Sista handen

Det är inte helt hundra klart exakt vad som ska stå men ni har fått vänta så länge på m stora hysh hyshprojekt var så goda, en teaser! Om min bok

Imorse bjöd Edgar Maken på frukost i sängen. Bananmacka med ketchup. Den låg fortfarande kvar när jag kom hem. Vabba är ingen lek.

Det ska bli så skönt att få stöda upp allt och lägga undan alla verktyg!

Skrubbad överallt!

i övrigt njuter jag av ytterligare en kort vecka. Vi bygger och bygger på vår altan. Killarna cyklar och cyklar. Tylla leker med grannflickan. All is good!

Och för er som inte hängt med i bloggen tidigare, jag måste tipsa er om ett av mina senare inlägg som jag tyckte var riktigt roligt….Bruna ägg

Maj sköna maj

Fotot gör inte himlen och solen rättvisa, det var helt otroligt vackert!

Hej på er!

Ännu en dag till ända. Jag och maken free basear….(internt skämt på arbetet) läggningen här hemma. Vi hade bestämt att han skulle lägga barn, jag arbeta med min bok. Det gick om intet för plötsligt hade vi ingen mjölk, inget bröd och ingen frukt hemma (nej det var ironi, det gick inte plötsligt) så jag var tvungen att åka och handla. Jag brukar åka på det. Jag handlade också en liter äppeljuice till grannarna. Mamman där hade så snällt gått på promenad med två av mina barn idag (detta resulterade i att jag fick mig en fin kvällspromenad när vi insåg att de var försvunna. Jag, maken, grannpappan och Frank började söka av närområdet på kvällen. Vi försökte ringa och ropa. När jag vandrat runt säkert 20 minuter kom jag på att de kanske gått in. Det var också tänkbart att grannfrun stod gråtande med bara sitt barn när mina två plötsligt bestämt sig att rusa åt varsitt håll. Och att hon nu inte vågade komma hem). De kom så småningom hem, före mig och det visade sig att de verkligen hade haft en mycket trevlig stund som Edgar uttryckte det (ordagrant) och jag fick höra att han var såååå bra på att se andras behov och var trevlig att samtala med. Halvtimmen innan hade vi fullskaligt krig här hemma och leksakerna rök….Men jag var nöjd. Att ens barn är diplomatiska och hänsynsfulla utanför hemmet ihop med andra barn och vuxna ger en hopp.

En sådan kanske? Kolla glaset! Men om man bor där jag gör behövs egentligen bara en mopedmotor för det är oändligt sega köer och jag satt TVÅ timmar i buss idag trots att jag gick hem lite tidigare. Maken åkte på att jobba sent plötsligt så jag fick ta barnen (eller rättare, min pappa fick hämta dem för han var ute på ön redan).

Nåväl. Jag åkte och handlade (jag och Carola bar samma nyans av rosa kan jag tillägga. Nog om det men bara så ni VET, jag handlade samtidigt med CAROLA!!) och när jag kom tillbaka skulle jag plötsligt ändå lägga barn…för de hade ju sett på Pippi…och liksom väntat in mig. Som behövde skriva. Jag har tidigare talat om vikten av closed loop communication. Vi ska börja arbeta mer aktivt med det. Som i ett rum på akuten alltså.

När jag upptäcker trafikkaos av detta slag i köket brukar jag vanligtvis plocka undan det men efter att ha haft ryggvärk i några dagar och svårt att böja mig har jag noterat att INGET plockas från golvet om inte just jag gör det. därför avvaktar jag för att se hur lång tid det ska ta för andra i familjen (läs: maken) att notera det obra i att ha en hjälm, en skottkärra och en bil precis vid kylen och diskhon….förvänta er mycket bilder på detta. MYCKET!

-Du tar barn ett (jag).

-Uppfattat, jag tar barn ett (maken).

Osv.

Jag snett underifrån. man ser den rosa nyansen som CAROOOOLA hade på sin kappa. Just min blus går att köpa på NK passagen just nu.

Nu hann jag iallafall med att sitta en stund med lilla söta Tylla, hon funderar så just nu. Idag var det döden. Den kom vi in på via en handduk. Den vita med blommor som jag fick för säkert 30 år sedan av min mammas väninna som dög för många år sedan i cancer. Tylla sa att den var fin. Då berättade jag att jag fått den av M som inte finns längre. Hon var tyst en stund. Sen sade hon:

-Red hon?

Jag fattade ingenting till en början men så mindes jag att Edgar tjatar på att han vill börja rida men att jag sagt att det är farligt…och så frågade jag om hon menade att hon dött av en ridolycka.

-Ja! Med en ton av total självklarhet i rösten.

-Nej, hon blev sjuk.

-Va?

-Hon fick cancer som spred sig. Men hon levde många år som sjuk, det var ingen olycka.

-Kan hon inte leka nu? Och rida?

-Nej men hon skulle nog gärna vilja.

Sådana konversationer sätter lite färg och melankolisk touch på vardagen.

När jag bäddade ner henne blev hon ledsen. Hon sa:

-Förlåt för att jag slog dig.

Jag fattade återigen ingenting. Men mindes att hon kastat sig från min famn och att jag grinat illa vid manövern som hindrade henne från att störta i betonggolvet. Det hade gjort intryck tydligen.

-Men lilla gumman, det var ju inte med mening som du gjorde så. Det var som en olycka, du ska inte känna skuld för det.

Tårarna kom och hon gömde sitt ansikte bakom de små knubbiga händerna.

-Men älskling, jag blev inte arg, jag fick bara lite ont och du menade ju inte att jag skulle få ont.

Jag försökte med en avledande manöver, att leka ”liten mus letar hus…” och då blev hon glad igen. Ville att musen skulle vara en snäll mus och jag la min hand vid hennes ansikte. Då ville hon att den skulle sova där.

Småttingar alltså. De gör en galet galen ibland och sen är de så där fantastiskt härliga mellan varven.

