte min grej och att slappna av framför en kamera göre sig icke här. Om jag inte blev blossande röd av alkohol och lite lätt flamsig skulle jag lätt kunna dricka champagne varje gång jag ska fotas (en gång varannat är behövs det dvs när jag släpper en bok och det har hänt två gånger…) för då krävs porträtt ni vet. Mycket stressande och snart dags.

Ja, sen var det kanske inte så mycket mer jag klurade på, eller det var det kanske men jag minns inte längre.

Sista lektionen för den här terminen

Jag i senaste blusen. Ganska så mallig och SJÄLVGOD där va! Jag hänger tavlor snyggt också tycker jag, skitsnyggt faktiskt! Hejja mig!

Ljuset igår alltså, lilla solungen!

Ärmen kämpar jag lite med. Jag gillade inte lösningen med bred resår så jag ska utveckla den lite med rynk och sen dragsko eller ha ett insytt löst resårband…Ny jäkligt vass sax har jag också köpt! Det var på tiden faktiskt!

Fatta längden!

Jag idag. Me and the brain liksom. Landstingsklänning på….love the style.

Det rynkar sig så fint. Champagnefärgat siden var det här!

  Sov gott!  

Jag kikar in

Jag känner vibbarna av Piraterna från Karibien.

Men hur coolt?!?

En officer och en gentleman. När jag tittade igenom alla, och då menar jag verkligen ALLA hans skolbetyg får man bekräftat det man redan visste. Noggrann och väluppfostrad. Stora A på samtliga betyg i ordning och uppförande. I övrigt mycket bra betyg men han excellerade verkligen i ordningsamhet. Nästan som en sjukdom, passade bra i det militära kan jag tänka.

 

Jag vet att jag är tjatig men det är en stor process att hantera någons död. Jag tänker på dem båda varje dag faktiskt. Delvis pga att jag köpte Ingers örhängen ur dödboet och bär dem nu istället för mina egna. Det är lite märkligt att i princip alla deras saker har passat så väl in här hemma…eller jag har ju valt vilka saker jag tagit, såklart. Iallafall. Jag smälter ihop lite med dem och det känns bra. När jag var mindre tänkte jag ganska mycket på det sorgliga i att de aldrig fick några barn, vi undrade varför men frågade aldrig, man gör ju inte det. Igår sade jag till maken när vi skulle lägga oss att jag tycker vi borde uppleva mer, resa, paddla och gå på fjälltur och så…..Han svarade att anledningen till att vi gör så lite grejer ju är att vi har tre små barn nu. Och det är ju sant. Vi kan inte kasta oss iväg till Amazonas även om vi ville. Vi får göra det senare, om det blir något senare. Det man kan göra är ju att i liten skala försöka vidga sina vyer och jag tycker nog att jag gör det. Jag anmälde mig till nybörjarbalett, jag tänkte: -Vad väntar jag på? Jag har ju alltid velat dansa balett och nu jäklar gör jag det. Och så gjorde jag det. Jag såg att Lenny Kravitz kommer till Grönan…och Sting. Varför inte gå och se dem? Tiden tickar.

 

Det är så här jag vill minnas honom.

Jag känner mig lite som en smygfotograf när jag tittar på deras bilder. Det skiner igenom hur mycket de älskade varandra och det är härligt att se. Just bilden ovan fick mig att utbrista i ett: -ÅH! För han ser så härlig ut där i böljan. Ovanför stod det att detta var paradiset och så ser det ju faktiskt ut. Han är 68 år på bilden och still going fruktansvärt strong. Bilderna jag har sorterat har några få teman. Flygplan, öl, friluftsliv, musik och familjen. Att jag skrev öl kanske är lite missvisande, de drack mycket sparsamt men mycket öl finns avbildat och det är sedan gammalt. En av hans stridsflygarvänner (han som undkom en MIG över Östersjön för många år sedan) Brukade skicka bilder till varandra på öl de druckit. Lennarts favorit var Leffe. Måste kanske dricka några sådana i sommar…?

