Bara en kortis…

Posted on Leave a Comment

Häpnadsväckande dumt. Stefan Löven. Säger att Djursholmare m.fl i rika områden bär skulden för gängskjutningar. Mm det hänger ju ihop. Men i så fall är allt hans fel. För han är statsminister.

 

Jo, det visar sig vid en kritisk granskning (som man inte behöver om man har sunt förnuft) att han har helt fel, eller såklart hänger allt i världen ihop som vid fjärilseffekten, han baserar sitt uttalande på en rapport som handlar om ungdomar. Och där kan man förledas att tro att överklassbarn knarkar mer än andra men alla vi som arbetar inom vården och i synnerhet beroendevården, att de med lägst utbildningsnivå, med sämst ekonomi lever ett liv som på alla sätt är farligare och mer utsatt. Det handlar om allt från övervikt, fler rökta cigaretter, färre försäkringar, de kanske inte vaccinerar sina barn och de slåss och drogar mer än andra grupper. Och att en socialdemokrat vill tro att allt är överklassens fel, det förvånar icke.

Men som sagt…är man statsminister, ja då har man alla möjligheter att påverka och ett ansvar att inte fara med osanning för när allt kommer omkring finns det folk som lyssnar på vad han säger, får alla sina fördomar bekräftade (hör vad Emma Frans har att säga om detta i sitt sommarprat) och när en stor del av de röstberättigade får FAKE news serverade på detta sätt…ja då har man bidragit till att dumheten får fäste och att vi inte kan rikta de goda krafterna på det mest effektiva sättet åt problemet. I detta fall kanske en bättre socialtjänst som kan ta hand om familjer i kris, en vård värd namnet med kanske behandlingshem (och då menar jag såklart att kommunerna ska sluta bedriva vård de inte vet något om och att sjukvården tar över ansvaret för beroendevården) och förstatliga skolorna? För kommunerna kan faktiskt inget om pedagogik. Det hela är lite som när man låter en trädgårdsmästare vara högsta chef för SÄPO. Och den dagen är inte här än men man vet aldrig i detta kunskapshatande land vad som kan komma att hända. Och det var ju ingen känga mot trädgårdsmästare utan mer som en illustration av att vi ska ha var man på rätt plats och den som kan något om den specifika verksamheten ska styra den. Ingen skulle drömma om att ha en bagare som chef för Scania heller tror jag….

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Kulturella grejer

Posted on 2 Comments

Kolla stavningen! Fittia. Jag älskar gamla kartor och att ta reda på varifrån gamla ortsnamn kommer ifrån. Jag passerar Fittja på väg till jobbet dagligen. Har alltid undrat över namnet.

Det slog mig plötsligt att jag inte skrivit om svenska sätt att vara. Och det beror kanske på att man är mitt i det. Man ser inte sitt eget sätt att vara för det är så självklart. Och därför är det nyttigt att resa utomlands, träffa människor med andra sätt att leva och då förhoppningsvis bli varse hur VI gör. När man är på hemmaplan är det naturligt att man gör som vi gör här, när man är gäst i ett annat land får man försöka föra som man gör där. Jag tänker på att man i Frankrike t.ex tar en lång lunchpaus mellan 12-14 ungefär och aldrig av princip arbatar på söndagar….Det spelar liksom ingen roll hur mycket man behöver sytråd då, det är stängt. Tvärstängt, länge. Man kan heller inte förvänta sig att få sitt kaffe ihop med de andras dessert. Man får vackert vänta till det är dags för det sista i ordningen, vill man dricka något då blir det vin eller vatten. I media har ju frågan varit uppe på tapeten några gånger i sammanhanget : Vad är svenska värderingar? Kanske vi inte behöver ändra så mycket på hur vi gör saker, jag tänker att den här Trump och svenska rättvisan är ett bra exempel på att vi gör bra grejer, inte låter oss skrämmas av en buffel och att alla ska behandlas lika och vi kan vara trygga med det. Men det kan vara nyttigt att titta på våra traditioner ändå bara för att påminna oss om att vi kanske inte alltid är bäst på allt. Lite utblick från ankdammen är en bra sak.

I somras kom en vän och hennes familj ned och hälsade på i Frankrike. Hon är född i Afrika. Vid poolkanten en dag frågade hon eller kanske påstod hon att svenska kvinnor inte kan vara vänner med män när de är i en relation. Min mamma protesterade och jag med i början, några minuter men sen var jag tvungen att hålla med. Det är inte helt okomplicerat att som stadgad ( i den meningen med fast partner) ha en nära relation med en man. I synnerhet inte någon annans man (om hans partner är en kvinna). Jag har själv märkt att min man undrat varför jag smsar så mycket med några personer jag känner och jag tror inteheller att jag skulle uppskatta om han plötsligt skulle börja gå på bio med några av sina kvinnliga vänner. Nej, det skulle jag verkligen inte. Jag skulle undra, även om jag inte är svartsjuk så det stör (hoppas jag) av naturen. Tänk på saken, skulle du helt obehindrat kunna gå på en lång kvällspromenad med en annan person som är i ett förhållande utan att någon skulle undra eller du känna dig obekväm?

Här en tavla jag gillar som ropas ut på auktion nu. Jag ska inte köpa. Vi har så det räcker men jag älskar att titta…

Min väninna berättade att ingen i hennes hemland skulle tycka det var ett dugg konstigt om hon gick ut och käkade med en annas gifte man….och kanske lite av svaret avslöjas i min formulering där? En annans man…..man äger ju inte sin partner. Och visst kan tycke uppstå om man umgås mycket med någon men man måste ju inte skilja sig bara för det? Och Z förklarade med att i hennes land är det i princip helt otänkbart att man skulle vänstra och skijas och det gör liksom att det blir lite lättare att ha vänner av det andra könet. Det är så strängt att man inte behöver oroa sig för den här typen av vänskap. Nu lät det kanske inte så lockande va? Men intressant tycker jag och jag älskar att ha en väninna som är så berest, lever samtidigt i många olika kulturer och gör att jag övar mig i både språk och tankesätt. Jag tror det håller mig ifrån att bli dement. Man ska rubba sina egna cirklar då och då, inte låta vattnet stå stilla så det ruttnar eller kläcks larver i det. Ständig rörelse i jakten på…..ja inte vet jag. jakten på något nytt och spännande. Men då menar jag inte en ny man. Jag sitter nöjd.

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Ygeman, igen.