Nu ska jag se Line of Duty, den enda serien jag följer just nu, det finns inget annat värt att se faktiskt. Jo jag kan stirra på solnedgången, den var mirakulös ikväll.

Jag med solen i ryggen vid pass 21.20

Tjing!

 

Min helg – Superduper extra allt

Fredagsfeeling! Jag satt en och en halv timme på bussen från sjukhuset till vårt lilla centrum. När jag hade handlat var jag så upplyft av vädret och annat att jag bestämde mig för att GÅ hem med kassarna. Rakryggad och ganska avklädd (skjortan rök efter bara några minuteras promenad när svetten lackade. Jag kände mig lika stark som när jag var ung och värken från dagen innan var nästan helt borta.

Nu har helgen gått och tack och lov är det kort vecka framför oss. Jag tänker att tre dagar är precis vad man orkar arbeta innan man måste vara ledig en dag, speciellt i det här vädret! Jag kom hem glad i hågen, massor med positiva besked på bussfärden och sen väntade middag med två av de större barnen, Edgar sov hos mina föräldrar och maken byggde på altanen med bästa vännen.

Jag handlade vin på vägen hem, sådant är lite exotiskt för mig, jag är mycket sällan på Systembolaget. Men när jag är där är det allvar. Jag hade utlovat vin i både rött och vitt och då makens vän inte gillar behövdes öl också. Champagne var också påkallat. Jag köpte ett säkert kort, Spring Valley en ekig och lite smörig Chardonnay från USA som jag tjatar om. PET (dvs lätt att bära) och sen returburk! 69kr, ett FYND som Frithioffson skulle säga, fem solar! Sen var jag lite inställd på Rawsons retreat….meeeeen då föll ögat på en flaska som hette HOPE. Väldigt snygg etikett, under 80kr så jag slog till. Vid bubblat bad jag om tips för det är fruktansvärt svårt att välja på utseende där. Men det blev ett sydafrikanskt som var väldigt bra. minns ej pris men väl värt! Två Carlsberg fick följa med hem också.

Så här ser flaskorna ut. Men det vita blev en present istället.

En sån här är jag så sugen på. provkörde ihop med en vän som just skaffat den vita med rött tak på söndagen. Älskar!!!!!

Tänk er! Prussisk ordnung…..min man var inte imponerad….men jag, jag gick nästan ned i spagat. Tänk er den här personens garderob!!!!

När jag kom hem mötte T i dubbelshorts. Hon älskar rosetter och ville visa. Notera strumpvalet också. Lonely socka ftw!

Man tänker: Vi bygger en trall för att slippa gruset. Barn tänker: Åh, grus, det vill jag bo i. Pussel är det hon sysslar med, hela tiden.

Ser ni fjärilen? Jag satte kanske 20 lökar här i höstas men bara en kom upp hel. övriga är naggade av rådjuren. Rävar och rådjur….

Växer så det knakar gör det. jag behöver mer jord, ständigt.

Mina föräldrar hade lovat ta lille bondpojken över natten för att jag skulle få en hel natts sömn så jag hade helt oväntat lite tid för mig själv på lördagsmorgonen. Tylla lade sig så sent så hon sov till halv tio men Frank och jag var vakna. Han ville cykla och stod med cykeln framför mig och balanserade på trallkanten. Jag hade precis gjort klar allt och insåg att NU kan jag måla tånaglarna. Det var säkert tre månader sedan sist, minst. Så då gjorde jag det. Men hela tiden störde mig Frank med cykeln och tjat om att vilja åka hem till sin kompis. Jag bad honom sluta balansera precis där jag satt och sa att han fick vänta lite för han skulle på kalas och man kan inte besöka folk tidigt på lördagar. Just när jag målat klart och satt mig tillrätta vinglar pojken till och kör över min vänstra stortå. Jag kommer ha ett däckavtryck där de närmaste två månaderna åtminstone. Vad är oddsen???

Såååå chict.

Lördagen innebar Spring fair på IES. Det är alltid roligt och vi mötte upp med en massa vänner och resten av min familj inklusive mina föräldrar. Frank och maken stannade hemma för kalas och altanbygge. Jag klättrade för första gången på minst 25 år och hör och häpna jag ända upp till taken, smidigt och fint och sen ”repellerade” jag ner blixtsnabbt. Jag hörde på radion för ett tag sedan om klättring och hur bra det är för en på ALLA sätt…kanske jag ska klättra!?! Kanske med dig Anna????

Jag stod parkerad vid sidan av denna på lördagen. När jag stängde dörren rasslade rosten ned på asfalten. Men en bil som är 20 år och har gått 46000 mil är ju inte direkt en skitbil….

Pusselfrukost. Tylla älskar sitt julklappspussel. jag tog fram det nu för kring jul blir allt bara trasigt. Nu sitter hon hela tiden och spontansjunger och pusslar. En pusselbit lyckades ramla under gallret i trallen men jag och min vän med den fina bilen som kan klättra och delar mitt namn, vi lyckades fånga upp den med stekpincett, slev och trägaffel. Vilket samarbete. Medan vi höll på lyckades Edgar tappa ett samlarkort också…men vi fick upp allt!

 

På lördagens eftermiddag åkte Frank iväg till en kompis i närheten. Efter en stund kom han tillbaka och frågade om han fick bada där. Det var 25 grader i poolen. Och såklart fick han det. Men jag var lite orolig för det var ju ett tag sedan han simmade och han var inte helt säker då. Men jag fick lugnande besked från familjen. Allt var lugnt och vi kanske ville komma allihopa? Omedelbart började jag packa. edgar hade surat för att han inte fick följa med och nu hade vi chansen. men badgrejerna…..oooo det var ett tag sedan jag såg allt. Men jag har en stor plastlåda i källaren där jag kastar ner allt badrelaterat så på under 10 minuter hade jag packat min franska bastväska och då var det vara makens badbrallor som saknades. Han hade ingen aaaaaning om var de var. men jag tittade i hans GARDEROB och vet ni vad, DÄR hade jag lagt dem….Maken stannade och byggde och jag gick med presentvin upp till ”grannarna”.

