Verkligheten

Sedan jag började åka åt rakt motsatt håll för att tjäna mitt uppehälle har mina bilfärder visserligen kortats ned. I gengäld har de blivit mycket mer adrenalinfyllda.

Vägen mot Södertälje bjuder på en hel del spännande omkörningar, zig zag-åkning och hastiga inbromsningar. Nu har samma bil två gånger på en vecka utan förvarning dykt upp i backspelegn, blinkat med hel- och extraljus och tvingat mig och andra att kasta oss åt höger. Första gången blev jag allvarligt rädd. Jag segar inte runt i 90 på 100-sträckor i ytterfil utan håller mig strax under gränsen för vad som innebär indraget kk. Men jag håller avstånd och kör i mitt tycke förnuftigt och säkert. Den här blådåren i en stor svart asiatisk (tror jag) pick upp med silverstänger kör alltså om och förbi de som ligger på gränsen själva för det tillåtna….Två gånger har jag slagit numret till polisen men avstått pga bristande ork och vetskapen om att inget kommer göras.

Vårdslöshet som denna kan innebära att ett barn eller två mister livet på väg till skolan eller dagis. Jag brukar ofta tänka så…se konsekvenserna av olika handlingar och beslut och koppla det till det lila livet. Jag har lagt halva reg.numret på minnet POH. Om han inte hade kört så snabbt och skrämt mig så hade jag haft de tre sista siffrorna med…..jag har ingen förhoppning om att vederbörande läser en supersmart och intressant blogg som min men OM du råkar göra det kommer här en kort information. Civila poliser kan ta ditt körkort. Även om de bara skjutsar sin fru till hennes jobb….och förr eller senare retar du upp någon tillräckligt för att det där samtalet kommer slås, då kommer du få stora problem att ta dig snabbt till jobbet. Du kanske till och med blir AV med jobbet om det innefattar att du använder bil. Så var lite försiktig va?

Sen, en övergripande trafikspaning. Tror ni att kriminella tar bussen? Tror ni att de fraktar illegala vapen på pendeltåget?

Svaret är NEJ. Grovt kriminella med liten respekt för andras väl och ve åker BIL. Och min spaning är att de kör för fort. Inte så fort som herrn här ovanför för då ökar risken markant att de faktiskt bli tagna av trafikpolisen. Men icke desto mindre är det så att trafikpolisen kan göra en stor insats i kampen mot grov kriminalitet. Och jag saknar trafikpoliser numera. Har NI sett några på sistone?

Minskade resurser till polisen (så tolkar jag det när kriminaliteten och olösta brott eskalerar) påverkar oss mer än vi tror. Det sprider en oro och jag tycker att klimatet i trafiken hårdnat betydligt de senaste åren. Det är lite vilda västern. Bara en sådan sak som att köra i 70 på en 50-väg, det kan verka fånigt men då stör man alla som bor där. Så enkelt är det. Du kan också råka köra på någon, slira av en oplogad väg eller i min kommun, krocka med ett vildsvin.

Om jag får önska mig en sak för 2018 är det fler trafikpoliser, gärna längs med vägen från Slagsta till Södertälje, innan avfarten till Tom Tit.

Avslutningsvis vill jag bara kommentera Gudrun. Hon tycker vi ska sluta med militarism och lägga pengarna på kvinnokampen. Hon finner stöd för att detta är vägen framåt i hashtagarna……på allvar?!?

Jag tänker att medan vi tjafsar om ett tredje kön och vem som ska vara hemma hur många dagar med vems barn oberoende av DNA-koppling eller stjärnfamiljssammansättnig så kan det hända att en stormakt med aptit på världen kommer och äter upp oss. Inte för att de är intresserade av vårt kulturella arv eller gruvorna utan för att vi ligger strategiskt bra som transithall vidare ut i världen (Europa, USA)……Glufs liksom. G pratar om att alla konflikter i världen (och alla 40 miljoner på flykt undan dem) som om allt bara beror på att män är överordnade kvinnor i dessa länder alternativt att de blivit anfallna av främmande makt. Mitt intryck är att de flesta konflikthärdarna i världen handlar om inbördes strider mot olika religioner, klaner och att det enda land som tydligt angripit ett annat och ockuperat det är Sovjet…ooops jag menar Ryssland. Vår demokratiska granne i öst…de som övar angrepp på Gotland….och lägger sig i andra länders valrörelser osv osv. Ukraina,  ligger det för nära för att vi ska bry oss ordentligt?