Posted on Leave a Comment

Min allra första reaktion på den här tweeten från Ygeman var att sista delen var helt onödig. Varför måste han ge norrmännen en känga? Jo, för han känner sig anklagad. Och kanske delvis ansvarig? Men om man ser på saken utan känsla är det Erna säger sant. Det bekräftas av Expo. Svenska nazister rör sig över gränserna och sprider sitt budskap. Jag skäms inte för det för att jag råkar vara svensk, om jag på något sätt medverkat till detta (som kanske Ygeman innerst inne tycker att han gjort genom underlåtenhet) kanske jag skulle reagerat med den lilla reptilhjärnan. Det är en verklighet. Om man som politiker inte kan förhålla sig till verkligheten ska man uppsöka den. Som arbetssökande. Utan fallskärm.

Detta är ytterligare ett bevis på att politiker ska avhålla sig från sociala media. Och bär han pudlar säger han att han kanske hade fel men att han inte hade hela bilden!?!? Vem fan tror att man har hela bilden av vad media rapporterar? Han är minister och skulle sannolikt kunna få tag i någon på andra sidan gränsen att dubbelkolla fakta med.

Såklart ska vi samarbeta mot alla kriminella och farliga rörelser, kunde han inte bara svarat det? Nu handlar debatten om honom. Han som också fått avgå en gång redan för klantarslighet för att inte säga naivitet bortom sans och vett.

Avgå alla! Utom Nyamko Sabuni. Hon kan bli statsminister. Jag gillar henne.

 

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Pulsen

Posted on Leave a Comment

Solnedgång på altanen. Bästa läget.

 

Åh. Jag och min tid. Och datorn. Och alla tankar som samlats på hög för att skriva ned. Och semestern. Jag vet, inte gnälla, folk har det eländigt, människor dör…EBOLA. Allt det vet jag om och jag känner futtigheten i att klaga. Och meningslösheten när jag ändå inte kan förändra något, knappt. Och att man ska vara satans jävla positiv. Och jag skiter i det.

Semestern är slut och jag behöver ny. Missnöjet hos barnen är fenomenalt stor. De kräver mig. Alltså inte kväver…men kräver. Några exempel (och jag vet allt är MITT FEL, jag vet jag vet jag VEEEEET men jag har haft fel approach från start, jag är en curlare). Alla mina barn (med undantag för de två största nu) kräver min omedelbara uppmärksamhet. Och kanske man skulle ha orkat med det och sluppit bli en kaosbloggare om man begränsat sig till fyra barn i tät följd, tre barn med lite längre isär…två…ett? För jag upplever det lite som jag inte kan minnas när jag var en person för min skull. Jag vet att det är naivt men man kan liksom inte föreställa sig innan barn hur det ska bli och med den låga auktoritet som jag har och mjukheten i mina beslut blir det en utmattande kombo. Men jag har varit mamma i pluss 22 år nu och det tar ut sin rätt. Blotta tanken på att det kommer ta minst 14 år till innan yngsta är i det stadie där hon inser att mamma inte alltid kan swisha 100kr för mat på Grönan med tre sekunders förvarning är minst sagt prövande.

Här exempel ett: Tylla ska klä på sig.

-God morgon älskling, har du sovit gott?

-Jag vill sova!

-Jag vet, det vill jag med men nu måste vi börja göra oss iordning.

Fingret. Alltså jag får ett finger i ansiktet och ungen vänder sig bort. Ska man bli arg? Nä, fingrar behöver barn inte fatta vad de betyder och jag vet inte vem/var/hur hon lärt sig att detta är ett sätt att avsluta en konversation. Efter mycket om och men kom hon påklädd till skolan och mamman hade bara lite hjärtklappning på väg till jobbet, jo, en hårborste hamnade lite för hårt och plötsligt i golvet också. Ingen dog.

Köpta för stora på rean förra året men nu är det favvoskorna. Och slits. Men jag fixar biffen!

Inte illa va?

Två: Söndagsmorgon 07.27.

-Mamma, föder alla fiskar många ägg?

-Öh, va?

-Föder ALLA fiskar många ägg?

-Fiskar lägger ägg men ja, det gör de. (Jag vänder ut och in på hjärnan i ett försök att svara helt korrekt på frågan och kan inte komma på ett enda vattenkryp som bara fostrar ett yngel per år och sedan håller dem vid liv, varma, rena och med alla tänderna borstade upp i tonåren. Den tanken varndrar vidare och plötsligt befinner jag mig med lejonen på savannen och inser att deras ungar nog bara hålls nära tills de kan nedlägga sitt eget byte…eller kanske alla kalasar på samma fångst. En fångar, alla äter. Men de behöver inte ta ungarna till simskolan).

-Jag vill gå upp nu.

-Gör det du, jag är så trött, jag kommer sen.

-Nej, jag vill vara med dig.

-Jag kommer snart, jag är för trött….puss…

-Kom nu jag vill vara med DIG!

-Men det vill du ju inte alls, du vill se på iPaden och så har du för hög volym och då blir jag störd och säger till dig att sänka och så struntar du i det….

-Ja men det är ju nästan som att vara med dig. Kom nu.

Han ligger nu ensam i sitt rum, har jagat upp mig som sitter ensam i köket och bloggar. Han fick gå efter kanske en kvart när jag inte stod ut med att höra vuxna män från gnällbältet spela nåt zoombiespel på för hög volym. Jag vet. Jag borde förbjuda detta men har ej kraften. Nu är han på sitt rum iallafall. Ingen dog.

Jag såg denna igår (säg inget till maken) på Kyrkornas second hand. Jag smet dit för jag behövde andas lite. Det var fel ställe att andas på. Massor med folk och nästan inget som jag skulle kunna behöva. Eller, hade jag oceaner av tid kunde jag nog pysslat med många grejer men jag nöjde mig med stopptråd för strumpor, tre porslinsskedar (har alltid gillat det) för en femma styck och en citronpress som jag tror min kompis Eva gjort! och håll i er, två krukor i TRÄ! Det fanns en tredje i teak men den skulle de ha 125 kronor för och det var för mycket tyckte jag.

45 kronor. Jag tyckte den var jättefin, men nån annan får ha den på väggen, vi har fullt.

Tre:

Tylla vaknar på söndagen 08.19.

-Varför får jag O´boy sist?

-God morgon älskling, har du sovit gott?

-Jag får alltid sist, jag vill ha först!

-Men älskling, du sov ju…Edgar vaknade först, vill du ha varm eller kall.