Fullt kaos utbröt när alla var i plurret och det tog inte lång stund innan jag fick hoppa i och livrädda Tylla som fått en knuff och tappat greppet lite om badringen. Så då var årets första dopp avklarat! Det är ändå ganska märkligt att jag i en millisekund tvekar för jag HATAR att hoppa i vatten även om det är 25 grader, jag är en 29-graderstjej. Jag klarar liksom inte kallvatten.

Syskonen springer ikapp upp till grannarna med den uppvärmda poolen.

Vi stannade på idag och kom hem sent, verkligt trevligt med grannar! Glad att jag inte har pool och studsmatta dock. Om några år vill jag ha pool men som det är nu skulle jag nog gå under av all oro för vad som skulle kunna hända.

Förra årets badring satt som en smäck. Hon älskar just nu Frost.

Söndagen ägnades åt bygget. Barnen delades upp till olika grannar hit och dit och kom sedan tillbaka med sina vänner. Jag handlade pinnglass och åkte ner för att lura av mig Edgar som bråkade med oss och få en joyride i As fina nya cab. Jag vill ha en sådan sen, jag måste ha lite vind i håret känner jag.

Joint venture. Maken och jag kunde plötsligt samarbeta kring bygget när alla barn var med sina vänner och är inte detta rent magiskt bra?

En riktig red neck alltså!

Maken sade att om han skulle gifta sig med en maskin så det denna. Grannen lånade ut sin för att kapa alla ändar. Makita, samma märke som makens prylar.

Jag har ju ansvar för hönsen och idag välte vi hönsgården för att göra den inbrottssäker (rävhelvetet) Jag spikade fast hönsnät under och grävde sedan ned det (typ hällde jord över). Nu kan de gå ute säkert under dagarna, det blir för varmt för dem att vara inne i huset nu.

Jag har försummat mina plantor men idag fick vi äntligen ihop det lilla billiga växthuset. Jula 149 kronor. Inte helt asfult ihop med resten.

Återvinningsstationen hann jag också med. Kan vi inte ta bort dem? Allvarligt! Folk verkar inte förstå detta med sopsortering och jag åker hellre till tippen och gör det eller sorterar i olikfärgade påsar hemma för detta är inte smart helt enkelt. Så skräpigt och äckligt.

God natt säger jag och Tylla, hon kom just in till vår säng. Det är hennes rutin just nu. Gosigt på ett sätt och galet jobbigt på ett annat. Hon fick helsaneras innan läggning hon hade alla tänkbara saker kletade i sitt lilla runda fejs.

 

 

Been there done that

Det är märkligt att befinna sig i två olika faser i livet samtidigt. Å ena sidan har jag vuxna barn, ett som snart lämnar boet definitivt och ska börja plugga. Å andra sidan är jag småbarnsförälder och känner att jag behöver en natts sömn rätt snart om jag ska orka med att arbeta en endaste vecka till. Jag ser magar och bebisar överallt…..jag ska inte ha fler barn och känner att jag är så väldigt klar med det där. Jag har varit med om ALLT man kan vad gäller föräldraskap tycker jag, utom att få tvillingar typ. Och jag får ofta hålla mig från att kommentera vänners FB-förtvivlan över hur jobbigt det är med småbarn för jag känner att jag inte vill förta deras misär liksom….fattar ni? Alltså jag läser om folks enorma trötthet, alla galna saker som händer dem och jag tänker:  -Det där var väl ingenting!?! Jag har det MYCKET VÄRRE och är femton år äldre…..så bittert. Idag var det fritidsdagen med öppet hus på skolan. Jag slingrade mig iväg från arbetet 1,5h tidigare (allt var klart så det var ingen fara och jag hade fått lov) och då kommer jag….SIST! Min unge bröt ihop totalt och bara grät när han såg mig. Jag hade missat sången, kanelbullarna, ALLT! Men han hämtade sig rätt snabbt, vi gick gemensamt på toan för jag hade hunnit bli rejält kissnödig på de 62 minuterna bilfärden tog (vågade inte ta bussen idag som tog två timmar igår) och sen drack jag sista koppen kaffe som fanns kvar och vi tog två kakor. Då kom Franks fröken och sade att jag hade 15 minuter på mig om jag ville göra någon frågesport i en app jag skulle laddat ner i mobilen igår. Sen var det för sent. Jag hade bett maken ladda ner appen för jag KAN inte (läs vägrar lära mig nymodigheter) men det gjordes aldrig och vi lät helt bli att göra annat än titta på hans äggskal från en koltrast och ögna igenom hans sagor. Mycket fint illustrerade och helt galet stavade. När jag gick i ettan tillät inte fröken Wengse felstavning kan jag intyga. Och jag märkte hur jag började rätta hans texter…..men så kom jag på mig, skrivarglädjen….den är lätt att ta död på, det ska gudarna veta!

På vägen därifrån träffade jag en annan förälder som vi umgås lite med. Han och jag konstaterade att man måste vara pensionär för att hinna med allt som rör barnen….där har jag iallafall inte långt kvar tänkte jag. Eller? Måste vi kanske arbeta tills vi är 80 snart? Mina föräldrar är på god väg, båda förbi 70-strecket and still going strong.

Åh, sen kom man hem. maken hade köpt två leksaksmanicker som tydligen är heta nu…TVÅ!?! Till killarna….och Tylla blev utan. Kaos, katastrof och jävla knasigt tänkt tyckte jag. Att köpa coola leksaker till killarna men inte till minstingen…hur tänker man då? Så jag fick åka iväg med henne för att köpa en likadan såklart. Men på vägen dit får jag veta att han glömt att köpa bacon till carbonaran (den typ mest centrala ingrediensen om man tänker att det består av spagetti, parmesan, ägg och bacon…..) alltså skulle jag få göra det HAN hatar, att handla med barn i först en leksaksaffär och sen in i dyraste och mest packade butiken på ön……med världens ryggskott. Tack som bara den min snygge, unge make. Han är nu för övrigt iväg och handlar trallvirke och jag ensam hemma med de tre förvildade barnen (inte mitt fel, jag har försökt). Meeeeeen nu ska vi inte hänga ut någon här, jag är inte bitter, jag ÄR inte bitter. Jag är ärlig. En sanningssadist, precis som min mor. Jag älskar henne. Man ska aldrig ljuga, ALDRIG! Man behöver inte alltid tala om allt men det man säger ska vara sant. Det var allt!