Sen en bra sak. Vår kommun har bestämt sig för att behandla alla lika (tills vidare) och Silviastiftelsens hus har nu inget bygglov. Man kan alltså inte snacka med M-toppen i kommunen för att få sin vilja igenom, det är bra. Han som protesterade mest i byggnadsnämnden fick visserligen gå (även han M kan tilläggas så ni inte tror att det är en blockpolitikfråga)….han hade gjort motstånd mot bygget. Jag hoppas han ansluter sig till Ö-partiet här ute för det tänker jag. Jag gillar folk som vågar vara ärliga och obekväma.

Nu är jag trött, jag vet att jag gör svepande beskrivningar av läget i världen men min känsla är min känsla. Jag orkar inte sätta mig in i alla världens konflikter, det blir en omöjlig uppgift.

Full rulle

Här sitter jag i halvmörkret och funderar. Blommorna som jag köpte till 14/2 står än, härligt med kvalitet och det är nog en fördel att man handlar närodlat…

Jag vet inte när jag skrev sist men det känns väldigt avlägset. Jag gillar ju att ”skriva av mig” i princip dagligen men tiden räcker inte just nu.

Jag vaknade tidigare än vanligt idag…tio i sex. Just idag kunde jag gott ha sovit för onsdagen börjar med ett tandläkarbesök. Och tanken är att den ska avslutas på Elverket med ett genrep av Angels of America. Men nu känns även det avlägset för jag har ont i halsen.

Min överläkare på avdelningen säger att jag inte ska bry mig om något annat än tentan på fredag och det är så sant. Men livet kommer alltid först och barnen gör liksom inga undantag för mig. Jag har bestämt att om jag har feber idag får jag ställa in kvällen för jag kan INTE vara sjuk på fredag. Det skulle allvarligt ”fukka upp” min tillvaro.

Så mamma och lilla A, Lennart bor nära, han får bli min stand in i så fall! Nu kaffe och sen, väcka barn!

Tre av mina hjärtan. Den här veckan har jag fyra av barnen i mitt hus. En annan kommer med till fjällen och så stora F som reser runt i Centralamerika och filmar stränder (åt mig känns det som)…..

 

Den där lilla ungen alltså. Så tuff och söt på en och samma gång. Jag råkade missa hennes utmarsch i söndags….jag satt för långt bort och var distraherad, då bröt hon samman. Trodde att jag lämnat henne. Hur kommer det sig att barn alltid tror att deras föräldrar ska lämna dem? Jag var inte ur sikt mer än maximalt 30 sekunder…..paniken kommer över dem så snabbt. Lilla gumman! Hon tröstades nästan lika snabbt.

 

Vi försöker så långt det är möjligt att undvika ”slötittande” på diverse elektroniska mojänger. Är det skärmtid man kallar det med ett allomfattande ord? Istället har vi köpt väldigt mycket brännbar leklera. Det kan verka dyrt men det är så mycket roligare! (Om man tänker bort det faktum att de ständigt ska bråka om VEMS lera vilken liten klutt är….men det är ju samma bråk om de olika skärmarna…

 

Nästan all skidutrustning är inköpt second hand. Vi vet ju inte om de kommer gilla skidåkning så värst så bästa att inte investera i onödan. Fast…jag tänker att de kommer få åka skidor vare sig de vill eller inte för jag ÄLSKAR det!!

 

Och så ett tips för att laga älsklingskläder som det går hål i….

Lite tråd, en nål och knappar som du sparat i 10-15 år är allt som behövs.

 

Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!

Mina bästa stresstips – alla stegen!

För MÅNGA år sedan hade jag klisterdekaler i mitt köksfönster för att slippa se det fula grannhuset. De såg ut så här ungefär. Jag minns inte om exmaken har dem kvar men jag tycker fortfarande att de är de snyggaste i sitt slag och skulle gärna ha dem igen om jag behövde. Älskar pelargoner och en vacker dag ska jag skriva en bok som tar avstamp i dem. Jo, det finns en plan. Planer har jag gott om.

Jag vet inte hur allt hänger ihop med mig men jag tror…..att jag som alla människor är på en upptäcksfärd internt, det är bara så att jag inte öppnat alla dörrar än. Jag vill ju gärna tro det men jag upptäcker ständigt nytt och det gör mig ju både glad och inte. För jag vill ju gärna tro att jag är ”klar” vid min ålder. Men nej. Idag ska jag iallafall dela med mig av mina bästa stresstips. En lista igen. Håll i hatten!