-Ingen bryr sig om MIG! Skriker hon med tårarna sprutandes. Inget finger denna gång men en smäll i dörren som kanske väcker hennes far…..men nej. Han sover vidare. Han är TRÖTT. Ja, det är jag med. Men…….jag lever och har inte Ebola, är inte utblottad (längre) och tror att om 14 år -ish kan jag kanske få en morgon utan hjärtklappning och känslan av att totalt ha misslyckats som mamma. Min kompis S sa i veckan att min föräldrastil  kan beslrivas bäst som ”hippieauktoritär”, jag gillar det….tror jag!

Nya lampan från Jotex. 1500 kronor. Men en varning, det finns INTE reservdelar och det var lite därför jag smet till second handbutiken. För ett glas är sönder. Jotex uppmanade mig att köpa en lampa till(!?). Men så kul ska de inte ha. Jag gillar den iallafall och vi har trixat lite med den. Det fanns en ”kopp” i metall där det guldiga slutar. Den ska ju hänga mot tak men vi har så högt här att det inte gick. Maken monterade om, jag sydde sidenöverdrag (som är aningens för trångt) och nu hänger den så här och vi är helnöjda!

Ibland tröstar jag mig med att barnen håller mig ung i sinnet…..och kanske det är så att alla dessa påfrestningar gör att jag håller mig a jour, inte stelnar till och påbörjar vägen in i demensen? Vi hade den diskussionen på jobbet i fredags. Alla utom en försökte lista alla saker vi ska göra för att hålla oss borta och i värsta fall lindra dess framfart. Inte psykologen, hon hade en annan vinkel. Hon ville planera för och hoppades på den BRA demensen. Den där man liknöjd gled in i dimman på ett trevligt ställe med fin personal. Jag tänkte att DET stället finns inte. Alla vill bara tjäna pengar, inga altruister och filantroper kvar i Mammontider.

Men intressant tanke ändå, preppa för avslutet redan när man har småbarn……fast jag pensionssparar ju inte ens. Den typen av framförhållning har jag inte. Det är här och nu och överlevnad det går ut på. Skotta i snön liksom.

Jag har fallit för shibori, hårt. Den här kudden är från IKEAs fyndhörna, 37 kronor och jag gillar den verkligen. Den ska få sällskap av liknande som jag själv gör men jag kunde inte motstå den. Men 37 kronor är för billigt. Någon måste dött.

När jag ändå tipsar om för billiga möbler kan jag visa dessa två. Överalt heter den tillfälliga serien på IKEA och egentligen skulle jag köpa fåtöljen men den var oskön att sitta i. Men hyllorna är fantastiska. fem delar som man sätter ihop utan skruvar. Går att ha på vägg också. Jag har köpt fem. Jag tänker att barnen kan behöva senare och de tre sista kostade bara 199kr för den håller väl på att ta slut antar jag…gillar inte tillfälliga serier. Sån stress.

Men en sak påminde hon mig om, man ska lära sig nya saker för att inte torka in cerebralt. Och det gör jag! Jag täljde innan semestern och nu viker jag tyger för shibori. maken var imponerad igår och påpekade att jag var så påhittig och duktig. Jag sågade med cirkelsåg igår också för första gången när han fick ett telefonsamtal och jag inte ville slå av på förrådsbyggartakten. Så jag motar Glöm-Olle i grind men alla mina projekt. Fast det bästa var att lära sig nya språk. Och då väljer jag portugisiska, fast jag tänkte först att bättra på franskan…men det är kanske inte lika effektivt? Eller jo, det måste det vara för nån vidare grammatik på franska kan jag inte. Jag börjar där!

Nu mot förrådet, indigon och kanske jag monterar lite av koftan jag stickat på frihand….lots to be done! Vila…nja, inte min grej liksom.

 

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Ja, vad fan får man för pengarna?

Posted on Leave a Comment

Jag och pappsen på Hovstallet

Jag var på konsert idag med min far. Det var min farbror Lennarts musikkår som spelade. Jag hade kontakt med dem eftersom jag gav dem en del pengar från arvet av min farbror. De bjöd in mig med familj men det blev för tight för barn och make att komma så jag tog med farsan. Vi satt där i solnedgången och lyssnade på blandad kompott. Marchmusik, operett, Quincy Jones och gamla örhängen från 40-talet. Mycket trivsamt och jag kände att det var en lite speciell stund där men alla Lennarts vänner och bekanta. En av dem var dessutom lik honom så när jag kisade var det som att han satt där och spelade. Jag fick tänka bort det ett tag för jag blir så rörd och ledsen. Jag är nog jordklotets mest lättgråtande person. Riktigt mör. Jag faller liksom sönder av tankar på förgänglighet. Det är lite lätt paralyserande faktiskt. Jag har verkligen världens största dödsångest och den växer för var dag.

Idag drog dotter nummer tre till USA. 10 månader ska hon vara i Colorado. Försenade flyg och lååång väntan i Frankfurt. Hon stag på planet klockan sex imorse ni i skrivande stund (21.55) har hon ännu inte landat. Hoppas hon inte får en propp! Hon verkar ha hamnat i världens bästa familj. Gillar utlänningar, är demokratiska och liberala, åker skidor, jobbar med intressanta saker som POLITIK och SJUKVÅRD (tidigare psyk-beroende) OCH gillar Sverige! Det kan ju inte gå fel! De längtar efter henne dessutom så det här blir finemang! Jag får se henne om två månader dessutom då jag ska flyga hem henne för att fira min pappa som fyller 75. Alla ska samlas, vi kan inte vara utan den ungen! Greta skulle slita sitt hår om hon hörde om mina planer. MEN ingen har tid att resa två veckor över Atlanten för tre dagar i Paris och jag hade inte haft råd att anställa en kapten för att segla ungen heller om tiden fanns. Så vi FLYGER! I övrigt källsorterar jag fler timmar i veckan, komposterar all mat, har höns och jada jada lagar sockor, byxor, skjortor, läderväskor, limmar skor, färgar om kläder som missfärgats (givetvis i ekologiska växtfärger) och gerifrån mig allt som växes ur…det är min klimatkompensation.

Alla som är läkare har någon gång hört av en patient att det är så JOBBIGT att dra hela sin historia för ännu en ny doktor. Jag har någon gång skämts över att jag inte varit helt inläst men har slutat med det. Att en patient ställer krav på att du vid första besöket är insatt i de senaste 20 årens sjukhistoria är en omöjlighet. Det skulle göra att vi hade tid med 2-3 patienter per dag. Det finns dessutom en poäng med att höra patienten berätta. Och många säger dessutom att det som står i journalen är fel samt har spärrar så att det som möjligen hade varit extra viktigt inte är tillgängligt för en…ens om de har remitterat patienten till mig. Då sitter man i ett läge där det kan vara bra att med öppna sinnen bara lyssna på patientens egen berättelse. För det finns ju många olika sanningar ofta och det är inte alltid patienten vet bäst själv. Då hade de inte behövt så mycket vård kan man tänka….!?!