Gokväll!

Kortversionen av min perfekta helg

Krossad. Jag tog upp med vår trevlige granne ämnet busskur av glas och värdet av att snart återgå till plåtversionen. För att undvika skattslösande. Han berättade då om en busskur på ön bortom vår, lite längre ut liksom. Där fanns det en i betong….. -Utmärkt, sa jag. -Den sprängdes, sa han. Häpp!

-Mamma!? (Tylla)

-Jag är törstig! (Edgar)

-Mamma?? (Tylla)

-Jag är Törstig!!! (Edgar)

-Jag är Törstig!!! (Samma barn som ovan)

-Jag är TÖRSTIG! (ja, samma igen)

-Jag är på toa! (jag som avhållit mig från att min vana trogen, svara vid första pipet och istället tänkte: Jag är på TOA, jag kan få vara det, de kan vänta).

-Hallååååå!?! Jag är TÖRSTIG! (E)

-Mamma????

-Mamma är inte här säger maken plötsligt och jag trillade nästan av toan.

-Mamma jag är törstig (säger Edgar som liksom inte bryr sig om informationen han just fått)

Knack, knack, knack.

-Hon är här inne, säger Tylla som tydligen lyssnar ändå.

Nu tänker jag: Fan man har knappt varit borta i 30 sekunder innan det uppstår total förvirring och kaos.

Maken rycker nu i handtaget, som för att kolla att han hade rätt. Och det hade han. JAG ÄR PÅ TOA!

När jag var färdig med det som skulle göras och rätt nöjd med att bara ropat två gånger och inte avbrutit mig. Korven kom ut, pulsen han gå ned och märkvärdigt nog löste sig alla problem. Edgar hittade köket, glasen och vattnet. Löste sitt problem själv alltså och Tylla kom på andra tankar (läs: hittade glass i frysen) och maken talade lugnt och sansat med barnen.

Maken skalar potatis till sig och barnen…..

Jag svär att jag kommer INTE sakna allt med småbarnstiden men helt klart skulle jag vilja ha mer av de goda stunderna och idag när jag skriver detta ägnade jag tre timmar av min och barnens vakna tid på en buss/till fots på väg till arbetet. Så kan jag inte ha det länge till.

Man vill liksom inte veta hur mycket papper hon fått i sig och vad det var för färgämne i själva glassen eller på förpackningen.

Hon fick en Frostklänning från NY. Den har inte lämnat hennes kropp. Den är orange framtill och brun nedtill. Hon klättrar i jordhögar, slabbar med glass och håller på men som vi alla vet, skitiga barn är lyckliga barn.

Jag pratade med en bekant (hemligt vem) som arbetar på FRA. Det framkom att det var total radiotystnad där (alltså DE lyssnar ju ordentligt på OSS, men på själva arbetsplatsen är det EXTREMT tyst och stilla, inga mobiler eller annat som kan användas i spionagesyfte får införas) och jag förstod på den här personen att det var….tomt. Ingen Fb, inget Instagram, inga pling hit och dit och samtal från folk man känner, NADA. Det kändes tomt var beskrivningen och jag tänkte genast…DÄR vill jag arbeta. I radiotystnad, utan kontakt med utanförvärlden. Tänk så effektiv man kan vara!!! Man går dit, gör sin grej och går hem när man är klar. Men det var inte helt uppenbart att avsaknad av mobiltelefoner var tidsbesparande. För man kan inte NÅ medarbetarna helt enkelt. Man måste GÅ till dem, ha möten och i värsta fall tillkalla en vaktmästare som letar upp vederbörande. Som en blandning av 70-talet och psykvården liksom. Och jag blev ännu mer säker på att DÄR vill jag arbeta.

Jag som försöker undkomma störljud på buss med för mycket kläder….

Man kunde bli uttråkad fick jag höra….inget att sysselsätta sig med….på jobbet???? VA? Men OM man gjort allt man ska och ska bara fylla ut tiden kanske man kan få gå hem? ELLER, man kan läsa en bok, skissa på en bok, fila sina naglar eller gå på toa?

Jag ser inga som helst besvär i att vara ostörd. Jag vill gärna ha mer av det och få betalt medans jag är det.

Här ett exempel på hur jag kan fördriva tid. Rita på hönshus….

Mina älsklingar just nu. Så fina!

Nu ska jag inte gnälla, jag ville bara ge en bild av hur olika man kan tänka om saker. Tid, tystnad, kvalitetstid osv…..För jag tänker att när jag åker med bussen så kan jag GÖRA saker men nej. Då stör pratiga kvinnor mig med sina höga röster och skratt. Idag någon som gapflabbade och ojade sig omvartannat ihop med en sjuk kompis som hon utlovade var inne på sista dygnet av feber, hon kunde sådant osv osv osv. Jag ville INTE höra. Jag vill slappna av, inte tvingas till öronproppar pga idiotsnack jag inte vill engagera mig i. Jag satte i hörlurarna (motvilligt) och lyssnade klart på Spanarna, hennes flabb störde ändå fast jag hade rött ljus på volymen. Hon steg av någonstans i Solna. Då dyker istället upp en ung man framför mig som småviskar…om saker som låter spännande och plötslig blir jag irriterad på att han pratar så lågt. Jag tar också av jackluvan för det började bli för varmt där inne och försökte verkligen lyssna och fatta vad allt rörde sig om. Men då steg en tonåring på som började snacka för högt med en kompis så jag gav upp och smsade med en kompis om dagens händelser tills batteriet tog slut.

Här sitter jag och försöker se avspänd och harmonisk ut…..