  1. Oroa dig för saker du inte har kontroll över! Detta är en källa till oändlig stress och har du tur kan du vakna av mardrömmar i vargtimmen. Just detta har gjort att jag ska läsa på lite om hur sömnen och sömnläkemedel fungerar idag. (Dvs ngt konstruktivt. Aldrig gnäll utan konstruktivitet).
  2. Gör flera saker samtidigt! Jag är inte helt frisk i mag-tarmkanalen. Därför tänkte jag i effektivitetens namn att jag skulle ta hand om några surdegar när jag ändå är hemma OCH sätta igång ett NYTT projekt….Surdegen var min trasiga sidenkimono. Den har gäckat mig länge på sin galge. En lite skör del av en ärm gav plötsligt vika och jag tror jag har underlåtit att laga den i…två år? Samtidigt har jag känt ett ökat behov av handarbete och beställde i början av veckan fyrkantiga stickor i storlek 2,5….jag vet, väldigt smått. Och sen började jag sticka på en vante….jag vet. Jag behöver inte fler vantar men jag har så mycket garn och så såg jag ett så fint mönster i en tidning på jobbet härom veckan. Så, två saker i taget ska du MINST ha för hand  för mesta möjliga stress!
  3. Allt som utförs ska gå fort och göras med KRAFT! Ett lysande tillfälle för detta är att skrapa vindrutor. Helst ska du vara liiiiiite sen ut genom dörren för då har du redan axlarna uppdragna till öronen. Kylan kommer dessutom göra dig både stel och benägen att skynda dig. Ta ett stadigt tag i skrapan och ta i med full kraft. Det är extra bra om du har fyra familjemedlemmar som står i ett fönster och vinkar hysteriskt så att du med jämna mellanrum måste släppa skrapan och forma ett hjärta med armarna och vinka…..Väldigt stressande.
  4. Hoppa över lunchen på jobbet. Detta är såååå stressfyllt. För du vet att du behöver vila hjärnan en stund men väljer att ignorerar detta för att det är lugnare på rummet under lunchen och därför hoppas du få mer gjort. Det fina med detta är att du, om du som jag har en ond rygg, kommer få ÄNNU ondare rygg och  surt efter. Det geniala här är att du arbetar på (låter bli att återhämta dig), stressar över framtida värk och faktiskt inte är så skärpt att du faktiskt gör ditt jobb bättre. Tre i ett liksom! Fantastiskt bra stresseffekt!
  5. Sov för lite. Utnyttja de få lugna timmar du har på dygnet till att se på dålig tv. Det kommer krympa din återhämtningstid maximalt och ge en sämre sömn. Även här bidrar vetskapen om att du gör något dåligt till ökad stress så två i en här med. Eller kanske tre faktiskt för den stressade hjärnan kommer vara lättväckt och kanske vakna i den berömda vargtimmen och voilà, ännu mer STRESS!

Minns ni den här? Jag gjorde ett byte med en vän som är magisk på att sticka. MEN den är inte påbörjad än. Garnet ligger orört och stressar henne. Bara det faktum att jag finns till stressar henne säkert. Och i och med detta späder jag på den stressen. S, jag FRYSER! Och snart är vintern ÖVER! Kom igen nu. Surdegar är till för att stressa en så mycket att man GÖR något. Andas djupt och sen…sticka!

 

För att vara extra tydlig och stressande sydde jag denna till S efter Bs instruktion om hur man EGENTLIGEN gör för att det ska gå fort och finnas ekonomi i det hela. Nu kommer S att VARJE gång hon öppnar en dörr på jobbet minnas MIN KOFTA! Genialt va? Min bok har hon redan och hon VET hur man stressar av, med handarbete! Och kanske en cigg och ett glas vin. Illvilja förklätt till omtänksamhet. Så iistigt.

Jag kan med gott samvete skriva denna stresslista eftersom jag också har skrivit en MOTBOK och ni vet att jag kämpar med detta. Trots det kan jag säga att jag mår rätt bra. Kunskap och insikt är det jag tarvar och med de små korn av återhämtning som jag får mig till livs gnistrar min hjärna till och kommer på MER saker att göra, utveckla och skriva om.