Nåväl. Jag har idag bland annat läst en himla massa journalanteckningar. Det har jag gjort hela veckan och man blir ibland lite snurrig. Många patienter där jag är har en liknande bakgrundshistoria så de olika peronernas livsöden flyter ihop. Men jag förvånar mig ofta med att efter en stunds tvekan minnas allt en patient sagt. Jag behöver bara låta hjärnan tugga lite och så ser jag vederbörande framför mig och bilden klarnar. Lite som idag på väg hem från Hovstallet med min far i bilen. Han pratade om ditten och datten hela vägen i stort sett oavbrutet. När vi var vid Sabb pekade han på en restaurang som nu bytt namn. Där brukade sjukhuspersonalen köpa lunch förr, jag med. Jag hade varit där många gånger med mamma och pappa som båda arbetade på Sabb, jag med en tid 1997 tror jag det var. Hur som helst, stället heter Mama ia nu och jag började genast fundera på gamla namnet. pappa babblade på, visade mig vägen (som jag kan) och jag blev mer och mer besatt av att komma på namnet…det var ett K….eller M i början…..

Jag brukar ofta få upp en bokstav som känns rätt när det är något jag söker i minnet…jag började tänka att det var något grekiskt eller latinskt. En gudinna….Men sen tog gamla restaurangnamn över. Morellen…Morkullan…nej det var ju fel, det visste jag men M-nånting. pappa babblade vidare, jag försökte att inte köra ihjäl sparkcyklister. När vi nått Lindhagensplan hade hjärnan tuggat klart.

-Minerva! Så hette den!

-Ja, det var det sa pappa och fortsatte att prata om något annat och det beröm jag nästan hoppats på uteblev.

Nu ska vi lägga oss maken och jag. Han lyssnar på Hamilton tror jag. Jag ska försöka lista ut när jag såg ”Madde” sist…det måste ha varit 1992? (Då var min ena kompis ihop med en av de ”kundliga” och vi höll till i en liten etta där då och då. En gång var vi på Drottningholm faktiskt. Inte hade jag anat att jag senare skulle bo bara några hundra meter ifrån Drottningholm. Livet tar lustiga svängar) ELLER….? PÅ HOVSTALLET DÅ MED. Oops versaler, orkar inte ändra. Varför tänker jag på det? Jo för jag tyckte jag såg henne i ett av fönstren till våningarna där. Hon drog igen fönstret och ned rullgardinerna. Kanske inte barnen uppskattar ompa-ompa-musik vid läggdags?

Karlbergs musikkår. Med chefen för Karlbergs utbildning av militärer i spetsen.

Snart i USA, är de redo??? I tröjan jag knåpat ihop som hon verkar gilla.

Inez pralines kallades hon för på skolan av P bl.a. Och hon var så karamellig i lördags i den klänningen från Zara, jag vill genast låna den. Själv hade jag dagen till ära den klänning jag bar när en kompis fyllde år 1997 och jag var gravid med Fanny som fyllde år i lördags. En 22 år gammal klänning från Sand som jag ALLTID får höra är såååå snygg. Asgammal och snygg tänker jag då, och var på rean. Men dyr minns jag ändå…bra med dyra kläder så man köper färre och sen har dem länge. Klimatsmart, redan DÅ!!! Grattis Anna att du var så före din tid, eller kanske efter den för så har man ju alltid gjort, utom nu när man ska ha nytt hela tiden. Mycket tröttsamt.

Nu som sagt bingen. Imorgon nattjour och i tjänst 31,5h utan avbrott….livet leker verkligen!

Såg den här…DÄR kan man snacka om kulturell apropriation som verkar gå hem som bara den!

 

Update! Fick just veta att det är storm i NY och att dottern cirklat där en timme för att få landa men nu fått landa i Conneticut istället för de hade för lite bränsle kvar!!! Jag får ont i magen. Hatar verkligen att flyga och sånt här gör bara saken värre!

NU ska jag försöka sova och inte oroa mig!

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Sommar i P1 som man kan låta bli

Posted on 2 Comments

Jag vet, han är mitt i en tugga men jag gillar bilden ändå. Medeltidsspektakel i staden närmast oss Duras.

Igår såg jag på Expressenlöpet att Agnes Wold lackat ur på Maria Borelius sommarprat. Jag har själv bara lyssnat på Anders Hansen, Magnus Ranstorp och Blondinbella (helt out of character för mig men ni vet ju varför jag lyssnade…). Jag känner mig inte sugen på fler program. Jag hörde en snutt av en youtuber som jag tror hette Jocke tror jag (min son Frank visste vem han var, Frank är NIO!). Den gången blev jag så förbannad att jag stängde av och vid två tillfällen under semestern har just det programmet kommit på tal här. Båda gångerna blev jag förbannad. Andra också. Och uppgiven blir man. Nu sker det igen helt utan att jag lyssnat. Men jag har köpt boken Hälsorevolutionen och läst lite i början av den. Agnes angriper ovetenskapligheten i Borelius babbel om antiinflammatorisk mat. Jag blir så här med två program i bagaget förbannad på Sveriges Radion som sänder ut skit. Jag tycker att en skattefinansierad verksamhet som har ett public serviceuppdrag ska borga för någon slags boj i det skumpande informationshavet. En hög lägstanivå på det utsända vore väl det minsta man kunde KRÄVA, ja KRÄVA när det handlar om detta. De har mycket hög svansföring och en mycket bra vetenskapsredaktion som de kunde använda sig av. Jag ska förklara varför jag lackade ut på youtubern och MB.

När man har över en miljon följare, jag antar att de flesta är barn (?) har man en fin plattform att föra ut sitt budskap (om man har något utöver att marknadsföra sig eller saker). Det är helt OK att säga och tycka vad man vill i vårt land men det är inte helt OK att stödja detta om det som sägs är helt fel eller vilseledande. Då ska Youtube stänga ner ens kanal. När den här killen sitter på bokstavligt talat BÄSTA sändningstid och säger att ingen ADHD-medicin fungerar och allt vi läkare vill är att patienter ska hålla sig lugna. Då ska röda lampan slås av och etern tystna. Jag vet inte vad för läkare den här killen har haft eller vad det är han lider av men detta är fel. Hans budskap når många antar jag och SR hjälper till att sprida okunskap och faktiskt direkta lögner. Jag lyssnade inte mer än så, jag orkade inte så jag kan inte uttala mig om resten. Inte imponerad iallafall och fler sommarprat blir man inte sugen på. Därför har jag slutat lyssna för i år.