 

När jag tittar på deras bilder slås jag av enkelheten i deras liv, materiellt alltså. Det är inget överflöd (även om jag drunknar i sakerna från deras liv), man firar Midsommar med en öl på Skansen, sover i tält på fjället och paddlar kanot på Åland. Något att ta efter.

Jag blir uppriktigt glad av den här bilden och det faktum att jag för några år sedan köpte en sådan jacka jag med. Ämnad att räcka livet ut, och lite till.

Igår var vi med mina föräldrar och tittade på Brandkårens öppna hus som min bror deltog i. Ett mycket enkelt nöje och barnen gillade det även om det tog aningens lång tid för brandmännen att klippa av taket på bilen för att rädda patienten i. Det var inte hans vanliga crew….Jag känner ibland att jag skulle vilja göra något mer praktiskt jag med. Vara där det finns lite action. Tänk att ha fått vara stridspilot! Det tänkte jag på som ung. Men det är kanske inte för sent att ta flygcertifikat? Eller är det töntigt? Att bevisa saker för sig själv på det viset, och sen blir man väl flygshamead också….Kanske bättre att ta en pianokurs nu när vi kan ha två pianon in da house?

På långresa med vänner 1990, älskar stråhatten.

Sedan i vintras, eller egentligen sedan många år har jag velat ha en bra hatt som skyddar mot solens strålar. Imorse slog jag till och delvis pga denna bild. Nu räcker det med rynkor i ansiktet och pengar fanns på kontot. Ni ska få se den när den anländer från Frankrike. Den är så cool. Det blev ett par benvärmare och kardinalsstrumpor också och hade kunnat bli mycket mer om jag inte hållit hårt i plånkan.

Lennart var inte en som skrev ned vad bilderna föreställde, det gjorde däremot Inger och det är jag tacksam för. Jag älskar den här. Färgerna, enkelheten.

Kanske man skulle ta och resa i deras fotspår? Grindenwald…har aldrig hört talas om men om vi skulle åka skidor där vet jag precis var vi skulle bo. Korrespondens mellan min farbror och pensionatsägarinnan på tyska ger mig en känsla av att det stället skulle passa. Han har sparat adresser, visitkort och kartor över de ställen de besökte och det vore lite roligt att resa off chart lite. Inte söka upp det vanligaste utan de små ställena. Tänk om man kunde identifiera ställen de ätit på, backar de susat nedför….vi får se.

Så glada och förväntansfulla de ser ut min farbror och faster.

Nästa år skickar jag några av dessa kort jag fann igår. Jag älskar dem, vilken färgprakt!

Nu är bodelningen gjord, lägenheten såld, en del av bohaget gick på Bukowskis och i veckan hoppas jag att auktionshuset kommer och tömmer lägenheten. Därefter säljs det sista av deras tillhörigheter. I juni flyttar en barnfamilj in där de bodde och livet går vidare….I och med att de inte hade några barn har jag fått en större inblick i deras liv. Bilderna, breven och allt annat jag sorterat senaste månaderna har gjort att jag lärt känna framförallt min farbror mycket bättre men också gjort mig nyfiken på honom. Jag skulle gärna vilja höra fler historier så att mitt bibliotek fylls och jag kan vara den som för minnet vidare. Såklart kan min pappa mer men jag gillar de här berättelserna från andra som inte är familj.

Jag tror inte jag sorterat klart än. Jag vill nog göra album av alla kort, sortera ut det bästa för barnens skull. Och på så sätt dövar jag min egen dödsångest och hoppas att mina barn gör detsamma för mig. Minns, vårdar sakerna och inte blir så jäkla ledsna själva som jag blivit av detta. Jag tycker ändå det är lite hoppfullt att tänka på att han som 86-åring åkte skidor i Andorra med en kompis, att han vid min ålder studerade portugisiska på Romanska fakultetet på universitetet och sen även när han låg på sjukhus några dagar innan han dog pratade portugiskiska med en sköterska. Minnet var det inget fel på ändå!