Det kanske inte märks på bloggen för….jag hinner inte skriva så mycket pga lite annan business men allt kommer till klarhet snart. Nu är det surdegarnas tid. Jag ska bli av med dem och SEN ska jag….kanske flytta till St Kitts and Nevis…eller Aruba…eller….Altea. Vi får se, inget är skrivet i sten.

Lagningsaktivisterna följer jag nu. Jag älskart! Och NU ser jag att B följer det kontot också!

 

Jag har ju varken tid eller tålamod att rita upp mönstret innan så det blir på frihand, men helt ärligt gillar jag det bättre. Det är mer kreativt.

 

Tack och lov för snö! Det gör vintern så mycket mer uthärdlig. Några decimeter till och vi är hemma. Idag ska vi ändå ut med barnen och försöka åka lite i backen här. Glitteruggs, nattlinne och nya älskade långkoftan från Nygårdsanna som jag TVINGADES att köpa på REAn eftersom jag saknar en rimlig yllekofta….ping S!

Och sen måste jag få lyfta en sak som gjort mig så glad i veckan. En av mina trognaste och tidigaste läsare B sa att hon tyckte att jag var textilt…var det begåvad, bevandrad, kunnig…? I vilket fall. Det gjorde mig hemskt glad för att när en sådan sak sägs av en textillärare, ja då suger jag åt mig. Jag är hemskt bekräftelseökande (därav bloggandet) och jag ska nu ta verkliga tag i mina barn för att lära dem textila hantverkstekniker. Idag ska jag sticka några varv till med de allt för smala stickorna och sashikia klart min kimono. Jag ska bara leta fram en lämplig ny färg på sytråden i min farmors gamla gömmor.

Trots massiva och dagliga försök att samla ihop alla saker dit där de hör hemma visade det sig att pusslet som är fyra i ett inte var komplett i något av facken. Det KAN bero på att vi läst Bröderna Grimms fullständigt vidriga saga Hans och Greta för barnen. De kanske är oroliga att vi ska göra oss av med dem för Tylla har övat att släppa en pusselbit vid varannat steg i hela huset. Så hon ska hitta tillbaka till lådan i min säng. Ja, detta är väl en mycket talande bild. Så här ser det ut i mitt hem. Jag får mycket bra stresspåslag av den bilden. Kanske det som stressar mest är att jag har en tanke här som inte syns. Jag vill ha det ”cleant”. Grått linne, rosa sidenlampskärm, och älskade Asplundmöbeln….men vad händer? Fyra olika sängkläder, en soffkudde, datorn på snskan, jobbväskan med en psykiatrisk bok som vält ned i den och sen sladdvirrvarr…

 

 

Som ett led i att bli en NY, starkare och smärtfri människa har jag släpat min pilatesboll till jobbet. Den är lite skev varför jag får ÄNNU mer träning för att hålla balansen. Jag hoppas bara att ingen annan sätter sig på den som inte vet detta och slår ut framtänderna mot det allt för låga skrivordet… Nu har jag alltså lyckats med att träna och arbeta samtidigt OCH oroa mig för mina framtänder! Superbra!

 

Klar slut! Ut och stressa nu så ni behöver köpa min BOK för böveln, jag vill sälja SLUT!!

 

Kram A

Avslutningsvis, har man verkligen INGET annat att stressa upp sig kring finns ju ANDRA människor! Tag varje tillfälle i akt och bli förbannad över idioter i t.ex trafiken. Och till just den här idioten som parkerade in min lilla bil kan jag säga att jag verkligen fick anstränga mig. Min bil är så trång och jag så stel att jag fick dra i mitt ben med båda armarna för att få det in under ratten. Jag funderade på att repa hela sidan med min nyckel men avstod då jag antar att det finns kameror kring sjukhuset i den här stan och att jag kanske skulle få surt efter. Så bra fungerar kameraövervakning alltså. Jag älskar det! Mindre integritet åt idioter som trots att de kan bli påkomna gör galenskaper. MER KAMEROR ÅT FOLKET!

 

Stör ej

Jag tror att mejlen på jobbet har fått en ny funktion (det kan också vara så att jag inte sett detta tidigare). En ”tummen upp knapp” som jag antar ska underlätta och försnabba kommunikationen. Ett positivt kvitto liksom.