Vårt närmaste slott, Duras. Älskar det och dess röda fönster.

Sen detta om antiinflammatorisk mat. I våras köpte jag boken ovan nämnd. Det började bra men blev sedan lite tradigt och samma sak sades flera gånger. Bland annat att svenska läkare inget kan om hälsa!?! Det är ett ganska stort påstående att läkarkåren just i Sverige är så otroligt dåligt informerade, rent av korkade faktiskt. Och detta är då skrivet av en som skulle bli minister men som pga att hon haft svar, ja olagligt avlönad hjälp med sina många barn så fick hon avgå. Det var hon också ledsen över i boken…hon hade inte förväntat sig att folk skulle bli upprörda av det (?). Jag tänker att det är ganska korkat faktiskt när man eller OM man hängt med i de poliiska svängarna och har någon form av fantasi…Men det var inte det som gjorde mig mest förbannad eller iallafall lästrött. Det var att hon åt så fruktansvärt mycket och knasig mat som verkade ta väldigt mycket tid i anspråk. Jag kan erkänna att jag gärna ställer om kosten om jag får leva längre, bli snyggare (både smal och slät) och hela livet blir toppen toppen. Men jag undrade lite över allt vin som dracks till mat och med vänner…och mycket resor och jobb samt ingen träning….Kunde det vara så att när hon slutade med vin, åt mer regelbundet och började träna så gav DET positiva effekter? Visst i varje påstående kan det finnas ett korn av sanning men jag för min del är mer benägen att tro att vi alla bara ska äta mindre, röra oss mer och ha en plan de la vida. Och då (om vi som Agnes Wold så riktigt påpekar inte drabbas av cancer, Alzheimer osv) kan vi leva tills vi blir supergamla i vårt land. Vi har nämligen nästan den högsta medellivslängden i landet och det beror nog delvis på bra sjukvård (ni vet den som innefattar alla korkade läkare i landet som inte fattar att motion, kost och sömn är bra för folk). Nu ska jag inte skriva mer negativa saker om andra människor. Alla har ju sin sanning och jag tror säkert att båda dessa verkligen TROR att de har rätt. Min syrliga kommentar är riktad till Sveriges Radio som jag tycker borde ha vett att inte släppa fram vad som helst i etern bara för att det går. De har ett ANSVAR och jag vill INTE betala för detta, nope, lägg mer pengar på att lyfta fram smarta forskare ur  fler discipliner istället! Vad sägs om några KLIMATFORSKARE som KAN något om ämnet och inte bara larmar och strejkar? Eller plastforskare som kan tala om för politiker (och folk som röstar på dem?) att PLAST kan vara BRA för miljön rätt använd? Eller…..intervjua fler om de där vindfångarseglen som kan driva båtar med mycket mindre bränsle? Jag vet så många spännande ämnen de skulle kunna fiska upp och låta forskarna prata om hela ÅRET! Vi behöver mer av detta oavbrutna prat för att få djup i diskussionerna, vi får döpa om skiten till Djupdykning (ej säsongsbunden) i P1, vad tror ni?

Gårdagens lunch, crèpe med caramel de beurre salé! Utmärkt mot förstoppning! (Skämt alltså, gör inte som jag, gör som livsmedelsverket säger eller folkhälsoinstitutet).

Jo, och alla ni som tagit mig på orden och vill ha enkla recept för utmattade…det är på gång, jag ska bara bli färdig med semestern först. Ett snabbtips (höll på att skriva snapstips..men det kan ni också få sen) är att göra en Croque Voltaire (kanske den heter något annat egentligen). Vitt formbröd i det större formatet. Bred på Dijonsenap på brödet. Sen kokt eller rökt skinka, två skivor (eller en), Ett stekt ägg utan fast gula. Bred på tomatpuré och en skiva tomat läggs på. Riven stark ost du gillar. Vi brukar ta präst eller Västerbotten och sen riva lite parmesan på toppen. Det går bra att bara skiva osten också om du har brått. In i ugnen under grill 210-225 grader tills den ser smaskig ut. Servera med Sallad, tomat och gurka med lite olivolja, citrosaft, salt och peppar på! Den innehålelr massor med bra saker och jag tror att du varken blir tjock eller död av innehållet. Det är en fråga om balans här. Den rätta blandningen så att säga.

Vi kikade in i kyrkan Maria Magdalena i stan och tände ett ljus. Plötsligt var barnen TYSTA och satte sig spontant ner för att betrakta altermålningen. Jag tecknade till maken att vi skulle sitta kvar så länge det höll i sig. Vårt lilla popcorn E började sedan leka Jesus på korset och ställde sig vid altaret och såg korsfäst ut…dags att går. Tursamt nog var vi ensamma i den gamla och svala byggnaden!

Au revoir!

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Underjordiska floder

Posted on Leave a Comment

Lunchstängt på Noilly Prat. Vi tar det en annan dag då. Siesta är svårt att fördra.

Det är tungt att vara sjuk på semestern. Jag blev sjuk fyra dagar innan vi skulle åka och det fortsätter. Snuva, hes med hosta och sen två dagar med någon form av migrän. Igår beslöt jag mig för att gå till apoteket för att köpa sumatriptan trots allt men då visar det sig att man måste ha recept på det här. Bra faktiskt men dåligt just nu för mig. Men fransmännen  (i detta fall en kvinna) visade sig från sin soligaste sida och lät mig skriva ut till mig själv och jag fick några värkfria timmar som nu är över. Jag vaknar i mörkret ovh tankarna vandrar. En dröm hängde kvar…jag hade precis fått en syrlig kommentar av min mor om att jag sabbat hennes upplägg med en patient genom att säga att hon skulle tänka igen om hon ville framhärda med sin ADD diagnos eller bara ta och skärpa sig…..jag var less på att all skit ska lösas med mediciner och diagnoser istället för att folk när det blir stökigt städar…jag sa något om man är tillräckligt motiverad (typ) så kommer man ju förr eller senare göra der som lrävs. Jag drog parallellen med bajsnödig och toabeaök.