Direkt efter ett kalas på lördagen, innan parkouren fick Frank en godispåse. Han gav Tylla sin klubba, tuggummit tog han själv. Men man ska inte SLÄNGA saker…..och jag hade ingen lust att hålla i allt i en timme. På vägen hem somnade de båda i bilen och jag hoppades på några minuters lugn i hemmet när jag kom dit (innan nattjouren) men då hade E varit kreativ i sängen med akrylfärger som ni kanske sett…..

Och jag ska INTE redogöra för den konversationen för det är jag för pryd för men kanske kanske det kommer senare. Men det som utspelade sig idag gav mig mod att erkänna att jag faktiskt bajsar då och då, något som jag tvekade länge inför att skriva….Jag trodde ett tag att Kungen och Abborna inte gick på toa alls. (Detta var mycket länge sedan).

Jag brukar använda handskar av sjukhustyp när jag grejar i jorden. De hade hon på sig större delen av dagen, såååå bra passform. Bästa passformen (somTrum skulle sagt).

När söndagen var över kände jag för att göra som Patsy……

 

Det blev rätt bra till slut. Vi kanske klarar detta innan månaden är slut, eller jag….

Vy från insidan. Det ger som Ylva så riktigt påpekade ett ORDNAT intryck, och det är DET alla barn i världen önskar sig! Och fred på jorden!

Ps. Något måste göras åt Trump. Jag hörde nämligen på radion att man i ett pressat inrikespolitiskt läge (sagt upp FBI-chef som utreder en och sen hotas) kan försöka göra en avledande utrikespolitisk manöver (typ bomba Nordkorea) och då sitter vi alla i skiten skulle jag tro. Och nu har väl JAG fått FRAs ögon på mig ändå….och det är helt OK för om ni ”hör” mig, jag bor nära, jag kan många saker meeeeeeen kanske hålla käft inte är min starkaste sida……kanske jag kan sortera papper i arkiven?!? Ds.

 

Bitterfitta 3

Jag hörde av min mor något om nån bok som hette Biterfittan…..av det hon berättade lät det som om det kunde varit jag som skrev den. Själv bollar jag olika namn på böcker här inför framtiden….en lite härlig sysselsättning även om klockan inte ens är sju och jag vet att jag har hur mycket arbete som helt framför mig idag, att maken nog kommer vilja arbetea ”ostört” med trallen och att jag sedan ska vidare för jourrapport till klockan 18 och inte kommer kunna vara säker på att sova något under kommande natt.

Jag skulle ha önskat två saker här hemma. Dels att köket som jag lade ned över en timme på att göra snyggt och rent i onsdags kväll inte var belamrat med saker som maken glömde på torsdag morgon där. Detta inkluderar det enda smör vi hade, dagen innan var det två liter mjölk som glömdes. På frågan om det var mitt jobb att plocka undan efter hans frukost EFTER att jag åkt till jobbet tio i sju svarade han att han gjorde yoghurt. Det hade kunnat vara roligt om det varit en engångsföreteelse. Det andra jag önskar är att inte bara jag störde mig på stöket, det hade känts lättare att bära då.

Det står inte bara smör framme och annat, även sista ostresten stor kvar men det irriterar mig bara av städskäl för det var så lite att det knappast var värt att spara men någonstans retar det mig att han inte är sparsam med mat/bryr sig/kommer ihåg så enkla saker….sen hittade jag en strumpa bakom sovrumsgardinen igår kväll….varför liksom? Jag skulle vilja ha en kamera på honom som filmar hans rörelser…..bara för att se hur det går till när man rör till det, så att jag kanske någon gång kan förstå honom och sluta irritera mig på detta. Jag har EJ för avsikt att styra upp efter hnom, den här röran kommer få vara som den är. Jag är nattjour och det är jag som tvingas upp först. Någon rätvisa måste det finnas i världen. Och nu…..ska jag åka och handla mjölk och smör så vi kan äta frukost snart.

God morgon!

Snöstorm nionde maj…

Vad ska man säga om vädret? Inget. Jag vill bara byta land. Till Spanien. Jag vill ha ett citronträd. Jag vill INTE ha sönderfrusna citrontagetes som jag nu har eller det kan vara så att två plantor klarat sig. Jag är evigt tacksam att jag inte orkade med att sätta ihop växthuset i helgen för då hade alla tomater varit döda nu. Jag orkar inte mer död här, ens av plantor. Det får bli varmt nu. Och jag skulle gärna vilja ha det som advokat Massi Fritz, delat boende….här och i Spanien. Jag valde fel….min originalplan i gymnasiet var advokat….jag valde läkare. SÅ FEL! (fast fortfarande världens bästa jobb)  De har säkert fem gången timpenningen jämfört med en av de bästa sjukhusläkarna i stan kanske mer? Men vad jag vet finns få läkare i landstingets tjänst som tjänar mer än 100000kr…jag kan ha fel, ni som vet hör gärna av er så rättar jag här! Och jag tror jag kunde ha blivit en sjuhelvettes försvarsadvokat, mål i mun har jag ju iallafall och en tydlig känsla för etik och moral och ffa RÄTTVISA! Det får mig osökt att tänka på mitt sedan ett år pågående tjafs via advokat ang. ett tidigare samarbete som verkar ha gått i stå….tänk att man kan ha det så?!? Det rimmade iallafall. det är den enda roliga med det.

 

Tjing!

Bruna ägg

Här vaknar jag och läser om en annan mammas vedermödor, föga anar jag att min morgon kommer bli lite som skärselden….