Men jag ska INTE använda den mer. Jag har nog gjort det två gånger för att visa att jag läst och liksom godkänna och gilla i ett slag. Men jag ska rensa hårt nu och lära mig nya rutiner. Jag vet själv hur otroligt tröttande det är med mail som pockar på och att få mail med en tumme upp på saker som man skickat känns som ytterligare en belastning. Jag ska överhuvudtaget begränsa informationkanaler och meddelanden mer. Jag tycker om att prata (även om jag älskar att skriva) med folk, inte skicka meddelanden hit och dit. Missförstånd kan lätt uppstå som vanligen inte sker när man talar med varandra. Undantaget är när man har affärskontakter. Det håller jag nästan uteslutande på papper eller i skrivform. För att man senare ska kunna kolla vad som sagts.

Men fr.o.m nu ska jag verkligen försöka hejda mig från att skicka meningslösa meddelanden och störa folk. Jag vill ju inte ha dessa meddelanden själv. Vi måste hushålla med detta för det stör oss. Tar oss bort ifrån det viktiga och gör avbrott. Jag hejdade mig just från att mejla kyrkan där jag ska föreläsa om den fina artikeln som skrivits. Jag vet ju att den kommer och jag antar att de kommer tala om för mig när var och hur. Kanske jag t.o.m får ett eget ex. Det löser sig med andra ord och jag tar ett djupt andetag.

Mer barn på jobbet!

Hej på er alla tåliga läsare. Det händer saker här. Helt sant på ALLA sätt. Inget står stilla, inte ens på natten är det lugnt. Men det kanske blir ordning på det snart. Vi har ju en pågående process här uppe på berget vad gäller ett bullerplank nere vid vägen bland annat.

Imorse försökte jag ta en lugn fika. Det försöker jag i stort sett VARJE morgon med varierande resultat. Nu är det så kort om tid här att jag inte kan skriva så långt som jag önskar men jag delar istället en video som säger mer än en miljon ord.

Men tänk er att alla tog med sina barn till jobbet EN dag om året….hur tror ni det skulle gå? Svindlande tanke.

Morgonfika med störning

Jo, kort resumé från gårdagens Melloansträngning. John i vit kostym var bäst och snyggast. Pinsammast var Ingrosso som såg ut som om han var med i filmen Zoolander som jag bara sett brottstycken av för den också är så pinsam. Herregud, nedhasade kläder som …jag vet inte vad. Ta av jackan om du vill visa bicepsen och ska man imitera Jackson så ska man göra det bättre, mycket bättre. Man fick Piccadilly vige och ska man imitera Jackson så gör gärna det men gör det då bättre. Annars får man ha en EGEN stil. Så fruktansvärt trött på alla kändisbarn som ska bli kändisar av just den anledningen att de är barn till någon.

Jag återkommer för en badhusrecension som jag hoppas att ingen läser så att det blir knökfullt i vårt nyfunna smultronställe…;)

A

Skatt på skatt

Jag hörde på radion igår att S och MP önskar återinföra gåvo- och förmögenhetsskatt. Det sista jag gördel var ordet Exitskatt…och då blev jag rädd. Jag uppfattade det som en typ av arvsskatt, att man liksom skulle batalj sig ur livet. Så var det emellertid inte efter att jag läst på. Det handlade om att beskatta de företag som flyttar ut ur landet (på ett invecklat sätt som jag ej förstod och kan återge med det finns att läsa på Dagens juridik om man är extra intresserad).

I vilket fall berättade jag detta för maken och vi blev båda så irriterade. Man ska först tjäna in pengar som man skattar för. Och sen när man vill ge sitt barn eller sin make/a en slant så ska man betala skatt en gång till!

V påstår att antalet mijardärer bara ökar i Sverige….jagundrar hur detta kan vara ett problem. Samtidigt vill de ha klasskamp och S vill att alla ska göra en klassresa….jag fattar inte riktigt. Vad är deras vision? Ska alla bli höginkomsttagare och akademiker? Eller VD:ar? De som de ständigt vill såga ner.

Eller vad är det finaste man kan bli i deras land? Att man kommer upp och blir en av de rikaste i Sverige nämligen någon som tjänar 45000kr/månad eller mer? För där går gränsen för att man ska räknas till de rikaste i landet. En person som tjänar 45000kr/mån får efter skatt ut 31758 kronor om man är medlem i kurkan och bor på Ekerö. Någon miljardär blir man inte av det. Handlar man mat mm som beskattas med vanlig moms (25%) då betalar man ca 8000 till i skatt och sammanlagt ca 23000 kronor går bort. Man betalar då med andra ord alltid hälften av det man tjänar i skatter. Värt en tanke. Då är ändå skattesatsen ”bara” kring 29-30% på själva lönen.Har man sedan som jag pluggat väldigt länge med lån och är med i facket ryker 2000kr där och ja…..möjligheten att spara ihop stora mängder pengar är ganska begränsad iallafall när man har små barn som ständigt behöver större kläder, skor osv osv.