Vi hade en bra  dag standen igår. Älskar havet. Men kunde inte bada. Hade glömt badkläder. Och solkräm. Och hink. Och spadar. Fast jag hade lagt fram. Jag skyller på att jag är ofrisk.

Men barnen var nöjda. Mycket vågor och röd flagg. Fast långgrunt så ok att bada.

Igår på middagen. Två av mammas kusiner med familjer. Ganska knasigt att man aldrig ses hemma men här, nästan 400 mil bort när man bor på samma lilla ö hemma….

På kvällen hos släktingar, barnen blev vilda i mina ögpn och vi gick hem tidigt. Värken var då så plågsam att jag inte orkade sryra upp barnen och maken….var inte så tydlig som jag hade kunnat önska. Men då fick jag höra att området här har underjorsiska floder. Det ligger jag nu och försöker föresrälla mig medans det värker så jag funderar på om jag ska uppsöka vården här….och ska man vara sjukskriven? Och ska det vara så här? Jag kom på att jag hade liknande problem på semestern för sex år sedan. Då jag fick stanna i Tyskland…. men det går nog snart över.

Medelhavet. Jag längtar ALLTID dit! Nu leker barnen så som jag minns att jag gjorde där.en pch en. Tylla sjunger för sig själv och var ensam naken på stranden. Jag tycker att småbarn ska kumna vara det. Edgar letar snckor och man får hålla koll så han inte drar ut till havs och Frank gräver med sig i sanden!!! Älskar älskarälskar stranden!!! Ingen pool i världen kan matcha detta!

Sjuk i två veckor ska man väl inte behöva vara när man ska vila sig?

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Sjukstuga med pyssel

Posted on Leave a Comment

Masai, ett klädmärke där min mor handlar mycket ifrån, skickade med henne ett magasin sist. Jag fick det. I det fanns pyssel med vackra mönster. Och recept. Jag gillar sådant, det är mervärde för mig och det gav oss många bra timmar igår. Dessa ska pryda våra framtida kalas har jag tänkt!Snöre från Irland ärvt av farbror L. Man blir bra bara av det, så fint snöre, kvalitet känns det som.

Jag blev ju sjuk måndag natt, dagen gick långsamt, analogt. Vid 22 på kvällen blev jag plötsligt illamående….och sen kom febern. Nattsömnen blev sådär, så svårt att somna när man är illamående och vill kräkas. Men till slut somnade jag. Först upp blev jag iallafall och mediciner hävde jag i mig. Bara två dagar kvar nu innan vi drar, så taskig timing! Men det känns lite som om jag bitit ihop så länge det gått och nu öppnar fördämningarna. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Vi hade en ganska mysig dag trots allt. Jag satt och pappers- och träpysslade med barnen och inga skärmar så långt ögat nådde. Men som vanligt blir jag taggad att göra mer, ha ett långsiktigt mål och slutresultatet blev två födelsedagsgirlanger och några festreosetter. Skeden ska jag jobba vidare på och jag längtar efter det. Men det var lite tungt när man är sjuk. Jag blev alldeles svettig faktiskt bara av att tälja.

Jag är helt förundrad över den killens krativitet. Han har fixar ett magasin för sina armborstpilar!

Jag hade köpt en origamibok för barn i hopp om att sporra och ledsaga dem in i pappersslöjd. Men den var svår att förstå, eller så var det feberdimmorna. Varken jag eller maken kunde få till en Zebra. Så jag letar efter en annan mer pedagogisk barnbok i detta ämne.

Sen kan jag tipsa om ett TV-program för barn, URs Arkeologens dotter. Vi har sett två avsnitt och den är bra, riktigt bra. Inget fjantigt övertydligt som man är van vid från Bollis osv. Sen Våffelhjärtat i ljudboksformat inläsa av Ulla Skoog, hon är alltid bra! Tylla älskar Drama för barns (SR) Alice i underlandet och det kan jag väl hålla med om. Men för femte gången?

Nu ska jag vila. Jag har gjort en checklista till maken. Vi ska hinna med massor med saker innan vi drar….och jag kan inte hjälpa till så mycket. Jag ska vara nattjour imorgon och jobba hela to och fre….efter lunch bestämmer jag mig för om jag kan genomföra det. Som det är nu kan jag inte prata knappt, rösten är väck. Det är alltid där det slåt för mig, min svaga punkt.

Jo, ni kan se Follow the money också på SVTplay. Den är spännande och DANSK! Älskar danska serier. Jag börjar till och med förstå lite rotvälska!;)

Maken lyfte inte blicken när jag stapplade ut från toaletten. Jag blev lite ledsen över det och skickade ett sms…bara för att väcka hans medkänsla. När han kom ut i köket till mig efter att alla barn sov frågade jag om han inte märkt att jag kräkts…? Jo, det hade han. -Men fattade du inte att jag var ironisk med smset och inte EGENTLIGEN undrade hur DU mådde?!?. Nej det hade han inte fattat, han trodde verkligen att jag undrade hur HAN mådde eftersom jag tydligen var sjuk och kräktes. Alltså om HAN blivit smittad……. Jag blev fundersam men orkade inte tjafsa. Istället tänkte jag på detta en stund och kom på att han var väldigt rationell, för känner man mig så är det helt rimligt att jag undrar hur andra mår….och bryr mig mindre om mig själv. Fast inte igår. Igår hade jag velat få frågan, hur mår du älskling?

Pysselstudion. Den fortsätter att hålla öppet idag.

Dragspelsviktning. Mönster från Masai.

Maken har nu målat golvfärg i nya hönshuset. Jag hoppas han blir klar innan vi drar så att J som ska passa djuren får det enkelt för sig. Gamla huset är för litet och jag har inte orkat göra rent och fint där sista tiden faktiskt….snygg grå nyans tyckte jag.

Fint snöre, vackra mönster.

Väldigt duktig och kreativ visar hon sig vara. Gör en egen bok med utklippta saker och personer. Och så lite origami på det.

Sked i väntan på krokig kniv.

Ett vedträ blir en sked.

A demain! 

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Plastic fantastic

Posted on 2 Comments

Hur vackert? Jögg nånting har snidat. Jag ska inte karva till en soffa, men en sked kanske.

Nej det var inte meningen att blogga kvart i tre natten till tisdag. Verkligen inte. Men, huvudvärk, ryggvärk och som grädde på moset ont i svalget…det är skäl nog. För jag kan inte somna när allt verkar gadda ihop sig emot mig. Och klockan tickar. Snart ska vi resa. Måste hinna med allt.

Så, ett inlägg om skit i världen passar ju perfa tänkte jag. Jag rensar hjärnan på oro. NU!