Ni kanske undrar över titeln? Jo, den är vald för att mesta möjliga mängd människor ska läsa detta. Jag googlade mest sökta ord i Sverige och då var listan bara klar för 2016…där var Pokemon Go överst men det är för dumt tycker jag och rätt högt upp fanns frågan om varför ägg är bruna eller vita och med tanke på att jag har höns tyckte jag att det inte avvek för mkt. Så ni som undrar över detta ska få veta, NU! Bruna ägg är det för att inte synas så bra i naturen. Vita ägg är vita för att någon snille kom på att det var fint och så avlade man fram vita ägg. Mina höns värper chokladbruna, nougaterna och pastelligt gröna. För att de inte ska synas i naturen och bli uppätna av rovdjur. Naturen är smart, människan INTE. Och för er som inte ätit ägg utomlands så mycket (eller iallafall inte sett ägg utan skal) kan jag meddela att vi är ganska ensamma (tror jag, har bara en ref. här som är min svägerska från England) i världen om vita ägg. Hon hade aldrig sett det tidigare…bara bruna tydlingen kring Nottingham iallafall (eidensgrad här lååååg).

Nu till mitt egentliga inlägg. Det började så smått inatt kan man säga när, jag pga allt som hänt under helgen ej kunde somna och full av stress satt uppe sent för att färdigställa en korrekt och underhållande redogörelse över Trulles helg ihop med oss, bröt samman lite då vår skrivare är kass. Jag skrev av mig den värsta stressen och somnade kring halv tre i skenet av Indiana Jones på datorn.

Morgonen började så här: Jag läste skumögt Hejhejvardags blogginlägg och tänkte, fan livet med barn är ingen lek alltså och påmindes om mitt eget inlägg Fobiträning i familjesituation. Då visste jag inte att jag bara en timme senare skulle sitta och gråta på dagis (orkar inte vara PK och skriva förskolan, jag O R K A R inte. Men jag orkade skriva det….?).

Trulleväskan packad men som sagt, själva Trulle låg ju med Tylla….nu skulle jag bara hämta Trulle. V A R  Ä R  H A N?????

Jag sprang fram och tillbaka mellan hennes och vårt sovrum (under denna tid försöker jag klä på och utfodra tre små liv) var kan ungen ha tappat trollet? Ingenstans tydligen. Universum har uppslukat det skitiga lilla gossedjuret.

-Mamma, får vi cykla? (Frank som fick ett nytt cykellås igår)

-Ja, visst, bara jag hittar trollet.

-Var är Trulle gumman? Kan du visa mamma????

-Ha ”boy”! (Tylla som skiter i trollet och vill ha en nappflaska)

-Du ska få det men det är viktigt att vi hittar Trulle…..(säger jag under det att jag noterar att rosa flaskan läcker och häller över i blå och hoppas att hon inget märker).

-Jag vill ha MIN flaska. (Säger hon såklart men jag väljer att ignorera detta och bara se superstressad ut)

Tylla tog flaskan.

-Älskling, jag orkar inte mer, jag blir galen. Vet du var Trulle är? (Säger jag och nästan gråter till maken)

-Men, vaffan, du kan väl inte gråta för ett borttappat troll?!? (Maken helt oförstående inför att ALLT står på spel här, A L L T)

-Jo, jag blir galen, jag orkar inte mer. Kan det vara EDGAR som tagit Trulle???? (Såklart, han tar ju allt som är löst. Men han är oskyldig hävdar han.

-Mamma!!!! Jag vill cykla nu! Säger Frank och går ut och börjar hoppa på spången han far byggt i väntan på trallvirke….det lät jättemycket ock väckte sannolikt alla grannar.

Då börjar det SNÖA!

-Nej, det blir ingen cykling, det är asfalt, trollet är försvunnet och jag blir galen (säger jag som håller båda händerna mot huvudet och tror att jag håller på att bli galen).

Mina barn ogillar kläder.

-Här är Trulle! Deklarerar maken stolt och berättar att han letat i docksängen.

Tydligen har Tylla innan hon kommit in till mig inatt vid halv två bäddat ned trollet och kanske konturen där, mycket prydligt. Och sedan glömt allt av detta.

Nu står vi alltså alla redo i hallen. Tre med cykelhjälm och jag anser att jag klarat detta bra (dvs ej blivit galen och eller gråtit så att huvudvärken eskalerat).

-Nu går vi! Säger jag och öppnar dörren. Alla följer med, Jag spänner fast T och E i bilen och då säger Frank:

-Va? Ska jag inte få cykla? (I snöblåsten).

-Men älskling jag sa ju det, det snöar och nu är det för sent pga letande efter troll…..kom nu snälla.

-NÄÄÄÄÄÄÄJ! (och går med bestämda steg mot huset och smäller igen dörren.

Jag går efter, försöker att inte bli galen dvs andas och tänker positivt…som att….det är trevligt att ha barn…det är trevligt att ha barn…det finns de som inte får några barn…..jag ska vara tacksam, tacksam, TACKSAM och alla har tio tår och tio fingrar, jag SKA INTE GRÅTA för då får jag värre huvudvärk…..typ.

I huset står en skitsur 7-åring med ett splitternyt lås i handen. – J A G  V I L L  C Y K L A !

-OK, men säg inte ETT ord om detta till de andra, kom nu. (jag mkt sammanbiten)

-Är ni inne igen? Ropar maken från toan….där han bajsar i lugn och ro (antar jag).

-Hej då! (jag som med emfas betonar att jag GÅR nu).

Innan jag han lyfta in cykeln i bagageluckan och spänna fast F hann maken iväg med bilen och han såg såååå glad och pigg ut. Han sa vid kaffet att han var sååå trött, och näääär ska detta sluta? Jag sa:

-Inatt delar vi upp oss, jag orkar inte mer.

-Men vi gjorde ju det inatt!?! Säger maken på allvar.

-Alltså, att DU går och lägger dig ensam i en av barnens sängar medan jag sover med barnen är INTE att dela upp sig, det är tvärt om och VÄRRE, OK??????

-Öh…..ja…ok. Men…ja det blir bra.

Saker man upptäcker när man går på trolljakt.. detta är makens sängbord men jag tror inte han ordnat med geléråttan faktiskt.

 

Vi åkte till skolan, ingen knotade, eller jo Tylla ville sparkcykla….det sa hon trettio gånger på fem minuter. Jag lyfte ut cykeln och pussade de båda pojkarna (båda iförda hjälm) och så fick de faktiskt gå själva. Ingen invände.