Om man till äventyrs skrapar ihop några hundra tusen som man kanske vill portionera ut till sina barn för att de ska kunna köpa en barnvagn (8-10000kr numera) då ska man skatta för det och barnen ska sedan skatta 25% för en vagn som håller i kanske två år och ni hajjar ju vart jag är på väg här.

Någonstans försvinner väldigt mycket pengar för skatteuttaget är det minsann inget fel på som det är. Jag är väldigt orolig att vi lägger pengar på helt fel saker. Som NKS till exempel (71 miljarder har jag hört att totalsumman kan bli om inte mer) och sen andra idiotgrejer som t.ex polisens undermåliga kommunikationsutrustning som finnarna redan fattat var skräp. Militärhundar för 200000kr styck som inte var värda sitt eget skinn vid närmare granskning. Radioutrustning till militären som när den kom var så tung att den inte gick att bära för någon hade gjöt att berätta för tillverkaren att den skulle vara bärbar och inte monteras på fordon och så vidare. ANSVAR för skattepengar önskar jag istället för ökat insamlande av detsamma. Vad sägs om det?

Vi har en stor försörjningsbörda i landet som förväntas öka. Net skapar inte incitament för de som redan betalar mest skatt att öka sitt skattebetalande. Då måste man nog tjäna betydligt mer än 45 papp i månaden. Jag tänker att folk som Dan Eliasson som 2015 drog in 1,8 miljoner i lön, han har nog tillräckligt över för att skapa sig en privat förmögenhet. En polisman not so much. Han får ut liiiite mindre än hälften av lönen trots att han tjänar så mycket, drygt 96000kr/månad men om han ej är med i kyrkan blir det drygt 98000….jobbskatteavdraget på honom är inte heller så högt, bara 813kr.

V snackar om de allra rikaste som om de alla drar in flera hundra tusen kronor per månad men det är underläkare, sjuksköterskor och kanske vissa mellanchefer som är höginkomsttagare….vanligt folk i mina ögon.

Nu ska jag mocka skit i hönshuset, heter det så?

 

Vilket drag

Så här ser franska tulpaner ut maken, de slokar!

Jag började morgonen med att planera ett inlägg om SLSO och deras tvingande NYA miljöutbildning som var så dystopisk att man bara vill lägga sig och dö. Den skulle jag koppla ihop med en bild från Sodexos soppåsar över matlådor som erbjuds på SLSO. Jag funderade lite på om detta var i enlighet med värdegrunden inom SLSO och det måste det väl vara? För jag tycker man ska vara ärlig. Om man påstår att man tar ansvar för miljön men köper in portionsförpackad mat där plastförpackningarna ger drivor med plastskräp ja då känns det lite skevt. Dessutom hade jag nyligen gjort en snarlik men inte fullt så dystopisk miljöutbildning på förra sjukhuset så det tog verkligen inte de utlovade 45 minuterna att svara rätt på frågorna utan mer 4,5. För att svara FEL hade man behövt bo under en sten senaste 20 åren dessutom, man blir lite idiotförklarad av alla certifieringar känner jag. Trump hade inte grejet diplomet. mannen som säljer in kol som det nya svarta…

Snart ska jag göra HBTQ utbildningen igen och se om jag eller den skiljer sig från förra året…..

Men så kom Dan Eliasson upp på tapeten. Maken skickade en bild på att han avgått och sa att Mona Sahlin nu skulle ta över polisen. Han såg det positiva i att polislönerna då skulle höjas, iallafall på pappret. En sekund kändes det inte helt omöjligt att ännu en inkompetens och kraftigt ifrågasatt sosse skulle få ett överbetalt toppjobb att missköta men sen insåg jag det orimliga i detta. Då kom den verkliga bomben, Eliasson ska vidare till MSB! Och jag antar att alla preppers där ute bli ännu mer preppiga. Grattis MSB! Dags att börja hamstra tror jag. Misslyckas han där mer (vilket kanske ej blir fallet efter massiva protester) kanske han har en framtid som ambassadör i ett shit hole country?