Jag hörde två forskare från Lunds tekniska högskola på radion idag. Såna som vet vad de talar om. Plastforskare i någon mening. Ingen mening jag behärskar men jag är benägen att lyssna på de som kan något. Till skillnad från våra ministrar och ledande politiker….Isabella Lövin o Co vill förbjuda engångsplast. De ska ge sig på plastmuggar. Och sådant som skräpar ned på stränder och hamnar i haven. Plast. Helvetesplast. Men, det visar sig att plast kan vara bra för miljön. Sug på den. B R A för MILJÖN! B, R, A. För om mat ruttnar för fort måste mer mat produceras till ökad kostnad för miljön. Gurkor utan plast håller två dagar istället för plastad gurka som håller en vecka. Tänk vilka mängder vatten som skulle förloras då.

Jag måste säga att MP är experter på att göra det som verkar logiskt väldigt ofta. Skatt på bensin, premiera elbilar, förbjud plastmuggar och RÄDDA planeten! Vi kan inte vänta, det är NU (som de basunerade ut vid valet). Men att agera snabbt i affekt med tydliga saker som plastbestick och sugrör….kanske det inte påverkar gurkorna….(?) blir sällan bra. Det är lite som Trumps grej, bygg muren – så kommer allt bli bra. Och sen visar det sig att klyftan mellan land och stad, rik-fattig och rutten kontra hållbar gurka inte är helt kristallklar och till synes logisk. Elbilar sliter MER på miljön pga dyra batterier, nyproduktion  och vem vet i vilken handgrävd gruva i ett fattigt afrikanskt land med barngruvarbetare som kobolten hämtas i och då förhindrar skolgång för den ungen.

Man blir trött. Desillusionerad. Och man VET att folk inte sätter sig in i saker så noga. Halva väljarkåren i förra valet fattade inte vad jobbskatteavdraget var….I rest my case. En sak är iallafall klar. Grön diesel och bottenfärg som är giftig går bra för vissa….

Trump. Ni hörde väl att han talat med The prince of Whales? Herregud liksom. Och nu den här diplomatiska ”skandalen”. En diplomat SKA informera om sakernas tillstånd i det land den verkar. Och om denne Sir INTE hade beskrivit Trump som en irrationell, galen bebis (kanske han inte uttryckte sig precis så men andemeningen var väl den?) så hade han väl begått et ”tjänstefel”, eller? Kan man föreställa sig att rapporten till hemlandet hade varit: Trump är en alltigenom genomtänkt och stabil person som styr landet mot en ljusare och mer demokratisk framtid. Va? VEM hade trott det på den här sidan Atlanten?

Jag är sketatrött på politiker över hela globen. Ingen bryr sig om något utom att vara vid makten. För första gången idag blev jag rädd för mina barns framtid. Vart är vi på väg? Sjukvården går under (NU först märker politikerna det) men patientsäkerheten är aldrig hotad. Aldrig, inget kan hota den. Inte gråtande doktorer, åtta månaders väntetid på en neurologtid, inte det faktum att en psykiatriker-ST måste vänta 3-4 år på en randning på neurologen eller att husläkarna går under med sina 20 minuter att bedöma om någon är suicidal mellan övriga 19-25 patienter på en dag…alltså, vad ska vi göra?

Jo, vi ska slöjda. Det är mitt svar på detta. Idag fann jag mig själv beställa hem material för att tälja skedar. Jag vet, galet och mitt i stickningen liksom. Men jag behöver känna att jag kan klara mig utan IKEA och liknande. Jag vill tillverka egna föremål, vara självförsörjande. Och det har smittat av sig på min äldste son. Han vill göra ett överlevnadskök. Av två konservburkar. Allt man behöver är en plåtsax, internet och lite tid. Vi har allt detta, just nu.

Jag hoppar vidare. Jag sträcksåg fyra avsnitt av Big little lies. Den är så bra. Och existentiell på något sätt, men galen. Och jag sitter och irriterar mig på Meryl Streeps löständer (för det är väl det?) samt hur Nicole Kidman går. Jag har alltid stört mig på hennes gång. Det ser ut som om hon kämpar med att gå rakt på något sätt….är det ngt i höften? Så konstig fundering. Men jag lägger märke till detaljer. Och stör mig. OCD. Men jag tänker att det är OK att störa sig på henne som har allt inklusive botoc i fejset. Shit vad slät människan är, overklig. Och så var jag där igen. Normen för skönhet. Är det så att när man väl har börjat spruta, ändra, släta ut, fylla i så tappar man perspektiven? Man ser sig bara rakt framifrån, så som kameraljuset faller och då märker man inte att ens mun ser ut som Simpsons frus? Detta är varför man aldrig ska börja göra saker, man blir fartblind. Se bara på Trumps hår!

Och jag kan meddela att jag är helt avslappnad kring att låta grått hår växa ut. Det är allvarligt talat väldigt avslappnande att INTE bry sig om utväxt. Det finns så mycket annan skit man oroar sig för att ens HÅR inte ska vara en av dem. Det räcker gott med politiker, plastpåsar och annat. Jo, nu kom jag på en sak till. Plastforskarna berättade att förbud mot plast nog var dyrt och lönlöst men att återvinning var bra. Fan tänkte jag, jag orkar ju knappt med all jävla återvinning här. MEN då kom jag på, varför ser vi inte till att alla jävla plastjunkies återvinner detta förhatliga men otippat nödvändiga. Fängelse för underlåtenhet att återvinna! Vore inte DET något, tänk alla som skräpar ner i stan och naturen. Femfackssoptunnor i alla kommuner så att det blir LÄTT att återvinna. Det vore väl nytänkande och dessutom gav det mer effekt. Varför lyssnar inte MP på det? Eller, är det lättare för folk att förstå plastmugg = dåligt, MP förbjuder = MP är bäst? Miljöångest dämpas av quickfix, inte av ett verkligt  arbete, som vanligt. Jag har hört att alla MPs förslag hittils i sin renaste form skulle skjuta upp klimatkaoset 20 sekunder….så värt!

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr

Kim K wet look

Posted on Leave a Comment

Morgongänget. Lite trötta och grå trots att vi var i solen mycket igår.