Mot dagis.

-Jag vill cykla!

-Jag vill också cykla, jag vill vara med dig mamma, jag vill att du är med mig på dagis. Jag vill cykla, mamma, kan jag få cykla?

I farstun till dagis upptäcker jag att det otäcka lilla trollet saknar sina byxor!?!!!!

Vaffan!?

-Du stannar HÄR! Sa jag skarpt till Tylla som blev så förbluffad att hon blev tyst och så sprang jag tillbaka i snöblåsten till bilen för att leta efter byxorna. På vägen såg jag en damväska stå öppen och ensam på gården….stackars den mamman hann jag tänka, men kanske det är en lekväska som SKA stå där….eller????

Min sorgliga bil, byxlös men rik på annat innehåll.

Inga byxor återfanns i bilen. Då ringde på allvar mobilen. Det var dotter nr 2 (som snart är myndig och ska få RÖSTA I RIKSDAGS-(och alla andra val) valet) och undrar när jag ska komma hem…hon har sina grejer i bilen…..

Jag sprang tillbaka till förskolan, gick till fel avdelning och slutligen avlämnade jag barnet, Trulleväskan med fula A4 med suddiga bilder och satt med en tår i varje ögonvinkel och redogjorde för allt detta.

Jag är en usel mamma, jag kan inte hålla koll på ett par trollbyxor. Jag har inte koll på något men jag VET varför!

För en endaste människa kan inte förutse allt oväntat som en hel drös med barn kan ta sig för, man behöver kontakter på SÄPO för att klara det. Man behöver spårningsutrustning, kameraövervakning och sannolikt en kurs i mentalavslappning samt en vattentank att sova i.

18-åringen hämtade sin väska i bilen, gjorde sig redo att gå och ropade: -Hej då!

-Kan man få en puss?

-Nä hinner inte, ses ikväll! Och BAM dörren smälldes igen så alla glasen i hela köket skramlade. Jo, jag fick ett sms igår att hon nog är vegetarian nu…bara så jag vet….

Jag kan nu ha skrivit mitt mest desperata inlägg någonsin, jag har varit ledig i nästan tre veckor och jag längtar till imorgon när jag ska få börja arbeta klockan 8.

Ajö!

Så här kommer det se ut ett tag framöver här hemma.

 

 

Dagens sanning

Jag har inget att slötitta på längre. För streaming är nu olaglig. Det innebär, ingen Modern Family, det enda jag och maken ser ihop, Ingen Elementary som vi ibland ser ihop och Svtplay sänder bara två saker som intresserar mig Line of Duty och Endeavour där jag sett alla avsnitt och sen finns inget mer intressant där. Netflix…..ja hur länge kan man behöva vänta på nästa avsnitt av DS? Eller Sherlock? Totalt meningslöst faktiskt. Jag hatar att se skräp, har för lite tid för sådant, jag blir bara irriterad av dåligt tv/film. Jag såg om Alla presidentens män, så bra. Men annars bara skit faktiskt. Den där Handsome….är det inte lite övertydligt att brickan är upp och ned? Liiiite…?

Nä, det gick inte att somna. Inte ens till en Netflixfilm i den lägre skolan. Det var faktiskt lite i desperation som jag satte igång den rullen eller om det var en serie. Handsome tror jag den heter. Jag försökte få maken att se också för jag fnissade tre gånger på 14 minuter och det brukar betyda att maken kan gilla. Men klockan blev för mycket och kanske det var därför jag fnissade? Maken vände sig om för att sova, Edgar kom in i vårt rum och ja, där dog liksom sömnen. Huvudvärken var också ett faktum så jag bestämde mig rätt snart för att istället för att få en jäktig morgon, ta hand om det där förskolefixet som behövde göras….att skriva en helgberättelse om vad Trulle varit med om.

Maken får mycket beröm för sin insats, jag fick psykbryt och åkte till Rusta. Det var meningen att åka till Jula men vi började på Rusta och se det var bra. Vi hittade en liten fågel som Edgar älskade, den där galna konturen, ett cykellås till Frank och jag fick någon typ av växthus till mina to,ater som snart tagit över hela vårt hem. Det var rätt livsfarligt ett tag när maken lade bärlinor vid entrén för barnen sprang in och ut och jag såg öppna underbensfrakturer och disponerade knän över hela linjen. Vi drog helt enkelt.

Tyvärr fick han inte uppleva så mycket. Eller, JO, det fick han men inget man vill dela med sig av till ALLA på förskolan och deras föräldrar. Han var ganska mycket naken, det var Tylla också trots snålblåst. Han fick tvättas, borsta tänderna och blev biten av en höna. Nu sover han ihop med tylls och en kvinnlig kentaur i lila och rosa hår…..

Jag försökte skriva ut berättelsen med bilder också för att sedan klistra in med glitterlimstift i den bok som medföljde ”Trulleväskan” (som i skrivande stund ej kan återfinnas. Kaos kommer säkert utbryta under morgondagen då jag minns detta. Nu kan jag inte tända upp hela huset bara för att leta reda på den. Jag kan leta en hel del i det ljus som grannen nedanför bjuder på men inte i barnens två sovrum där den antagligen ligger gömd. Jag skulle väl sätta mina pengar på att det är den där lille Edgar som varit framme igen. Han gillar ju saker som inte är hans. ordningsmakten kommer kopplas in under morgondagen.

Så här sitter jag nu och skriver i köket. En Naproxen och en Alvedon forte senare. Jag sköljer ned det med iskall Coca-Cola och jag vet, asdåligt för ALLT men det skiner jag i. Jag har ont, jag har inga diklofenak och vad gör man???