Och det var inte det sista jag ville skriva om heller. På kvällen i sängen frågade jag min make om jag någonsin kommer få blommor av honom igen. Jag har fått två buketter sedan 2007. Den första kom från en mack och min reaktion på den blev tydligen sådan att han inte vågat köpa fler buketter. Han köpte visst en kunde han minnas, som jag gillade. Nu gav jag konkreta förslag på blommor jag gillar. Franska tulpaner, pastelliga nejlikor, ranunkler. Jag sa att enkelhet är bäst, inte för mkt färg och om han är osäker kan han bara uppsöka ett snyggt ställe så ordnar det sig nog om han säger att jag är petig. Han tittade helt oförstående på mig och sa att nu vågade han VERKLIGEN inte köpa blomster till mig. Pranunkler?!?

Senaste inköpet till maken från The skirt factory på NK. Halva priset, han var så snygg i den och jag är stolt att jag kan välja rätt storlek.

Slipsar till måste man ju ha, även där 50%!

Vi tog en diskussion kring vad jag skulle uppskatta att få och vad jag skulle köpa till honom. Jag sa att jag skulle uppskatta en överraskning. Som en kort resa (som jag ordnade till honom förra året), kanske en dag på Grand hotels spa med middag efter? Jag har hört att an ger det man vill få och så är det kanske…jag önskar mig iallafall inga saker längre, det är väl ett ålderstecken. Jag vill ha upplevelser. Köpa saker vill jag göra själv så det blir rätt.

Till maken vet jag inte vad som passar…kläder är ju uppskattat, och teknikprylar men vi var båda överens om att vi skulle vilja resa till Tokyo om möjlighet fanns. Och Irland, Skottland och Island.

Inte på rean än men kanske nästa lön? Så snygg och han har så slitna skjortor nu.

Om vi hade obegränsat med pengar sa han att jag skulle få välja ut en sån där gammal mjukt formad Porsche som jag älskar. det var ju gulligt att han noterat detta. Han som inte ens vet vad för lösgodis jag vill ha efter snart elva år ihop.

Tänk att jag skrämt honom från att köpa blommor!

Jag känner mig lite som en häxa ibland….

 

Nyttan med något

IK förklarade senare att han var förtjust i tanken på en stark organiserad grupp som arbetade för en sak…och det är ju typ IKEA i ett nötskal.

Kamprad död igår….och idag läser jag att han var lierad med fascister OCH älskade en jude. En komplex typ således, som vi alla. Han har knappt kallnat men ska redan dissekeras. Jag har INGET till övers för de som hetsar mot folkgrupper (eller enskilda) och jag vet INGET om Kamprad mer än det jag läser nu på morgonen. Men det är märkligt att nu när han är död så ska skiten fram igen. Om man verkligen verkligen ogillade honom då antar jag att man inte har en enda IKEA-pryl hemma. Då kan jag ta det. I min lite fyrkantiga värld står man för sina övertygelser. Jag undviker så gott det går att handla oetiska saker ( just nu är UGGS bannlyst här hemma trots att jag egentligen ville ha ett par för de är så bekväma). Hatar man fascister så tar man tydligt avstånd. Man köper inget av dem. Och jag är på tok för dåligt insatt i hans historia för att ta grundad ställning men det är ju aldrig för sent tänker jag….

En människa är lite mer komplex än en enda åsikt. Jag tänker på mig själv. Jag tycker både ja och nej kring en hel mängd saker. Jag kör bil och tänker på miljön…försöker handla bensin från Nordsjön men misstänker att jag noh stödjer Saudi då och då….

Vad gäller otäckingar som kommunister, nazister och fascister så ogillar jag ju dessa starkt och då kan man liksom inte köpa Lars Ohlys eventuella kalsongkollektion (för han lär ju behöva hitta på något nytt nu) eller bära tröjor med Che Guevara, Stalin, Hitler eller för den delen på något sätt stödja massmördare i Afrika, Vietnam osv osv.

Vad är min poäng tänker ni kanske (det gör jag med nu innan ljuset kommit till vår del av jorden) jo det är att all skit kunde ju gärna ha fått komma ut för 70 år sedan. Nu är det ju lite sent på jorden liksom…..

För övrigt har kungahuset varit nazivänner och en hel del andra i vårt avlånga land och ska man vara konsekvent kanske man skulla göra rent hus där också?