Jag vaknade inkämd mellan mina två yngsta halv sju. Det gör egentligen inte så mycket för jag har alltid något att göra och jag uppskattar verkligen att få vara för mig själv en stund på morgonen. Jag kan tänka bra då. Och så hann jag montera jumpern jag stickat. Helt ärligt blev den för stor så jag klippte ned den lite och nu sitter den som det var tänkt. Ska bara säkra alla garntåtar med maskinen senare. Jag betalade nya bilen också mha mobila bankidt. Väldigt praktiskt. Jag har försökt att betala den i flera dagar, nu är det gjort. Och bara för att jag skrev att alla sov och jag satt ensam så vaknade alla tre hemmavarande barn exakt samtidigt och ett avbrott fick göras i tankearbetet. Men nu är jag tillbaka och känner mig så SNÄLL som låter maken sova.

Liten flicka och liten kattrumpa.

En vecka kvar att arbete. Den ska innehålla en sit in och på måndagen är jag ensam läkare på hela mottagningen. Jag vet inte vad jag tycker om det, kanske lite skönt? Men det kan också innebära en hel del samtal om patienter från infektionsavdelningen och andra frågor…jag vet inte riktigt. Är för ny för att veta än. J, en kompis till min dotter A ska komma idag. Hon ska passa alla djuren och växterna. Vi bor nära så det blir kanske inte så stor ansträngning för henne.

Jag tog mig an att städa i köksvardagsrummet, det sitter ju ihop, igår. Och det gick långsamt framåt. Det är lite för lite skåp här hemma och det är mitt fel. Jag vill ju inte ha för mycket saker här men det blir ju oundvikligen så att man samlar på sig saker. Små okategoriserbara ting som bara flyter runt i hemmet utan tydlig adress. Jag är nöjd med resultatet men det är inte helt klart. Jag plockar mer under morgondagen. Men jag fixade lite i garderoben på kvällen, i mörkret faktiskt, det blir ju inte kolsvart precis och jag passade på medan maken lade E och F sov i vår säng. Jag kör Marie Kondos vikningstips och säger sayonara till kläder som inte gnistrar av glädje längre. Så bra, då känns det lite bättre att kassera saker faktiskt.

 

Och så var det det där med Kims stil. Jag undrar verkligen vad som gick fel i världen när detta är någons stilideal. Jo jag vet, människan har länge försökt ”försköna” sig med korsetter, krinoliner, puder, peruker och så vidare och allt i en önskan att utstråla välstånd. Men estetiken…..? Jag blir bara förbryllad av detta. Pattarna ser ut som två frallor som spraymålats med matallicbronzer och sedan klämts fast med hjälp av slimeklänningen. Även ”tyget” ser overkligt ut. Är det plast, lycra eller förhatlig mesh? Jag kan tänka mig SÅ mycket vackrare kläder med den budget hon har. Eller, hon betalar säkert inte för sina kläder, hon får dem bara för att göra reklam. Sen ska mindre rika och kända ta den kostnaden. Det är så vi måste tänka när vi ser reklam. Den som visar upp den vill att andra ska härma så att de och företaget bakom tjänar pengar. Vill man det? Jag tycker reklam är så märkligt. Nya algoritmerna som jag påverkar genom mina googlingar. Det löjliga i mitt fall blir ju att all reklam kommer för sent. Jag har ju redan handlat! Jag köpte en bil, idag kom första reklamen för denna fast det var i januari vi bestämde oss. Jag handlade sex krukor på Jotex i förra veckan och nu ser jag dem överallt i mitt flöde. Skor från repetto skrev jag om i våras och i förrgår kom de första annonserna upp. Böcker jag själv skrivit kommer ständigt förslag på att jag ska köpa och alla andra böcker jag just köpt inför vår resa och hösten…..himla meningslöst på mig. Jag undviker konsekvent reklam, klickar aldrig på länkar och väljer med hjälp av helt andra metoder ut det JAG vill köpa, inte det som andra TROR att jag vill ha, att de gör reklam för det jag redan köpt….är ju bara för fånigt. Kanske det är den nya algoritmen….att summera alla köpkluster och utefter detta beräkna vad jag kommer vilja ha NU? Jag har köpt böcker för barn i åldern 6-13, garn, stickmönster, hönsbok, städbok, linolja, en bil, städbok, kråsnål, målarböcker……vad kan nästa drag bli? Växthus är svaret. Nästa stora inköp kommer bli ett växthus tror jag. Den såg man kanske inte komma?

Suck, hon ser helt overklig ut, och lite blöt. Han ser otroligt blasé ut och man skulle ju vilja läsa hans tankar.

Tillbaka till Kim K. Jag undrar alltså vad nästa grej blir. Nu är stor rumpa som ser ut att tillhöra en annan person än den den sitter på alltså det senaste. Själv har jag alltid önskat mig en mindre rumpa så detta mode är ytterst förbryllande för mig. Att se blöt ut är också konstigt tänker jag och att vilja verka naken….men vad finns kvar att operera aller modellera. Kanske fötterna ändå. För det är ju ändå en bortglömd kroppsdel. Eller öronen? Men de är så svåra att operera pga finns så lite kärl i brosket och det läker dåligt. Jag tror underben. Det är den enda oopererade delen som finns kvar. Frågan är bara hur ett snyggt underben med fot ska se ut….bulligare, rakare, större stortå eller annan vinkel?

Inget fel på den här bilden. Men man undrar ju lite över transpirationen…är det blött även där?

 

Aldrig mer dagismorsa alltså. Här i min avlidna fasters kulturtanströja från Gudrun Sjödén och en nyinköpt Fjällrävenjacka! på dagis sista dan

Makens klädorganisation lämnar lite övrigt att önska tycker jag. Några lyckoglimtar blir det inte av detta. Det stör mig verkligen att det ser ut så här i vårt sovrum och det oroar mig lite att jag på något sätt alltid försöker förstå hur det BLEV så här. Är katten inblandad, barnen eller är stolen hal? Han brukar ha massor med skäl till varför det blev så här, oftast handlar det om yttre faktorer som ovan nämnda eller faktiskt att det är MITT fel, alltså att jag har tagit större del av den gemensamma garderoben…men det är LÖGN och hans del är oftast glipande tom pga alla kläder ligger på detta sätt på golv, möbler, hängr på krokar eller ligger ouppackat i påsar och väskor. Hans dyraste skjorta som jag köpte på fars dag i fjol låg kastad delvis på golvet igår….jag blir helt GALEN av sådant. Primark borde vara hans hovleverantör tycker jag. Men inget skäl för att hålla kläder på golvet ändå….

Tylla fick välja en leksak efter sista dagisdagen, hon valde en enhörning med pridehår. Ett självklart val.

Tog ett känslosamt avsked.

A 

Email, RSS Follow
Pin It
Share on Tumblr