Jag känner ett väldigt tydligt behov av PENGAR. Vi bygger veranda/entré/altan och det är maken som är slav. Jag tar hand om allt annat (hence huvudvärk). Jag har en bil som antingen bara behöver en dyr service (bara att felkolla kostade 1000 kr och tog 30 sek) men jag har inga stålar för det nu. (altanen sväljer allt och kvarskatten. Hur är det möjligt att vi ska behöva MER skatt? Jag fattar faktiskt inte det. Vi tjänar ju inte ens 53000 kronor IHOP? Och förra året betalade vi så himla mycket skatt att vi fick låna pengar….För att vi sålt ett hus och köpt ett dyrare….jag ska inte gnälla om det. En del bor på gatan men det jobb jag gör suger verkligen musten ur mig och makens är inte heller någon direkt barnlek.

Men, jag tänker att det kanske vänder……och biter ihop. Och är väldigt avundsjuk på A som nyss köpt min DRÖMBIL! En liten Fiat 500 cab. Jag älskar den bilen och hade jag orkat (dvs inte somnat vid åtta när jag lade Tylla, Trulle och Kentauren) hade jag gjort som vi planerat, slunkit ner till henne för att provköra den. Den var inte så dyr och jag började räkna lite på vad service, försäkring och bensin till min Chrysler kostar….och kanske det ÄR en bättre idé att ge bort den och ta ett smslån?

Jag skulle också behöva en färgskrivare. En som håller mer än ett år. Vi hade en men den dog rätt snabbt och så hade vi inte råd med en ny utan köpte minsta möjliga vita som ju bara har svart som alternativ. Det förbannade jag idag.

Kvaliteten på bilderna jag skriver ut är väl mer än tveksam…..

Nu jamade katten så livligt utanför så henne fick jag släppa in också. Det betyder att jag i värsta fall kommer sova med två barn och en katt på mig om jag väl somnar…..

Här sitter jag i mörkret och ensamheten. Innan jag hann skriva klart bildtexterna vaknade Tylla och tågade in till min säng. Kanske jag ska testa att sova med kentauren?

Jag känner att jag behöver se Lost in translation igen. På den positiva sidan finns att Macron vann men det ska man tydligen inte heller glädjas åt för han har inte en lätt väg framför sig. Vem har det undrar jag? Paris Hilton? Eller? Det har varit tyst om henne ett tag, vad har hänt? Har hon fått småbarn? Eller knarkar hon….eller kanske det bara är jag som missar allt skvaller numera och inte uppdateras via frissan? Jag hörde på radion att man kanske lever längre om man har roligt…..no shit!?!

Smoke and a pancake?

 

 

Tystnad

Kanske detta är anledningen till min dysfori? Tre uppvaknanden och ett sängbyte per natt tär på käkmusklerna, man orkar inte bita ihop riktigt bra. Men jag har fortfarande hjärnan påslagen. Igår lärde min unge vackre make mig ett nytt kortkommando på datorn för att spara lite tid. Shift + fornminnesmärke och vips kan jag markera alla de fem bilder som går att maila från en telefon. När ska man kunna maila fler…känns det som en olösligt??? Jag skulle tro att folk i framtiden kommer skratta åt oss, FEM bilder, såååå löjligt. När jag var liten tog det flera veckor att få fotografier framkallade….

Jag läser och läser. Nästan bara tråkiga saker, om vad som sliter ut engagerade människor. Jag har ett brett kontaktnät inom sjukvård, räddningstjänst mm. Jag har också ett brett gäng med vänner där några varit och eller är patienter.

Det finns bra och dåliga sidor på alla saker. En bra sak med den här bilden är att jag slipper flera moment som: Ta fram tallrik, slösa på mjölk, plocka bort, stoppa i disken, plocka ur disken och ned i lådan. Det dåliga är att ungen inte lär sig hur man äter och inte gör succé på någon Nobelmiddag. Men man får ta det onda med det goda när det gäller bordsskick.

Idag tog jag som vanligt i från tårna, jag går/cyklar/vagnar med barnen för att få till den där vardagsmotionen som är så viktigt för ett friskt liv och kände att livet är ganska härligt. Men sen hörde jag om oegentligheter igen som gör mig så där trött och arg. Arg för jag inte fattar hur det får vara så här inom vissa institutioner och trött för att ingen som är del i detta fattar vad som pågår och sen ledsen för de som yttrar sig ofta blir jämnade med marken av ”överheten”. Man ska hålla käft, rätta in sig i livet, se positivt på saker och bara trampa på.

Jag försökte ta en bra bild på all packning en promenad till skorna innebär för mig men jag inser att jag behöver en selfiepinner (vilket är det sista på jorden jag skulle köpa) men inser att jag behöver en fotograf (precis som Blondinbella för att rätt återge min apparition). Och till alla modeintresserade det ÄR en 89619 Räven Jacket W och ett par Marc by Marc Jacobs brillor. Sjalen är inköpt på Regent St i London för tre år sedan, blir aldrig omodernt med en Primarksjal! 

Här har min egen fotograf Frank RV 6,5 år fångat mig från sidan, då ser man passformen bättre och jag har ett par Filippa K jeans med lite ruff känsla då ena knät suns (pga hårt kroppsarbete i trädgården). Notera rygga, axelväska, hockeyhjälm fylld med två matlådor. den ena innehållandes Pokemonkort och den andra Chilenska vindruvor. I andra handen mer vindruvor för vi tänkte bjuda de andra barnen också.

Jag samtalade med en äldre vän idag som sa: Tidigare på min arbetsplats APT då var det livliga diskussioner, vi klagade högljutt, t o m bråkade med varandra. Elden var där. Nu är det dödstyst. DET är farligt.

Tystnaden, rädslan och känslan av att det kommer gå åt helvete det här och INGEN bryr sig, ffa inte politikerna. De klarar sig ALLTID! De har ekonomin nog att göra vad katten de vill och är okunniga nog att tro att det nog inte kommer gå så illa som alla uppgivna offentligt anställda larmar om.

En entusiastisk pappa till något av barnen på 6-års kompletterade med ett svärd efter att jag krullat skägget. Den kraften som finns hos oss vanliga människor alltså!!!!! Man ska vara rädd om den!

Min mamma säger: Bit ihop, det blir bättre sen, tänk positivt. Jag känner mer: Patron ur!