Tittägg är något som alltid fascinerat mig. Min mamma hade ett men jag vet inte om det finns kvar. Jag vet att de säljer dem på vissa ställen men de är ganska kostsamma…

Här står han omgiven av musikvänner med sin trumpet. Jag lämnade in några av hans instrument igår till ett auktionshus, det var sorgligt. Om ingen budar köper jag dem själv. Huset är nu fyllt till bristningsgränsen men en trumpet kan ju hänga i taket….?!?

Sparris mm

En dum en ska inte klaga på utsikten. Även om NÅGON byggde ett korrugerat plåttak istället för det sedumtak som utlovades. Del 349 i serien hur man blåser folk och ljuger hej vilt för att tjäna pengar.

Bandade skurar idag, sött och salt, mest sött faktiskt.Jag har 25 dagar kvar på akuten. Ja, jag räknar. Även om det blir lite lättare för varje dag och jag har vant mig vid att åka kommunalt. Jag kom hem före maken och Tylla idag och då tog jag några minuter för att vattna i trädgården, sköta om hönsen och njuta av vädret. DÅ såg jag detta!

Jag får sparris i år! Men jag vågar inte skörda. Man ska tydligen ge dem två år på sig att växa till först…jag köpte för 30% av ursprungspriset och satte ned i jorden i november förra året…så kanske de menade att man inte skördar det år man planterar….Man vill ju såklart åta den men att ha ihjäl den på kuppen vore ju tråkigt. Nån som vet?

 

Tylla har bestämt sig för att bara äta det HON vill ha. Så det blir väldigt sparsamma intag av föda för henne. Igår deklarerade hon att TACOS går bra, så idag fick det bli det. ALLA åt. Kanske man ska äta tacos varje dag faktiskt, det är enda sättet att göra alla nöjda samtidigt. Ja ni ser rätt, en miniscul porn star martini (utan champagne denna gång) slank ned, bara för smakens skull….och det kändes väldigt förbjudet på en onsdag.På ett BRA sätt!

Här har ni grabben med de stora planernas uteplats. Han vill ha AW där som jag skrev om förra gången. Ser ni Gunnebostängslet? Där slutar min tomt. Och uteserveringen där musik ska spelas börjar. Behöver man vara Einstein för att räkna ut att det är olämpligt? Nej, man behöver ett IQ över 70.

Alltså, detta är ju makalöst! Fem ägg idag med. Jag vet inte vad vi snittar nu men de av sorten cream legbar lägger ett om dagen, övriga varannan….kan nån som är Einstein räkna? Eller, det blir ju 3,5 per dag. Långt mer än vad vi gör av med så svägerskan fick 9 idag, grannarna sex igår och fyra i helgen. Sådan lyx alltså! Längtar efter ytterligare en färg på äggen, Faverolle kanske? De lägger ljust rosa.

Jo, jag måste berätta. Det finns en liten kille på dagis som är så ljuvlig. Varje gång jag kommer med Tylla blir han helt galet glad, släpper allt och kramar henne med full kraft. Igår blev han så till sig mitt i kramandet att han slickade hennes mage. Det kan inte ha varit så härligt för honom med den lilla söta tungan mot den sträva klänningen men han gav inget tecken på att han blev missnöjd. Det var faktiskt riktigt rörande att se hans förtjusning över att mitt barn kom dit. Han var liksom helt utomsig av glädje och då blev det så. Det kommer jag aldrig glömma. Och Tylla är så gullig med honom, hon tar verkligen fin hand om yngre barn. Leder den två år yngre grannflickan i handen in och pysslar om henne, går och bjuder på godsaker hon fått och leker roliga lekar med henne.

Nu ska jag vila, det roliga inlägg jag hade tänkt skriva, eller roligt, härligt mer. Kommer snart. Promise!

Bon nuit!